Behöver du någon som bryr sig?

Tabernaklet ”Omsorg”

Vi vill finnas för dig! Även om viss verksamhets ställs in vill vi fortsätta att vara och leva församling. Men vi finns också gärna till för dig som inte är medlem i Tabernaklet, men som behöver någon som bryr sig om dig en stund, på dina egna villkor förstås. Så här organiserar vi vårt omsorgsarbete i dessa “coronatider”.

TELEFONOMSORGEN

Behöver du någon att prata med? För att skapa möjlighet till gemenskap mitt i en tid då sociala kontakter skall undvikas har vi startat något som vi kallar för ”telefonomsorgen.” Vi är ett antal personer som med glädje vill samtala med dig.

PRAKTISK HJÄLP

Vi vill gärna hjälpa dig med olika praktiska saker såsom att handla mat, medicin eller annat du behöver. 

SAMTAL MED VÅRA PASTORER

Ibland kan det kännas nödvändigt att få prata om livets djupaste frågor, inte minst i tider då oro, ångest eller ovisshet påverkar oss.

Våra pastorer har tystnadsplikt och du är välkommen att kontakta dem för samtal via telefon och under förutsättning att alla är friska finns möjlighet att mötas i kyrkan. För ordningens skull kommer du att få en fast tid för samtal. 

FÖRBÖN

Vi tror att Gud hör bön och att vi får vända oss till honom i livets alla förhållanden. Bär du på något som du vill att vi skall be för? Välkommen att dela ditt böneämne!

MENINGSFULLHET I VARDAGEN. ”ELVAKAFFET.”

I tider då inget är sig likt blir det extra viktigt med fasta rutiner. Vi är flera som dricker kaffe varje dag klockan 11.00. Det kan du också göra. I samband med ”elvakaffet” vill vi inbjuda dig att läsa en psalm från Psaltaren och be en bön till Gud. Du kommer med i ett större sammanhang där vi är många som tillsammans ber till Gud om hjälp för vår värld.

MATUTDELNING

Varje måndag mellan 18.30 och 20.00 har vi utdelning av matkassar utanför Tabernaklets huvudingång på Storgatan 39 i Göteborg. Det är Café Trappaner som är församlingens ordinarie sociala arbete som genomför och ansvarar för matutdelningen. 

KONTAKT

Samordnare för Tabernaklets omsorgsarbete:

Birgitta Olsson Claesson, birgitta@tabernaklet.se , 0769484722.

Varmt välkommen att kontakta oss!

Andens frukt

En Timme Bibel, 2020-03-25, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson. Tema: Andens frukt.

Gör om mig! Varje Tv kanal med självaktning har något slags gör-om-mig program. Veckotidningarna fylls av gör-om-mig reportage. Det är allt ifrån SVTs lite snällare Gokväll med ett inslag som innebär lite hjälp med ny frisyr och nya kläder till reklamteves Extreme makover där man med hjälp av skönhetsoperationer går mer handgripligt tillväga. 

Och är det inte kroppen det handlar om så är det hus och hem. Det finns kort sagt oerhört många program som handlar om att renovera eller bygga om hus. 

Varför är dessa program och reportage så populära? Det finns säkert många skäl:

Det är naturligtvis intressant att se hur saker och ting förändras. Det har alltså ett underhållningsvärde. Och det är lätt att följa med i upplägget. Först är någon eller något i behov av hjälp. Åren har gått hårt fram, färgen har flagnat, det mesta har vissnat. Alltså börjar ett förändringsarbete som i slutändan resulterat i en ny frisyr eller i en tapet, beroende på renoveringsobjekt. 

Men det finns nog fler orsaker till varför dessa program och artiklar dyker upp överallt. Det visar sig att de ofta är sponsrade av olika företag för att skapa ett behov hos oss. Ett av dem sponsras t.ex. av en färgtillverkare vars intresse är att folk ska börja måla om därhemma. Det finns ett kommersiellt intresse av att du inte ska vara nöjd med dig själv eller hur du har det. 

Så här skriver Marie Louise Samuelsson i internettidningen Suntliv.nu: “Läsekretsen får aldrig någonsin invaggas i uppfattningen att de duger som de är, eftersom det då inte finns något skäl att köpa nästa nummer av tidningen… 

Ja, medierna genomsyras av en gör-om-mig-mentalitet, där ett viktigt inslag blivit att ständigt förnya sin bostad. Hemmet är inte alls längre någon borg, utan något vi ska vara lika vagt missnöjda med som med kroppen.”

Budskapet är tydligt. I ett par italienska skor kan du gå hur långt som helst. Och alla vi små och grå börjar nu att planera våra inköp och våra nya mer intressanta liv. För ditt missnöje med vem du är och hur du har det, dina komplex och din inre tomhet är lysande affärer för någon annan.

Allt detta är kanske skäl nog till varför alla dessa gör-om-mig program säljer så bra. Men ibland undrar jag om det inte också finns en tredje och djupare orsak. Kanske är det så att vi inom oss anar att allt inte är som det borde vara med oss. Kanske finns det ett djupare rop som ekar i själens tomhet: – Gör om mig! eftersom vi någonstans vet att livet måste vara mer än att födas och kämpa för att överleva och en dag dö. Och kanske brottas dessutom någon med sin egen svaghet. I besvikelsen över de egna tillkortakommandena växer kanske en bön: – Gör om mig!

Det är här vi möter oss själva. Åtminstone alla vi som längtar efter förändring i våra liv. Vilket får bli ingången till vårt studium. Bibelns tal om ”Andens frukt” handlar nämligen om just detta; d.v.s. om förvandling. D.v.s. inte om självförbättring, utan om en Gud som kan förvandla. Vad kunde då nu vara mer lämpligt än att vi läser den speciella bibeltext som handlar om detta, Gal 5:13-23.

Men först: Texten är inte så enkel. Här finns ett antal kodord, eller viktiga nyckelord för kristen tro. Ett av dem är ordet ”köttet”. Det betyder ungefär: människans skuggsida, den mörka sidan av oss. Det handlar om vår egoism, vårt uppror mot Gud, vår vilsenhet. Känner du igen det? Mot detta står begreppet ”vandra i Anden”. Det är det nya livet. När en människa blir kristen är det som att hon uppstår till evigt liv på insidan, i sitt inre. Guds Ande kommer in i hennes liv. Det nya livet blir hennes solsida. Detta är den nya skapelsen och den bättre drivkraften.

Fortfarande pågår en kamp inom oss mellan den mörka sidan och den ljusa, mellan vår gamla egoism och Guds nya liv. Att växa i tron och att mogna som kristen blir att alltmer leva på solsidan. Ungefär så. Nu läser vi:

”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. 

Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”

Så här säger Jesus, Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” Du är bestämd till att bära frukt. 

På sin tid hade Johannes döparen uppmanat människor att böra sådan frukt som hörde omvändelsen till. Och Jesus hade också tidigare förklarat att man känner ett träd på dess frukt. 

Här är nu frågan: Hur ska då denna frukt växa fram i våra liv? Jesus förklarar, Joh 15:4-5: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.”

Grundordet här är ordet ”förbli”. 

Bibeln är tydlig: En människa kan inte rädda sig själv. 

Vi är oförmögna att genomföra de allra djupaste förändringarna som behöver ske inom oss. Vi kan inte förlåta vår egen synd. Vi kan inte ge oss själva evigt liv. Det faller på sin orimlighet, Någon annan måste hjälpa oss. Bara Gud kan ge total förlåtelse. Bara Gud kan skapa liv. 

Istället för att sträva och kämpa förgäves säger nu Jesus istället att vi ska se på oss själva som en gren i ett fruktträd. Allt det grenen behöver göra är att förbi där den ska vara, d.v.s. förbli i stammen, så att saven och livet kan flöda genom grenen och producera frukt, p.g.a. ett liv som kommer någon annanstans ifrån. 

Här är poängen: Förbli i Jesus, så att Guds liv kan flöda genom dig. Då bär du frukt i rätt tid, genom det liv som kommer från Gud när Gud verkar inom dig. 

Är inte det en kramplösande och befriande tanke?

Jag tänkte mig följande upplägg på vårt studium: Bibeln talar om nio andliga frukter, eller kanske snarare en frukt, frukten av Guds närvaro i våra liv, och som visar sig på dessa nio olika sätt. Låt oss ägna en stund åt provsmakning, för att därefter ställa frågan: ”Hur får vi det att hända? D.v.s. hur går den här förändringen egentligen till?”

Först: KÄRLEK

Om du fick välja att bli rik på ett av dessa områden i ditt liv, vad skulle du då välja?

  1. Skulle du välja att bli rik på pengar?

Tänk att aldrig mer behöva våndas för en enda räkning, att aldrig mer ha ekonomiska bekymmer. Du har alla pengar du skulle vilja ha. Du kan resa vart du vill. Du kan bo var du vill. Du kan köpa vad du vill. 

  • Eller skulle du välja att bli rik på makt? 

Vara känd av alla, beundrad och uppburen.

  • Eller skulle du välja att bli rik på kärlek? 

Bli älskad och kunna älska. Känd för din kärlek. 

Vad väljer du? Pengarna, populariteten, eller kärleken?

Och, här är en uppfodrande fråga: hur märks det i ditt liv att det är detta du väljer?

Vi har mött dem, inte sant? Och det är nog utan tvekan också de som betydde mest för oss och som påverkade oss: de som var fulla av kärlek. 

Men hur går det till, hur kan vi bli som dem? Bibeln säger att ”Gud är kärlek”, 1 Joh 4:8: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Johannes skriver att vi börjar älska när vi lär känna Gud, ”för Gud är kärlek”.

Ska jag bli kärleksfull behöver jag alltså först ta emot Guds kärlek, d.v.s. låta mig älskas till dess jag förstår att jag är älskad, Ef 5:1: ”Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn.”

För det andra: GLÄDJE

Så här skriver Paulus, 1 Thess 5:15-18: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.” – Men, invänder vi, inte kan vi väl alltid vara glada?

Man måste förstås läsa fler bibelverser och få tag på den större bilden. Pred 3:4 säger att också sorgen har sin tid. Så klart. Men Paulus menar att glädjen är grundtonen i det kristna livet, eftersom vi alltid har någonting att glädja oss över, nämligen Guds kärlek i Kristus, och eftersom den helige Ande som bor inom oss är glädjens Ande, Rom 14:17.

Och klarar vi nu inte av att glädje oss av något annat skäl när livet är som svårast kan vi ändå alltid glädje oss i hoppet, Rom 12:12.

Till slut tror jag det är sant att den som verkligen smakat av Jesu närhet vet att det smakar glädje, för Bibeln säger om honom att Gud ”smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Det är nog därför det står i Joh 20:20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”.

Tre: FRID

Frid är ett viktigt ord i min Bibel.  Det är ett av de stora huvudorden. Det hebreiska ursprungsordet, shalom, betyder mer än vila eller känslomässigt lugn. Ordet betyder att man är hel. 

Frid, shalom, är Guds vision för världen. Det är vad vi möter på Bibelns första blad, när morgondimman lättar och trädgårdens dofter ligger tung över den nyskapade jorden. Det är shalom. Det är frid. Där råder Guds ordning.

Vi vet alla att världen inte längre är sådan. Bibeln förklarar vad som hänt med ett annat ord: synd. Människan bröt med Gud. Ett uppror som födde hat och egoism, som slog sönder och skadade och förde till ett tillstånd av ofred och ofrid.

När Jesus kommer till jorden gör han det för att upprätta Guds frid igen. Han kommer till jorden med ett slags trestegsprogram. 1. Han vill hjälpa oss få frid med Gud. 2. Han vill ge oss frid från Gud, inre frid.  3. Han vill hjälpa oss att leva i frid med varandra.

Hur får man frid? Paulus besvarar frågan så här: ”Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!”, 2 Kor 5:20.

I grund och botten är min frid inte bara frid från Gud utan också ”frid med Gud”, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” 

Det finns nå mycket att säga om den där friden. Den är som världshavet, stor och med väldiga djup. Men just nu nöjer vi oss med att smaka på den så här, för man måste få smaka för att förstå. 

Efter ordet frid följer ett antal andra viktiga ord:TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET, SJÄLVBEHÄRSKNING

Det är gott att studera vart och ett av dessa ord, var för sig. De är alla värda att sättas under lupp. En del av dem, som kanske inte alls ses som så eftersträvansvärda längre,  borde nog dessutom också omvärderas och uppvärderas igen, som t.ex. ordet vänlighet. Tänk att Bibeln menar att vänlighet är en av Andens frukter. Vänlighet är med andra ord andlighet. Ovänlighet och andlighet är som vatten och olja, d.v.s. de kan inte blandas samman. Gud andlighet är vänlig, så som vi ser den hos Jesus. Är inte det tänkvärt? 

Jag tänker också på ordet ”mildhet”. Vem eftersträvar längre att vara mild? Tvärtom har jag en känsla av att vi ibland ser ner på ordet mildhet. Åtminstone i teorin. För i praktiken vet vi säkert bättre. D.v.s. vem av oss trivs inte med dem som är milda? vilket inte betyder att man är vag eller svag. Inte alls. En mild människa kan vara väldigt tydlig med vem man är och vad man lever för, utan att ständigt angripa andra med allt. Den omilda människan däremot jagar ofta bort andra från sina övertygelser p.g.a. sin okänslighet.

Det grekiska ord vi översatt mildhet betyder ordagrant: ”kontrollerad kraft”. Ordet illustrerades ofta med en tam häst. Den tama hästen stod just för kontrollerad kraft. Den hade inte mindre kraft än en vildhäst, men dess kraft var under kontroll. 

Men se nu inte bara på dessa ord som enskildheter. Lägg dem samman. Se på den stora bilden. Det är bilden av en förvandlad människa; av någon som mött Guds kärlek, fyllts av glädje och fått frid, ”frid med Gud” så att det ledde till tålamod, vänlighet, godhet, trohet och självbehärskning. 

Detta är ett förvandlat liv. Detta är vad Gud kan!

Men framförallt handlar den stora bilden om Jesus. Jag läser från Rom 8:28-29: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild…” 

Detta är alltså vad Gud håller på med i våra liv. Gud använder situationer, personer, händelser och erfarenheter för att forma oss ”efter hans Sons bild”, d.v.s. för att vi ska bli allt mer likt Jesus. Det är djupdimensionen här! Det är vad denna förvandling handlar om. Lyssna igen: ”Andens frukt (…) är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.

Med enkla ord målar Paulus ett porträtt av Jesus. Detta är en perfekt beskrivning av honom. Läs evangelierna. Sådan var Jesus. Om vi vill veta hur ett liv ser ut som verkligen präglas av Andens frukt ska vi studera Jesus. Se hur han var. Se hur han bemötte människor. Hör vad han säger. Studera vad han gör. Så ser den människa ut som bär alla dessa frukter i full mognad.

Så att… när jag blir förbli hos honom, umgås med honom, läser hans ord, vilar i hans närhet, tillber med honom, arbetar med honom och för mina samtal med honom i bön, så kommer hans liv alltmer att börja ”göra om” mig.

Några tankar sist om hur detta ska kunna ske med oss. 

Hur ska vi kunna formas så att dessa ord ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” blir en allt sannare beskrivning av våra liv?

Först ska vi kanske påminna oss om att frukt är någonting som växer. Frukt behöver tid, tid för att knoppas, blomma, befruktas och växa. Det tar tid för frukt att mogna. Den bästa av frukter smakar beskt om du plockar den för tidigt. 

Hur växer den? Den växer när grenen blir kvar i trädet. Om en storm bryter den dör frukten, men får grenen sitta kvar i trädet växer och mognar frukten. Alltså måste du förbli i Gud. Bryts den relationen dör du på insidan, som en avbruten gren förtorkar.

Du kanske tycker att det tar tid i ditt liv. Det är okej. Gud har tid. Om du ger honom ditt liv ger han dig tid. Det viktiga är att du förblir hos honom. 

Lyssna: Bibeln säger att det faktiskt är möjligt. Man kan få sitt liv förvandlat. Du kanske känner dig som en gammal trött bil som grävt ner sina hjul i en lergrop. Ju mer du gasar desto djupare kommer du. Dina försök tar dig inte framåt utan bara neråt. Och ändå säger Bibeln att den som vänder sig till Gud kommer att förvandlas, bli annorlunda, omskapas. 

Till några uppmuntrande bibelverser: 

”(A)lla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)

”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”, (Fil 1:6).

”(D)et är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”, (Fil 2:13)

Vad var gemensamt i alla dessa bibeltexter? Jo, det gemensamma i alla dessa verser är att det är Gud som handlar. Det är Gud som verkar. Det är Gud som gör det.

Och det är fantastiskt för vi kan det inte. 

Jag tycker att alla religioner lämnar människan så ensam. Hon får några verktyg, några lagar, några budord och etik, eller tekniker, meditation och självförverkligande. Och så står hon där, som om frälsningen vore en IKEA-möbel med en miljon delar, och får försöka skriva ihop sin räddning bäst hon kan. Fast hon kan inte. Ingen av oss kan ge oss själva evigt liv. Hur skulle det gå till?

Den kristna vägen är en annan väg. Den handlar inte om vad du kan. Den handlar om vad Gud kan. Den handlar inte om vad du måste göra. Den handlar om vad Jesus gjort. Den handlar om korset och om den tomma graven och om Guds Andes kraft.

Detta är goda nyheter, t.o.m. ”de goda nyheterna” för om det är Gud som ska förvandla oss, då kan det ske, eftersom Gud kan sådant. Att förvandla liv är Guds specialitet.

Några tankar om hur vi alltså kan låta Gud göra det Gud kani våra liv:

Först: Om du vill bli mer likt Jesus måste du bjuda honom in i ditt liv.Därför börjar all förändring med en överlåtelsebön där du gör Jesus till din Herre och Frälsare.

Bibeln säger att du blir född på nytt. Det är förändring! 

Jag bad den bönen en gång i ett gistet gammalt tält några km från norska gränsen uppe i den värmländska vildmarken. Jag vet inte hur Jesus fann dit, men han var där.  

När jag, fast jag nästan inte visste någonting om honom bad honom komma in i mitt liv gjorde han det. 

Jag vet inte om någon annan tog 14-åringen på allvar. Men jag vet att Jesus gjorde det. Det var den viktigaste bön jag någonsin bett. Där börjar all förändring. All verklig förändring, d.v.s. den som är evighetsavgörande, har med Jesus att göra. Det betyder att det första som behöver ske är att du ber honom komma in i ditt liv och ber honom göra det han kan. I klartext handlar det om att du gör honom till din Frälsare, vilket du kan göra just nu, i en mycket enkel bön. 

För det andra: Gör upp med ditt förflutna

När du bekänner din synd förlåter Gud. 

Vid ett tillfälle samtalade jag med några muslimer. Det var i en intervju för Jönköpings Tidning där reportern ville jämföra muslimsk och kristen tro. 

Så här är det, sa imamen. Gud har skrivit reglerna. Vi lever våra liv. En dag ska vi stå inför honom. Då får vi se om våra liv räckte till. Vi får vad vi förtjänar. 

Just där, sa jag, skiljer sig vår tro. Jag tror på en Gud som förlåter. Jag tror på en ny start. Jag tror på Guds nåd. För mig är Jesu kors det monument Gud rest mitt i tiden för att påminna oss om att Gud förlåter. 

Guds förlåtelse var dyrköpt. Den kostade Jesus livet. Men så har Gud också betalat för kvalité. Guds förlåtelse är en kvalitétsförlåtelse. Gud förlåter allt, totalt och för evigt.

Gud förlåter din synd i ett nu. Ibland kan det ta dig ett helt liv att förlåta dig själv. Ibland kommer man inte framåt för att man inte orkar lämna det förflutna. Många släpar med sig en tung sopsäck genom livet. Gud liksom säger: – Släpp sopsäcken. Ge den till mig. Låt mig befria dig från det som tynger. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

Om du redan gjort detta, d.v.s. bekänt Jesus som din Herre och Frälsare och bekänt din synd inför honom, har det viktigaste redan hänt. Skulle du dö nu skulle du somna här och sedan vakna hos honom. Du är frälst, befriad, upprättad.

Men även om detta redan har skett händer det ofta att vi ändå går omkring i små cirklar, otillfredsställda och bundna av mycket. Det tar oss vidare till nästa behov, för den som vill förändras. Det handlar om våra tankeliv.

Du behöver ett nytt sätt att tänka, alltså behöver du din Bibel.

När människor frågar mig hur deras tro kan växa måste jag ställa några frågor:

1) Läser du din Bibel? 

2) Studerar du din Bibel?

3) Ber du inför din Bibel?

Får jag ett nej till svar måste jag fråga en fråga till: 

4) Hur ska du då kunna förändras?

Så här skriver Paulus, 2 Tim 3:16-17: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Gud skapade världen med sitt ord.

Gud kan omskapa din värld med sitt ord. 

För det fjärde: Du behöver ta emot Guds Ande

När du blir en kristen får du del av den helige Andes liv. Det är en ofattbar stor sanning. Den är svår att förstå. Också i Bibeln hade människor svårt att greppa detta. ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”, skrev Paulus (1 Kor 3:16-17) till ett antal människor som kört fast. Om de bara förstått det, menar han, skulle deras liv sett annorlunda ut.

När du tar emot Jesus kommer Guds Ande in i ditt liv. 

Guds Ande, inte din kraft, den envishet eller din kompetens… Guds Ande är förändringskraften. 

Guds Ande är universums största kraftkälla. Guds Ande svävade över djupen i tidernas gryning. När Gud sade ”varde ljus” briserade tillvaron i skaparkraft och skaparlust, genom den helige Andes närvaro. 

Nu är samma Ande närvarande i ditt liv. Är inte det en makalös tanke?

Sist: Ska vi formas att allt mer likna Jesus behöver vi lära oss att möta olika omständigheter som han skulle gjort det

Hela livet med Gud är en slags träningsskola. Dessa dagar ställs skolor in. Guds lärjungaskola ställs aldrig in. Vart du än kommer och vad du än möter kan Gud göra om allt till en lektion som i slutändan får dig att växa som människa. 

Jag kanske inte alltid kan påverka vad som händer mig, men jag kan påverka vad som ska hända i mig. 

Paulus var en man som fick möta många svårigheter, milt sagt. Han skriver: ”Men (…) vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.”(Rom 5:3-4)

Gud kan använda det vi möter för att forma oss. Ibland använder Gud svåra, smärtsamma upplevelser, för att forma en karaktär i våra liv. 

Ska du träna dina muskler behöver du ett motstånd. På samma sätt växer du som kristen när du möter motstånd med frågan: Hur skulle Jesus gjort? Den frågan hjälper dig att tänka om och att tränas att leva som han.

Låt oss ta det där med kärleken. Om kärleken ska växa i ditt liv måste du tränas. Det är inte svårt att älska någon som är älskvärd, så för att träna dig i kärlek kommer Gud säkert också då och då att sätta dig i kontakt med en del människor som är svåra att älska. När du då ber om kärlek och hjälp att visa dessa människor kärlek växer du i din kärlek och blir med andra ord allt mer likt Jesus. 

Det tar tid! Och det får ta tid. Gud är envis i sin nåd. Det berättas om Leonardo da Vinci att han bar med sig sin tavla Mona-Lisa var han än reste och på vilket uppdrag han än befann sig. Om och om igen målade han om henne, innan han hade fått sitt konstverk perfekt, innan tavlan stämde överens med den bild han hade i sitt inre. 

Gud har en så fantastisk bild av vad han vill med ditt liv. Han vet vad han har sett i fråga om ditt liv. Och alltid, alltid arbetar han på den bilden. 

Här är en sista fantastisk tanke. Också du ska bli färdig en dag. Idag får du kämpa. Och ibland måsta vi undra: Vad blir det egentligen av det här livet? Men Gud ger inte upp. Kom ihåg orden från Fil 1:6: ”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”.

En dag ska du bli färdig! Johannes skriver i 1 Joh 3:2: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”

Bön i orostid

En bön för dig som söker ord i tider av coronakris och oro, för vår värld, vårt land, våra nära och kära och oss själva.

Bönerop

Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Gud, vår Skapare! Se i nåd till den värld du skapat, men som idag är plågad av sjukdom och nöd. ”Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund!” [i](Jes 34:2)

Du vår Fridsfurste! Se till de förtvivlade. Gå till dem som inte finner ro. Hjälp dem att finna din frid; din frid som övergår allt förstånd.

Vi ber för alla som blivit isolerade. Du är hos dem. Hjälp dem att förstå det och få mod av din närhet. 

”Låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull!” (Ps 78:8-9)

All trösts Gud! Vi ber för dem som sörjer. Vi ber för dem som förlorat någon man älskar. Låt dem finna dig i sin prövning. Torka deras tårar. Ge dem tröst.

Gud, vår läkare! Vi ber för dem som arbetar inom vården och som nu tar hand om de sjuka. Många är trötta. Ge dem kraft. Många är rådvilla. Ge dem hjälp. 

Vi ber också för dem som forskar. Låt dem finna botemedel.

Vi ber för de sjuka. Hela dem.

“O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17)

Gud, vår Herre och allas Herre! Du som leder kungars hjärtan som vattenbäckar. Led våra ledare att fatta rätt beslut i rätt tid. Ge dem vishet. Ge dem ödmjukhet. Gör dem modiga. Ge dem uthållighet. Uppenbara din vilja för dem. 

Gud, vår borg och beskyddare! Håll din hand över våra liv när vi nu flyr till dig. Beskydda oss från sjukdom. 

Beskydda de gamla och dem som är sköra. 

Beskydda oss från rädsla och panik. 

Beskydda vårt samhälle från att stanna och från att kallna. 

Hjälp oss att tänka på varandra, mitt i denna prövning. 

Utgjut din kärlek i våra hjärtan.

Barmhärtighetens Fader! När sjukdom och nöd drabbar oss kommer vi till dig som lovat: – ”(Om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” (2 Krön 7:13-14) 

Vi söker dig i förkrosselse. 

Vi söker dig i längtan. 

Se i nåd till oss. 

Jesus, vår Frälsare! Hjälp oss alla att ödmjuka oss. Bryt vår stolthet så att vi kan öppna våra hjärtan för dig och för varandra. Hjälp oss att ta emot din frälsning. 

Vishetens helige Ande! Lär oss det vi behöver lära av denna prövning. Lär oss att stilla ner oss. Lär oss att inte ta allt för givet. Lär oss att värdesätta livet. Lär oss att söka rätt skatter. Lär oss att älska varandra. 

Gud, min Gud! Tack för att också jag får komma till dig, frimodigt och tryggt, som när ett barn kommer hem om natten. “Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön.” (Ps 4:2)

”Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.”

(Ps 57:2)

”Min själ blir mättad

som av feta rätter.

Med jublande läppar

lovsjunger min mun,

när jag minns dig på min bädd

och tänker på dig

under nattens timmar.

Du är min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig tätt intill dig,

din högra hand stöder mig.”

(Ps 63:6-9)


[i]Bibeltexten är hämtad från Bibel 2000. I övrigt är citaten hämtade från Svenska Folkbibeln 15.

TELEFONOMSORGEN

Om att vara församling i coronavirustider

”Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra.” (1 Petr 4:8)

Tiderna ser olika ut. Verksamheten växlar. Men detta förblir. Att vara församling är i grund och botten att älska. Och just nu, i en tid där så mycket förändras, blir därför frågan hur vi kan älska varandra, klokt, på rätt sätt och uthålligt. Hur kan vi vara församling för varandra dessa dagar?

Ett sätt vi kan visa kärlek till våra äldre, liksom till dem som av andra skäl isoleras till sina hem, är att använda telefon. Kan man inte komma till komma till kyrkan kan man ju alltid ringa till kyrkan. Dessutom kan kyrkan ringa upp. 

Vill du vara en av dem som ringer för att ställa några enkla frågor och för att bry dig om någon annan en stund?

Det är enkelt och går att göra hemifrån på tider som passar dig. Dessutom har vi några redan förberedda frågor vi önskar att du ställer. Om du kontaktar vår omsorgspastor Birgitta Olsson Claesson kan vi ge dig både frågor och personer vi vill hålla kontakt med. (Se kontaktuppgifter nedan.)

Önskar du kontakt med oss via telefon kan du alltid ringa oss

Det kan handla om behovet av att få prata en stund, liksom om andra mer konkreta behov, som t.ex. att få hjälp med matinköp eller annat.

Tveka inte att kontakta oss om du behöver hjälp!

Frågor vi gärna ställer

  • Hur mår du?
  •  Har du någon som hjälper dig praktiskt, med matinköp eller annat?
  •  Har du tillgång till mail, och vill du i så fall ha våra veckobrev?
  •  Önskar du samtal med någon av våra pastorer?

Kontaktuppgifter

Birgitta Olsson Claesson, omsorgspastor, 076-0304281, birgitta@tabernaklet.se

Micael Nilsson, föreståndare, 070-2010167, micael@tabernaklet.se

Med anledning av coronaviruset

Vi tar kontinuerligt del av den information som ges av våra myndigheter angående coronavirusets spridning samt de direktiv vi får från våra beslutande politiker omkring offentliga samlingar. 11 mars 2020, tog regeringen beslutet att följa Folkhälsomyndighetens rekommendation att förbjuda allmänna sammankomster med mer än 500 personer. Det betyder att vi tillsvidare kan fortsätta att fira gudstjänst och genomföra våra planerade samlingar i Tabernaklet. Om detta förändras, d.v.s. om dessa bestämmelser kommer att förändras så att de påverkar våra möjligheter att fortsätta vår verksamhet som vanligt, kommer vi förstås att följa de direktiv vi får och meddela det här.

Att ta ansvar för varandra

För övrigt uppmanar vi dig som uppvisar symptom på luftvägsinfektion, även lindriga, eller om du får feber, att avstå sociala kontakter som riskerar att sprida smitta. Gäller detta dig bör du alltså avstå från att närvara vid våra samlingar, liksom vid andras.

Frågor har också väckts omkring hur vi bör hälsa på varandra dessa dagar. Svaret är att vi gärna hälsar på varandra, men inte i hand, just nu. Ett leende och några varma, goda ord är en bra ersättning.

Det har alltid varit en självklar hållning i den kristna kyrkan att ta särskild hänsyn till dem som är svaga och därmed kanske också sköra av olika skäl. Detta ansvar bör vi också ta för varandra nu. Låt oss alltså hjälpas åt för att vår kyrka – och för att vårt samhälle – ska bli en så säker plats som möjligt, även för dem som är gamla och för dem som har bräcklig hälsa och som därför skulle drabbas hårt av smitta.

Vi tänker att Jesu ord också är tillämpbara här, Luk 6:31: ”Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem.”

Självklart vill vi också be, för vårt land och för världen, för våra myndigheter och politiker, samt för all sjukvårdspersonal som nu har ett svårt arbete framför sig.

Dessutom vill vi uppmana oss alla att vara vid gott mod, mitt i allt. Trots världens oro bekänner kyrkan en god och barmhärtig Gud, beredd att möta oss i all vår nöd: ”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.”(Ps 46:2)

Vad kan du göra för att undvika smitta?

En allmänt förebyggande åtgärd mot luftvägsinfektioner är att undvika att röra vid ansiktet eller ögon samt att undvika nära kontakt med sjuka människor.

Tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten, före måltid, mathantering och efter ett toalettbesök. Handsprit kan vara ett alternativ när du inte har möjlighet till handtvätt.

Genom att hosta och nysa i armvecket eller i en pappersnäsduk hindrar du smitta från att spridas i din omgivning eller från att förorena dina händer.

Stanna hemma när du är sjuk för att undvika att smitta människor på bussen, ditt arbete eller där du är nära andra. (Källa: folkhalsomyndigheten.se)

Ordförande och pastorer, Tabernaklet, Göteborg

Vem är den helige Ande?

En Timme Bibel, 200120, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson

Under vårens En Timme Bibel, som är en av våra studiesamlingar, som hålls varje sista onsdag i månaden fram till den 27 maj, kommer vi att följa en röd tråd. Det blir fem distinkta temasättningar så att man kan komma till en av dem och få ut något av det. Men genom allt går en huvudled, eller en röd tråd: ”Anden och kyrkan”. Varje kväll kommer att handla om någon aspekt av den helige Andes verk, i och genom våra liv. 

Ikväll börjar vi med den första och allra mest grundläggande frågan: ”Vem är den helige Ande?”. Det betyder att vi ska se på några viktiga bibliska huvudtankar som berör läran om Guds Ande. 

Den andra kvällen får bli lite mer personlig. Då frågar vi: Hur tar vi emotGuds Ande? Paulus skriver nämligen att vi ska låta oss uppfyllas av Ande? Och Jesus andas på lärjungarna och säger: – Ta emot den helige Ande! Detta visar på ett viktigt behov i våra liv, men också på vår aktiva delaktighet, eller på behovet av att öppna upp sitt liv och ta emot. 

Kväll tre ska handla om begreppet ”Andens frukter”. ”Andens frukter” står för vad Anden gör med oss. När Guds Ande kommer in i våra liv börjar vi förvandlas. Andens frukter är resultatet av Guds närvaro i våra liv. Paulus talar om dessa frukter som, Gal 5:22-23: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Vem av oss skulle inte vilja att detta vore en korrekt beskrivning av våra liv? Men hur ska det gå till? Hur kan detta bli allt mer sant om oss? 

Den fjärde kvällen berör ett stort ämne, nämligen det där som kallas för ”Andens gåvor”. Jag läser i 1 Kor 12:11: ”i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.” Gud begåvar människor. Anden ger gåvor till varje kristen. Vad kan det betyda?

Den femte och sista kvällen berör Guds ledning. I Bibeln leder Guds Ande människor genom allehanda situationer. Detta är alltså en del av den kristna erfarenheten. Så… vad är det att vara ledd av Guds Ande?

Varför är detta viktigt? 

Men ikväll ska vi alltså ta oss av den helt grundläggande frågan: Vem är den helige Ande? Varför är den frågan viktig? Vi kan ge många svar på det. 

Jag är andligt död utan den helige Ande. Anden är livgivaren. 

Jag är kraftlös, på tok för svag, utan Guds Ande. Paulus vet det, och skriver till kyrkan i Korinth, 1 Kor 2: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet (…) Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”

Jag är livlös, kraftlös men också hjälplös utan Hjälparen.

Dessutom är jag vilse utan Andens ledning. Jesus säger, Joh 16:12-13: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda erin i hela sanningen.”

Kanske är ändå det starkaste argumentet för varför jag som kristen borde studera vem Guds Ande är att Guds Ande är Gud. (Jag ska komma tillbaka till det snart.) Och om Anden är Gud måste det förstås, per definition, vara en viktig fråga för mig? Frågan vem Gud är är frågornas fråga. Ska vi nu börja hitta svar på den kan vi självklart inte gå förbi frågan vem Guds Ande är. Alltså kommer frågan om vem Guds Ande är alltid att vara central för den som längtar efter Gud. 

Jesus säger, Joh 14:16-17: ” jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.”

”Ni känner honom”, säger Jesus. Det kännetecknade alltså de första kristna. De kände Guds Ande. 

Här är ytterligare ett skäl till att ta sig an frågan, Joh 16:7: ”Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”

Detta att Jesus lämnar oss, d.v.s. lämnar oss för att återfå den plats han lämnat för att bli människa, tronplatsen på Guds högra sida, för att därefter sända den helige Ande till oss är, menar Jesus, t.o.m. en bättre lösning än att han skulle stannat kvar på jorden efter sin uppståndelse. 

Det är hårdsmälta ord. Vi kunde ju annars tänka att om Jesus istället valt att stanna kvar på jorden så hade det löst allt. Och så kommer det ju att bli en dag. En dag ska Gud bo mitt ibland oss. Det är vårt framtidshopp. 

Men om Jesus stannat kvar, kunde vi tänka, hade det ju löst så mycket. Hade vi haft frågor omkring läran eller problem med splittring och annat i kyrkan, hade vi kunnat sända en delegation till Jesus i Jerusalem. Och hade vi haft personliga problem hade vi själva kunnat söka upp honom. 

Men, å andra sidan, hur skulle det sett ut om människor från hela världen kommit till Jesus med sina frågor och plågor? Kan du se den bilden framför dig? Vilken trängsel! Miljoner och åter miljoner hade kommit. – Jag har en bättre idé, menar Jesus. Jag sänder min Ande över er och in i er. Det betyder att överallt där det finns en kyrka, och på varje plats där det finns en kristen, där finns jag, genom den helige Ande. 

Genom Guds Ande kommer jag in i era liv. 

Genom Guds Ande verkar jag genom er. 

Genom Guds Ande tröstar jag er.

Genom Guds Ande leder jag er?

Genom Guds Ande utrustar jag er?

Genom Guds Ande talar jag inom er och genom er?

Genom Guds Ande, mitt i min kyrka, förvandlar jag liv, städer och länder. Det är min vision.

Så om det är så Jesus ser det… Om Jesus tycker att sändandet av Anden över våra liv t.o.m. är en bättre lösning än hans egen fysiska närvaro på jorden, måste vi få veta mer om vem Guds Ande är och vad det kan få betyda för oss om vi tar emot och lär känna Anden, så att Jesus också skulle kunna säga om oss: ”Ni känner honom”. Om Jesu vision för världens räddning är att han sänder sin Ande in i våra liv, då är det här viktigt, inte sant?

Ett sista viktigt skäl till att försöka fördjupa den här frågan är att det finns så många missförstånd omkring den. Ibland har karismatiken blivit ett slagfält. Andliga upplevelser har blivit medaljer. Kristna människor har upphöjt sig själva och sina egna kyrkor som andliga, i motsats till den oandliga kyrkan i nästa kvarter. Anden skulle ena kyrkan, men våra önskemål omkring upplevelsen av Anden har istället ofta splittrat kyrkan. Och ibland har betoningarna blivit skeva. I Andens namn har människor ibland blivit utsatta för manipulation och övergrepp. Det finns därför många som snarare hukar i bänkarna än fylls av längtan när man närmar sig ämnet. Det är förstås en oerhörd tragedi. Alltså uppmanas vi att vara både prövande och öppna inför undervisningen om den helige Andes verk. Jag tror att om vi verkligen vill komma vidare här behöver vi också våga beröra detta, och lovar med det att återkomma till det nästa gång vi möts.

Så vem är den helige Ande? Jag citerar John Stott och boken ”Kristendom, en handbok i trons grunder”: ”Jag minns att jag för några år sedan läste om en man i Kina, som hade frågor om den kristna tron men blev förvirrad beträffande den helige Ande — särskilt sedan han läst om hur Anden sänkte sig ner som en duva vid Jesu dop. ”Fadern förstår jag”, sa den kinesiske sökaren, ”och Jesus Kristus hans son, men vem är den här heliga fågeln?” Man förstår hans förvirring. Och användningen av ordet ”ande” i andra sammanhang underlättar inte precis situationen. Folk tänker sig ”den helige Ande” som något slags ande i flaskan, och är därför antingen rädda för honom eller tar honom inte på allvar.

En annan anledning till att det är svårt att förstå den helige Ande är att han är skygg, tillbakadragen och självutplånande. I motsats till oss njuter han inte av att dra uppmärksamhet till sig själv eller av att bli firad. För mycket publicitet generar honom. I stället är hans viktigaste uppgift att bära vittnesbörd både om Fadern och Sonen. Det är han som får oss att säga ”Abba, Fader”, när vi ber, och det är han som ger oss förmågan att bekänna: ”Jesus är Herre” (Rom 8:15; 1 Kor 12:3). Man har faktiskt betecknat just hans roll som ”en fasadbelysning i förhållande till Herren Jesus Kristus… När det är en bra fasadbelysning är strålkastarna placerade så att man inte lägger märke till dem…; det man ska se är bara byggnaden som fasadbelysningen riktas mot. Därför är den helige Ande den dolda fasadbelysning som lyser på Frälsaren”.

Liv ur tomhet. Ordning ur kaos.

Första gången vi läser om Guds Ande i Bibeln är i skapelseberättelsen: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.”

Är du med? Först var det mörker och tomhet. Först var det kaos och oordning. Så svävade, eller ruvade, Guds Ande över allt och skapelsens krafter frigjordes. Mörker blev ljus. Tomhet blev liv. Kaos blev ordning. Genom Andens närvaro blev ett livlöst mörker och ett öde universum, ljus, liv och ordning. Och tystnaden bröts av fågelsång.

Därefter berättar Bibeln om den stora tragedin. Människan vänder Gud ryggen. Det påverkade hela skapelsen. Paulus skriver om detta i Rom 8:18-23: ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”

Jag är en naturälskande människa. Jag älskar skapelsen. Jag följer varje nytt vårtecken noga varje år. Jag ger mig ut på långa promenader, skådar och matar fåglar, njuter av djur och natur. Och inte sällan utbrister jag med Paulus: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” 

Men ofta blir glädjen till sorg. Jag sörjer svårt efter alla rapporter om döende djur och feberhet jord och tänker att vi är på väg att iscensätta motsatsen till Guds skapelseverk. Vi ödelägger och mörklägger. Vi dödar och åstadkommer kaos. På nytt lägrar sig tomhet och mörker över världen. Skapelsen är i oordning. 

Det är in i detta Jesus kommer; in i vår mörklagda och kaotiska tillvaro. Och när han kommer säger han, Luk 4:18-19: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Ett ”nådens år från Herren” är en referens till jubelåret i det gamla Israel som firades vart femtionde år. Det året, detta nådens år, återgav man slavar sin frihet och de fattiga sin egendom. Jubelåret innebar med andra ord att saker och ting återställdes. – Jag har kommit för att återupprätta allt, säger Jesus. 

Så kom Guds Ande, som vilat över skapelsen i tidens gryning över Jesus. Han rörde vid sjuka kroppar; reste krökta människor och befriade från synd, skuld och andligt förtryck. Skapelseordningen upprättades i Jesu närhet. Guds Ande vilade nämligen över hans liv; samma helige Ande som en gång gjorde en mörk och tom tillvaro ljus och levande. 

Jesus återställde ordningen. Där mörker rådde tändes ljus. Där tomhet regerade bröt livet fram. Där kaos härskade återställdes ordningar. Detta är starkt beskrivet i en evangelietext, nämligen i berättelsen om den besatte mannen i Gerasa, Mark 5:15: ”När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.” Ett liv under mörker och tomhet och kaos blev ett upprättat liv.

Efter detta kom Guds Ande över kyrkan, d.v.s. över alla troende. Genom kyrkan och Anden i förening fortsatte återupprättandet av skapelseordningen. Ljus bröt fram. Människor befriades. Liv i kaos blev liv i ordning. 

På alla dessa sätt hör undervisningen om Skaparen, Sonen, Anden och kyrkan ihop. Varje gång Anden släcks kommer tomhet, mörker och kaos att ödelägga liv och länder. Men varje gång Guds Ande kommer tänds ljus och hopp i människors liv. Guds Ande lyser upp tillvaron. Guds Ande är livgivaren. Guds Ande upprättar ordningen.

Det är viktigt för Jesus att vi förstår vem den helige Ande är

Av alla dessa skäl är det viktigt för Jesus att vi förstår både ven den helige Ande är och vårt behov av Guds. 

Vad en människa säger i sitt testamente lägger man stor vikt vid. Ingen får ändra om i testamentet efter en persons bortgång. Det som är skrivet gäller. 

Johannesevangeliet kapitel 14-16 har ibland kallats för Jesu testamente. Dessa kapitel innehåller nämligen Jesu slutord. Innan korset och lidandet samlar Jesus sina lärjungar för att ge dem en nödvändig undervisning. Vad handlar då detta testamente om? En stor del av det handlar om Anden:

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.” (Joh 14:16-17)

”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” (Joh 14:26) 

”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.” (Joh 16:7)

Den helige Ande är Gud

I Bibeln tillskrivs den helige Ande egenskaper som bara kan och får tillskrivas Gud. Några exempel:

Anden är evig, enligt Hebr 9:14.

Anden är ”allestädes närvarande”, Ps 139:7.10:  ”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?

Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.”

Anden är allvetande, 1 Kor 2:10-11: ”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”

Till sist kallas också den helige Ande för ”Gud”, Apg 5:3-4: ”Då sade Petrus: ’Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.’”

Bibeln säger sådant om Anden som bara kan sägas om Gud.

Den helige Ande är en person

För många blir begreppet “helig Ande” någonting obestämt, någonting flytande, en känsla eller en opersonlig kraft.

När vi läser Jesu testamente är texten istället fylld av uttryck som “Hjälparen” eller “han”. “…han skall lära er allt…” Det är ingen tvekan om att Jesus lär att Anden är en person.

Många tycker att det är svårt att tänka att Anden är en person eftersom Anden inte har en kropp. Kan man vara en person utan att ha en kropp? undrar vi. Svaret måste bli ja. Förstår jag det rätt kommer vi alla att förlora våra kroppar och få en andlig kropp innan vi får vår uppståndelsekropp. Vi tror att våra nära och kära som dött är bevarade till sin person, även om deras kropp dog, inte sant? Så visst kan Anden vara en person utan en kropp som vår. 

Bibeln talar om Anden som ”han”, och inte som ”det”. Vi lyssnar till ett exempel. Lyssna noga hur Jesus talar om Anden i det här citatet, Joh 16:13-14: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”

Också apostlarna talade om den helige Ande som någon med tankeförmåga, känsla och vilja, som man vanligtvis brukar räkna som de tre beståndsdelarna i en personlighet. Lyssna:

Rom 8:27: ”Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”

Anden menar. Anden vädjar. Anden vill. Allt detta talar om Andens tankeförmåga och vilja.

Anden har också känslor. Paulus skriver att vi inte ska bedröva den helige Ande, Ef 4:30: ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.” Anden är med andra ord en person som kan känna sorg.

Anden är inte en kraft, men Anden ger kraft. 

Anden är inte en känsla, men vi kan känna hans närvaro.

Anden är inte ett inflytande, men han har inflytande. 

Anden är en verksam person med personliga egenskaper:

Anden talar, Upp 2:7.

Anden beder för oss/i oss, Rom 8:26.

Anden vittnar, Joh 15:26.

Anden leder, Apg 8:29.

Treenigheten

Därmed har vi kommit fram till läran om treenigheten. D.v.s. att det bara finns en Gud, och att denne Gud är tre.Anden är en person i gudomen, en person i den ende Gudens trefaldighet.

Så här har den kristna kyrkan valt att uttrycka läran om treenigheten i den atanasianska trosbekännelsen: ”Men Faders och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät… Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud.”

Låt oss först bara se efter så att vi verkligen hittar det här i vår Bibel. Vi studerar fyra bibelstycken. 

Det första talar om gudomen, eller om det ”gudomliga”, inte bara det vanliga begreppet Gud, Apg 17:29: ”Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.”

På samma sätt skriver Paulus i Kol 2:9 talar om Kristus: ”I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.”

I Matteus 28:19 finner vi treenigheten presenterad på ett rakare sätt: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.”

Sist, Paulus välsignelseord, där alla personerna i gudomen finns med, 2 Kor 13:13: ”Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.”

Vi använder ofta bilden av en triangel när vi ska illustrera Guds treenighet. På ena sidan skriver vi Fadern, på den andra Sonen och på den tredje Den helige Ande. Tre sidor av samma verklighet säger vi. Tre sidor, men en triangel.

En annan av de gamla kyrkofäderna använder en annan bild. Ireneus talar om Fadern som har sträckt ut sina två armar: Sonen och den helige Ande för att röra vid oss och omfamna världen. Med den helige Ande rör Gud våra liv. Jag tycker att den bilden är bättre. Gud som en öppen famn ligger närmre evangeliet än Gud som ett schema i form av en triangel.

En viktig upptäckt

Anden är en person. Anden är personlig. Att Anden är en person betyder att vi kan ha en personlig relation till Anden. Eller som Jesus sa: ”Ni känner honom”.

Bilder för Anden

En bild säger mer än 1000 ord, säger talesättet. Bibeln är i hög utsträckning en bilderbok. Så undervisar också Bibeln om Anden i form av bilder. Låt oss se på några exempel:

Hjälparen, Joh 14:26

Det grekiska ordet, “parakleitos” är ett ord med rik innebörd. Det är också ett ord som är svårt att översätta. Så här skulle man kanske kunna uttrycka det: Hjälparen är en person som tillkallas i en situation som människan inte själv klarar av.

Men ordet betyder i sin verbform också att “uppmuntra” eller att “mana på”. Framför allt används ordet om uppmuntran till trupper som drog ut i strid. Hjälparen ger oss uppmuntran och kurage att utkämpa livets strider.

I Johannesevangeliet är Anden också Jesu “stand in”. Anden är Jesu närvaro i våra liv; en närvaro som stärker, vägleder, uppmuntrar och ger kraft.En kristen kan vara svarslös, kraftlös, t.o.m. modlös – men aldrig hjälplös!

Anden är som vinden, Joh 3:8

”När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.” (Apg 2:1-2)

Jag tycker om beskrivningen av den första kristna pingstdagen. När Anden kom, över några svaga och rädda kristna som satt instängda i ett slutet rum, var det som när man öppnar ett fönster och vädrar ut.

Det vet vi vad det är. Det kvalmiga rummet där tanken blir trög och vårt synfält begränsat av de väggar som omger oss. Så öppnar man fönstret och en frisk livgivande bris drar genom rummet och fyller våra lungor.

Det får mig att vilja be: – Gud gör det igen. Dra på nytt genom den instängda kyrkan med en frisk vind från evighetens värld.

Bilden av vinden är rik. Du kan tänka på den länge och hitta många tillämpningar. Vi ser inte vinden, men vi känner av den. Vinden kan välta stora träd eller driva ett vindkraftverk och ge kraft. Vinden är osynlig, men stark kraftfull och påtaglig. Sådan är Anden.

Anden är som en eld, Apg 2:3

När Anden kom över lärjungarna på pingstdagen skedde det så att man liksom såg tungor av eld som fördelade sig på lärjungarna.

Paulus uppmanar församlingen i Thessalonike att inte “släcka Anden”, 1 Tess 5:19. Det brann en eld, en passion i de första kristnas liv.

Elden är en intensiv bild. Elden värmer den frusne, men eld förtär också. ”Lek inte med elden”, förmanar vi våra barn. När elden har dragit fram är ett landskap förändrat. Anden förändrar. Anden värmer. Anden renar. Anden får oss att brinna. 

Anden är som friskt vatten, Joh 7:37-39

Vårt behov av vatten är ett av vårt mest påtagliga behov. Vi klarar oss längre utan föda än utan vatten. Utan vatten törstar vi till döds, ganska snart. Vatten får oss att grönska och blomma.

Jag gjorde en gång en resa genom Negevöknen. Det var en resa genom ett torrt och dött landskap, bestående av sand och sten. Men plötsligt, mitt i öknen, fanns ett grönskande fält, med tomatplantor och andra växter. Man hade funnit en vattentäkt djupt nere i marken under den livlösa ytan. Genom att leda upp vattnet till plantorna grönskade öknen. Varje gång jag tänker på det där minnet kommer jag ihåg Jesu ord: ”Den som tror på mig (…) ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram”.

Jag tänker att jag sett det; att jag sett människor vars inre varit som en torrlagd öken men som grönskat och blomstrat när Andens källa fick springa fram i deras liv.

Anden är som en duva, Matt 3:16

”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.”

Anden liknas vid en duva. Är inte det en märklig bild? Att likna, universums väldigaste kraft, med en duva! Varför inte en örn, bilden av makt och kraft, eller ett majestätiskt lejon? Varför en duva? Kanske för att duvan är känslig. Universums väldigaste kraft kommer till oss som en duva. Märkliga tanke! Men så är det. Den helige Ande kommer till våra liv, inte som en örn som slår ner på sitt villebråd, utan känsligt. Inte för att göra våld på oss, utan för att invänta vår bön: – Kom helig Ande.

Avslutning

Jag ska avsluta med att läsa ett utdrag ur en andakt jag läste i veckan. Orden är lånade från Stanley Jones bok ”Liv i övernog”: ”En ung predikant hade fått ett nervöst sammanbrott, vilket läkaren beskrev på följande sätt: ’Ni söker att bygga ett tvåtusendollars hus för ettusen dollar. Ni är ansträngd och uttröttad av era otillräckliga resurser (…)  Den diagnosen kunde ställas på den kristna kyrkan också (…) Vi försöker utföra saker och ting som ligger utöver våra andliga resurser (…) Vi måste få nya resurser.

I Texas använde man under en lång tid olja som fanns alldeles vid markytan och tillförseln blev mager. Till slut vågade någon gå ner till 5000 fots djup och träffade på nya oljeskikt, som gav strömmar av olja. Numera pumpar man all olja från dessa djup. 

När vi som kristna går ned till de största djupen och utnyttjar de resurser som genom den gudomliga Försynen ha upplagts för oss, skall vi bli som en artesisk brunn, överflödande. Då skall vi bli redo för vad som helst. 

Melva Livermore, som var så väl förtrogen med de djupare grundvalarna för livet, reste sig upp i vårt Ashram och sade med ett strålande ansikte: ’Jag går verkligen omkring och utstrålar kärlek överallt.’ Och så tillade hon (…): ’Kom bara, du liv, jag är redo.’ (…) Melva Livermores liv hade förvandlats från att vara en termometer till att bli en termostat. Termometern registrerar endast temperaturen i sin omgivning; termostaten förändrar temperaturen. Vår kristendom registrerar ofta endast omgivningen i stället för att förändra den. De första lärjungarna gick inte omkring och registrerade den förhärskande pessimismen utan de förvandlade den. De gick inte omkring och sade: ’Se på problemen’. De sade ’Se på Frälsaren’. Tonvikten lade de inte på den överflödande synden utan på den ännu mer överflödande nåden. Och de talade med förvandlande makt. För ’Apostlagärningarna’ var ’Den Helige Andes’ gärningar, som verkade genom apostlarna. Och vad de började det kan vi fortsätta. ’Fortsättning följer’ står skrivet vid slutet av Apostlagärningarna.

– O, du levande Ande — Du som bringar liv i döden, seger i nederlag, renhet i orenhet, plus i minus — kom in i mig och beskriv med stora bokstäver hela min verkliga ställning. Kom in i mitt liv för att tända eld där det varit trögt, dött och ineffektivt. Kom du själv in i mig. I Jesu namn. Amen.

Aldrig mer ensam!

“Var inte rädd, för jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig
med min rättfärdighets högra hand.”
(Jes 41:10)

Vi sitter i köket och pratar. Någonstans i en paus, mitt emellan två meningar, hör jag att det inte alls låter som Bamse eller Nalle Puh på TV:n inne i vardagsrummet längre. 

Jag går för att se efter. Där sitter lilla Linnea 4 år och hennes storasyster Emilia 6 tysta och förskräckta inför vad som nu utspelar sig inför deras ögon. Barnprogrammet är slut. Vuxenvärlden marscherar in. Det är en kavalkad av elände. Det är rapporter om jordens undergång, smältande isar och små, gulliga djur som lider. Det handlar dessutom om krig, terror och gråtande barn… innan jag äntligen hittar fjärrkontrollen och kan stänga av.

Stänga av vaddå? Jo, ”Nyheterna”… d.v.s. berättelsen om vad som hänt i världen. Inte för att det går att stänga av. Den fjärrkontrollen har vi inte. Men jag klarade i alla fall av att bespara mina barnbarn fler otäcka bilder de inte har verktyg för att hantera än. Frågan är förstås vem av oss som har det. Hur ska vi överleva alla dessa katastrofrapporter? Har du funderat över det? Hur påverkar det en ung människa att växa upp i en värld som, vilket vi ständigt påminns om, verkar vara döende? 

Så står jag där, en morfar som ser på sina ledsna barnbarn och undrar: Vad ska jag säga? Finns det hopp för den här världen? 

Jo, jag vet. Detta är en problematisk inledning av en predikan. Jag har liksom tagit dig med till en öde ö mitt i hopplöshetens ocean. Hur ska jag klara av att ta dig härifrån? Jag behöver be om hjälp. (Bön)

Här är hoppet: Alla nyheter är inte dåliga nyheter. Det är sant som någon sa: – Man skickar inte en reporter till ett land för att rapportera att ingenting har hänt. Ingen katastrof har inträffat. Inga mord har ägt rum. Människor har gått till jobbet och till skolan och mår ganska bra. 

Nej, så är det ju. Eftersom alla reportrar åker till krigs- och katastrofplatser så kan man ju lätt få intrycket av att allt som sker är dåligt. Men så är det nu tack och lov inte. Mycket bra händer. Det finns också goda nyheter.

Goda nyheter är dessutom rubriken över det kristna budskapet. När evangelisterna skulle sätta en rubrik över budskapet om Jesus blev det just det grekiska ordet ”evangelium”, d.v.s. ”glatt budskap” eller ”goda nyheter”. Så här inleder t.ex. evangelisten Markus sin bok: ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son”, Bibel 2000.

Och så har det varit. Jesus har varit ett glädjebud, eller goda nyheter, för miljoner och åter miljoner människor, över hela världen i 2000 år. Deras liv har sett olika ut. Några av dem har varit rika. Andra har varit fattiga. Några har levt i lugn och ro. Andra har levt stormiga liv. Några var slavar. Andra var kungar. Några var unga. Andra var döende. Men hade du frågat dem vad som var deras livs största skatt hade de alla svarat en och samma sak: Jesus.

Varför? Varför var han deras evangelium?

Man kan ge många olika svar, eftersom det finns många olika svar att ge. Här i Tabernaklet, under fyra gudstjänster i oktober, vill vi ge dig fyra svar. D.v.s. barafyra svar, för det finns som sagt många, många fler att ge. 

Å andra sidan tänkte vi inte lägga ner vår verksamhet efter oktobers utgång. Kommer du tillbaka i november hoppas jag alltså att du får fler svar, för saken är ju den att om kyrkan inte fortsätter att förmedla dessa goda nyheter, så är det heller inte en kristen predikan du får höra.

Här är våra fyra svar: 6/10: Du är aldrig mer ensam. 13/10: Livet har en mening. 20/10: Du är välkommen hem. 27/10: Döden ska inte få sista ordet.

Innan vi lyssnar till de goda nyheterna om att vår ensamhet är bruten. Låt oss försöka förstå någonting om själva problemet. Peter Strang är cancerläkare och professor inom palliativ medicin vid Karolinska Institutet. Han har forskat på och skrivit böcker om hur ensamhet påverkar oss. Så här säger han: ”Vi måste inse att ensamhet är en riskfaktor vid sidan om andra livsstilsfaktorer som kost, motion och rökning. Nu har vi inte samma naturliga mötesplatser som förr då släkt och vänner fanns närmare”.”Länge trodde man att ensamhet var något som främst påverkade människan psykiskt. Men i dag vet forskarna att vi behöver uppleva gemenskap och känna oss inkluderade för att inte bli kroppsligt sjuka.” Kort sagt: Vi mår inte bra av ensamhet. Vi påverkas t.o.m. fysiskt av ensamheten.

I en intressant avhandling för SOM-institutet vid Göteborgs universitet ”Den svenska ensamheten: om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande”, skriver Bengt Brülde och Filip Fors: ”Det sociala nätverket har stor betydelse för hälsan. En omfattande amerikansk studie visade nyligen att risken att dö i förtid är 50 procent högre för ensamma än för dem som har ett väl fungerande socialt nätverk. Social isolering anses vidare vara dubbelt så farligt som fetma, mindre hälsosamt än att inte träna och lika skadligt för hälsan som alkoholism eller att röka 15 cigaretter per dag (Holt-Lunstad m.fl., 2010).”

Dessa forskningsresultat tar mig snabbt tillbaka till Bibelns inledning. Där läser jag att vi verkligen är skapade för att ha gemenskap med varandra. Först skapar Gud, ljus, en himmel, jord och hav, grönska, en djurvärld och en människa. Efter alla dessa skapelsemoment läser jag en och samma sak: Gud såg att det var gott

Och så håller det på fram till 1 Mos 2:18, för där står det för första gången att någonting intevar gott. Första gången Gud såg att någonting intevar bra är när det står så här: “Det är inte bra att mannen är ensam”.

Första gången Gud såg att någonting intevar gott var när Gud såg en ensam människa. Lösningen på problemet är genialiskt: – Gud skapade en människa till!

Det är inte gott för oss att vara ensamma. Dessutom finns det många olika slags ensamhet. Jag menar, om du redan tycker att ensamheten är svår så vänta till dess du läst en vetenskaplig avhandling över ämnet. Det finns nämligen inte bara enensamhet. Det finns en massa olikaensamheter. Man talar om emotionell isolering(brist på en intim relation) och om social isolering(man har få vänner eller ett tunt nätverk). Ensamheten kan vara situationsbetingad(ha en yttre, kanske tillfällig, orsak) eller vara kronisk(kanske bero på ett varaktigt psykologiskt problem). 

Den viktigaste distinktionen är om du är ensam i objektivmening eller upplever en subjektivensamhet, d.v.s. du känner dig ensam fast det kanske finns mänga omkring dig. 

Din ensamhet kan vara momentan, kanske övergående eller övergripande, d.v.s. varaktig över tid. Man kan också känna sig ensam därför att man saknar vissa typer av relationer, till exempel en kärleksrelation, någon att dela vardagen med eller nära vänner.  

Du får tag på poängen. Forskningen har kommit fram till att det inte är bra för människan att vara ensam. Ensamheten har så många olika sidor och djup. Vi kan faktiskt känna oss ensamma, fast det finns många omkring oss, om vi känner oss annorlunda eller oälskade av olika skäl. 

Tar du dig tid att läsa Brülde och Fors avhandling kan du också dessutom läsa om ett antal försvårande omständigheter. Lyssna: ”Det är också värt att notera att den kroniska ensamhetsproblematiken kännetecknas av ett flertal ”onda cirklar”, till exempel att ensamma människor tenderar att dölja sitt problem för andra (vilket kan förvärra problemet) eller att de i högre grad upplever tillvaron som hotfull och otrygg, vilket gör att de tenderar att undvika sociala sammanhang (White, 2010). 

Så grymt är det. Den som upplever sig ensam drar sig ofta undan i en ännu djupare ensamhet för att ingen ska se hur ensamma de är. Varför. För att det upplevs skamfyllt.

Jag fortsätter: ”Exempel på andra onda cirklar är att den som känner sig ensam kan stöta bort andra människor genom att hon blir allt för krävande eller behövande, eller genom att hon distanserar sig från andra (i syfte att skydda sig själv från ytterligare besvikelser). ”

Det blir lite som för den som håller på att drunkna. När livräddaren kommer klamrar han sig fast så hårt att de båda riskerar att sjunka. Så orkar ingen i längden och den ensamme blir än mer ensam. Eller så vågar man inte öppna sig för relationer i rädsla för att bli besviken en gång till. 

En sista försvårande ond cirkel är den här: ”Forskningen har också visat att ensamheten påverkar den sociala kognitionen negativt: samtidigt som ensamheten gör oss mer uppmärksamma på sociala signaler (som ansiktsuttryck eller uttalanden) tenderar vi att tolka dessa signaler negativt. Man upplever till exempel lättare andra som hotfulla eller avvisande, man litar mindre på andra och man blir mer kritiskt inställd till andra. Detta kan förstås göra att man distanserar sig från andra (…) men det kan också göra att man bemöter andra på ett mer fientligt sätt.”

Får du tag på det här? Ser du bilden? Vi mår inte bra av ensamhet. Vi är skapade för att ha relationer. 

Det finns många olika slags ensamhet. Vi kan känna ensamma för att vi faktiskt är det. Men vi kan också ha många omkring oss och ändå känna oss ensamma eftersom vi känner oss annorlunda och utanför. Ja, så kan det t.o.m. vara här och nu, för några av oss. Vi är många här idag, och ändå kan det hända att du känner dig ensam. 

Dessutom finns det onda cirklar som gör att vi har svårt att bryta med vår ensamhet. Den ensamme kanske drar sig undan för att dölja sin ensamhet. De ensamme som äntligen får uppmärksamhet kan bli för krävande, så att ingen orkar i längden. Den ensamme börjar dessutom lätt att övertolka andras ord eller ansiktsuttryck. Vi tenderar att övertolka andra och blir ledsna eller kanske t.o.m. fientliga. 

Det är som att man hör Paulus klagorop genom orden, Rom 7:24: ”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?” (SvF15) För det är så svårt att förändras. 

Var är de goda nyheterna Micael?

Jag kommer snart till dem. De är värda att vänta på. Men innan jag kommer dit behöver vi gå in i hissen och ta oss ner en våning till i frågan, nämligen ner till grunden. 

Här lämnar vi forskarrapporterna och tar fram Bibeln. För hur värdefull all denna forskning än är så missar den det viktigaste. Den missar vår djupaste ensamhet, den som kommer av att vår viktigaste relation alla kategorier har gått sönder. Och då skriver Paulus så här. Jag väljer att läsa ut Nya Levande Bibeln, Ef 2:11-12: ”Kom därför ihåg vilken hopplös situation ni befann er i, innan ni lärde känna Kristus. Eftersom ni tillhörde icke-judiska folk, kallade judarna er för ”de som inte är omskurna”. Judarna var stolta över sin ceremoni med att omskära alla pojkar, även om denna ceremoni aldrig kunde förvandla någons hjärta. På den tiden tillhörde ni inte Guds eget folk. Det förbund Gud hade ingått med Israels folk gällde inte er, och ni hade ingen del i de löften han hade gett dem. Nej, ni hade inget hopp om räddning, och ni levde utan Gud här i världen.”

Detta är vår mest bottenlösa ensamhet: ”ni hade inget hopp om räddning, och ni levde utan Gud här i världen.”

”Utan Gud i den här världen.” Hur ska man orka det?

Bibeln säger att vi inte bara skapades för att ha gemenskap med varandra, utan framförallt för att ha gemenskap med Gud. För detta är vi skapade. Utan detta är vi trasiga. 

All jakt efter holismeller helhet är på förhand på dömd att misslyckas. Ingenting kan ersätta Gud. Utan Gud är Guds plats tom. Som C.S. Lewis skrev: ”Det finns ett gudsformat tomrum inom oss. Att vi alla längtar efter något som den här världen inte kan tillfredsställa visar att vi är skapade för en annan värld.”

Detta var analysen. Vi är skapade för relationer. Utan dessa mår vi inte bra. Men framförallt är vi skapade för en stor Relation, nämligen för gemenskap med den Gud som ville våra liv. Utan denna relation är vi som Nils Ferlins barfotabarn som tappat bort vår papperslapp och vår livsmening; utan vare sig hem eller mål för våra liv. 

Det är här de goda nyheterna kommer till oss. Utan Gud skulle vi aldrig kunna hitta tillbaka till Gud. Hur skulle det gå till? Vi vet inte vem Gud är. Vi vet inte var Gud bor. Att vi skulle kunna hitta på en religion som tog oss hem till Gud igen faller på sin orimlighet. Här är vad Bibeln säger, Gal 4:4: ”när tiden var inne sände Gud sin Son…”

Det är så enkelt att det kränker vår stolthet. Vi kan inte berömma oss av att ha funnit Gud. Gud fann oss. Gud kom till oss. Gud bröt vår ensamhet. 

Ja, det är faktiskt ännu djupare. Gud togvår ensamhet. När Jesus hänger på korset är han övergiven av alla, t.o.m. av sina vänner. Men där, för ett ögonblick, smakar han den allra djupaste av alla våra ensamheter, nämligen detta att uppleva sig avskild från Gud, Mark 15:34: ”Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Elohi! Elohi! Lema sabaktani?’ Det betyder: “’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?’” 

Det här är så djupt… Jesus bröt vår ensamhet genom att ta den på sig. För ett ögonblick upplever han sig så ensam att han måste fråga varför Gud övergett honom, allt detta för att du aldrig någonsin ska behöva känna detsamma.

Jesus upprättar vår relation till Gud. En av Bibelns djupaste och dessutom mest befriande verser säger, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”

Genom frälsningen får du ”frid med Gud”. Frid med Gud är inte bara frid frånGud. Den frid du kan erfara, d.v.s. den frid som uppfyller ditt inre är ett resultat av att du har fått frid med Gud, vilket betyder att all din synd är förlåten så att det är gott och väl mellan dig och Gud. 

Paulus fortsätter och fördjupar i 1 Kor 6:19: ”er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er.” (SvF15)

Allt detta betyder att du aldrig mer kanvara ensam. Allt som skilde dig från Gud är borta. Gud är hos dig. Gud omsluter dig. Gud är inom dig. Din ensamhet är bruten. 

Jag fortsätter att läsa från Ef 2, fortfarande från Nya Levande Bibeln: ”nu får ni, som en gång var långt borta från Gud, tillhöra hans eget folk tack vare er gemenskap med Jesus Kristus, som offrade sitt blod för er. (…) Kristus kom med det glada budskapet om fred för er som var långt borta från Gud, och fred för oss som är judar och kände till Gud. (…) Alltså är ni inte längre gäster och främlingar. Nej, ni får vara Guds eget folk tillsammans med alla som tillhör Gud. Ni är medlemmar i Guds stora familj.”

Guds lösning på vår djupaste ensamhet består av tre huvudmoment:1. Gud kommer till oss. 2. Jesus tar den synd som skiljer oss från Gud och röjer den ur vägen, så att vi kan komma till Gud med frimodighet och barnaskapsglädje. 3. Gud ger oss en ny familj, församlingen. 

Tar du emot Jesus som din frälsare blir också du del av ”Guds stora familj”. Och jag vill säga: Välkommen hem!

Så här sammanfattar Johannes allt detta, 1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus.” (Bibel 2000)

Fyra gudsbilder (3)

Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, den 14 juli 2019

När förlamningen bröts

Joh 5:1-18: Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: “Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: “Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig.” Jesus sade till honom: “Res dig, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: “Det är sabbat! Du får inte bära din bädd.” Han svarade dem: “Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” Då frågade de: “Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?” Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. Men Jesus sade till dem: “Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

I avslutningen av sitt evangelium skriver Johannes om varför han valt att berätta just de under han återger. Han har nämligen med en särskild urvalsprincip som grund, Joh 20:30-31: ”Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn”. När Johannes skriver så berättar han också varför han valt att berätta om den lame mannen vid Betesda. Han menar att den berättelsen inte bara handlar om ett under som Jesus gjorde utan framförallt om vem Jesus är.

Jesus kommer till en plats som heter Betesda. Det är ett vackert namn. Betesda betyder ”Barmhärtighetens hus” eller ”Nådens hus”. Men ”Barmhärtighetens hus” visar sig vara full av obarmhärtigt lidande. ”Nådens hus” hade blivit nödens hus. Johannes skriver att där ”låg många sjuka, blinda, halta och lama.”

Varför låg de då där? Jo, för det fanns en gammal tro bland de sjuka i Jerusalem. Då och då kom vattnet i rörelse, förmodligen p.g.a. källans strömmar. Man tänkte sig att det var en ängel som rörde upp vattnet, och att den som kom först ner i det kunde bli helad. Varifrån den tron kom, vet vi inte. Inte heller om detta någonsin hänt. Men detta var vad de hoppades på. 

Jag tänker då att en del fortfarande ligger där, d.v.s. kanske inte i bokstavlig mening men i någon slags symbolisk mening. Fortfarande finns människor som nästan inte har någonting att hoppas på. Några av dem har varit sjuka i många år. Några har varit ensamma i många år. Några har varit arbetslösa i många år. De ligger vid Betesda, förlamade, och hoppas på ett under, eller kanske på att vinna på lotteri. Några av dem har sökt sig till religioner eller nyandlighet. Jag har mött en del av dem, människor som lagt ut en förmögenhet på stenar och kristaller, på resor och kurser eller olika meditationstekniker. Men ingenting har hjälp. Det enda som hänt är att de blivit sjukare och fattigare med tiden. 

Mannen i vår berättelse hade varit sjuk i 38 år. Det går fort att läsa, men det är en lång tid att leva. Vi måste kanske ändå beundra honom för detta, d.v.s. för detta att han efter 38 år fortfarande hoppas på ett under.

När jag har läst berättelsen har jag ibland tyckt att den är dubbelbottnad. Man kan liksom läsa den på många nivåer. Läser man noga kan man t.o.m. läsa om sig själv. 

Den handlar om en man med behov av hjälp. 

Den handlar dessutom lite om mig och kanske om dig. 

Men framförallt handlar den om Jesus. 

Låt oss ta det där i lugn och ro och i tur och ordning. 

Först möter Jesus en mycket ensam man.

När Jesus nu frågar honom om han vill bli frisk förstår han det tydligen som om Jesus frågar varför han inte hoppat ner i dammen när den kommit i rörelse och svarar: – Jag har ingen som kan hjälpa mig!

Ingen! 38 år av sjukdom. 38 år av ensamhet. Vad var värst? Förlamningen eller ensamheten?

Men det här är dagen som ska förändra både det ena och det andra. Det här är dagen som ska bryta både ensamhet och förlamning. Och förändringen börjar i dessa ord: ”Jesus såg honom”. Ordet ”såg” betyder att Jesus intresserade sig för honom. För det andra skriver Johannes att Jesus kände honom. Jesu visste hur länge mannen varit sjuk. Varför? Jo, för att Gud vet allt. Några verser tidigare har Johannes skrivit om Jesus, Joh 2:24-25: ”…själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan”.

Mannen kanske legat där han låg i 38 år. Men inte en enda av dessa dagar hade han varit utan Gud. Inte ens när han kanske trodde det. Gud hade sett honom. 

David skriver i Ps 139: ”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen (…) 

Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där (…) Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.”

Det är ingen tvekan om poängen här: Gud ser dig. Det är inte ett hot. Det är vår tröst. Gud har alltid sett dig. De goda dagarna, men också de svåra, när människor svek, när andra gjorde våld på dig, när du fick ditt sjukdoms- eller sorgebesked. När du undrade var Gud var, var Gud där. Gud såg. ”Jesus såg honom.”

Jag är lite tagen av hur Jesus söker upp mannen. Undret sker på Jesu initiativ. Det är inte mannen som kommer till Jesus. Det är Jesus som kommer till mannen. Mannen ber inte om hjälp. Det är Jesus som frågar om han vill bli frisk. 

Kanske att det berör mig så eftersom det var så jag själv mötte honom. Jesus sökte mig innan jag sökte honom. Han kom till mig när jag var ett barn. Han frågade mig vad jag ville. Men som mannen i berättelsen förstod jag inte vem han var. Så Jesus stämde ny träff med mig i mina tidiga tonår. Jesus bultade till dess jag öppnade.

Ibland har jag tyckt att jag funnit kyrkan i texten. Ibland har jag tyckt att den handlat om en kyrka som drabbats av förlamning; eller om en kristenhet som ligger i nådens hus och väntar på en rörelse som ska komma och förändra allt. 

Dessutom kan den också träffa dig på ett personligt plan, om du upplever att förlamningen lagt livet under sig, allt under det du väntar på den där rätta dagen, d.v.s. då alla förutsättningar äntligen ska bli de rätta och livet förändras.

Lyssna: Jesus hade tre ting att säga till denne man, och, om du kan känna igen något av vad jag just har beskrivit, kanske också till dig. Det första är en fråga: Vill du bli frisk?Det har tänkts mycket och skrivits mycket om Jesu fråga. Varför frågar han så? har man undrat. Mannen har kanske legat där han ligger i 38 år just därför att han vill bli frisk. Jag tror att Jesus frågar så av två skäl. Det första är att han är intresserad av svaret. Det andra är att svaret kanske inte alls är så självklart som man skulle kunna tro.

Jesus vill höra mannens svar. Frågan är ett uttryck för Guds respekt för dig. – Vad vill du? frågar Gud. Vi kanske inte alltid respekterar Guds vilja. Men Gud respekterar vår vilja. Du är skapad med en fri vilja. Och vad du vill är viktigt. Få saker säger så mycket om dig, på gott och ont, som vad du vill. Alltså frågar Jesus vad mannen vill.

För det andra är svaret på Jesu fråga inte alls så självklart. D.v.s. vi kanske vill att ett under ska ske, att våra problem ska bli lösta eller våra behov uppfyllda. Men vill vi också ta konsekvensen av att det finns en Gud?

Tänk efter! Om svaret på Jesu fråga vore självklart, skulle då inte mycket se väldigt annorlunda ut i den här världen?

På Guds fråga: Vill du att jag vidrör ditt liv?, svarar många nej. På Jesu fråga: -Vill du bli frisk? Vill du att jag helar ditt trasiga hjärta? Vill du ha mitt liv och min frälsning, svarar många nej. Kanske för att man vill ha hjälp men inte förändras. D.v.s. om det plötsligt visar sig finnas en Gud som har en mening med mitt liv, på ett djupt och verkligt sätt, kanske jag måste förändra saker och ting i mitt liv. Och därför svarar många nej på Jesu fråga: – Vill du bli frisk? Eller som det kan översättas: – Vill du bli hel? Vill du bli frälst? Vill du få frid? Vill du släppa din bitterhet. Vill du ge förlåtelse. Vill du ta emot förlåtelse? Vill du att jag förändrar ditt liv? Men så säger Bibeln att det är. Frågan är ställd och ingen står länge från det eviga livet än ett ärligt ja på Jesu fråga.

Tre saker säger Jesus till mannen. Det första var en fråga. Det andra är en befallning:Ta din bädd och gå!

Jesus kan inte ha blivit förvånad över de reaktioner detta väckte. Tvärtom är det nog just dessa reaktioner han vill provocera fram. För visst är det det han gör?

Jesus hade kunnat söka upp mannen för två dagar sedan eller om tre dagar. Men han väljer att gå till honom på Sabbaten. Han väljer att göra honom frisk på vilodagen. Och han befaller honom att bära hem sin bädd, även om Jesus vet att det skulle vara väldigt provocerande för de religiösa ledarna att se någon bära en bädd på Sabbaten. 

Varför gör han då detta? Jo, detta är Jesu överklagande, i handling, av hans motståndares ängsliga och hårda religion. Han menade nämligen att de religiösa ledarna i Israel hade förvridit Guds bud. För sabbatsbudet var ett frihetsbud. I en tid där alla arbetade hårt från morgon till kväll stakade Gud ut en frizon i tiden, ett utrymme för vila. Sex dagar ska ni arbeta men på den sjunde ska ni vila, sa Gud. Det var ett enkelt bud. Och det var ett underbart bud. Gud vill inte att livet bara ska vara arbete och stress. Glädjen och vilan ska också ha sitt.

Men till detta enkla bud la de religiösa ledarna en uppsjö av nya bud, för säkerhets skull. I Jeremias bok säger Gud att man inte ska bära en börda på Sabbaten, vilket förmodligen handlar om att man inte skulle bedriva torghandel. Men om man inte skulle arbeta måste man definiera arbete, och om man inte skulle bära en börda fick man då bära någonting alls? Det ledde till oändliga diskussioner. Det diskuterades om det ens var rätt att bära löstän­der eller träben. Vadfick man bära? Hur mycketfick det väga? Man enades till slut om att man bara fick bära en börda som vägde lika mycket som ett fikon.

Förstår du? Vilodagen blev den jobbigaste av alla dagar? Det blev jättesvårt att vila rätt? Allt färgades av ängslan och rädsla för Guds straff. Av ett vänligt bud skapas en sträng religion. 

Nu säger Jesus: – Ta upp din bädd och gå. Det är en slags civil olydnad, en fredlig men tydlig protest mot en religion som lade bördor på människor snarare än att befria dem. 

Men Jesus ville också avslöja sina motståndares hjärtan. Att bära en madrass på sabba­ten ansågs olämpligt, men att planera ett mord gick tydligen för sig. Jesus blottlägger deras inre. Längre fram i samtalet säger han: ”Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er”.

Är inte detta skrämmande? Om du såg en man du sett förlamad i 38 år gå omkring med sin bädd under armen… Visst hoppas du väl då att du haft annat att tala om än madrassen? Förstår du? Om Gud gör under i en annan människas liv och du reagerar med avund eller vrede, mår du nog inte bra. Och då behöver det komma fram i ljuset.

Det tredje Jesus säger är detta: Synda inte mer!

Mannen får frågan vem som gjort honom frisk. Men det vet han inte. Han vet att hans liv är förvandlat. Men han vet inte av vem. Så går han till templet. Kanske för att frambära sitt tackoffer. Där söker Jesus upp honom… igen. Är du med? Jesus stämmer möte med dig igen och igen och igen, för att du ska få lära känna honom! Det är underbart att möta Gud, men det är större att få lära kännaGud. Det är stort att bli frisk. Det är större att bli frälst. 

Mötet med Gud hade fört mannen till Guds hus! Så viktigt! Många gudsmöten liksom kommer av sig eftersom de inte ledde vidare. Många lever med heliga minnen och starka upplevelser som inte ledde till något, eller Någon. Den som vill att gudsupplevelsen ska bli något mer, en tro, en kraft, livsglädje eller frid bör gå till Guds hus, så att upplevelsen kan få rötter och växa till erfarenhet.

För det behövdes ett uppföljningssamtal efter undret. Mannen behövde både underoch undervisning. Han får några varnande ord på vägen. För ska undret bli beständigt måste också detta sägas: Gör upp med synden! Var rädd om ditt hjärta!

Här är en fråga att fundera över: Hur många under gjorde Jesus egentligen i mannens liv? Det ser ut som ett men måste ha varit ett slags multimirakel. Jag fick avbryta mina predikoförberedelser i fredags för att åka till sjukgymnastiken. En hälfraktur och ett axelbrott i februari tog ifrån mig muskler, rörlighet och balans. Det är mycket att återvinna och det tar tid. Min fot var gipsad i sex veckor. Efter sex veckor såg det skadade benet ut på ett annat sätt än mitt friska ben. Muskler hade förtvinat. Rörligheten var borta. För att inte tala om balansen. Skulle jag ta en svängom med Maria där hemma skulle jag förmodligen hamna på akuten igen.

Förstår du hur många under Jesus måste gjort i den lame mannens kropp, på en sekund? Efter 38 år måste hans muskler varit helt förtvinade. Hans senor förkortade. Hans balans obefintlig. Varför var han alls lam? Var det ett ryggmärgsbrott? I så fall måste Gud ha ordnat det också, och sett till att signalerna från hjärnan kunde går fram till muskler i ben och fötter. Tänk om vi hade kunnat studerat under mikroskop eller i en röntgenapparat vad som skedde i mannens kropp när Jesus rörde vid hans liv. 

Men, menar Johannes, framförallt handlar detta inte om vad Jesus gjorde en gång utan om vem Jesus är, också idag. Det är också därför tonen mot Jesus förändras efter detta. Motståndet blir hårdare. Johannes skriver: ”Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” De förstod att han gjorde sig lik Gud, men de förstod inte att han verkligen också var det. Vilket gör denna berättelse så mycket mer fantastisk. Det är Gud som kommer till en sjuk man, som ingen bryr sig om och som ingen hjälp har. Det är Gud som söker. Det är Gud som ser. Det är Gud som berör. Och det är Gud som nu, om du vill, också frågar dig: – Vill du bli hel? Och inte behöver du vänta på den där dagen då alla förutsättningar ska bli de rätta. Gud är här och nu.

Fyra gudsbilder (2)

Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, söndag den 7 juli 2019

Vinundret

Under fyra söndagar predikar jag över ”Fyra bilder av Gud”. Evangelisten Johannes skriver nämligen om Jesus, Joh 1:18: ” Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.”

Johannes skriver att Jesus är den perfekta bilden av Gud. Som Jesus är är Gud. I Jesus blir Gud en människa vi kan se; en människa vi kan röra vid och som rör vid oss. 

Idag ska vi ta oss an en text vi kanske haft lite jobbigt med, åtminstone i den del av kyrkan jag tillhör, nämligen svensk frikyrkorörelse. Och skälet är att frikyrkorörelsen växte fram i en tid där superiet knäckte så mångas liv att det höll på att knäcka hela landet. I grovarbetet med att lyfta människor ur misär blev det viktigt för många att ta avstånd helt till alkohol. Väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen gick hand i hand. 

Vad gör man då med den text vi snart ska läsa, som handlar om att Jesus gör vin? Jag har en känsla av att många av mina föregångare läst ganska snabbt förbi berättelsen, eller valt att göra den till en slags liknelse. Andra har kämpat för att avalkoholisera Jesu vin och hävda att det var druvjuice. Jag tror att vi behöver andra texter och tankar för att balansera vår hållning till vin, där både avhållsamhet eller måttlighet är två kloka vägar. Man ska dock veta två saker om det. Vin använder som måltidsdryck på Jesu tid, men då späddes vinet med vatten från mellan en del vin till två delar vatten, till ännu svagare blandningar. Man fick med andra ord dricka mycket för att berusa sig, vilket man undvek i det judiska samhället eftersom det där sågs som stor skam ut uppträda berusad offentligt. 

Hur som helst verkar vi, i min del av kristenheten, mest ägnat oss åt att trassla oss ut ur den här berättelsen snarare än att tillgodogöra oss vad den handlar om. Men jag tycker om att utmana mig själv, så låt oss idag läsa berättelsen om vinundret i Kana för att se vad vi kan förstå av den. 

Här är de stora dragen: Jesus och hans lärjungar, så många de är vid det här tillfället, vilket verkar vara sex stycken, är bjudna på bröllop. Festen går av stapeln i den lilla byn Kana i Galileen. Vi får veta att Maria också är där. Att Jesus är bjuden och att Maria ”var där” antyder kanske, har man tänkt, att hon hade en aktivt tjänande roll i festen. Kanske var det en släkting som gifte sig. Hur som helst går något fel. Vinet tar slut. Det låter kanske inte som ett stort problem i våra öron. Om vinet tog slut fick man väl dricka annat. Men vinet var både fest- och måltidsdryck. Att inte ha något att dricka på festen var så klart en katastrof. Maria kommer då till Jesus och berättar detta. Först verkar han avvisa henne, vilket han egentligen, som vi ska se, inte gör. Istället ber Jesus sina lärjungar att fylla sex stora kärl med vatten. Var och ett av dem rymmer 100 liter. Och plötsligt är det vin i kärlen. Nu tar vi det igen, vers för vers.

Vers 1-2:”På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet.” Det här första stycket beskriver Jesus som gäst. Jesus blir bjuden på fest. Och Jesus går på fest. Tydligen går han så mycket på fester och bjudningar att det skaver i hans motståndare som frågar Mark 2:16: “Varför äter han med tullindrivare och syndare?” 

Om Jesus är Guds son är detta ett märkvärdigt uttalande. De religiösa ledarna tycker att Gud är oandlig! De vill dela upp tillvaron i säkerhetszoner, i världsligt och andligt och hålla sig på den andliga sidan. De tycker tydligen att Jesus skulle gå på gudstjänster och bönemöten istället för på fester och bjudningar. Men då missar de poängen. Lyssna till Jesu svar, Mark 2:17: ”Jesus hörde det och sade till dem: ’Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.’”

Jesus gick på fester för att han brydde sig om människor. Med sina ord säger han: – Den här världen är trasig, och jag vill vara mitt i det trasiga för att kunna laga det. 

Tre korta tankar: 1. Gör Jesus till din gäst. Om någon säger ”Jag kan inte tro på Jesus” vill jag svara ”Hur vet du det, om du aldrig har mött honom”. Det måste förstås börja någonstans. Om du inte vet vad du ska tro: Gör Jesus till din gäst. Lyssna på honom. Läs om honom. Ta upp ett bönesamtal med honom och se vart det leder dig. Men så klart är den stora uppmaningen till oss att inte bara göra Jesus till vår gäst utan också till vår Frälsare. 

2. Bjud Jesus till din fest! Jag tänker att Jesus ofta inbjuds till sorgehus och sjuksalar, till skuldsanering och krishantering. Och han kommer. Det är min erfarenhet. Ropa till Gud i din nöd och Gud ska höra din bön. Men ännu bättre är att bjuda in Jesus när livet är en fest; att dela glädjen med Jesus. Inte bara krisen. 

Bjud in Jesus i förlossningssalen när du just blivit mamma eller pappa och håller din nyfödde i din famn. Dela glädjen över en solnedgång eller fascinationen över en vacker liten fågel med Jesus. Detta gör glädjen så mycket djupare. Och dessutom, den dag vinet tar slut och krisen kommer, så är han ”redan på plats” i ditt liv, och du vet vem du ska gå till. 

3. Bjud in Jesus i ditt äktenskap. Att Jesus kommer till en bröllopsfest har många bottnar. Det finns ett stort djup i detta. Bröllopsfesten var en slags bild av den messianska glädjen i den judiska tron. Att han nu träder in i sin undergörande tjänst på en bröllopsfest är en tydlig markering av vem han är, d.v.s. Messias, Frälsaren. 

Men det är också ett erkännande av bröllopet och äktenskapet. Äktenskapet är inte utbytbart. Det är av Gud instiftat och välsignat. Det goda äktenskapet förmedlar en trygghet och ett ansvarstagande för barnen som bara föräldrarna kan ta. Det är till välsignelse för en familj och det är en välsignelse för ett land. Trygga familjer håller samman länder. De skapar stabilitet. De blir ett skyddsnät. 

I det judiska samhället var detta dessutom en långfest! Firandet kunde hålla på i en hel vecka. Kan du tänka dig det? Släkten stannade en hel vecka! 

Att Jesus nu gör sitt första under när ett äktenskap instiftas är ett erkännande av detta vackra förbund, skapat för barnens och samhällets och glädjens skull.

Så klokt att bjuda Jesus på festen! Och så klokt att be honom stanna när släkten gått. Så klokt att bjuda honom in i äktenskapet. En man sa: – Mitt äktenskap var slut. Vi orkade inte längre. Då bad jag en bön. Den var inte särskilt trosfrisk. Jag sa till Gud att om han kunde göra något med mitt äktenskap så fick han göra det. Och då gjorde han det. Han förvandlade vatten till vin, det urvattnade och svaga till något nytt och starkt. Det var då mer än trettio år sedan, och han sa att han älskade sin hustru mer än någonsin. 

Nästa stycke har många undrat över. Det återger ett samtal mellan Jesus och Maria, vers 3-5: ”Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ’De har inget vin.’ Jesus svarade henne: ’Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än.’ Hans mor sade till tjänarna: ’Gör vad han säger till er.’”

Maria kommer till Jesus. Egentligen ber hon inte om något. Hon bara berättar att vinet är slut. ”Kvinna”, svarar Jesus, ”vad har vi med det att göra”. Sedan säger han att hans ”stund” inte har kommit? Vad betyder allt detta? 

Först verkar Jesus svara att han inte tänker göra något. Sedan gör han det i alla fall? Varför?

Nej, Jesus svarar inte att han inte vill göra något. Och så uppfattar Maria det inte heller. Hon säger ju åt lärjungarna att de ska göra allt han säger åt dem, vilket är ett fantastiskt råd till alla lärjungar överallt och i alla tider. D.v.s. gör som Jesus säger. T.o.m. när du inte förstår varför. Bara gör det. 

Jag uppfattar att Jesus gör två saker här. För det första markerar han att han nu går in i något nytt som kommer att förändra hans relation till Maria. Ordet ”kvinna” låter kanske kallt i vår översättning. Egentligen används ett ord är som är fullt av respekt, men det markerar också en viss distans. Därför säger inte Jesus ”mamma” utan ”kvinna” till Maria den här gången. Respektfullt, men tydligt, visar han att han nu inte längre kan styras av henne, utan måste söka sin himmelske Faders vilja. – Vi måste vänta ett tag, säger Jesus. Min stund har inte kommit. Och det uttrycket, det är laddat i Johannesevangeliet. Vid flera tillfällen sägs det att Jesu ”stund” inte har kommit än. Inte förrän Jesus själv ber i Getsemane, inför påskens lidande i Joh 12:27: ”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 

Jesu ”stund” är med andra ord ett begrepp som handlar om hans död på korset. Alltså säger Jesus ungefär så här till Maria: – Pressa mig inte. Vänta. Jag måste söka min himmelske Faders vilja. Den stund då jag ska träda fram och visa att jag är Messias är inte här än. Detta måste göras på rätt sätt. 

Visste du att den här berättelsen ligger till grund för katolska kyrkans böner till Maria. Marias böner är så starka att Jesus inte kan stå emot dem, har man tänkt, med hänvisning till den här texten. Det är en märklig läsning, inte minst med tanke på att Jesus tillrättavisar henne och att Maria själv dessutom gör allt för att rikta uppmärksamheten på Jesus och inte sig själv: – Gör som han säger!

Lyssna, Jesus behöver inga påtryckningar när det gäller dig. Det saknas ingenting i hans kärlek till dig. Du måste inte gå till hans mamma och be henne lägga ett gott ord för dig. Du behöver inte heller gå till Franciskus eller till aposteln Petrus eller aposteln Jakob eller till något annat helgon och be dem att be för dig. Nej, Bibeln säger att Jesus själv ber för dig, och att han inte är oförmögen att känna med dig. Han är full av nåd och full av kärlek och fullständigt nog. 

Det första stycket handlade om Jesus som gäst. Det andra handlade om Jesus som son; Marias son och Guds son. Det tredje handlar om Jesus som Frälsare, vers 6-10: ”Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ’Fyll krukorna med vatten’, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ’Ös nu upp och bär in det till värden.’ Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: ’Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.’”

Jesus använder sex stenkrukor. Varje kruka rymde 100 liter vatten. Nu tänker Jesus göra vin, d.v.s. väldigt, väldigt mycket vin, nämligen 600 liter. 

Varför vill Jesus göra så mycket vin? Kanske för att illustrera vad han senare ska säga i Joh 10:10: ”Jag har kommit för att de (ni) ska ha liv, och liv i överflöd.” Eller som en av kyrkofäderna säger: – Vi dricker fortfarande av detta vin.

Lärjungarna får hämta vatten. Det måste ha tagit sin tid. Och det måste ha varit ett tungt arbete. Jag beundrar dem.  De bara gör som Jesus säger. Vi vet att han tänker göra vin. Men det vet inte de. Och ändå gör de som han säger. 

Jag ska vara ärlig. Jag har svårt med det. Jag vill helst veta i förväg vad det ska leda till innan jag börjar arbeta. Vad blir resultatet av det här Jesus? Varförska jag göra det här? Vad händer sedan? Vad ska jag göra om tre år… Men dessa män bara lyder. De gör det Jesus säger och låter honom ta ansvar för resultatet. Och när värden smakar på vattnet har något hänt. Vattnet har blivit vin.

Lyssna nu: Detta är det slags samarbete Gud vill ha med oss. Jesus hade nog klarat sig utan vatten. Tror du inte det? Han kunde säkert låtit kärlen bli fulla av vin utan vatten, men det ville han inte. Han visste att om lärjungarna fick vara delaktiga i arbetet skulle de också bli delaktiga i välsignelsen. Alltså använder sig Gud av människor. 

Han kräver inte av dig att du ska göra vin av vatten. Bara att du ska bära vatten. Han kräver inte att du ska göra under. Bara att du ska göra det du kan. 

Jag är säker på att du kan hitta många konkreta exempel på hur du kan bära vatten, göra något enkelt som Jesus kan göra mer av. Ett vänligt ord, en hjälpande hand… Du kan bära en hälsning som lärjungarna bar vatten. Och Jesus kan förvandla det till vin, eller göra några vänliga ord till ny kraft i någon annan människas liv.

Så avslutas nu berättelsen med en kort epilog, vers 11-12: ”Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.”

Detta var Jesu första under. Ordet ”första” kan även översättas ”grundläggande”. Jag tycker att det verkar logiskt att Jesu första under också var ett grundläggande under; ett under som visar på något grundläggande om honom.

För det första visar det vad han kommit för att göra. Han tar gamla kärl som användes under gamla förbundet och han gör någonting nytt i dem. Han slår inte ner på det gamla, men han överträffar det. Och poängen är: Nu startar något nytt. Nu bryter den messianska tiden in. 

För det andra handlar berättelsen förstås om vem Jesus är. Han ”uppenbarade sin härlighet”. Och eftersom Jesus är den han är, d.v.s. Messias, Guds son, kan han göra det han vill. 

Vinet tog slut. Kanske för att familjen var fattig. Men mitt i deras fattigdom och mitt i denna brist visar Gud sin härlighet. Är inte det underbart? Våra problem är inga hinder för Gud. Bjuder vi in Gud i dem blir de istället en möjlighet för Gud att visa vem han är. 

I handling visar nu Jesus att han kan göra allt nytt. Jesus kan göra vatten av vin, glädje av tristess, mening av meningslöshet och frid av strid. 

En alkoholiserad man kom till tro. P.g.a. det liv han levt betydde det att han bröt helt med alkoholen. En gammal bekant hörde om detta och tråkar honom: – Tror du inte att Jesus gjorde vin av vatten? frågar han. – Jo, svarar mannen, det tror jag. Jag tror verkligen att Jesus kan förvandla allt. Jag tror det och jag vet det. I mitt liv har han förvandlat vin till möbler. I mitt liv har han förvandlat vin till rena och hela kläder. I mitt liv har han förvandlat vin till mat åt mina barn.

Du ska få en sista eftertanke med dig hem. Det slår mig nämligen att några av huvudpersonerna aldrig syns i bild, d.v.s. bruden och brudgummen. Jag undrar om de alls visste om vad som hände. Kanske blev de besparade oron. Kanske skötte bröllopsvärden, Maria och Jesus detta bakom kulissernat. Åtminstone är bröllopsgästerna ovetande. Vilket får mig att undra hur många gånger jag själv varit med om detta. Hur många gånger har Jesus gjort under för mig utan att jag inte ens registrerade det?

Jag börjar min dag med att ge mig själv till Gud, be om beskydd och ledning. Därefter går jag till jobbet och lever mitt liv. Hur många gånger har Jesus räddat mig? Hur många faror har han avstyrt, utan att jag visste det? Hur många människor har han sänt i min väg för att hjälpa mig? Hur många händelser har han låtit samverka till det bästa för att jag skulle komma rätt? Hur många av mina böner har han besvarat, fast jag aldrig sett det?

Jag har självklart inte svar på det. Men jag gläds över bibelordet, Ef 3:20 som beskriver Gud så här: ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.” Är inte det en väldigt, väldigt upplyftande tanke. Har du lagt ditt liv i Guds händer är Gud också verksam i ditt liv, även de stunder du inte förstår det.

Tänkvärt

Jag tror på kristendomen såsom jag tror på att solen har gått upp. Inte bara för att jag ser den, utan därför att jag ser allt i ljuset från den. – C.S. Lewis

“Var aldrig rädd för att lita på en okänd framtid från en välkänd Gud.” – Corrie ten Boom