Kategori: Tänkvärt

Det pågår en utdragen, ja en livslång, kamp i våra liv; vår kamp för vårt ja. Har jag rätt? Ordet ja kan förvandla så mycket. Mitt viktigaste ja var mitt ja till Kristus. Den dag jag sa ja till honom förvandlades mitt liv på ett grundläggande sätt.
Ett annat ja var mitt ja till Maria. – Tager du denna… att älska i nöd och lust? frågade vigselförrättaren. Han kunde också ha frågat: – Och tager du mig till din svärfar? för så blev det ju också.
Även många andra ja har förändrat mycket. För sex år sedan fick jag frågan om jag ville arbeta som pastor i Tabernaklet. Jag svarade ja… och resten är historia. Detta ja påverkar nu nästan varje dag av mitt liv.
Så… man ska vara noga med sina ja. Och man måste vårda dem. Livet kan slita på dem. Väder och vind nöter ner klippan. Bekymmer och besvikelser nöter våra ja.
 
En god vän berättade att han nästan inte orkade be längre. Han hade djup sorg. Han hade förlorat sin fru. Efter ett långt liv tillsammans rycktes hon bort i sjukdom. Jag tänkte en stund och svarade: – Men också motvilligheten är en slags villighet. Det betyder något att vi ändå vill vilja, även om det tar emot. Naturligtvis blir det fel om vi aldrig kommer vidare, om vi aldrig hittar tillbaka igen till vårt hjärtas ja, men kanske är det ärligt talat så att vi måste gå vissa vägsträckor lite motvilligt. Ibland är motvilligheten en speciell slags villighet; en villighet som kämpar sig fram likt en ökenvandrare på väg mot något annat.
 
Jag satte mig ner och försökte fånga det i ord. Det var svårt. Jag lade bort mitt tafatta försök. Senare på dagen hade jag en mailkonversation med en gammal vän. Han kämpade med besvikelser, var uppgiven och ledsen över hur han blivit bemött. Resten får förstås stanna mellan oss. Efteråt tog jag fram mitt tidigare försök. Orden gick in i och ut ur vårt samtal. Jag bestämde mig för att skicka med dem också. Jag gör detsamma här, för kanske vet också du vad detta handlar om. Kanske vet du vad det är att kämpa för sitt ja.
 
EFTERSÖKES: ETT BLYGT LITET JA
 
Det ska finnas ett ja här nånstans,
uppe på vinden i röran.
Jag har sökt där jag trodde det fanns.
Det är borta. Finns inget att göra.
 
Jag har sökt i mitt hjärta förgäves,
för jag vet att det fanns där en gång.
Men kanske försvann det, förtärdes,
av tusentals måsten och tvång.
 
Det var skört, gjort av tunnaste glas.
Det var blygt som ett skrämt litet barn.
Kanske slog någon allting i kras.
Kanske maldes det ner i en kvarn.
 
Men, vem vet, kanske lever det än.
Kanske gömmer det sig i en vrå.
Kanske kommer mitt ja hem igen.
Kanske finns det trots allt där ändå.
 
I HONOM FINNS BARA ETT JA
 
Vad ska vi göra när motivationen faller, glädjen tunnas ut och vårt ja blir motvilligt? Kanske handlar det om att på nytt finna in i Guds ja, 2 Kor 1:19-20: ”Guds son, Kristus Jesus (…)  var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.”
Lösningen för den som är trött och tom är inte att arbeta hårdare utan att få vila. Du får vila i Guds tveklösa ja till dig. Gud har inte sagt nja. Gud har sagt ja till dig. I den upptäckten kan trender vända, brända marker börja grönska igen och kantstötta lärjungar på nytt finna tillbaka till hjärtats ja.
 
Micael Nilsson

“De irrade omkring i öknar…” Jag försöker skriva mina veckotankar omkring något som berör mig. Det blir en blandad kompott, det ena om det andra. Och idag är det bara så, utan att jag helt förstår varför, att dessa ord berör mig: “De irrade omkring i öknar”. 

Bibeltext ska läsas och förstås i sitt sammanhang. Och detta är ett speciellt sammanhang. Det har t.o.m. fått ett eget namn. Det kallas för ”trons kapitel”. Skälet är att det innehåller en förklaring av ordet tro. Jag tycker mycket om den, Hebr 11:1: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”

Man kan tänka länge på allt som står i denna enda vers. När vi i dagligt tal talar om att hoppas blir det ibland vagt. Vi hoppas kanske på det bästa, vet inte om vi vågar tro, men hoppas ändå. Men så talar inte Bibeln om hoppet. Där är hoppet i stället fullt av tro. I Bibeln står hoppet stadigt och tryggt på en övertygelse. 

Och… ”en visshet om det man inte ser”. Det är svårt att förklara de orden. Men jag har ”varit med om dem”. Mot alla odds, utan särskild anledning, har Gud ibland gett mig en visshet jag inte kunnat ta åt mig äran för. Den har varit en gåva som getts till mig, inte sällan då modet fallit och jag sänkt blicken, som ett slags mysterium, eller snarare som ett bönesvar, en visshet om det man ännu inte sett men börjar ana. 

Liv som förklarar

Efter denna förklaring av ordet tro följer ett antal exempel på hur tron gestaltat sig i människors liv. Så står det till exempel om Abraham att ”han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” D.v.s. ibland måste man bara gå, utan att veta vart det kommer att leda, bara för att Gud säger det. 

Om Mose sägs det att han ”höll ut därför att han liksom såg den Osynlige”. Det är fantastiska ord. De försöker förklara en erfarenhet som i djupet är obegriplig för den här världen. Språket slår knut på sig själv. Det låter som en motsättning, men det är det inte. Det är inte en motsättning. Det är en förutsättning. Detta är en förutsättning för att orka i det långa loppet: ”han liksom såg den Osynlige”.

Därefter får Hebreerbrevets författare tids- och utrymmesbrist. Han talar om många på en gång: ”Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten.” 

Gud hör bön. Gud gör under. Gud hjälper. Och de troende segrar. Inte ett moln på himlen, fram till detta: ”Andra blev torterade… Andra fick utstå hån och piskrapp…” Som en blixt från klarblå himmel, förändras texten. Den blir plötsligt en berättelse om dem som måste lida för sin tros skull. ”Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat.” 

Borta är den molnfria tron och alla enkla svar. Framställningen blir ett ocensurerat exempel på att livet inte alltid är enkelt. Så hur var detta möjligt? Varför räddade Gud några från lejonen och elden när andra ”blev stenade, söndersågade, dödade med svärd”? Vi får inte alla svar på det, men vi får det viktigaste: ”Gud har nämligen förberett något bättre för oss.” D.v.s. vare sig Jesu seger eller våra liv kan helt förstås inom loppet av ett människoliv. Men en dag ska Gud få sista ordet och då ska varje löfte i Boken stå uppfyllt. 

Det är här det blir hopp av allt

Det är någonstans här, mitt i kampen med det svåra, jag läser orden om dem som ”irrade omkring i öknar”. Det kanske framstår som märkligt att jag hittar tröst i detta, men det gör jag. Orden berör mig djupt. Kanske för att det sista halvåret varit som det varit i mitt liv, med sjukskrivning, en massa undersökningar, medicinering… och ny medicinering. Det har varit ett slags irrande med många frågor om framtiden. Det har det förstås också varit för församlingsledningen som fått ta stort ansvar under min sjukskrivningstid. 

Dessutom möter jag pastorer som känner sig slitna och vilsna i de heta debatter som sliter i den kristna kyrkan i vårt land. Man undrar om man ska orka och hur framtiden kommer att se ut. Till allt detta kan man förstås känna oro för utvecklingen i Sverige, för kriget i Ukraina, över ekonomin, över klimatkrisen, och en massa andra saker. Det är på många sätt en vildmark att ta sig genom, ett irrande, ett sökande efter väg och framkomlighet. 

“De irrade omkring i öknar…” I sig själv finns det väl inte mycket hopp i orden, men i sitt sammanhang blir de något mer. I sitt sammanhang säger de en massa viktiga saker. 

Först: Vi är inte den första generationen på jorden. Vi är inte de första som gått igenom svåra tider. Det finns fotspår i sanden. Här har människor irrat omkring före oss. Vi är inte ensamma. Ps 46:2: ”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.” (Min kursivering.)

För det andra och för det tredje: Att vi ibland får irra omkring i en öken handlar inte nödvändigtvis om att vi övergett Gud och inte heller om att Gud övergett oss. Livet är inte alltid enkelt, men Gud är trofast genom allt och trots allt, Ps 33:4: ”HERRENS ord är rätt och han är trofast i allt han gör.”

För det fjärde får vi lära oss, inte minst under ökentiderna, att ”liksom” försöka se ”den Osynlige”, d.v.s. att bli stilla och besinna att Gud är Gud och att Gud är med oss. 

Och sist: Om vi fortsätter att söka Gud i svåra tider, och i tider av vilsenhet, kommer Gud att leda oss mot ”något bättre”. Kan det t.o.m. vara så att Gud ibland låter oss irra i en och annan öken för att förstärka törsten och hungern hos oss? Matt 5:6: ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.”

Jag tror att det är så. 

När vi ser våra behov måste vi be att Gud ger oss det vi inte har. 

– Be, så ska ni få, sa Jesus. 

När vi inte själva ser vägen, när vi känner oss vilsna, måste vi be Gud om ledning.

– Sök, så ska ni finna”, fortsätter han. 

Och när det är stängt, när det känns helt låst och omöjligt, måste vi ”bulta” uthålligt.

– Bulta, så ska dörren öppnas, lovar Jesus.

En bön att vila i

Kanske känner vi oss irrande och vilsna när vi tänker på framtiden, men Gud har lovat att förbli trofast och besvara våra böner när vi fortsätter att söka honom med ärliga hjärtan. Här är en bön att vila i, Ps 33:18-22:

”Men HERRENS ögon ser till dem

som vördar honom,

till dem som hoppas på hans nåd,

för att rädda deras själ från döden

och hålla dem vid liv

i hungerns tid.

Vår själ väntar på HERREN,

han är vår hjälp

och vår sköld.

I honom gläder sig vårt hjärta,

vi förtröstar på hans heliga namn.

Låt din nåd vila över oss, HERRE!

Vi sätter vårt hopp till dig.”

En helg med många budskap
 
Så här berättar Lukas, Apg 1:6-11: ”När de nu var samlade frågade de honom: ’Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?’ Han svarade dem: ’Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.’ När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: ’Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.’”
 
På något sätt har Kristihimmelsfärdshelgen hamnat i skymundan. Den har blivit så mycket annat. Kristihimmelsfärdsdagen har till exempel sedan år 1925 också varit Folknykterhetens dag. Det är väl lovvärt. Jag vet inte hur många som tänker på folknykterheten denna dag, men det borde vi nog göra, denna dag och andra. Överdriven alkoholkonsumtion och missbruk av droger står bakom många personliga tragedier och många stora samhällsproblem. 
 
Kristihimmelsfärdshelgen har på senare tid också blivit tid för så kallade ”kosläpp”, lite beroende på när den infaller. Men kanske är det framför allt så att Kristi himmelsfärd blivit en långhelg då många planerar in tid för att få båten i sjön, arbeta på fritidshuset eller i trädgården eller kanske för att träffa släkt och vänner. Det är bra alltihop. Ändå är det lite illa att vi missar den verkligt stora poängen med helgen, för budskapet om Kristi himmelsfärd är en mycket central sak i den kristna teologin. Evangelisten Markus som visste att formulera sig kort och koncist skriver, Mark 16:19: ”När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.” 
 
Kristi himmelsfärd är en helg med många budskap. Här är några:
 
1. Kristi himmelsfärd fullbordar påskens budskap
 
Jonas Jonsson, teologie doktor och biskop emeritus: – Man måste se den här helgen som en final på påskhögtiden. Utan Kristi himmelsfärd förlorar påsken sitt uppståndelsebudskap. Det viktiga med påsken är nämligen att Kristus återförenas med sin fader. Det säger oss att Gud fortfarande lever och verkar och talar om Kristi närvaro här och nu. Att många kan uppleva Guds närvaro är tack vare att Kristus är återförenad med Gud. (Källa: Dagen, 18 maj 2012)
 
Kristi himmelsfärd, d.v.s. Jesu återvändande hem och återinsättande på maktens högra sida, förutsägs på ett förunderligt sätt i Ps 110:1-2: ”HERREN sade till min Herre: ’Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’ Din makts spira ska HERREN sträcka ut från Sion. Härska mitt bland dina fiender!’”
Detta är Faderns ord till Sonen, efter hans fullbordade verk. Efter Jesu liv, död och uppståndelse får han tillbaka den plats han lämnade när han kom för att leva som människa på jorden, platsen vid Guds högra sida. Från den platsen får han nu se hur det han gjort får konsekvenser i människors liv och i historien fram till den dag han ska komma tillbaka till oss för att slutföra allt. 
 
2. Jesu himmelsfärd knyts samman med pingsten
 
Joh 16:7: ”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”
Jesus har satt sig. Han har återinsats på Guds högra sida. Nu sänder han sin Ande över sin kyrka. Detta inleder församlingens tid på jorden, församlingens och Andens tid, ”när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft”.
 
När Jesus gjort det som måste göras kan Anden fortsätta verket, Joh 7:38-39: ”’Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.’ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.”
 
3. Och sist, Jesu himmelsfärd rymmer ett löfte om hans återkomst
 
Det finns en underbar rikedom i detta. Kristi himmelsfärd handlar om vad Jesus gjort, vad Anden gör och hur allt en dag ska slutföras: ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”
 
Så… gå gärna på ett kosläpp i helgen, sätt ut båten i sjön och några frön i marken… eller vad du nu tänkt, men glöm inte att också göra som lärjungarna. Lyft blicken mot Himlen en liten stund och tänk på att Jesus, trots allt som händer i världen och hur svårt det än ser ut, sitter på Guds högra sida, att Anden verkar i världen och att allt en dag ska fullbordas och skapelsen bli ny, Upp 21:5: ”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’”
 
Micael Nilsson
Pastor, Tabernaklet, Göteborg

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Vid havsbandet kan man ibland få se träd i förunderliga formationer. Några ligger t.o.m. tryckta ner mot marken innan de till slut orkar resa sig. Det är en märklig syn. Ett fullvuxet träd är starkt. Vad är det för krafter som kan bemästra och kröka den annars så rakryggade och stolta tallen? Svaret är: Det ständiga. Den ständiga vinden, den som dagligen ligger på från havet in mot land.

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Jag besökte den förföljda kyrkan i Egypten. Jag hade förväntat mig att få möta en försiktig och lågmäld kyrka. Förföljelsen mot de kristna hade varit svår de senaste åren. Några hade dött för sin tro. Men jag mötte en uppfriskande frimodighet från människor som bad för sitt land och stolt bekände sin tro. På vägen hem från flygplatsen tänkte jag på den egyptiska kyrkan och på den svenska. Förföljelsens stormar hade inte knäckt mina egyptiska vänner. Den hade väckt dem. Varför är vi då så ängsliga, undrade jag, så nedtystade och flackande med blicken? Vi slipper vara rädda för förföljelse, men gör det alltid kampen så mycket enklare? Vår kamp är av annat slag. Den utspelar sig i den svenska tysta överenskommelsen om att inrätta sig i ledet, att inte sticka ut, att inte vara annorlunda. Sekulariseringen är en nordanvind, ishavskall.

”Träd är sämre skyddade mot nordanvinden, eftersom vinden oftast kommer från andra håll, och träden har byggt sitt vindmotstånd utifrån det”, säger reportern på SVT efter stormen Alfridas framfart i januari 2019. Stormen hade tydligen orsakat ovanligt stora problem just för att det var en nordanvind. Det visste jag inte. Så intressant. Den stora tallen har förberett sig på västanvindens framfart, på sunnanvind och östanvind. Dess rötter har växt för att klara dem väl. Men mot nordanvinden sänker den sin gard.

Vi har levt i den vinden så länge, växt i sekulariseringens nordanvind… och krökts med tiden, in mot tystnaden, mot förlorad frimodighet och i värsta fall in mot skammen. Jag skäms inte för evangeliet, säger Paulus. Vad säger vi?

Eleven i skolan får veta att vetenskapen bevisat att Bibeln har fel, som att läraren vet så mycket om Bibeln. På lunchrasten på arbetsplatsen får du höra att någon varit på en fest, men att ”det var tråkigt som i kyrkan”, eller kanske t.o.m. ”tyst som i kyrkan”. Den nytillsatte ministerns lämplighet ifrågasätts eftersom hon visar sig vara en troende kristen. Kan människor som tror på ”vidskepelse” styra ett land? undrar den politiske kommentatorn. Och ser du på en film och det nu skulle finnas en pastor med i handlingen så är det förmodligen han som är mördaren… Jag spetsar kanske till det, men faktiskt inte särskilt mycket. Det är bara det att detta pågår hela tiden, som ett bakgrundssorl i våra liv. Och till slut gör det något med oss. Vi börjar hålla med. Inte medvetet förstås, men ändå inte desto mindre. Sakta börjar vi tänka på oss själva som vetenskapsfientliga, utvecklingsmotståndare, bakåtsträvande traditionalister, dömande moralister, naiva, svaga, lättstyrda… You name it.

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Ute blåser nordanvinden. Sakta tystnar kyrkan. Långsamt bleknar glädjen.

Var är vårt hopp? Hos Jesus. Så klart. Lyssna, Luk 13:11-13, SFB15: ”Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: ’Kvinna, du är fri från din sjukdom’, och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.”

Lukas berättar att kvinnan plågats av Satan i 18 år. Dag efter dag, livet i en nordanvind, det ständiga som nöter och kröker, fram till den dag som var annorlunda, den dag då Jesus kom förbi och rätade på henne.

Jag tror att samme Gud vill göra samma under i vår tid. Så många människoliv har krökts. Så många människoliv har Gud rätat på. I höst har jag arbetat i olika församlingar i 42 år. När jag skriver detta passerar ansikten i revy för min inre syn, människor som livet krökt men Gud upprättat. Han kan sådant Jesus. Han är fullständigt suverän på det. Jag tror dessutom att Gud vill göra detta med hela den kristna kyrkan i vårt land. Det går att få möta Gud, och det går att få möta Gud på nytt. Jag tror att så mycket av den väckelse vi behöver ligger här, i ett återupptäckande av hur fint det är att få vara Guds. Återupptäcker vi det återuppväcker vi säkert också både glädje och frimodighet.

Så här skriver Paulus, SFB15: ”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.”

Oavsett vad människor sagt och säger om dig, rakt in i den krökande ishavsvinden säger Jesus sitt. Genom tron har allting blivit nytt. Jesu frälsning är av yttersta kvalité. ”Du är utvald”, säger Gud. Du lyfter blicken och låter den vandra i röstens riktning. ”Du är helig”, fortsätter han. Du höjer ditt huvud för att se bättre. ”Du är älskad”, säger han varmt. Och när Gud sagt sitt har du rätat på dig.

De stora stormarna knäcker.

Den ständiga vinden kröker.

”Herren stöder dem som vacklar,

han rätar krökta ryggar.”

(Ps 145:14, Bibel 2000)

Jag sitter ofta vid Korsvägen och väntar på min buss. Det är en intensiv plats. Det är ett nav där bussar och spårvagnar kommer och går och där människor hoppar av och på.  Någon kommer springande för att hinna med i sista stund. Några samtalar med varandra och skrattar glatt när de går förbi. Men de flesta… de flesta är tysta. De flesta tittar tyst ner i sina mobiler. Ja, förresten, inte bara de som sitter. Också de som kommer och går tittar ner på sina skärmar. Det är ett under att inte fler av dem går in i lyktstolparna, tänker jag.

Det är en förunderlig plats att befinna sig på. Många har bråttom dit men ingen vill stanna länge. Ingen vill egentligen vara där. Alla är på väg någon annanstans, till sina arbeten, lektioner, möten, eller hem till sina lägenheter. Många möts, helt hastigt, men få ser varandra. 

 Jag kan ändå uppskatta sådana platser. Jag kan uppskatta att få vara för mig själv men att ändå ha många omkring mig. Det har t.o.m. hänt att jag åkt till ett bibliotek eller satt mig på ett café för att förbereda ett föredrag. Bara att ha människor omkring sig, att få arbeta mot ljudkulissen av vänner som samtalar, att få möta en blick då och då, kanske t.o.m. ett leende, har hjälpt mig att tänka på de människor som till slut ska möta mina ord när jag håller mitt föredrag. Och där, mitt i navet, där folk kommer och går, tänker jag ofta på att också jag är på väg någon annanstans, att livet är en resa där jag till slut är på väg mot något mycket större. 

Kyrkan som resecentrum

Dessa dagar i slutet av april kan jag också känna att min kyrka har vissa likheter med min väntplats. Folk kommer och går. Det är så många processer i gång att man nästan blir matt. På söndag avtackar vi Birgitta Olsson Claesson. Birgitta har arbetat som omsorgspastor i Tabernaklet under fyra händelserika år. Det senaste året har en stor del av hennes tjänst handlat om att hjälpa oss bygga om verksamheten i vårt sociala café Trappaner, där också Magnus, hennes man, varit timanställd. Birgitta och Magnus har varit viktiga för oss på så många sätt dessa år. Vi är tacksamma för dem (och för att få ha dem kvar som medlemmar hos oss efter avslutade tjänster). Redan idag, i skrivande stund, välkomnar vi Birgittas efterträdare i föreståndartjänsten för Trappaner, Lovisa Hellsten Halldin. Hon kommer som ett bönesvar, liksom Helena som tillträdde som vår musikledare för några månader sedan. Folk kommer och folk går. Samtidigt är vi inne i ett intensivt skede i vårt sökande efter en ny pastor, som ska ersätta Birgitta i församlingsarbetet, samt förhoppningsvis hjälpa oss att arbeta mer offensivt utåtriktat… det är många önskemål att ta hänsyn till. Också i gudstjänster och annan verksamhet möter vi nya vänner, vänner på tillfälligt besök eller kanske sökande efter en mer långsiktig relation till en församling och ett ”andligt hem”. 

Folk kommer. Folk går. Det är utmanande. Det är spännande, och ibland, ärligt talat, lite stressande. För hur ska vi räcka till för allt och alla?

Några ord från Jesus

Jag påminns om två bibelverser:

 Matt 6:34: ”Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Matt 28:20: – Jag är med er alla dagar.

I allt som sker. I allt som förändras. Där människor kommer och där människor går. Inför allt som utmanar, mitt i flödet och kanske stressen, som den balanspunkt där allt vägs och balanseras. Just där står Jesus och säger att det är nog, att han är hos oss, att han vet vägen, att han kan förändra, att han kan leda och att han har kontroll.

Jag ser ut över folket på plattan framför mig. De är alla på väg någonstans. Men vart är vi egentligen på väg tillsammans? Vart är mänskligheten på väg? Tiden är osäker. Någon springer sen mot en spårvagn. Det känns för ett ögonblick som att vi alla liknar honom. Det är inte svårt att känna oro… till dess jag tycker mig se honom, så tydligt, en kort sekund, mitt i allt; till dess jag hör orden, som en viskning i bruset och blir lugn: – Jag är här! 

En bön

– Gud, tack för lugnet mitt i stormen, 

för glädjen mitt i sorgen, 

för friden mitt i striden, 

för hoppet mitt i oron,

och för din evigt öppna famn, 

mitt i allt. 

Tack för det som håller mitt i allt som rasar. 

Tack för det enkla mitt i allt det svåra. 

Tack för att du alltid är hos oss. 

Amen!

Allt vi stängt ner

Jag var helt oförberedd på min reaktion när jag uppdaterade vår hemsida i veckan. Efter att vår församlingsledning tagit beslut om att starta upp offentliga gudstjänster igen behövde vi få ut information om detta. En rutinuppgift tänkte jag och skrev min rubrik: ”Välkommen tillbaka till kyrkan!” Jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara vad det betydde för mig att få skriva de där orden. Det var som att de öppnade en dammlucka inom mig. Resten av texten, som bara var en torr informationstext, skrev jag med tårade ögon.
Den här erfarenheten har fått mig att undra över hur mycket jag själv fått stänga av för att få det här året att fungera. Om några månader är det 40 år sedan jag började arbeta, som ung evangelist, i en liten kyrka uppe i Norrbotten. Alla dessa år har det varit självklart för mig att inbjuda alla som velat till kyrkan. Jag vet inte hur många gudstjänster jag inlett med orden ”Välkommen hit”.
Under snart ett och ett halvt år har jag snavat omkring. Jag har försökt säga ”Välkommen till kyrkan”… men inte till lokalen. På ett sätt är detta inte så svårt för mig. Min tro på lokaler är… måttligt stor. Men kyrkan, d.v.s. församlingen, är framförallt gemenskap. Och där blir det svårt. Johannes skriver ju att församlingens gemenskap är ett uttryck för vår gemenskap med Gud, 1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”
Jag ser det samma hos många av mina kollegor. För att hantera situationen med alla nedstängda kyrkor har vi också fått stänga ner något djupt inom oss själva. Vi har levt i sorg, vilsna som herdar utan får.

Jag ska erkänna att jag fortfarande håller andan. Vi har levt med löften om öppningar förr, som dragits tillbaka i sista stund, som när vi förra hösten fick löfte om att få samlas 300 efter ett givet datum, men istället, p.g.a. en skenande smittspridning, fick stänga ner helt igen. Skulle något liknande kunna hända igen? undrar jag, och fortsätter att planera för det återöppnande vi all längtar efter. För det är angeläget nu. Människor behöver få tillgång till sina mötesplatser igen. Så slutar jag lyssna på alla tvivel och försöker ta glädjen på allvar istället. Och då blir det så här:

Välkommen till kyrkan

Välkommen.
Vilket underbart ord!
Att efter det nedstängda, igenstängda, tillstängda, avstängda, utestängda, få säga välkommen är att äntligen få andas igen.
Så välkommen på söndag.
Välkommen på måndag.
Välkommen på tisdag,
onsdag,
torsdag,
fredag,
lördag.
Välkommen till kyrkan. 

Den är inte till för allt men finns för alla. 
Den står där den står likt en fridlyst blomma på marken. Den får inte plockas, förstöras eller göras om till något annat. Gud har lyst sin frid över den. 

Ordet ”kyrka” betyder Herrens. För bara då, bara om den får förbli det den är, kan den också vara Guds öppna famn. 
Välkommen att kasta dig in i den, med allt du är och inte är. Välkommen in i Guds öppna famn.

Välkommen in på helig mark. Välkommen till Någon som är större än vad du är. Välkommen in i Guds närhet, med vördnad och förundran. 
Och när du bränt dina fötter heta på helig mark, bekänt din synd och vågat vara bottenärlig, även om det trängde djupt och gjorde ont… Välkommen till nådens tron, med frimodighet. Kom i glädje över att just du är sedd och efterlängtad.

Gud såg dig när du formades i moderlivet.
Och Gud vet vad som format dig sedan dess. 

Gud förstår dina tankar fjärran ifrån. Med alla dina vägar är han förtrogen. Innan ett ord är på din tunga vet Gud allt om det du tänker berätta.
Du är genomskådad, avslöjad och förstådd. Genomskådad utan att behöva fly. Avslöjad, men ändå välkommen… och så oändligt älskad.

Välkommen till Kristus! 
Det är så det måste sägas. Och kan det inte sägas så har kyrkan förlorat sin grund, sin takhöjd och sin själ. – Där två eller tre samlas i mitt namn, där är också jag, sa Jesus.
Välkommen in i det kraftfält där nåd och sanning möts och där liv förvandlas för tid och evighet. 

Välkommen till nya möjligheter.
Välkommen till en ny påfartssträcka in i livet.
Välkommen till en öppen och rymlig plats.

Välkommen ut ur isoleringen.
Välkommen ut ur ensamheten.
Välkommen ut ur dig själv.

Välkommen in i ljuset.
Välkommen in i värmen.
Välkommen in i familjen.

Välkommen till korset. 
Välkommen till försoning och förlåtelse.
Välkommen till ny frimodighet.

Välkommen att böja dig ner i tillbedjan.
Välkommen att lyfta blicken mot Guds leende ansikte.
Välkommen att räta på dig som människa, viktig, tagen på allvar, mottagen med glädje.

Välkommen till en begravningsplats där besvikelser, misslyckanden och skam begravs utan sorg och där tro, hopp och kärlek uppstår i kraft på den tredje dagen.

Välkommen till bön.
Välkommen in i sorg och kamp.
Välkommen in i vila och förtröstan.

Välkommen, trots allt du behöver.
Välkommen med vad du har att ge.

Välkommen med allt som är trasigt.
Välkommen med allt som blivit helt.

Välkommen som den du är.
Välkommen att bli mer än så.

Välkommen till kyrkan,
Välkommen till Kristus!

Tabernaklet ”Omsorg”

Vi vill finnas för dig! Även om viss verksamhets ställs in vill vi fortsätta att vara och leva församling. Men vi finns också gärna till för dig som inte är medlem i Tabernaklet, men som behöver någon som bryr sig om dig en stund, på dina egna villkor förstås. Så här organiserar vi vårt omsorgsarbete i dessa ”coronatider”.

TELEFONOMSORGEN

Behöver du någon att prata med? För att skapa möjlighet till gemenskap mitt i en tid då sociala kontakter skall undvikas har vi startat något som vi kallar för ”telefonomsorgen.” Vi är ett antal personer som med glädje vill samtala med dig.

PRAKTISK HJÄLP

Vi vill gärna hjälpa dig med olika praktiska saker såsom att handla mat, medicin eller annat du behöver. 

SAMTAL MED VÅRA PASTORER

Ibland kan det kännas nödvändigt att få prata om livets djupaste frågor, inte minst i tider då oro, ångest eller ovisshet påverkar oss.

Våra pastorer har tystnadsplikt och du är välkommen att kontakta dem för samtal via telefon och under förutsättning att alla är friska finns möjlighet att mötas i kyrkan. För ordningens skull kommer du att få en fast tid för samtal. 

FÖRBÖN

Vi tror att Gud hör bön och att vi får vända oss till honom i livets alla förhållanden. Bär du på något som du vill att vi skall be för? Välkommen att dela ditt böneämne!

MENINGSFULLHET I VARDAGEN. ”ELVAKAFFET.”

I tider då inget är sig likt blir det extra viktigt med fasta rutiner. Vi är flera som dricker kaffe varje dag klockan 11.00. Det kan du också göra. I samband med ”elvakaffet” vill vi inbjuda dig att läsa en psalm från Psaltaren och be en bön till Gud. Du kommer med i ett större sammanhang där vi är många som tillsammans ber till Gud om hjälp för vår värld.

MATUTDELNING

Varje måndag mellan 18.30 och 20.00 har vi utdelning av matkassar utanför Tabernaklets huvudingång på Storgatan 39 i Göteborg. Det är Café Trappaner som är församlingens ordinarie sociala arbete som genomför och ansvarar för matutdelningen. 

KONTAKT

Samordnare för Tabernaklets omsorgsarbete:

Birgitta Olsson Claesson, birgitta@tabernaklet.se , 0769484722.

Varmt välkommen att kontakta oss!

Hur är vi församling nu? Det har varit vår stora fråga de senaste veckorna. Vi fick börja med att skapa ett bra säkerhetstänk omkring våra samlingar. När det inte längre räckte var såg vi oss tvungna, med sorg i hjärtat, att ställa in våra offentliga möten. Men kvar finns förstås frågan: Hur är vi församling nu? Vi har samtalat, rådfrågat och bett mycket omkring den. Här ger vi några svar. (En kortare version finns här, för dig som söker någon som kan bry sig om dig en stund.)

Först: Vi ÄR verkligen församling också nu! Församling är inte i första hand verksamhet och samlingar utan gemenskap och omsorg. Dessutom har vi ett uppdrag från Gud att förmedla de goda nyheterna, d.v.s. evangeliet om Jesus, till vår omgivning. Detta vill vi också slå vakt om när nu saker och ting för övrigt måste se annorlunda ut en tid. Här följer en beskrivning av några sätt vi är församling på idag.

1. Vi firar gudstjänst. Varje söndag sänder vi ut en gudstjänst från Tabernaklet med inspelade avsnitt från våra anställda, innehållande predikan, sång, bibeltankar och bön. Dessutom firar vi nattvard i hemmen vid några av dem. Du köper hem druvjuice och ett brödstycke och vi delar Herrens måltid framför våra skärmar.
2. Vi har en organiserad ”Telefonomsorg” riktad till våra äldre, men också till andra som behöver detta nu. Hör av dig till oss så ser vi till att du kommer in på listan. Alla som vill blir uppringda av våra volontärer en gång i veckan. (Självklart fortsätter vi dessutom att hålla kontakt genom att spontant ringa upp varandra för att se till att ingen lämnas ensam.)
3. Vi försöker hjälpa varandra praktiskt med matinköp och liknande. Hör av dig om du behöver hjälp!
4. 11-Kaffe. Varje dag kan den som anmäler sig till vår omsorgspastor Birgitta (se kontaktuppgifter under fliken ”Kontakt”) få ett enkelt SMS, med en uppmuntrande bibeltext och hälsning. Vi sätter oss med kaffekoppen där hemma och vet att många gör detsamma och tar tid för stillhet och bön.
5. Varje torsdag skickas ett veckobrev ut med en hälsning från vår föreståndare Micael. Önskar du få det anmäler du det genom att skicka din mailadress till exp@tabernaklet.se.
6. Varje vecka finns våra pastorer i kyrkan. Vi försöker då hålla ”Öppen onsdag” även under denna tid. Det innebär att du som behöver få prata med någon, ansikte mot ansikte, kan få beställa tid med dem för ett 45 minuter långt samtal. Vi tar det om du är frisk och vi är friska och skapar en trygg miljö med ”social distans” men med mänsklig närhet. (Se kontaktuppgifter under fliken ”Kontakt”)
7. Sista onsdagen i månaden lägger vi ut vår studiekväll ”En Timme Bibel” vidoeinspelad via vår hemsida.
8. Vi kan alltid ”mötas i bön”. Hör av dig om du vill att vi ber för dig eller något annat.
9. Vi erbjuder samtal med våra pastorer över telefon. Kontakta oss så kan vi boka en telefontid.
10. Tabernaklet har ett café och en värmestuga för socialt utsatta vänner, ”Café Trappaner”. När vi nu inte kan hålla det öppet fortsätter vi att dela ut matkassar och annat varje måndagkväll utanför vår kyrka.
11. Vårt gatuevangelistionsteam fortsätter sitt arbete med att möta kvällsvandrare på fredagskvällar.
12. Kanske tillhör du inte vår kyrka men önskar att få bli del av allt detta. Vi vill finnas också för dig. Tveka inte att kontakta oss.

”Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet.” (Hab 3:2)

En Timme Bibel, 2020-03-25, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson. Tema: Andens frukt.

Gör om mig! Varje Tv kanal med självaktning har något slags gör-om-mig program. Veckotidningarna fylls av gör-om-mig reportage. Det är allt ifrån SVTs lite snällare Gokväll med ett inslag som innebär lite hjälp med ny frisyr och nya kläder till reklamteves Extreme makover där man med hjälp av skönhetsoperationer går mer handgripligt tillväga. 

Och är det inte kroppen det handlar om så är det hus och hem. Det finns kort sagt oerhört många program som handlar om att renovera eller bygga om hus. 

Varför är dessa program och reportage så populära? Det finns säkert många skäl:

Det är naturligtvis intressant att se hur saker och ting förändras. Det har alltså ett underhållningsvärde. Och det är lätt att följa med i upplägget. Först är någon eller något i behov av hjälp. Åren har gått hårt fram, färgen har flagnat, det mesta har vissnat. Alltså börjar ett förändringsarbete som i slutändan resulterat i en ny frisyr eller i en tapet, beroende på renoveringsobjekt. 

Men det finns nog fler orsaker till varför dessa program och artiklar dyker upp överallt. Det visar sig att de ofta är sponsrade av olika företag för att skapa ett behov hos oss. Ett av dem sponsras t.ex. av en färgtillverkare vars intresse är att folk ska börja måla om därhemma. Det finns ett kommersiellt intresse av att du inte ska vara nöjd med dig själv eller hur du har det. 

Så här skriver Marie Louise Samuelsson i internettidningen Suntliv.nu: ”Läsekretsen får aldrig någonsin invaggas i uppfattningen att de duger som de är, eftersom det då inte finns något skäl att köpa nästa nummer av tidningen… 

Ja, medierna genomsyras av en gör-om-mig-mentalitet, där ett viktigt inslag blivit att ständigt förnya sin bostad. Hemmet är inte alls längre någon borg, utan något vi ska vara lika vagt missnöjda med som med kroppen.”

Budskapet är tydligt. I ett par italienska skor kan du gå hur långt som helst. Och alla vi små och grå börjar nu att planera våra inköp och våra nya mer intressanta liv. För ditt missnöje med vem du är och hur du har det, dina komplex och din inre tomhet är lysande affärer för någon annan.

Allt detta är kanske skäl nog till varför alla dessa gör-om-mig program säljer så bra. Men ibland undrar jag om det inte också finns en tredje och djupare orsak. Kanske är det så att vi inom oss anar att allt inte är som det borde vara med oss. Kanske finns det ett djupare rop som ekar i själens tomhet: – Gör om mig! eftersom vi någonstans vet att livet måste vara mer än att födas och kämpa för att överleva och en dag dö. Och kanske brottas dessutom någon med sin egen svaghet. I besvikelsen över de egna tillkortakommandena växer kanske en bön: – Gör om mig!

Det är här vi möter oss själva. Åtminstone alla vi som längtar efter förändring i våra liv. Vilket får bli ingången till vårt studium. Bibelns tal om ”Andens frukt” handlar nämligen om just detta; d.v.s. om förvandling. D.v.s. inte om självförbättring, utan om en Gud som kan förvandla. Vad kunde då nu vara mer lämpligt än att vi läser den speciella bibeltext som handlar om detta, Gal 5:13-23.

Men först: Texten är inte så enkel. Här finns ett antal kodord, eller viktiga nyckelord för kristen tro. Ett av dem är ordet ”köttet”. Det betyder ungefär: människans skuggsida, den mörka sidan av oss. Det handlar om vår egoism, vårt uppror mot Gud, vår vilsenhet. Känner du igen det? Mot detta står begreppet ”vandra i Anden”. Det är det nya livet. När en människa blir kristen är det som att hon uppstår till evigt liv på insidan, i sitt inre. Guds Ande kommer in i hennes liv. Det nya livet blir hennes solsida. Detta är den nya skapelsen och den bättre drivkraften.

Fortfarande pågår en kamp inom oss mellan den mörka sidan och den ljusa, mellan vår gamla egoism och Guds nya liv. Att växa i tron och att mogna som kristen blir att alltmer leva på solsidan. Ungefär så. Nu läser vi:

”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. 

Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”

Så här säger Jesus, Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” Du är bestämd till att bära frukt. 

På sin tid hade Johannes döparen uppmanat människor att böra sådan frukt som hörde omvändelsen till. Och Jesus hade också tidigare förklarat att man känner ett träd på dess frukt. 

Här är nu frågan: Hur ska då denna frukt växa fram i våra liv? Jesus förklarar, Joh 15:4-5: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.”

Grundordet här är ordet ”förbli”. 

Bibeln är tydlig: En människa kan inte rädda sig själv. 

Vi är oförmögna att genomföra de allra djupaste förändringarna som behöver ske inom oss. Vi kan inte förlåta vår egen synd. Vi kan inte ge oss själva evigt liv. Det faller på sin orimlighet, Någon annan måste hjälpa oss. Bara Gud kan ge total förlåtelse. Bara Gud kan skapa liv. 

Istället för att sträva och kämpa förgäves säger nu Jesus istället att vi ska se på oss själva som en gren i ett fruktträd. Allt det grenen behöver göra är att förbi där den ska vara, d.v.s. förbli i stammen, så att saven och livet kan flöda genom grenen och producera frukt, p.g.a. ett liv som kommer någon annanstans ifrån. 

Här är poängen: Förbli i Jesus, så att Guds liv kan flöda genom dig. Då bär du frukt i rätt tid, genom det liv som kommer från Gud när Gud verkar inom dig. 

Är inte det en kramplösande och befriande tanke?

Jag tänkte mig följande upplägg på vårt studium: Bibeln talar om nio andliga frukter, eller kanske snarare en frukt, frukten av Guds närvaro i våra liv, och som visar sig på dessa nio olika sätt. Låt oss ägna en stund åt provsmakning, för att därefter ställa frågan: ”Hur får vi det att hända? D.v.s. hur går den här förändringen egentligen till?”

Först: KÄRLEK

Om du fick välja att bli rik på ett av dessa områden i ditt liv, vad skulle du då välja?

1. Skulle du välja att bli rik på pengar?

Tänk att aldrig mer behöva våndas för en enda räkning, att aldrig mer ha ekonomiska bekymmer. Du har alla pengar du skulle vilja ha. Du kan resa vart du vill. Du kan bo var du vill. Du kan köpa vad du vill. 

• Eller skulle du välja att bli rik på makt? 

Vara känd av alla, beundrad och uppburen.

• Eller skulle du välja att bli rik på kärlek? 

Bli älskad och kunna älska. Känd för din kärlek. 

Vad väljer du? Pengarna, populariteten, eller kärleken?

Och, här är en uppfodrande fråga: hur märks det i ditt liv att det är detta du väljer?

Vi har mött dem, inte sant? Och det är nog utan tvekan också de som betydde mest för oss och som påverkade oss: de som var fulla av kärlek. 

Men hur går det till, hur kan vi bli som dem? Bibeln säger att ”Gud är kärlek”, 1 Joh 4:8: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Johannes skriver att vi börjar älska när vi lär känna Gud, ”för Gud är kärlek”.

Ska jag bli kärleksfull behöver jag alltså först ta emot Guds kärlek, d.v.s. låta mig älskas till dess jag förstår att jag är älskad, Ef 5:1: ”Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn.”

För det andra: GLÄDJE

Så här skriver Paulus, 1 Thess 5:15-18: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.” – Men, invänder vi, inte kan vi väl alltid vara glada?

Man måste förstås läsa fler bibelverser och få tag på den större bilden. Pred 3:4 säger att också sorgen har sin tid. Så klart. Men Paulus menar att glädjen är grundtonen i det kristna livet, eftersom vi alltid har någonting att glädja oss över, nämligen Guds kärlek i Kristus, och eftersom den helige Ande som bor inom oss är glädjens Ande, Rom 14:17.

Och klarar vi nu inte av att glädje oss av något annat skäl när livet är som svårast kan vi ändå alltid glädje oss i hoppet, Rom 12:12.

Till slut tror jag det är sant att den som verkligen smakat av Jesu närhet vet att det smakar glädje, för Bibeln säger om honom att Gud ”smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Det är nog därför det står i Joh 20:20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”.

Tre: FRID

Frid är ett viktigt ord i min Bibel.  Det är ett av de stora huvudorden. Det hebreiska ursprungsordet, shalom, betyder mer än vila eller känslomässigt lugn. Ordet betyder att man är hel. 

Frid, shalom, är Guds vision för världen. Det är vad vi möter på Bibelns första blad, när morgondimman lättar och trädgårdens dofter ligger tung över den nyskapade jorden. Det är shalom. Det är frid. Där råder Guds ordning.

Vi vet alla att världen inte längre är sådan. Bibeln förklarar vad som hänt med ett annat ord: synd. Människan bröt med Gud. Ett uppror som födde hat och egoism, som slog sönder och skadade och förde till ett tillstånd av ofred och ofrid.

När Jesus kommer till jorden gör han det för att upprätta Guds frid igen. Han kommer till jorden med ett slags trestegsprogram. 1. Han vill hjälpa oss få frid med Gud. 2. Han vill ge oss frid från Gud, inre frid.  3. Han vill hjälpa oss att leva i frid med varandra.

Hur får man frid? Paulus besvarar frågan så här: ”Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!”, 2 Kor 5:20.

I grund och botten är min frid inte bara frid från Gud utan också ”frid med Gud”, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” 

Det finns nå mycket att säga om den där friden. Den är som världshavet, stor och med väldiga djup. Men just nu nöjer vi oss med att smaka på den så här, för man måste få smaka för att förstå. 

Efter ordet frid följer ett antal andra viktiga ord:TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET, SJÄLVBEHÄRSKNING

Det är gott att studera vart och ett av dessa ord, var för sig. De är alla värda att sättas under lupp. En del av dem, som kanske inte alls ses som så eftersträvansvärda längre,  borde nog dessutom också omvärderas och uppvärderas igen, som t.ex. ordet vänlighet. Tänk att Bibeln menar att vänlighet är en av Andens frukter. Vänlighet är med andra ord andlighet. Ovänlighet och andlighet är som vatten och olja, d.v.s. de kan inte blandas samman. Gud andlighet är vänlig, så som vi ser den hos Jesus. Är inte det tänkvärt? 

Jag tänker också på ordet ”mildhet”. Vem eftersträvar längre att vara mild? Tvärtom har jag en känsla av att vi ibland ser ner på ordet mildhet. Åtminstone i teorin. För i praktiken vet vi säkert bättre. D.v.s. vem av oss trivs inte med dem som är milda? vilket inte betyder att man är vag eller svag. Inte alls. En mild människa kan vara väldigt tydlig med vem man är och vad man lever för, utan att ständigt angripa andra med allt. Den omilda människan däremot jagar ofta bort andra från sina övertygelser p.g.a. sin okänslighet.

Det grekiska ord vi översatt mildhet betyder ordagrant: ”kontrollerad kraft”. Ordet illustrerades ofta med en tam häst. Den tama hästen stod just för kontrollerad kraft. Den hade inte mindre kraft än en vildhäst, men dess kraft var under kontroll. 

Men se nu inte bara på dessa ord som enskildheter. Lägg dem samman. Se på den stora bilden. Det är bilden av en förvandlad människa; av någon som mött Guds kärlek, fyllts av glädje och fått frid, ”frid med Gud” så att det ledde till tålamod, vänlighet, godhet, trohet och självbehärskning. 

Detta är ett förvandlat liv. Detta är vad Gud kan!

Men framförallt handlar den stora bilden om Jesus. Jag läser från Rom 8:28-29: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild…” 

Detta är alltså vad Gud håller på med i våra liv. Gud använder situationer, personer, händelser och erfarenheter för att forma oss ”efter hans Sons bild”, d.v.s. för att vi ska bli allt mer likt Jesus. Det är djupdimensionen här! Det är vad denna förvandling handlar om. Lyssna igen: ”Andens frukt (…) är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.

Med enkla ord målar Paulus ett porträtt av Jesus. Detta är en perfekt beskrivning av honom. Läs evangelierna. Sådan var Jesus. Om vi vill veta hur ett liv ser ut som verkligen präglas av Andens frukt ska vi studera Jesus. Se hur han var. Se hur han bemötte människor. Hör vad han säger. Studera vad han gör. Så ser den människa ut som bär alla dessa frukter i full mognad.

Så att… när jag blir förbli hos honom, umgås med honom, läser hans ord, vilar i hans närhet, tillber med honom, arbetar med honom och för mina samtal med honom i bön, så kommer hans liv alltmer att börja ”göra om” mig.

Några tankar sist om hur detta ska kunna ske med oss. 

Hur ska vi kunna formas så att dessa ord ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” blir en allt sannare beskrivning av våra liv?

Först ska vi kanske påminna oss om att frukt är någonting som växer. Frukt behöver tid, tid för att knoppas, blomma, befruktas och växa. Det tar tid för frukt att mogna. Den bästa av frukter smakar beskt om du plockar den för tidigt. 

Hur växer den? Den växer när grenen blir kvar i trädet. Om en storm bryter den dör frukten, men får grenen sitta kvar i trädet växer och mognar frukten. Alltså måste du förbli i Gud. Bryts den relationen dör du på insidan, som en avbruten gren förtorkar.

Du kanske tycker att det tar tid i ditt liv. Det är okej. Gud har tid. Om du ger honom ditt liv ger han dig tid. Det viktiga är att du förblir hos honom. 

Lyssna: Bibeln säger att det faktiskt är möjligt. Man kan få sitt liv förvandlat. Du kanske känner dig som en gammal trött bil som grävt ner sina hjul i en lergrop. Ju mer du gasar desto djupare kommer du. Dina försök tar dig inte framåt utan bara neråt. Och ändå säger Bibeln att den som vänder sig till Gud kommer att förvandlas, bli annorlunda, omskapas. 

Till några uppmuntrande bibelverser: 

”(A)lla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)

”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”, (Fil 1:6).

”(D)et är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”, (Fil 2:13)

Vad var gemensamt i alla dessa bibeltexter? Jo, det gemensamma i alla dessa verser är att det är Gud som handlar. Det är Gud som verkar. Det är Gud som gör det.

Och det är fantastiskt för vi kan det inte. 

Jag tycker att alla religioner lämnar människan så ensam. Hon får några verktyg, några lagar, några budord och etik, eller tekniker, meditation och självförverkligande. Och så står hon där, som om frälsningen vore en IKEA-möbel med en miljon delar, och får försöka skriva ihop sin räddning bäst hon kan. Fast hon kan inte. Ingen av oss kan ge oss själva evigt liv. Hur skulle det gå till?

Den kristna vägen är en annan väg. Den handlar inte om vad du kan. Den handlar om vad Gud kan. Den handlar inte om vad du måste göra. Den handlar om vad Jesus gjort. Den handlar om korset och om den tomma graven och om Guds Andes kraft.

Detta är goda nyheter, t.o.m. ”de goda nyheterna” för om det är Gud som ska förvandla oss, då kan det ske, eftersom Gud kan sådant. Att förvandla liv är Guds specialitet.

Några tankar om hur vi alltså kan låta Gud göra det Gud kani våra liv:

Först: Om du vill bli mer likt Jesus måste du bjuda honom in i ditt liv.Därför börjar all förändring med en överlåtelsebön där du gör Jesus till din Herre och Frälsare.

Bibeln säger att du blir född på nytt. Det är förändring! 

Jag bad den bönen en gång i ett gistet gammalt tält några km från norska gränsen uppe i den värmländska vildmarken. Jag vet inte hur Jesus fann dit, men han var där.  

När jag, fast jag nästan inte visste någonting om honom bad honom komma in i mitt liv gjorde han det. 

Jag vet inte om någon annan tog 14-åringen på allvar. Men jag vet att Jesus gjorde det. Det var den viktigaste bön jag någonsin bett. Där börjar all förändring. All verklig förändring, d.v.s. den som är evighetsavgörande, har med Jesus att göra. Det betyder att det första som behöver ske är att du ber honom komma in i ditt liv och ber honom göra det han kan. I klartext handlar det om att du gör honom till din Frälsare, vilket du kan göra just nu, i en mycket enkel bön. 

För det andra: Gör upp med ditt förflutna

När du bekänner din synd förlåter Gud. 

Vid ett tillfälle samtalade jag med några muslimer. Det var i en intervju för Jönköpings Tidning där reportern ville jämföra muslimsk och kristen tro. 

Så här är det, sa imamen. Gud har skrivit reglerna. Vi lever våra liv. En dag ska vi stå inför honom. Då får vi se om våra liv räckte till. Vi får vad vi förtjänar. 

Just där, sa jag, skiljer sig vår tro. Jag tror på en Gud som förlåter. Jag tror på en ny start. Jag tror på Guds nåd. För mig är Jesu kors det monument Gud rest mitt i tiden för att påminna oss om att Gud förlåter. 

Guds förlåtelse var dyrköpt. Den kostade Jesus livet. Men så har Gud också betalat för kvalité. Guds förlåtelse är en kvalitétsförlåtelse. Gud förlåter allt, totalt och för evigt.

Gud förlåter din synd i ett nu. Ibland kan det ta dig ett helt liv att förlåta dig själv. Ibland kommer man inte framåt för att man inte orkar lämna det förflutna. Många släpar med sig en tung sopsäck genom livet. Gud liksom säger: – Släpp sopsäcken. Ge den till mig. Låt mig befria dig från det som tynger. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

Om du redan gjort detta, d.v.s. bekänt Jesus som din Herre och Frälsare och bekänt din synd inför honom, har det viktigaste redan hänt. Skulle du dö nu skulle du somna här och sedan vakna hos honom. Du är frälst, befriad, upprättad.

Men även om detta redan har skett händer det ofta att vi ändå går omkring i små cirklar, otillfredsställda och bundna av mycket. Det tar oss vidare till nästa behov, för den som vill förändras. Det handlar om våra tankeliv.

Du behöver ett nytt sätt att tänka, alltså behöver du din Bibel.

När människor frågar mig hur deras tro kan växa måste jag ställa några frågor:

1) Läser du din Bibel? 

2) Studerar du din Bibel?

3) Ber du inför din Bibel?

Får jag ett nej till svar måste jag fråga en fråga till: 

4) Hur ska du då kunna förändras?

Så här skriver Paulus, 2 Tim 3:16-17: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Gud skapade världen med sitt ord.

Gud kan omskapa din värld med sitt ord. 

För det fjärde: Du behöver ta emot Guds Ande

När du blir en kristen får du del av den helige Andes liv. Det är en ofattbar stor sanning. Den är svår att förstå. Också i Bibeln hade människor svårt att greppa detta. ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”, skrev Paulus (1 Kor 3:16-17) till ett antal människor som kört fast. Om de bara förstått det, menar han, skulle deras liv sett annorlunda ut.

När du tar emot Jesus kommer Guds Ande in i ditt liv. 

Guds Ande, inte din kraft, den envishet eller din kompetens… Guds Ande är förändringskraften. 

Guds Ande är universums största kraftkälla. Guds Ande svävade över djupen i tidernas gryning. När Gud sade ”varde ljus” briserade tillvaron i skaparkraft och skaparlust, genom den helige Andes närvaro. 

Nu är samma Ande närvarande i ditt liv. Är inte det en makalös tanke?

Sist: Ska vi formas att allt mer likna Jesus behöver vi lära oss att möta olika omständigheter som han skulle gjort det

Hela livet med Gud är en slags träningsskola. Dessa dagar ställs skolor in. Guds lärjungaskola ställs aldrig in. Vart du än kommer och vad du än möter kan Gud göra om allt till en lektion som i slutändan får dig att växa som människa. 

Jag kanske inte alltid kan påverka vad som händer mig, men jag kan påverka vad som ska hända i mig. 

Paulus var en man som fick möta många svårigheter, milt sagt. Han skriver: ”Men (…) vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.”(Rom 5:3-4)

Gud kan använda det vi möter för att forma oss. Ibland använder Gud svåra, smärtsamma upplevelser, för att forma en karaktär i våra liv. 

Ska du träna dina muskler behöver du ett motstånd. På samma sätt växer du som kristen när du möter motstånd med frågan: Hur skulle Jesus gjort? Den frågan hjälper dig att tänka om och att tränas att leva som han.

Låt oss ta det där med kärleken. Om kärleken ska växa i ditt liv måste du tränas. Det är inte svårt att älska någon som är älskvärd, så för att träna dig i kärlek kommer Gud säkert också då och då att sätta dig i kontakt med en del människor som är svåra att älska. När du då ber om kärlek och hjälp att visa dessa människor kärlek växer du i din kärlek och blir med andra ord allt mer likt Jesus. 

Det tar tid! Och det får ta tid. Gud är envis i sin nåd. Det berättas om Leonardo da Vinci att han bar med sig sin tavla Mona-Lisa var han än reste och på vilket uppdrag han än befann sig. Om och om igen målade han om henne, innan han hade fått sitt konstverk perfekt, innan tavlan stämde överens med den bild han hade i sitt inre. 

Gud har en så fantastisk bild av vad han vill med ditt liv. Han vet vad han har sett i fråga om ditt liv. Och alltid, alltid arbetar han på den bilden. 

Här är en sista fantastisk tanke. Också du ska bli färdig en dag. Idag får du kämpa. Och ibland måsta vi undra: Vad blir det egentligen av det här livet? Men Gud ger inte upp. Kom ihåg orden från Fil 1:6: ”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”.

En dag ska du bli färdig! Johannes skriver i 1 Joh 3:2: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”

En bön för dig som söker ord i tider av coronakris och oro, för vår värld, vårt land, våra nära och kära och oss själva.

Bönerop

Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Gud, vår Skapare! Se i nåd till den värld du skapat, men som idag är plågad av sjukdom och nöd. ”Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund!” ^[i](Jes 34:2)

Du vår Fridsfurste! Se till de förtvivlade. Gå till dem som inte finner ro. Hjälp dem att finna din frid; din frid som övergår allt förstånd.

Vi ber för alla som blivit isolerade. Du är hos dem. Hjälp dem att förstå det och få mod av din närhet. 

”Låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull!” (Ps 78:8-9)

All trösts Gud! Vi ber för dem som sörjer. Vi ber för dem som förlorat någon man älskar. Låt dem finna dig i sin prövning. Torka deras tårar. Ge dem tröst.

Gud, vår läkare! Vi ber för dem som arbetar inom vården och som nu tar hand om de sjuka. Många är trötta. Ge dem kraft. Många är rådvilla. Ge dem hjälp. 

Vi ber också för dem som forskar. Låt dem finna botemedel.

Vi ber för de sjuka. Hela dem.

”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17)

Gud, vår Herre och allas Herre! Du som leder kungars hjärtan som vattenbäckar. Led våra ledare att fatta rätt beslut i rätt tid. Ge dem vishet. Ge dem ödmjukhet. Gör dem modiga. Ge dem uthållighet. Uppenbara din vilja för dem. 

Gud, vår borg och beskyddare! Håll din hand över våra liv när vi nu flyr till dig. Beskydda oss från sjukdom. 

Beskydda de gamla och dem som är sköra. 

Beskydda oss från rädsla och panik. 

Beskydda vårt samhälle från att stanna och från att kallna. 

Hjälp oss att tänka på varandra, mitt i denna prövning. 

Utgjut din kärlek i våra hjärtan.

Barmhärtighetens Fader! När sjukdom och nöd drabbar oss kommer vi till dig som lovat: – ”(Om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” (2 Krön 7:13-14) 

Vi söker dig i förkrosselse. 

Vi söker dig i längtan. 

Se i nåd till oss. 

Jesus, vår Frälsare! Hjälp oss alla att ödmjuka oss. Bryt vår stolthet så att vi kan öppna våra hjärtan för dig och för varandra. Hjälp oss att ta emot din frälsning. 

Vishetens helige Ande! Lär oss det vi behöver lära av denna prövning. Lär oss att stilla ner oss. Lär oss att inte ta allt för givet. Lär oss att värdesätta livet. Lär oss att söka rätt skatter. Lär oss att älska varandra. 

Gud, min Gud! Tack för att också jag får komma till dig, frimodigt och tryggt, som när ett barn kommer hem om natten. “Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön.” (Ps 4:2)

”Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.”

(Ps 57:2)

”Min själ blir mättad

som av feta rätter.

Med jublande läppar

lovsjunger min mun,

när jag minns dig på min bädd

och tänker på dig

under nattens timmar.

Du är min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig tätt intill dig,

din högra hand stöder mig.”

(Ps 63:6-9)

---

^[i]Bibeltexten är hämtad från Bibel 2000. I övrigt är citaten hämtade från Svenska Folkbibeln 15.