Aldrig mer ensam!

“Var inte rädd, för jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig
med min rättfärdighets högra hand.”
(Jes 41:10)

Vi sitter i köket och pratar. Någonstans i en paus, mitt emellan två meningar, hör jag att det inte alls låter som Bamse eller Nalle Puh på TV:n inne i vardagsrummet längre. 

Jag går för att se efter. Där sitter lilla Linnea 4 år och hennes storasyster Emilia 6 tysta och förskräckta inför vad som nu utspelar sig inför deras ögon. Barnprogrammet är slut. Vuxenvärlden marscherar in. Det är en kavalkad av elände. Det är rapporter om jordens undergång, smältande isar och små, gulliga djur som lider. Det handlar dessutom om krig, terror och gråtande barn… innan jag äntligen hittar fjärrkontrollen och kan stänga av.

Stänga av vaddå? Jo, ”Nyheterna”… d.v.s. berättelsen om vad som hänt i världen. Inte för att det går att stänga av. Den fjärrkontrollen har vi inte. Men jag klarade i alla fall av att bespara mina barnbarn fler otäcka bilder de inte har verktyg för att hantera än. Frågan är förstås vem av oss som har det. Hur ska vi överleva alla dessa katastrofrapporter? Har du funderat över det? Hur påverkar det en ung människa att växa upp i en värld som, vilket vi ständigt påminns om, verkar vara döende? 

Så står jag där, en morfar som ser på sina ledsna barnbarn och undrar: Vad ska jag säga? Finns det hopp för den här världen? 

Jo, jag vet. Detta är en problematisk inledning av en predikan. Jag har liksom tagit dig med till en öde ö mitt i hopplöshetens ocean. Hur ska jag klara av att ta dig härifrån? Jag behöver be om hjälp. (Bön)

Här är hoppet: Alla nyheter är inte dåliga nyheter. Det är sant som någon sa: – Man skickar inte en reporter till ett land för att rapportera att ingenting har hänt. Ingen katastrof har inträffat. Inga mord har ägt rum. Människor har gått till jobbet och till skolan och mår ganska bra. 

Nej, så är det ju. Eftersom alla reportrar åker till krigs- och katastrofplatser så kan man ju lätt få intrycket av att allt som sker är dåligt. Men så är det nu tack och lov inte. Mycket bra händer. Det finns också goda nyheter.

Goda nyheter är dessutom rubriken över det kristna budskapet. När evangelisterna skulle sätta en rubrik över budskapet om Jesus blev det just det grekiska ordet ”evangelium”, d.v.s. ”glatt budskap” eller ”goda nyheter”. Så här inleder t.ex. evangelisten Markus sin bok: ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son”, Bibel 2000.

Och så har det varit. Jesus har varit ett glädjebud, eller goda nyheter, för miljoner och åter miljoner människor, över hela världen i 2000 år. Deras liv har sett olika ut. Några av dem har varit rika. Andra har varit fattiga. Några har levt i lugn och ro. Andra har levt stormiga liv. Några var slavar. Andra var kungar. Några var unga. Andra var döende. Men hade du frågat dem vad som var deras livs största skatt hade de alla svarat en och samma sak: Jesus.

Varför? Varför var han deras evangelium?

Man kan ge många olika svar, eftersom det finns många olika svar att ge. Här i Tabernaklet, under fyra gudstjänster i oktober, vill vi ge dig fyra svar. D.v.s. barafyra svar, för det finns som sagt många, många fler att ge. 

Å andra sidan tänkte vi inte lägga ner vår verksamhet efter oktobers utgång. Kommer du tillbaka i november hoppas jag alltså att du får fler svar, för saken är ju den att om kyrkan inte fortsätter att förmedla dessa goda nyheter, så är det heller inte en kristen predikan du får höra.

Här är våra fyra svar: 6/10: Du är aldrig mer ensam. 13/10: Livet har en mening. 20/10: Du är välkommen hem. 27/10: Döden ska inte få sista ordet.

Innan vi lyssnar till de goda nyheterna om att vår ensamhet är bruten. Låt oss försöka förstå någonting om själva problemet. Peter Strang är cancerläkare och professor inom palliativ medicin vid Karolinska Institutet. Han har forskat på och skrivit böcker om hur ensamhet påverkar oss. Så här säger han: ”Vi måste inse att ensamhet är en riskfaktor vid sidan om andra livsstilsfaktorer som kost, motion och rökning. Nu har vi inte samma naturliga mötesplatser som förr då släkt och vänner fanns närmare”.”Länge trodde man att ensamhet var något som främst påverkade människan psykiskt. Men i dag vet forskarna att vi behöver uppleva gemenskap och känna oss inkluderade för att inte bli kroppsligt sjuka.” Kort sagt: Vi mår inte bra av ensamhet. Vi påverkas t.o.m. fysiskt av ensamheten.

I en intressant avhandling för SOM-institutet vid Göteborgs universitet ”Den svenska ensamheten: om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande”, skriver Bengt Brülde och Filip Fors: ”Det sociala nätverket har stor betydelse för hälsan. En omfattande amerikansk studie visade nyligen att risken att dö i förtid är 50 procent högre för ensamma än för dem som har ett väl fungerande socialt nätverk. Social isolering anses vidare vara dubbelt så farligt som fetma, mindre hälsosamt än att inte träna och lika skadligt för hälsan som alkoholism eller att röka 15 cigaretter per dag (Holt-Lunstad m.fl., 2010).”

Dessa forskningsresultat tar mig snabbt tillbaka till Bibelns inledning. Där läser jag att vi verkligen är skapade för att ha gemenskap med varandra. Först skapar Gud, ljus, en himmel, jord och hav, grönska, en djurvärld och en människa. Efter alla dessa skapelsemoment läser jag en och samma sak: Gud såg att det var gott

Och så håller det på fram till 1 Mos 2:18, för där står det för första gången att någonting intevar gott. Första gången Gud såg att någonting intevar bra är när det står så här: “Det är inte bra att mannen är ensam”.

Första gången Gud såg att någonting intevar gott var när Gud såg en ensam människa. Lösningen på problemet är genialiskt: – Gud skapade en människa till!

Det är inte gott för oss att vara ensamma. Dessutom finns det många olika slags ensamhet. Jag menar, om du redan tycker att ensamheten är svår så vänta till dess du läst en vetenskaplig avhandling över ämnet. Det finns nämligen inte bara enensamhet. Det finns en massa olikaensamheter. Man talar om emotionell isolering(brist på en intim relation) och om social isolering(man har få vänner eller ett tunt nätverk). Ensamheten kan vara situationsbetingad(ha en yttre, kanske tillfällig, orsak) eller vara kronisk(kanske bero på ett varaktigt psykologiskt problem). 

Den viktigaste distinktionen är om du är ensam i objektivmening eller upplever en subjektivensamhet, d.v.s. du känner dig ensam fast det kanske finns mänga omkring dig. 

Din ensamhet kan vara momentan, kanske övergående eller övergripande, d.v.s. varaktig över tid. Man kan också känna sig ensam därför att man saknar vissa typer av relationer, till exempel en kärleksrelation, någon att dela vardagen med eller nära vänner.  

Du får tag på poängen. Forskningen har kommit fram till att det inte är bra för människan att vara ensam. Ensamheten har så många olika sidor och djup. Vi kan faktiskt känna oss ensamma, fast det finns många omkring oss, om vi känner oss annorlunda eller oälskade av olika skäl. 

Tar du dig tid att läsa Brülde och Fors avhandling kan du också dessutom läsa om ett antal försvårande omständigheter. Lyssna: ”Det är också värt att notera att den kroniska ensamhetsproblematiken kännetecknas av ett flertal ”onda cirklar”, till exempel att ensamma människor tenderar att dölja sitt problem för andra (vilket kan förvärra problemet) eller att de i högre grad upplever tillvaron som hotfull och otrygg, vilket gör att de tenderar att undvika sociala sammanhang (White, 2010). 

Så grymt är det. Den som upplever sig ensam drar sig ofta undan i en ännu djupare ensamhet för att ingen ska se hur ensamma de är. Varför. För att det upplevs skamfyllt.

Jag fortsätter: ”Exempel på andra onda cirklar är att den som känner sig ensam kan stöta bort andra människor genom att hon blir allt för krävande eller behövande, eller genom att hon distanserar sig från andra (i syfte att skydda sig själv från ytterligare besvikelser). ”

Det blir lite som för den som håller på att drunkna. När livräddaren kommer klamrar han sig fast så hårt att de båda riskerar att sjunka. Så orkar ingen i längden och den ensamme blir än mer ensam. Eller så vågar man inte öppna sig för relationer i rädsla för att bli besviken en gång till. 

En sista försvårande ond cirkel är den här: ”Forskningen har också visat att ensamheten påverkar den sociala kognitionen negativt: samtidigt som ensamheten gör oss mer uppmärksamma på sociala signaler (som ansiktsuttryck eller uttalanden) tenderar vi att tolka dessa signaler negativt. Man upplever till exempel lättare andra som hotfulla eller avvisande, man litar mindre på andra och man blir mer kritiskt inställd till andra. Detta kan förstås göra att man distanserar sig från andra (…) men det kan också göra att man bemöter andra på ett mer fientligt sätt.”

Får du tag på det här? Ser du bilden? Vi mår inte bra av ensamhet. Vi är skapade för att ha relationer. 

Det finns många olika slags ensamhet. Vi kan känna ensamma för att vi faktiskt är det. Men vi kan också ha många omkring oss och ändå känna oss ensamma eftersom vi känner oss annorlunda och utanför. Ja, så kan det t.o.m. vara här och nu, för några av oss. Vi är många här idag, och ändå kan det hända att du känner dig ensam. 

Dessutom finns det onda cirklar som gör att vi har svårt att bryta med vår ensamhet. Den ensamme kanske drar sig undan för att dölja sin ensamhet. De ensamme som äntligen får uppmärksamhet kan bli för krävande, så att ingen orkar i längden. Den ensamme börjar dessutom lätt att övertolka andras ord eller ansiktsuttryck. Vi tenderar att övertolka andra och blir ledsna eller kanske t.o.m. fientliga. 

Det är som att man hör Paulus klagorop genom orden, Rom 7:24: ”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?” (SvF15) För det är så svårt att förändras. 

Var är de goda nyheterna Micael?

Jag kommer snart till dem. De är värda att vänta på. Men innan jag kommer dit behöver vi gå in i hissen och ta oss ner en våning till i frågan, nämligen ner till grunden. 

Här lämnar vi forskarrapporterna och tar fram Bibeln. För hur värdefull all denna forskning än är så missar den det viktigaste. Den missar vår djupaste ensamhet, den som kommer av att vår viktigaste relation alla kategorier har gått sönder. Och då skriver Paulus så här. Jag väljer att läsa ut Nya Levande Bibeln, Ef 2:11-12: ”Kom därför ihåg vilken hopplös situation ni befann er i, innan ni lärde känna Kristus. Eftersom ni tillhörde icke-judiska folk, kallade judarna er för ”de som inte är omskurna”. Judarna var stolta över sin ceremoni med att omskära alla pojkar, även om denna ceremoni aldrig kunde förvandla någons hjärta. På den tiden tillhörde ni inte Guds eget folk. Det förbund Gud hade ingått med Israels folk gällde inte er, och ni hade ingen del i de löften han hade gett dem. Nej, ni hade inget hopp om räddning, och ni levde utan Gud här i världen.”

Detta är vår mest bottenlösa ensamhet: ”ni hade inget hopp om räddning, och ni levde utan Gud här i världen.”

”Utan Gud i den här världen.” Hur ska man orka det?

Bibeln säger att vi inte bara skapades för att ha gemenskap med varandra, utan framförallt för att ha gemenskap med Gud. För detta är vi skapade. Utan detta är vi trasiga. 

All jakt efter holismeller helhet är på förhand på dömd att misslyckas. Ingenting kan ersätta Gud. Utan Gud är Guds plats tom. Som C.S. Lewis skrev: ”Det finns ett gudsformat tomrum inom oss. Att vi alla längtar efter något som den här världen inte kan tillfredsställa visar att vi är skapade för en annan värld.”

Detta var analysen. Vi är skapade för relationer. Utan dessa mår vi inte bra. Men framförallt är vi skapade för en stor Relation, nämligen för gemenskap med den Gud som ville våra liv. Utan denna relation är vi som Nils Ferlins barfotabarn som tappat bort vår papperslapp och vår livsmening; utan vare sig hem eller mål för våra liv. 

Det är här de goda nyheterna kommer till oss. Utan Gud skulle vi aldrig kunna hitta tillbaka till Gud. Hur skulle det gå till? Vi vet inte vem Gud är. Vi vet inte var Gud bor. Att vi skulle kunna hitta på en religion som tog oss hem till Gud igen faller på sin orimlighet. Här är vad Bibeln säger, Gal 4:4: ”när tiden var inne sände Gud sin Son…”

Det är så enkelt att det kränker vår stolthet. Vi kan inte berömma oss av att ha funnit Gud. Gud fann oss. Gud kom till oss. Gud bröt vår ensamhet. 

Ja, det är faktiskt ännu djupare. Gud togvår ensamhet. När Jesus hänger på korset är han övergiven av alla, t.o.m. av sina vänner. Men där, för ett ögonblick, smakar han den allra djupaste av alla våra ensamheter, nämligen detta att uppleva sig avskild från Gud, Mark 15:34: ”Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Elohi! Elohi! Lema sabaktani?’ Det betyder: “’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?’” 

Det här är så djupt… Jesus bröt vår ensamhet genom att ta den på sig. För ett ögonblick upplever han sig så ensam att han måste fråga varför Gud övergett honom, allt detta för att du aldrig någonsin ska behöva känna detsamma.

Jesus upprättar vår relation till Gud. En av Bibelns djupaste och dessutom mest befriande verser säger, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”

Genom frälsningen får du ”frid med Gud”. Frid med Gud är inte bara frid frånGud. Den frid du kan erfara, d.v.s. den frid som uppfyller ditt inre är ett resultat av att du har fått frid med Gud, vilket betyder att all din synd är förlåten så att det är gott och väl mellan dig och Gud. 

Paulus fortsätter och fördjupar i 1 Kor 6:19: ”er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er.” (SvF15)

Allt detta betyder att du aldrig mer kanvara ensam. Allt som skilde dig från Gud är borta. Gud är hos dig. Gud omsluter dig. Gud är inom dig. Din ensamhet är bruten. 

Jag fortsätter att läsa från Ef 2, fortfarande från Nya Levande Bibeln: ”nu får ni, som en gång var långt borta från Gud, tillhöra hans eget folk tack vare er gemenskap med Jesus Kristus, som offrade sitt blod för er. (…) Kristus kom med det glada budskapet om fred för er som var långt borta från Gud, och fred för oss som är judar och kände till Gud. (…) Alltså är ni inte längre gäster och främlingar. Nej, ni får vara Guds eget folk tillsammans med alla som tillhör Gud. Ni är medlemmar i Guds stora familj.”

Guds lösning på vår djupaste ensamhet består av tre huvudmoment:1. Gud kommer till oss. 2. Jesus tar den synd som skiljer oss från Gud och röjer den ur vägen, så att vi kan komma till Gud med frimodighet och barnaskapsglädje. 3. Gud ger oss en ny familj, församlingen. 

Tar du emot Jesus som din frälsare blir också du del av ”Guds stora familj”. Och jag vill säga: Välkommen hem!

Så här sammanfattar Johannes allt detta, 1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus.” (Bibel 2000)

Fyra gudsbilder (3)

Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, den 14 juli 2019

När förlamningen bröts

Joh 5:1-18: Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: “Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: “Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig.” Jesus sade till honom: “Res dig, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: “Det är sabbat! Du får inte bära din bädd.” Han svarade dem: “Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” Då frågade de: “Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?” Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. Men Jesus sade till dem: “Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

I avslutningen av sitt evangelium skriver Johannes om varför han valt att berätta just de under han återger. Han har nämligen med en särskild urvalsprincip som grund, Joh 20:30-31: ”Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn”. När Johannes skriver så berättar han också varför han valt att berätta om den lame mannen vid Betesda. Han menar att den berättelsen inte bara handlar om ett under som Jesus gjorde utan framförallt om vem Jesus är.

Jesus kommer till en plats som heter Betesda. Det är ett vackert namn. Betesda betyder ”Barmhärtighetens hus” eller ”Nådens hus”. Men ”Barmhärtighetens hus” visar sig vara full av obarmhärtigt lidande. ”Nådens hus” hade blivit nödens hus. Johannes skriver att där ”låg många sjuka, blinda, halta och lama.”

Varför låg de då där? Jo, för det fanns en gammal tro bland de sjuka i Jerusalem. Då och då kom vattnet i rörelse, förmodligen p.g.a. källans strömmar. Man tänkte sig att det var en ängel som rörde upp vattnet, och att den som kom först ner i det kunde bli helad. Varifrån den tron kom, vet vi inte. Inte heller om detta någonsin hänt. Men detta var vad de hoppades på. 

Jag tänker då att en del fortfarande ligger där, d.v.s. kanske inte i bokstavlig mening men i någon slags symbolisk mening. Fortfarande finns människor som nästan inte har någonting att hoppas på. Några av dem har varit sjuka i många år. Några har varit ensamma i många år. Några har varit arbetslösa i många år. De ligger vid Betesda, förlamade, och hoppas på ett under, eller kanske på att vinna på lotteri. Några av dem har sökt sig till religioner eller nyandlighet. Jag har mött en del av dem, människor som lagt ut en förmögenhet på stenar och kristaller, på resor och kurser eller olika meditationstekniker. Men ingenting har hjälp. Det enda som hänt är att de blivit sjukare och fattigare med tiden. 

Mannen i vår berättelse hade varit sjuk i 38 år. Det går fort att läsa, men det är en lång tid att leva. Vi måste kanske ändå beundra honom för detta, d.v.s. för detta att han efter 38 år fortfarande hoppas på ett under.

När jag har läst berättelsen har jag ibland tyckt att den är dubbelbottnad. Man kan liksom läsa den på många nivåer. Läser man noga kan man t.o.m. läsa om sig själv. 

Den handlar om en man med behov av hjälp. 

Den handlar dessutom lite om mig och kanske om dig. 

Men framförallt handlar den om Jesus. 

Låt oss ta det där i lugn och ro och i tur och ordning. 

Först möter Jesus en mycket ensam man.

När Jesus nu frågar honom om han vill bli frisk förstår han det tydligen som om Jesus frågar varför han inte hoppat ner i dammen när den kommit i rörelse och svarar: – Jag har ingen som kan hjälpa mig!

Ingen! 38 år av sjukdom. 38 år av ensamhet. Vad var värst? Förlamningen eller ensamheten?

Men det här är dagen som ska förändra både det ena och det andra. Det här är dagen som ska bryta både ensamhet och förlamning. Och förändringen börjar i dessa ord: ”Jesus såg honom”. Ordet ”såg” betyder att Jesus intresserade sig för honom. För det andra skriver Johannes att Jesus kände honom. Jesu visste hur länge mannen varit sjuk. Varför? Jo, för att Gud vet allt. Några verser tidigare har Johannes skrivit om Jesus, Joh 2:24-25: ”…själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan”.

Mannen kanske legat där han låg i 38 år. Men inte en enda av dessa dagar hade han varit utan Gud. Inte ens när han kanske trodde det. Gud hade sett honom. 

David skriver i Ps 139: ”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen (…) 

Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där (…) Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.”

Det är ingen tvekan om poängen här: Gud ser dig. Det är inte ett hot. Det är vår tröst. Gud har alltid sett dig. De goda dagarna, men också de svåra, när människor svek, när andra gjorde våld på dig, när du fick ditt sjukdoms- eller sorgebesked. När du undrade var Gud var, var Gud där. Gud såg. ”Jesus såg honom.”

Jag är lite tagen av hur Jesus söker upp mannen. Undret sker på Jesu initiativ. Det är inte mannen som kommer till Jesus. Det är Jesus som kommer till mannen. Mannen ber inte om hjälp. Det är Jesus som frågar om han vill bli frisk. 

Kanske att det berör mig så eftersom det var så jag själv mötte honom. Jesus sökte mig innan jag sökte honom. Han kom till mig när jag var ett barn. Han frågade mig vad jag ville. Men som mannen i berättelsen förstod jag inte vem han var. Så Jesus stämde ny träff med mig i mina tidiga tonår. Jesus bultade till dess jag öppnade.

Ibland har jag tyckt att jag funnit kyrkan i texten. Ibland har jag tyckt att den handlat om en kyrka som drabbats av förlamning; eller om en kristenhet som ligger i nådens hus och väntar på en rörelse som ska komma och förändra allt. 

Dessutom kan den också träffa dig på ett personligt plan, om du upplever att förlamningen lagt livet under sig, allt under det du väntar på den där rätta dagen, d.v.s. då alla förutsättningar äntligen ska bli de rätta och livet förändras.

Lyssna: Jesus hade tre ting att säga till denne man, och, om du kan känna igen något av vad jag just har beskrivit, kanske också till dig. Det första är en fråga: Vill du bli frisk?Det har tänkts mycket och skrivits mycket om Jesu fråga. Varför frågar han så? har man undrat. Mannen har kanske legat där han ligger i 38 år just därför att han vill bli frisk. Jag tror att Jesus frågar så av två skäl. Det första är att han är intresserad av svaret. Det andra är att svaret kanske inte alls är så självklart som man skulle kunna tro.

Jesus vill höra mannens svar. Frågan är ett uttryck för Guds respekt för dig. – Vad vill du? frågar Gud. Vi kanske inte alltid respekterar Guds vilja. Men Gud respekterar vår vilja. Du är skapad med en fri vilja. Och vad du vill är viktigt. Få saker säger så mycket om dig, på gott och ont, som vad du vill. Alltså frågar Jesus vad mannen vill.

För det andra är svaret på Jesu fråga inte alls så självklart. D.v.s. vi kanske vill att ett under ska ske, att våra problem ska bli lösta eller våra behov uppfyllda. Men vill vi också ta konsekvensen av att det finns en Gud?

Tänk efter! Om svaret på Jesu fråga vore självklart, skulle då inte mycket se väldigt annorlunda ut i den här världen?

På Guds fråga: Vill du att jag vidrör ditt liv?, svarar många nej. På Jesu fråga: -Vill du bli frisk? Vill du att jag helar ditt trasiga hjärta? Vill du ha mitt liv och min frälsning, svarar många nej. Kanske för att man vill ha hjälp men inte förändras. D.v.s. om det plötsligt visar sig finnas en Gud som har en mening med mitt liv, på ett djupt och verkligt sätt, kanske jag måste förändra saker och ting i mitt liv. Och därför svarar många nej på Jesu fråga: – Vill du bli frisk? Eller som det kan översättas: – Vill du bli hel? Vill du bli frälst? Vill du få frid? Vill du släppa din bitterhet. Vill du ge förlåtelse. Vill du ta emot förlåtelse? Vill du att jag förändrar ditt liv? Men så säger Bibeln att det är. Frågan är ställd och ingen står länge från det eviga livet än ett ärligt ja på Jesu fråga.

Tre saker säger Jesus till mannen. Det första var en fråga. Det andra är en befallning:Ta din bädd och gå!

Jesus kan inte ha blivit förvånad över de reaktioner detta väckte. Tvärtom är det nog just dessa reaktioner han vill provocera fram. För visst är det det han gör?

Jesus hade kunnat söka upp mannen för två dagar sedan eller om tre dagar. Men han väljer att gå till honom på Sabbaten. Han väljer att göra honom frisk på vilodagen. Och han befaller honom att bära hem sin bädd, även om Jesus vet att det skulle vara väldigt provocerande för de religiösa ledarna att se någon bära en bädd på Sabbaten. 

Varför gör han då detta? Jo, detta är Jesu överklagande, i handling, av hans motståndares ängsliga och hårda religion. Han menade nämligen att de religiösa ledarna i Israel hade förvridit Guds bud. För sabbatsbudet var ett frihetsbud. I en tid där alla arbetade hårt från morgon till kväll stakade Gud ut en frizon i tiden, ett utrymme för vila. Sex dagar ska ni arbeta men på den sjunde ska ni vila, sa Gud. Det var ett enkelt bud. Och det var ett underbart bud. Gud vill inte att livet bara ska vara arbete och stress. Glädjen och vilan ska också ha sitt.

Men till detta enkla bud la de religiösa ledarna en uppsjö av nya bud, för säkerhets skull. I Jeremias bok säger Gud att man inte ska bära en börda på Sabbaten, vilket förmodligen handlar om att man inte skulle bedriva torghandel. Men om man inte skulle arbeta måste man definiera arbete, och om man inte skulle bära en börda fick man då bära någonting alls? Det ledde till oändliga diskussioner. Det diskuterades om det ens var rätt att bära löstän­der eller träben. Vadfick man bära? Hur mycketfick det väga? Man enades till slut om att man bara fick bära en börda som vägde lika mycket som ett fikon.

Förstår du? Vilodagen blev den jobbigaste av alla dagar? Det blev jättesvårt att vila rätt? Allt färgades av ängslan och rädsla för Guds straff. Av ett vänligt bud skapas en sträng religion. 

Nu säger Jesus: – Ta upp din bädd och gå. Det är en slags civil olydnad, en fredlig men tydlig protest mot en religion som lade bördor på människor snarare än att befria dem. 

Men Jesus ville också avslöja sina motståndares hjärtan. Att bära en madrass på sabba­ten ansågs olämpligt, men att planera ett mord gick tydligen för sig. Jesus blottlägger deras inre. Längre fram i samtalet säger han: ”Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er”.

Är inte detta skrämmande? Om du såg en man du sett förlamad i 38 år gå omkring med sin bädd under armen… Visst hoppas du väl då att du haft annat att tala om än madrassen? Förstår du? Om Gud gör under i en annan människas liv och du reagerar med avund eller vrede, mår du nog inte bra. Och då behöver det komma fram i ljuset.

Det tredje Jesus säger är detta: Synda inte mer!

Mannen får frågan vem som gjort honom frisk. Men det vet han inte. Han vet att hans liv är förvandlat. Men han vet inte av vem. Så går han till templet. Kanske för att frambära sitt tackoffer. Där söker Jesus upp honom… igen. Är du med? Jesus stämmer möte med dig igen och igen och igen, för att du ska få lära känna honom! Det är underbart att möta Gud, men det är större att få lära kännaGud. Det är stort att bli frisk. Det är större att bli frälst. 

Mötet med Gud hade fört mannen till Guds hus! Så viktigt! Många gudsmöten liksom kommer av sig eftersom de inte ledde vidare. Många lever med heliga minnen och starka upplevelser som inte ledde till något, eller Någon. Den som vill att gudsupplevelsen ska bli något mer, en tro, en kraft, livsglädje eller frid bör gå till Guds hus, så att upplevelsen kan få rötter och växa till erfarenhet.

För det behövdes ett uppföljningssamtal efter undret. Mannen behövde både underoch undervisning. Han får några varnande ord på vägen. För ska undret bli beständigt måste också detta sägas: Gör upp med synden! Var rädd om ditt hjärta!

Här är en fråga att fundera över: Hur många under gjorde Jesus egentligen i mannens liv? Det ser ut som ett men måste ha varit ett slags multimirakel. Jag fick avbryta mina predikoförberedelser i fredags för att åka till sjukgymnastiken. En hälfraktur och ett axelbrott i februari tog ifrån mig muskler, rörlighet och balans. Det är mycket att återvinna och det tar tid. Min fot var gipsad i sex veckor. Efter sex veckor såg det skadade benet ut på ett annat sätt än mitt friska ben. Muskler hade förtvinat. Rörligheten var borta. För att inte tala om balansen. Skulle jag ta en svängom med Maria där hemma skulle jag förmodligen hamna på akuten igen.

Förstår du hur många under Jesus måste gjort i den lame mannens kropp, på en sekund? Efter 38 år måste hans muskler varit helt förtvinade. Hans senor förkortade. Hans balans obefintlig. Varför var han alls lam? Var det ett ryggmärgsbrott? I så fall måste Gud ha ordnat det också, och sett till att signalerna från hjärnan kunde går fram till muskler i ben och fötter. Tänk om vi hade kunnat studerat under mikroskop eller i en röntgenapparat vad som skedde i mannens kropp när Jesus rörde vid hans liv. 

Men, menar Johannes, framförallt handlar detta inte om vad Jesus gjorde en gång utan om vem Jesus är, också idag. Det är också därför tonen mot Jesus förändras efter detta. Motståndet blir hårdare. Johannes skriver: ”Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” De förstod att han gjorde sig lik Gud, men de förstod inte att han verkligen också var det. Vilket gör denna berättelse så mycket mer fantastisk. Det är Gud som kommer till en sjuk man, som ingen bryr sig om och som ingen hjälp har. Det är Gud som söker. Det är Gud som ser. Det är Gud som berör. Och det är Gud som nu, om du vill, också frågar dig: – Vill du bli hel? Och inte behöver du vänta på den där dagen då alla förutsättningar ska bli de rätta. Gud är här och nu.

Fyra gudsbilder (2)

Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, söndag den 7 juli 2019

Vinundret

Under fyra söndagar predikar jag över ”Fyra bilder av Gud”. Evangelisten Johannes skriver nämligen om Jesus, Joh 1:18: ” Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.”

Johannes skriver att Jesus är den perfekta bilden av Gud. Som Jesus är är Gud. I Jesus blir Gud en människa vi kan se; en människa vi kan röra vid och som rör vid oss. 

Idag ska vi ta oss an en text vi kanske haft lite jobbigt med, åtminstone i den del av kyrkan jag tillhör, nämligen svensk frikyrkorörelse. Och skälet är att frikyrkorörelsen växte fram i en tid där superiet knäckte så mångas liv att det höll på att knäcka hela landet. I grovarbetet med att lyfta människor ur misär blev det viktigt för många att ta avstånd helt till alkohol. Väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen gick hand i hand. 

Vad gör man då med den text vi snart ska läsa, som handlar om att Jesus gör vin? Jag har en känsla av att många av mina föregångare läst ganska snabbt förbi berättelsen, eller valt att göra den till en slags liknelse. Andra har kämpat för att avalkoholisera Jesu vin och hävda att det var druvjuice. Jag tror att vi behöver andra texter och tankar för att balansera vår hållning till vin, där både avhållsamhet eller måttlighet är två kloka vägar. Man ska dock veta två saker om det. Vin använder som måltidsdryck på Jesu tid, men då späddes vinet med vatten från mellan en del vin till två delar vatten, till ännu svagare blandningar. Man fick med andra ord dricka mycket för att berusa sig, vilket man undvek i det judiska samhället eftersom det där sågs som stor skam ut uppträda berusad offentligt. 

Hur som helst verkar vi, i min del av kristenheten, mest ägnat oss åt att trassla oss ut ur den här berättelsen snarare än att tillgodogöra oss vad den handlar om. Men jag tycker om att utmana mig själv, så låt oss idag läsa berättelsen om vinundret i Kana för att se vad vi kan förstå av den. 

Här är de stora dragen: Jesus och hans lärjungar, så många de är vid det här tillfället, vilket verkar vara sex stycken, är bjudna på bröllop. Festen går av stapeln i den lilla byn Kana i Galileen. Vi får veta att Maria också är där. Att Jesus är bjuden och att Maria ”var där” antyder kanske, har man tänkt, att hon hade en aktivt tjänande roll i festen. Kanske var det en släkting som gifte sig. Hur som helst går något fel. Vinet tar slut. Det låter kanske inte som ett stort problem i våra öron. Om vinet tog slut fick man väl dricka annat. Men vinet var både fest- och måltidsdryck. Att inte ha något att dricka på festen var så klart en katastrof. Maria kommer då till Jesus och berättar detta. Först verkar han avvisa henne, vilket han egentligen, som vi ska se, inte gör. Istället ber Jesus sina lärjungar att fylla sex stora kärl med vatten. Var och ett av dem rymmer 100 liter. Och plötsligt är det vin i kärlen. Nu tar vi det igen, vers för vers.

Vers 1-2:”På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet.” Det här första stycket beskriver Jesus som gäst. Jesus blir bjuden på fest. Och Jesus går på fest. Tydligen går han så mycket på fester och bjudningar att det skaver i hans motståndare som frågar Mark 2:16: “Varför äter han med tullindrivare och syndare?” 

Om Jesus är Guds son är detta ett märkvärdigt uttalande. De religiösa ledarna tycker att Gud är oandlig! De vill dela upp tillvaron i säkerhetszoner, i världsligt och andligt och hålla sig på den andliga sidan. De tycker tydligen att Jesus skulle gå på gudstjänster och bönemöten istället för på fester och bjudningar. Men då missar de poängen. Lyssna till Jesu svar, Mark 2:17: ”Jesus hörde det och sade till dem: ’Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.’”

Jesus gick på fester för att han brydde sig om människor. Med sina ord säger han: – Den här världen är trasig, och jag vill vara mitt i det trasiga för att kunna laga det. 

Tre korta tankar: 1. Gör Jesus till din gäst. Om någon säger ”Jag kan inte tro på Jesus” vill jag svara ”Hur vet du det, om du aldrig har mött honom”. Det måste förstås börja någonstans. Om du inte vet vad du ska tro: Gör Jesus till din gäst. Lyssna på honom. Läs om honom. Ta upp ett bönesamtal med honom och se vart det leder dig. Men så klart är den stora uppmaningen till oss att inte bara göra Jesus till vår gäst utan också till vår Frälsare. 

2. Bjud Jesus till din fest! Jag tänker att Jesus ofta inbjuds till sorgehus och sjuksalar, till skuldsanering och krishantering. Och han kommer. Det är min erfarenhet. Ropa till Gud i din nöd och Gud ska höra din bön. Men ännu bättre är att bjuda in Jesus när livet är en fest; att dela glädjen med Jesus. Inte bara krisen. 

Bjud in Jesus i förlossningssalen när du just blivit mamma eller pappa och håller din nyfödde i din famn. Dela glädjen över en solnedgång eller fascinationen över en vacker liten fågel med Jesus. Detta gör glädjen så mycket djupare. Och dessutom, den dag vinet tar slut och krisen kommer, så är han ”redan på plats” i ditt liv, och du vet vem du ska gå till. 

3. Bjud in Jesus i ditt äktenskap. Att Jesus kommer till en bröllopsfest har många bottnar. Det finns ett stort djup i detta. Bröllopsfesten var en slags bild av den messianska glädjen i den judiska tron. Att han nu träder in i sin undergörande tjänst på en bröllopsfest är en tydlig markering av vem han är, d.v.s. Messias, Frälsaren. 

Men det är också ett erkännande av bröllopet och äktenskapet. Äktenskapet är inte utbytbart. Det är av Gud instiftat och välsignat. Det goda äktenskapet förmedlar en trygghet och ett ansvarstagande för barnen som bara föräldrarna kan ta. Det är till välsignelse för en familj och det är en välsignelse för ett land. Trygga familjer håller samman länder. De skapar stabilitet. De blir ett skyddsnät. 

I det judiska samhället var detta dessutom en långfest! Firandet kunde hålla på i en hel vecka. Kan du tänka dig det? Släkten stannade en hel vecka! 

Att Jesus nu gör sitt första under när ett äktenskap instiftas är ett erkännande av detta vackra förbund, skapat för barnens och samhällets och glädjens skull.

Så klokt att bjuda Jesus på festen! Och så klokt att be honom stanna när släkten gått. Så klokt att bjuda honom in i äktenskapet. En man sa: – Mitt äktenskap var slut. Vi orkade inte längre. Då bad jag en bön. Den var inte särskilt trosfrisk. Jag sa till Gud att om han kunde göra något med mitt äktenskap så fick han göra det. Och då gjorde han det. Han förvandlade vatten till vin, det urvattnade och svaga till något nytt och starkt. Det var då mer än trettio år sedan, och han sa att han älskade sin hustru mer än någonsin. 

Nästa stycke har många undrat över. Det återger ett samtal mellan Jesus och Maria, vers 3-5: ”Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ’De har inget vin.’ Jesus svarade henne: ’Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än.’ Hans mor sade till tjänarna: ’Gör vad han säger till er.’”

Maria kommer till Jesus. Egentligen ber hon inte om något. Hon bara berättar att vinet är slut. ”Kvinna”, svarar Jesus, ”vad har vi med det att göra”. Sedan säger han att hans ”stund” inte har kommit? Vad betyder allt detta? 

Först verkar Jesus svara att han inte tänker göra något. Sedan gör han det i alla fall? Varför?

Nej, Jesus svarar inte att han inte vill göra något. Och så uppfattar Maria det inte heller. Hon säger ju åt lärjungarna att de ska göra allt han säger åt dem, vilket är ett fantastiskt råd till alla lärjungar överallt och i alla tider. D.v.s. gör som Jesus säger. T.o.m. när du inte förstår varför. Bara gör det. 

Jag uppfattar att Jesus gör två saker här. För det första markerar han att han nu går in i något nytt som kommer att förändra hans relation till Maria. Ordet ”kvinna” låter kanske kallt i vår översättning. Egentligen används ett ord är som är fullt av respekt, men det markerar också en viss distans. Därför säger inte Jesus ”mamma” utan ”kvinna” till Maria den här gången. Respektfullt, men tydligt, visar han att han nu inte längre kan styras av henne, utan måste söka sin himmelske Faders vilja. – Vi måste vänta ett tag, säger Jesus. Min stund har inte kommit. Och det uttrycket, det är laddat i Johannesevangeliet. Vid flera tillfällen sägs det att Jesu ”stund” inte har kommit än. Inte förrän Jesus själv ber i Getsemane, inför påskens lidande i Joh 12:27: ”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 

Jesu ”stund” är med andra ord ett begrepp som handlar om hans död på korset. Alltså säger Jesus ungefär så här till Maria: – Pressa mig inte. Vänta. Jag måste söka min himmelske Faders vilja. Den stund då jag ska träda fram och visa att jag är Messias är inte här än. Detta måste göras på rätt sätt. 

Visste du att den här berättelsen ligger till grund för katolska kyrkans böner till Maria. Marias böner är så starka att Jesus inte kan stå emot dem, har man tänkt, med hänvisning till den här texten. Det är en märklig läsning, inte minst med tanke på att Jesus tillrättavisar henne och att Maria själv dessutom gör allt för att rikta uppmärksamheten på Jesus och inte sig själv: – Gör som han säger!

Lyssna, Jesus behöver inga påtryckningar när det gäller dig. Det saknas ingenting i hans kärlek till dig. Du måste inte gå till hans mamma och be henne lägga ett gott ord för dig. Du behöver inte heller gå till Franciskus eller till aposteln Petrus eller aposteln Jakob eller till något annat helgon och be dem att be för dig. Nej, Bibeln säger att Jesus själv ber för dig, och att han inte är oförmögen att känna med dig. Han är full av nåd och full av kärlek och fullständigt nog. 

Det första stycket handlade om Jesus som gäst. Det andra handlade om Jesus som son; Marias son och Guds son. Det tredje handlar om Jesus som Frälsare, vers 6-10: ”Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ’Fyll krukorna med vatten’, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ’Ös nu upp och bär in det till värden.’ Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: ’Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.’”

Jesus använder sex stenkrukor. Varje kruka rymde 100 liter vatten. Nu tänker Jesus göra vin, d.v.s. väldigt, väldigt mycket vin, nämligen 600 liter. 

Varför vill Jesus göra så mycket vin? Kanske för att illustrera vad han senare ska säga i Joh 10:10: ”Jag har kommit för att de (ni) ska ha liv, och liv i överflöd.” Eller som en av kyrkofäderna säger: – Vi dricker fortfarande av detta vin.

Lärjungarna får hämta vatten. Det måste ha tagit sin tid. Och det måste ha varit ett tungt arbete. Jag beundrar dem.  De bara gör som Jesus säger. Vi vet att han tänker göra vin. Men det vet inte de. Och ändå gör de som han säger. 

Jag ska vara ärlig. Jag har svårt med det. Jag vill helst veta i förväg vad det ska leda till innan jag börjar arbeta. Vad blir resultatet av det här Jesus? Varförska jag göra det här? Vad händer sedan? Vad ska jag göra om tre år… Men dessa män bara lyder. De gör det Jesus säger och låter honom ta ansvar för resultatet. Och när värden smakar på vattnet har något hänt. Vattnet har blivit vin.

Lyssna nu: Detta är det slags samarbete Gud vill ha med oss. Jesus hade nog klarat sig utan vatten. Tror du inte det? Han kunde säkert låtit kärlen bli fulla av vin utan vatten, men det ville han inte. Han visste att om lärjungarna fick vara delaktiga i arbetet skulle de också bli delaktiga i välsignelsen. Alltså använder sig Gud av människor. 

Han kräver inte av dig att du ska göra vin av vatten. Bara att du ska bära vatten. Han kräver inte att du ska göra under. Bara att du ska göra det du kan. 

Jag är säker på att du kan hitta många konkreta exempel på hur du kan bära vatten, göra något enkelt som Jesus kan göra mer av. Ett vänligt ord, en hjälpande hand… Du kan bära en hälsning som lärjungarna bar vatten. Och Jesus kan förvandla det till vin, eller göra några vänliga ord till ny kraft i någon annan människas liv.

Så avslutas nu berättelsen med en kort epilog, vers 11-12: ”Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.”

Detta var Jesu första under. Ordet ”första” kan även översättas ”grundläggande”. Jag tycker att det verkar logiskt att Jesu första under också var ett grundläggande under; ett under som visar på något grundläggande om honom.

För det första visar det vad han kommit för att göra. Han tar gamla kärl som användes under gamla förbundet och han gör någonting nytt i dem. Han slår inte ner på det gamla, men han överträffar det. Och poängen är: Nu startar något nytt. Nu bryter den messianska tiden in. 

För det andra handlar berättelsen förstås om vem Jesus är. Han ”uppenbarade sin härlighet”. Och eftersom Jesus är den han är, d.v.s. Messias, Guds son, kan han göra det han vill. 

Vinet tog slut. Kanske för att familjen var fattig. Men mitt i deras fattigdom och mitt i denna brist visar Gud sin härlighet. Är inte det underbart? Våra problem är inga hinder för Gud. Bjuder vi in Gud i dem blir de istället en möjlighet för Gud att visa vem han är. 

I handling visar nu Jesus att han kan göra allt nytt. Jesus kan göra vatten av vin, glädje av tristess, mening av meningslöshet och frid av strid. 

En alkoholiserad man kom till tro. P.g.a. det liv han levt betydde det att han bröt helt med alkoholen. En gammal bekant hörde om detta och tråkar honom: – Tror du inte att Jesus gjorde vin av vatten? frågar han. – Jo, svarar mannen, det tror jag. Jag tror verkligen att Jesus kan förvandla allt. Jag tror det och jag vet det. I mitt liv har han förvandlat vin till möbler. I mitt liv har han förvandlat vin till rena och hela kläder. I mitt liv har han förvandlat vin till mat åt mina barn.

Du ska få en sista eftertanke med dig hem. Det slår mig nämligen att några av huvudpersonerna aldrig syns i bild, d.v.s. bruden och brudgummen. Jag undrar om de alls visste om vad som hände. Kanske blev de besparade oron. Kanske skötte bröllopsvärden, Maria och Jesus detta bakom kulissernat. Åtminstone är bröllopsgästerna ovetande. Vilket får mig att undra hur många gånger jag själv varit med om detta. Hur många gånger har Jesus gjort under för mig utan att jag inte ens registrerade det?

Jag börjar min dag med att ge mig själv till Gud, be om beskydd och ledning. Därefter går jag till jobbet och lever mitt liv. Hur många gånger har Jesus räddat mig? Hur många faror har han avstyrt, utan att jag visste det? Hur många människor har han sänt i min väg för att hjälpa mig? Hur många händelser har han låtit samverka till det bästa för att jag skulle komma rätt? Hur många av mina böner har han besvarat, fast jag aldrig sett det?

Jag har självklart inte svar på det. Men jag gläds över bibelordet, Ef 3:20 som beskriver Gud så här: ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.” Är inte det en väldigt, väldigt upplyftande tanke. Har du lagt ditt liv i Guds händer är Gud också verksam i ditt liv, även de stunder du inte förstår det.

Tänkvärt

Jag tror på kristendomen såsom jag tror på att solen har gått upp. Inte bara för att jag ser den, utan därför att jag ser allt i ljuset från den. – C.S. Lewis

“Var aldrig rädd för att lita på en okänd framtid från en välkänd Gud.” – Corrie ten Boom

Hjälp oss bygga

Kanske vill du hjälpa oss att bygga församling mitt i centrala Göteborg. Det finns många möjligheter för den som vill engagera sig i Tabernaklet. Vi söker musiker, dig som vill sjunga i kör eller lovsångsteam, tolkar som kan hjälpa våra vänner från andra länder att vara delaktiga i gudstjänsten genom att tolka till engelska. Vi söker också ljudtekniker liksom dig som vill arbeta med vår söndagsskola “Äventyret”. Och för dig som vill engagera dig i socialt arbete har vi ett fantastiskt café, Café Trappa ner, för vänner som behöver en värmestuga, något att äta, och lite vänlighet. Cafét är igång måndag, onsdag och fredag kväll. Hör av dig om du är intresserad så kan vi berätta mer.