Det pågår en utdragen, ja en livslång, kamp i våra liv; vår kamp för vårt ja. Har jag rätt? Ordet ja kan förvandla så mycket. Mitt viktigaste ja var mitt ja till Kristus. Den dag jag sa ja till honom förvandlades mitt liv på ett grundläggande sätt.
Ett annat ja var mitt ja till Maria. – Tager du denna… att älska i nöd och lust? frågade vigselförrättaren. Han kunde också ha frågat: – Och tager du mig till din svärfar? för så blev det ju också.
Även många andra ja har förändrat mycket. För sex år sedan fick jag frågan om jag ville arbeta som pastor i Tabernaklet. Jag svarade ja… och resten är historia. Detta ja påverkar nu nästan varje dag av mitt liv.
Så… man ska vara noga med sina ja. Och man måste vårda dem. Livet kan slita på dem. Väder och vind nöter ner klippan. Bekymmer och besvikelser nöter våra ja.
 
En god vän berättade att han nästan inte orkade be längre. Han hade djup sorg. Han hade förlorat sin fru. Efter ett långt liv tillsammans rycktes hon bort i sjukdom. Jag tänkte en stund och svarade: – Men också motvilligheten är en slags villighet. Det betyder något att vi ändå vill vilja, även om det tar emot. Naturligtvis blir det fel om vi aldrig kommer vidare, om vi aldrig hittar tillbaka igen till vårt hjärtas ja, men kanske är det ärligt talat så att vi måste gå vissa vägsträckor lite motvilligt. Ibland är motvilligheten en speciell slags villighet; en villighet som kämpar sig fram likt en ökenvandrare på väg mot något annat.
 
Jag satte mig ner och försökte fånga det i ord. Det var svårt. Jag lade bort mitt tafatta försök. Senare på dagen hade jag en mailkonversation med en gammal vän. Han kämpade med besvikelser, var uppgiven och ledsen över hur han blivit bemött. Resten får förstås stanna mellan oss. Efteråt tog jag fram mitt tidigare försök. Orden gick in i och ut ur vårt samtal. Jag bestämde mig för att skicka med dem också. Jag gör detsamma här, för kanske vet också du vad detta handlar om. Kanske vet du vad det är att kämpa för sitt ja.
 
EFTERSÖKES: ETT BLYGT LITET JA
 
Det ska finnas ett ja här nånstans,
uppe på vinden i röran.
Jag har sökt där jag trodde det fanns.
Det är borta. Finns inget att göra.
 
Jag har sökt i mitt hjärta förgäves,
för jag vet att det fanns där en gång.
Men kanske försvann det, förtärdes,
av tusentals måsten och tvång.
 
Det var skört, gjort av tunnaste glas.
Det var blygt som ett skrämt litet barn.
Kanske slog någon allting i kras.
Kanske maldes det ner i en kvarn.
 
Men, vem vet, kanske lever det än.
Kanske gömmer det sig i en vrå.
Kanske kommer mitt ja hem igen.
Kanske finns det trots allt där ändå.
 
I HONOM FINNS BARA ETT JA
 
Vad ska vi göra när motivationen faller, glädjen tunnas ut och vårt ja blir motvilligt? Kanske handlar det om att på nytt finna in i Guds ja, 2 Kor 1:19-20: ”Guds son, Kristus Jesus (…)  var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.”
Lösningen för den som är trött och tom är inte att arbeta hårdare utan att få vila. Du får vila i Guds tveklösa ja till dig. Gud har inte sagt nja. Gud har sagt ja till dig. I den upptäckten kan trender vända, brända marker börja grönska igen och kantstötta lärjungar på nytt finna tillbaka till hjärtats ja.
 
Micael Nilsson

SEPTEMBER – EN MÅNAD FÖR BÖN

”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.” (Jesus, Matt 6:33)

Jesus lär oss att börja rätt. Jesus lär oss att börja med Gud. Därför vill vi i Tabernaklets Församlingsråd inbjuda dig till en månads bön i början av höstens arbetstermin. 

Mån 4-ons 6 september öppnar vi kyrkan kl.17.00. Du kommer när du kan och stannar så länge du vill, sitter ner i stillhet i kyrkbänken och ber för dig själv. Kl.18.00 och 19.00 samlas vi för att be tillsammans. Du är också välkommen till förmiddagsbön tisdag den 5 september k.11.00.

BE I DITT HEM

Utöver vår viktiga bönevecka vill vårt Församlingsråd inbjuda dig att be med oss varje dag i ditt hem under september. Du gör detta som du kan och själv vill, en kort eller längre stund efter just dina möjligheter. Här följer ett förslag till upplägg för hela månaden.

1 september

Vi börjar med Gud. Vi vänder oss till Gud i tacksägelse och tillbedjan.

Gud, ditt ord säger: ”Jag vill tacka dig, Herre min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet, för din nåd över mig är stor, du räddar min själ ur dödsrikets djup.” (Ps 86:12-1)

Jag håller med: Jag vill tacka dig för all nåd du visat mig, för alla gånger du burit mig, för de tillfällen du tillrättavisat mig när jag gått fel och för den kärlek du älskat mig med genom allt. 

Bön: Berätta för Gud vad han betyder för dig. 

2 september

Vi kommer med oss själva. 

Gud, ditt ord säger: ”Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” (Rom 12:1-2)

Jag håller med: Jag vill bära fram mitt liv idag, som ett offer till dig. Men det är inte bara ett offer. Det är framför allt mitt livs största förmån att jag får vara din. Ta emot mig än en gång. Förnya mig. Förvandla mig. Låt din vilja ske.

Bön: Låt tanken vila i Gud en stund. Finns det något som stör dig? Rannsaka dig själv. Om du behöver bekänna din synd och ta emot förlåtelse kan du göra det nu. Annars kan du tacka för att allt är gott.

3 september

Gudstjänstdag.

Gud, ditt ord säger: ”Jag gladdes när man sade till mig: ’Vi ska gå till HERRENS hus.’” (Ps 122:1)

Jag håller med: Det är stort att få möta dig Gud, att gå till gudstjänst, att försöka lyssna in din röst, få tanka nytt livsmod och få möta goda vänner. Tack för denna tillgång i livet.

Bön: Om du ber innan dagens gudstjänst så be för den, dem som medverkar och alla som kommer. Be att Gud ska få tala och be att vi alla ska kunna lyssna vad Anden säger till oss.

Om du ber efter gudstjänsten kan du istället gå tillbaka i tanken och be över det som berört dig.

4 september

Vi kommer med oss själva.

Gud, ditt ord säger: ”Kasta din börda på HERREN, han ska ta hand om dig.” (Ps 55:23)

Jag håller med: Det är dumt att bära på tunga stenar när man ska gå långt och att bära på grämelser och besvikelser när man ska leva det enda liv man har. Hjälp mig att kasta min börda på dig Gud.

Bön: Vi fortsätter att överlämna våra liv till Gud. Be genom områden du spontant tänker på, sådant du kan ha svårt att lämna, grämelser, svåra erfarenheter. Be om hjälp att släppa taget.

5 september

Vi kommer med oss själva.

Gud, ditt ord säger: ”Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått…” (Rom 12:6)

Jag håller med: Jag håller med, även om det ibland är svårt. För ibland är det svårt att tänka på sig själv som begåvad. Men det borde jag förstås ändå. Jag borde vara tacksam för att du gett mig både nåd och gåvor att ge till andra. 

Bön: I din bön idag kan du tacka Gud för de gåvor han gett dig. Kanske behöver du be om hjälp för att kunna se dem bättre. Be Gud om hjälp att använda dem på rätt sätt. 

6 september

Vi ber för familj och släkt.

Gud, ditt ord säger: ”Jag har utvalt honom för att han ska befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till HERRENS väg och handla rätt och rättfärdigt, så att HERREN kan uppfylla sina löften till Abraham.” (1 Mos 18:19)

Jag håller med: När familjen fungerar som du tänkt är den en välsignelse för individer och samhällen. Goda relationer hjälper oss att leva gott.

Bön: Idag kan du be för din familj. Det ser olika ut för oss. En del lever ensamma. Andra kämpar hårt för att hjälpa barn till förskola, skola, fritidsintressen och kyrka. Men säkert har vi alla någon som står oss nära och som vi vill be för just nu.

Be också för familjer i vårt land och i vår kyrka som behöver vår förbön. Be för föräldrar, barn, barnbarn, syskon, syskonbarn… och andra släktingar.

7 september

Vi ber för våra vänner.

Gud, ditt ord säger: ”Salvor och rökelse gör hjärtat glatt, så även ömhet från en vän som ger uppriktiga råd.” (Ords 27:9)

Jag håller med: Vänskap är viktigt. Mina vänner berikar mitt liv så mycket. Hjälp mig att inte ta dem för givet utan att också vara deras vän.

Bön: Vilka av dina vänner behöver din förbön?

8 september

Vi be för församlingsledningen.

Gud, ditt ord säger: ”Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. Visa dem den största kärlek för det arbete de gör.” (1 Thess 5:12-13)

Jag håller med: Du har berikat mitt liv genom många goda ledare och lärare. Jag behöver tänka på dem, i nåd, och i mina böner. 

Bön: Ikväll och i morgon samlas Tabernaklets församlingsledning, d.v.s. Församlingsrådet, styrelsen och de anställda för att be för varandra och för vår församling. Be att Gud ska möta dem och tala till dem.

9 september

Vi fortsätter att be för församlingsledningen.

Gud, ditt ord säger: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.” (Ef 4:11-13)

Jag håller med: Goda ledare är en gåva från dig Gud. Hjälp vår församlings ledning att vara sådana ledare; ledare som frigör andra till tjänst och hjälper andra att växa. Möt dem idag. Fyll dem med arbetsglädje och framtidstro.

Bön: Fortsätt gärna att be för församlingens ledning som samlas för att be idag. Be om vägledning för framtiden. Be också för församlingsledarnas familjer och för deras eget andaktsliv.

10 september

Gudstjänstdag.

Gud, ditt ord säger: ”HERRE, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina beslut från forna tider med trofasthet och sanning.” (Jes 25:1)

Jag håller med: Också jag vill upphöja dig. Också jag vill tillbe dig. Du är trofast. Du är sann. Du ska en dag ha fullbordat allt du lovat.

Bön: Om du ber innan dagens gudstjänst så be för den, dem som medverkar och alla som kommer. Be att Gud ska få tala och be att vi alla ska kunna lyssna vad Anden säger till oss.

Om du ber efter gudstjänsten kan du istället gå tillbaka i tanken och be över det som berört dig.

11 september

Vi ber för vår församling och för andra församlingar.

Gud, ditt ord säger: ”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig.” (Joh 17:21)

Jag håller med: Jesus, jag vill be med dig om enhet i din kyrka, om en enhet som byggs på ditt ord och vår gemensamma efterföljelse av dig. Låt din Ande föra oss samman inför dig, i ödmjukhet och syskonkärlek, så att världen kan förstå vem du är. 

Bön: Be om enhet i vår församling och om en varm syskonkärlek mellan oss. Be om enhet mellan olika församlingar i vår stad. Be för Equmeniakyrkan och Evangeliska frikyrkan, de samfund vi samarbetar med, att Gud ska uppenbara sig för oss och leda oss enligt sin vilja

12 september

Vi ber att Gud ska låta vår tro växa och att Gud ska uppenbara Kristus för oss.

Gud, i ditt ord ber Paulus:  ”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.” (Ef 1:17-19)

Jag ber också: Uppenbara Jesus för oss. Låt oss förstå hur stor han är, hur god han är, vad han gjort, vad han gör och vad han ska göra, så att våra ryggar rätas och vår tro fylls av glädje och frimodighet.

Bön: I din bön idag kan du låta tanken gå till Jesus. Du kan sammanfatta för dig själv vad du förstått om honom och tacka Gud för det. Sedan kan du be att Gud ska öppna dina ögon så att du förstår mer. Be också att detta ska ske med oss som församling och kristenhet.

13 september

Vi ber för församlingens förkunnelse.

Vi ber för församlingens förkunnare.

Gud, ditt ord säger: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.” (Rom 10:17)

Jag håller med: Genom ditt ord har jag mött dig. Genom ditt ord har jag förstått vem du är och vad du vill mig. Genom ditt ord leder du och tröstar mig. Genom ditt ord lyfter du mig och ger mig den uthållighet jag behöver. Du talade, och det blev. Du talar, och det sker igen. Låt ditt ord bli hört genom oss. Ge rätt ord och frimodighet åt dem som har i uppgift att predika.

Bön: Kyrkan har något att säga. Det har vi fått av Gud som ett förtroende att förvalta. Idag ber vi för att vi ska kunna förmedla det på bästa sätt.

Be särskilt för församlingens predikanter.

14 september

Vi ber om andligt liv.

Gud, ditt ord säger: ”Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.” (Ps 104:30)

Jag håller med: Vår egen kraft är inte nog. Själva kan vi inte skapa liv. Men du kan. När din Ande rör vid oss blir vi nya skapelser. När din Ande rör vid oss förnyas vi.

Bön: När Guds Ande föll över den första kyrkan föddes den. Utan Anden var kyrkan en samling ängsliga lärjungar, instängda i ett slutet rum. Anden gjorde kyrkan levande och kraftfull. Idag kan du be att Guds Ande ska fylla dig och förnya ditt liv, men också att Guds Ande ska få falla över vår gemenskap.

15 september

Idag ber vi att under ska ske.

Gud, ditt ord säger: ”Skulle något vara omöjligt för HERREN?” (1 Mos 18:14)

Jag håller med: Mycket ser omöjligt, men ditt ord säger att du gör det omöjliga. Låt under ske i din församling. Hela de sjuka. Trösta de sörjande. Lyft den som sjunker. Uppenbara din makt och omsorg bland oss.

Bön: Bibeln säger att Gud bekräftade sitt ord genom att låta under ske. Låt oss sträcka oss efter det i vår bön, i förtroende för Gud. Vi kan be med profeten Habakkuk, Hab 3:2: ”Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet.” (Bibel 2000)

16 september

Vi ber om att människor ska komma till tro.

Gud, ditt ord säger: ”På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.” (Luk 15:7)

Jag håller med: Även om jag inte kan pejla djupet i din glädje Gud så delar jag den. Att få se människor komma tillbaka till dig, hem igen, är glädje. Du sörjer över dem som inte tycker att de behöver dig eller någon omvändelse, men din glädje över en enda som kommer till dig övergår allt.

Bön: Idag får vi be om väckelse och uppvaknande, d.v.s. att människor ska upptäcka sitt behov av Jesus. Be att kyrkan ska få vara en 

öppen och generös plats där sökare kan känna sig välkomna, men också en plats där förkunnelse och vägledning är tydlig.

17 september

Gudstjänstdag.

Gud, ditt ord säger: ”Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse.” (Luk 1:45)

Jag håller med: Du har välsignat och berikat mig när jag trott på ditt ord och litat på din trofasthet. 

Bön: Om du ber innan dagens gudstjänst så be för den, dem som medverkar och alla som kommer. Be att Gud ska få tala och be att vi alla ska kunna lyssna vad Anden säger till oss.

Om du ber efter gudstjänsten kan du istället gå tillbaka i tanken och be över det som berört dig.

18 september

Vi ber om hjälp att ”göra lärjungar”.

Gud, ditt ord säger: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” (Matt 28:18-19)

Jag håller med: Du har makten. Du har uppstått. Du har segrat. Och därför, bara därför, kan vi göra det vi ska. Din kyrka har mycket att göra, men framförallt säger du att vi ska göra lärjungar, så att din makt i himlen och på jorden blir synlig i människors liv.

Bön: Be för vår församling att vi ska bli framgångsrika i att ”göra lärjungar”. Och be för oss alla att vi själva ska vara lärjungar.

19 september

Vi ber för barnen.

Gud, ditt ord säger: ”…barn är en HERRENS gåva…” (Ps 127:3)

Jag håller med: Barn är en gåva. Utan dem tynar livet bort. Barnen hjälper oss att själva leva upp och glädjas över nya upptäckter.

Bön: Be för församlingens barn. Be att de ska lära känna Jesus och vilja leva sina liv med honom. Be om beskydd för dem och för deras föräldrar. Och be för vårt arbete bland barnen. Vi har inget stort arbete, men vill att det ska växa. Be om arbetare till den skörden.

20 september

Be för våra ungdomar.

Gud, ditt ord säger: ”… du är mitt hopp, Herre,

HERRE, min trygghet ända från min ungdom.” (Ps 71:5)

Jag håller med: Även om vi har det olika. En del kom till tro längre fram i livet, men många av oss kom till tro i vår ungdom och kan därför säga att du varit vår trygghet från vår ungdom. Din trofasthet bär oss genom hela livet.

Bön: Idag får vi be för de få ungdomar vi har i vår församling. Vi är tacksamma för dem, men längtar förstås efter att få se fler komma till oss. Vi vet kanske inte hur det ska kunna ske, men ber Gud om ledning och nya möjligheter. 

21 september

Be för dem som är sjuka och prövade.

Gud, ditt ord säger: ”HERREN är nära alla som ropar till honom, alla som ropar till honom i sanning. Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälser dem.” (Ps 145:18-19)

Jag håller med: Gud, du är nära mig, särskilt när jag ber. Du hör mig när jag ropar, för mig själv eller för andra. 

Bön: Idag tänker vi på sjuka vänner och på dem som är prövade på annat sätt. Vi ber för dem. Bibeln säger att vi uppfyller Herrens lag när vi bär varandras bördor.

22 september

Vi ber för missionen och för missionärerna.

Gud, ditt ord säger: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Jag håller med: Din kärlek spänner över jorden och omfattar varje liten människa. Var och en som vänder sig mot dig i tro tar du emot i nåd och räddar. 

Bön: Idag vill vi be för vårt missionsarbete och för våra utsända missionärer. Be om effektivitet i deras arbete, men också för missionärerna och deras familjer, om kraft, beskydd och gott mod. Be för missionärernas eget andliga liv. 

23 september

Be för församlingens ekonomi.

Gud, ditt ord säger: ”Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver.” (Fil 4:19)

Jag håller med: Jag är tacksam för att du möter mina behov i din rikedom och nåd. 

Bön: Be om en god och sund ekonomi i vår församling, liksom om ett gott förvaltarskap för dem som handhar församlingens ekonomi. Be om generositet och offervilja. Be om tro och vishet.

24 september

Gudstjänstdag.

Gud, ditt ord säger: ”De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.” (Ps 107:8-9)

Jag håller med: Jag tackar dig för din nåd och för alla de under du gjort i mitt liv. Du mättar min längtande själ och du fyller min hungrande ande med ditt goda. 

Bön: Om du ber innan dagens gudstjänst så be för den, dem som medverkar och alla som kommer. Be att Gud ska få tala och be att vi alla ska kunna lyssna vad Anden säger till oss.

Om du ber efter gudstjänsten kan du istället gå tillbaka i tanken och be över det som berört dig.

25 september

Vi ber för församlingens utåtriktade arbete.

Gud, ditt ord säger: ”Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.”

Jag håller med: Du har stått för ditt ord. Du har befriat mig från synd och bojor, och du fortsätter att befria mig dag för dag. Och det är sant för alla. Du vill varje människa väl. Hjälp oss att förmedla din frihet till andra.

Bön: Idag ber vi för vårt utåtriktade arbete, för ALPHA-kursen, evangelisationsgruppen, för gudstjänster och andra samlingar, för att allt ska hjälpa människor till Kristus.

Vi ber också för Trappaner, för alla våra gäster, för volontärer, för Trappanerrådet och för de anställda, om beskydd, arbetsglädje och hjälp att hjälpa.

26 september

Vi ber för våra äldre.

Gud, ditt ord säger: ”Jag Är densamme tills ni blir gamla, och jag ska bära er ända tills ni blir grå. Jag har gjort det förut, och jag kommer att lyfta, bära och rädda er.” (Jes 46:4-5)

Jag håller med: Du är densamme. Du svänger inte hit och dit. Du är inte lynnig. Du ger inte löften du inte står för. Du är trofasthet. Din trofasthet bär oss.

Bön: Vi tänker på dem i vår gemenskap som brottas med svaghet och kanske sjukdom p.g.a. ålder. Det är inte lätt att bli gammal. Idag ber vi att våra älskade vänner ska känna sig burna.

27 september

Vi ber för vår stad.

Gud, ditt ord säger: ”sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.” (Jer 29:7)

Jag håller med: När din vilja sker är det det bästa som kan ske också för en stad. När väckelsen kom till Samaria blev det stor glädje i den staden. Därför bör vi be för och sträva efter det bästa för vår stad, Göteborg.

Bön: Idag får vi be för Göteborg. Be för våra politiker och för deras familjer. Be att de beslut som fattas ska vara till vår stads bästa och att de ska överensstämma med Guds vilja. Be för integrationen. Be om en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar i Göteborg. Be också för människor som kämpar med livet på olika sätt. Och be för kyrkorna i Göteborg. Be om enhet och om Guds ledning. Be att Guds rike ska komma och Guds vilja ske.

28 september

Vi ber för vårt land.

Gud, ditt ord säger:  ”Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” ( 1 Tim 3:1-4)

Jag håller med: Din vilja är god. När den sker lyfts ett land. Därför vill jag be för Sverige.

Bön: Vårt land är hotat från många håll. Risken för terror bedöms vara stor. Samtidigt lämnar vårt land sitt kristna arv i allt större utsträckning. Idag ber vi för detta, för stadsministern och regeringen, för kungahuset och alla som har makt. Vi ber om beskydd för landets gränser och beskydd inom dess gränser; beskydd från terrordåd och andra våldsdåd, för polisen, skolan och vården. Vi ber också om en andlig väckelse i Sverige.

29 september

Vi ber för vår värld.

Gud, ditt ord säger: ”Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.” (Jes 40:15)

Jag håller med: Vår värld är stor. Men du är större. Du bär allt. Du kan allt. Och du känner allt.

Bön: Vår värld är hårt drabbad. Krig och oroligheter rasar. Människoliv skakas. Maktens människor skövlar. Idag ber vi tillsammans med den kristna kyrkan över hela världen för världens framtid, för dess ledare och invånare. Gud, se i nåd till oss. Herre, förbarma dig.

30 september

Vi tackar Gud för hans nåd.

Gud, ditt ord säger: ”Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd. Så ska Israel säga: evig är hans nåd. Så ska Arons hus säga: evig är hans nåd. Så ska de som vördar HERREN säga: evig är hans nåd.” (Ps 118:1-4)

Jag håller med: Jag säger, med Israel, med Aron och med alla som vördar ditt namn: Evig är din nåd!

Bön: Bli stilla. Ta en liten stund. Låt tanken vila i Gud. Påminn dig om vad Gud har visat dig under denna bönemånad och tacka honom för allt. Tacka Gud för hans trofasthet. Tacka Gud för hans kärlek. Tacka Gud för det du förstått. Tacka Gud för att han är i kontroll över det du inte förstår. Tacka Gud för att du får vara hans. Stäm in i trons tidlösa utrop: Evigt varar hans nåd!

Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 15, om inget annat anges.

Micael Nilsson, pastor, Tabernaklet, Göteborg 

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Vid havsbandet kan man ibland få se träd i förunderliga formationer. Några ligger t.o.m. tryckta ner mot marken innan de till slut orkar resa sig. Det är en märklig syn. Ett fullvuxet träd är starkt. Vad är det för krafter som kan bemästra och kröka den annars så rakryggade och stolta tallen? Svaret är: Det ständiga. Den ständiga vinden, den som dagligen ligger på från havet in mot land.

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Jag besökte den förföljda kyrkan i Egypten. Jag hade förväntat mig att få möta en försiktig och lågmäld kyrka. Förföljelsen mot de kristna hade varit svår de senaste åren. Några hade dött för sin tro. Men jag mötte en uppfriskande frimodighet från människor som bad för sitt land och stolt bekände sin tro. På vägen hem från flygplatsen tänkte jag på den egyptiska kyrkan och på den svenska. Förföljelsens stormar hade inte knäckt mina egyptiska vänner. Den hade väckt dem. Varför är vi då så ängsliga, undrade jag, så nedtystade och flackande med blicken? Vi slipper vara rädda för förföljelse, men gör det alltid kampen så mycket enklare? Vår kamp är av annat slag. Den utspelar sig i den svenska tysta överenskommelsen om att inrätta sig i ledet, att inte sticka ut, att inte vara annorlunda. Sekulariseringen är en nordanvind, ishavskall.

”Träd är sämre skyddade mot nordanvinden, eftersom vinden oftast kommer från andra håll, och träden har byggt sitt vindmotstånd utifrån det”, säger reportern på SVT efter stormen Alfridas framfart i januari 2019. Stormen hade tydligen orsakat ovanligt stora problem just för att det var en nordanvind. Det visste jag inte. Så intressant. Den stora tallen har förberett sig på västanvindens framfart, på sunnanvind och östanvind. Dess rötter har växt för att klara dem väl. Men mot nordanvinden sänker den sin gard.

Vi har levt i den vinden så länge, växt i sekulariseringens nordanvind… och krökts med tiden, in mot tystnaden, mot förlorad frimodighet och i värsta fall in mot skammen. Jag skäms inte för evangeliet, säger Paulus. Vad säger vi?

Eleven i skolan får veta att vetenskapen bevisat att Bibeln har fel, som att läraren vet så mycket om Bibeln. På lunchrasten på arbetsplatsen får du höra att någon varit på en fest, men att ”det var tråkigt som i kyrkan”, eller kanske t.o.m. ”tyst som i kyrkan”. Den nytillsatte ministerns lämplighet ifrågasätts eftersom hon visar sig vara en troende kristen. Kan människor som tror på ”vidskepelse” styra ett land? undrar den politiske kommentatorn. Och ser du på en film och det nu skulle finnas en pastor med i handlingen så är det förmodligen han som är mördaren… Jag spetsar kanske till det, men faktiskt inte särskilt mycket. Det är bara det att detta pågår hela tiden, som ett bakgrundssorl i våra liv. Och till slut gör det något med oss. Vi börjar hålla med. Inte medvetet förstås, men ändå inte desto mindre. Sakta börjar vi tänka på oss själva som vetenskapsfientliga, utvecklingsmotståndare, bakåtsträvande traditionalister, dömande moralister, naiva, svaga, lättstyrda… You name it.

De stora stormarna välter träden.

Den ständiga vinden kröker dem.

Ute blåser nordanvinden. Sakta tystnar kyrkan. Långsamt bleknar glädjen.

Var är vårt hopp? Hos Jesus. Så klart. Lyssna, Luk 13:11-13, SFB15: ”Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: ’Kvinna, du är fri från din sjukdom’, och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.”

Lukas berättar att kvinnan plågats av Satan i 18 år. Dag efter dag, livet i en nordanvind, det ständiga som nöter och kröker, fram till den dag som var annorlunda, den dag då Jesus kom förbi och rätade på henne.

Jag tror att samme Gud vill göra samma under i vår tid. Så många människoliv har krökts. Så många människoliv har Gud rätat på. I höst har jag arbetat i olika församlingar i 42 år. När jag skriver detta passerar ansikten i revy för min inre syn, människor som livet krökt men Gud upprättat. Han kan sådant Jesus. Han är fullständigt suverän på det. Jag tror dessutom att Gud vill göra detta med hela den kristna kyrkan i vårt land. Det går att få möta Gud, och det går att få möta Gud på nytt. Jag tror att så mycket av den väckelse vi behöver ligger här, i ett återupptäckande av hur fint det är att få vara Guds. Återupptäcker vi det återuppväcker vi säkert också både glädje och frimodighet.

Så här skriver Paulus, SFB15: ”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.”

Oavsett vad människor sagt och säger om dig, rakt in i den krökande ishavsvinden säger Jesus sitt. Genom tron har allting blivit nytt. Jesu frälsning är av yttersta kvalité. ”Du är utvald”, säger Gud. Du lyfter blicken och låter den vandra i röstens riktning. ”Du är helig”, fortsätter han. Du höjer ditt huvud för att se bättre. ”Du är älskad”, säger han varmt. Och när Gud sagt sitt har du rätat på dig.

De stora stormarna knäcker.

Den ständiga vinden kröker.

”Herren stöder dem som vacklar,

han rätar krökta ryggar.”

(Ps 145:14, Bibel 2000)

Drömmen om ett vanligt liv

”Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp… Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.” (Aposteln Paulus i 1 Kor 12)

Plötsligt hör vi ihop. Det är vad aposteln Paulus skriver. Ingen lever för sig själv. Mötet med Kristus formar en kristen gemenskap. Den är som en kropp. Om en kroppsdel lider lider hela kroppen. Om en kroppsdel blir ärad gläder sig hela kroppen. 

Till det kristna äventyret hör att bli indragen i andra människors liv, kamp och glädje. Det kommer som en enorm bonus. Vår ensamhet bryts. Och livet blir så mycket större.

Alireza Mohammadi, eller som många av oss säger Shapour, som är hans persiska namn, kom till vår församling i januari 2019. Alireza sökte en kristen gemenskap att fira gudstjänst och dela gemenskap med. Redan från första dagen fick han nya vänner. ”Varje gång de såg mig frågade de hur det var med min familj, hur jag mådde, om jag behövde hjälp med något”, berättar han. Snart blev Alireza också medlem i vår församling och aktiv i vår servicegrupp. Så långt var allt gott. Men det fanns en oro i hans liv. Hans fru Niksirat och dotter Shakiba var kvar i ett flyktingläger i Grekland. 

– Det var den svåraste tiden i mitt liv, berättar han. – Jag kunde inte låta bli att tänka på hur de hade det eller hur vi skulle kunna få vara tillsammans igen.

Alirezas väg till oss är lång och gripande. Den hade börjat i Teheran många år tidigare, med dotterns sjukdom och en bedjande kristen vän, kontakten med en kristen församling och ett tre år långt sökande innan han var framme vid sin egen bekännelse och beslutet att bli en kristen. Det var förstås ett farligt beslut att ta. Den kristna kyrkan är förföljd i Iran. 

Snart blev släkten misstänksam när Alireza och hans familj inte längre deltog i den muslimska gudstjänsten. Sakta men säkert blev situationen allt mer hotfull. Till slut kände sig den lilla familjen tvungen att bryta upp och fly. Flykten tog dem till Europa och till ett flyktingläger i Grekland, från vilket de inte kunde ta sig vidare. De fastnade där, innan Alireza på olika vägar fick hjälp att hitta nya vägar framåt. Men för att det skulle bli möjligt fick var han tvungen att lämna sin fru och dotter en tid. Vilket förstås var ett väldigt svårt beslut. 

Att resan kom att gå till Sverige var inte planerat. Det var bara den vägen som öppnade sig. Och här landade han alltså, utan familj och utan kontakter, mitt i ett vinterkallt Göteborg… och kom att bli en del av vår gemenskap.

Våra första böner handlade om att familjen skulle få bli förenad igen. Tre månader senare fick vi bönesvar med underbara bilder av hur Alireza mötte Nikki och Shakiba på flygplatsen.

Därefter har vi delat mycket, i bön och samtal. Det har blivit rätt många nu. Jag är så fascinerad av hur nära vi kommer. Hur är det ens möjligt? Själv mötte jag Gud som en något vingklippt tonåring, i ett svenskt sekulariserat hem, i slutet av 70-talet. Alireza mötte samme Gud under helt andra förhållanden, i Teheran, med en muslimsk bakgrund. Ändå är mötesplatsen självklar. Vi är båda märkta av ett möte med Kristus som har förändrat våra liv, och som fortsätter att göra det. Det svenska och det iranska finns där, men är inte huvudsak. Det allt avgörande är vår kristna identitet. ”I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp…”

Nu har det gått snart två och ett halvt år. Det har varit en svår tid av väntan och osäkerhet.

– Stressen är svår, berättar Alireza. Jag har svårt att sova på nätterna.

Jag försöker förstå. Men det är förstås inte så enkelt att sätta sig in i vad det skulle betyda för mig att leva med hotet om att både jag och min familj plötsligt skulle kastas tillbaka in i en aggressiv regims armar, med risk för våra liv. Jag blir sittande tyst en stund. Jag ser på min vän. Det gör ont i hela kroppen. Precis som Paulus skrev, tänker jag. ”Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den.”

– Vad är din dröm Shapour? frågar jag. Vad drömmer du om?

– Jag drömmer, svarar han, efter lång betänketid… Jag drömmer om att få studera, lära mig svenska, betala skatt, göra rätt och ta hand om min familj.

Det låter som en vacker dröm. Vad kunde vara viktigare? Vad kunde vara viktigare än att leva hederligt, tillbe sin Gud, vara nära dem man älskar och bygga en trygg framtid för sin familj? Jag tror att du vill be med mig om att familjen Mohammadi ska få leva den drömmen. 

Micael Nilsson

Pastor, Tabernaklet, Göteborg

Allt vi stängt ner

Jag var helt oförberedd på min reaktion när jag uppdaterade vår hemsida i veckan. Efter att vår församlingsledning tagit beslut om att starta upp offentliga gudstjänster igen behövde vi få ut information om detta. En rutinuppgift tänkte jag och skrev min rubrik: ”Välkommen tillbaka till kyrkan!” Jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara vad det betydde för mig att få skriva de där orden. Det var som att de öppnade en dammlucka inom mig. Resten av texten, som bara var en torr informationstext, skrev jag med tårade ögon.
Den här erfarenheten har fått mig att undra över hur mycket jag själv fått stänga av för att få det här året att fungera. Om några månader är det 40 år sedan jag började arbeta, som ung evangelist, i en liten kyrka uppe i Norrbotten. Alla dessa år har det varit självklart för mig att inbjuda alla som velat till kyrkan. Jag vet inte hur många gudstjänster jag inlett med orden ”Välkommen hit”.
Under snart ett och ett halvt år har jag snavat omkring. Jag har försökt säga ”Välkommen till kyrkan”… men inte till lokalen. På ett sätt är detta inte så svårt för mig. Min tro på lokaler är… måttligt stor. Men kyrkan, d.v.s. församlingen, är framförallt gemenskap. Och där blir det svårt. Johannes skriver ju att församlingens gemenskap är ett uttryck för vår gemenskap med Gud, 1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”
Jag ser det samma hos många av mina kollegor. För att hantera situationen med alla nedstängda kyrkor har vi också fått stänga ner något djupt inom oss själva. Vi har levt i sorg, vilsna som herdar utan får.

Jag ska erkänna att jag fortfarande håller andan. Vi har levt med löften om öppningar förr, som dragits tillbaka i sista stund, som när vi förra hösten fick löfte om att få samlas 300 efter ett givet datum, men istället, p.g.a. en skenande smittspridning, fick stänga ner helt igen. Skulle något liknande kunna hända igen? undrar jag, och fortsätter att planera för det återöppnande vi all längtar efter. För det är angeläget nu. Människor behöver få tillgång till sina mötesplatser igen. Så slutar jag lyssna på alla tvivel och försöker ta glädjen på allvar istället. Och då blir det så här:

Välkommen till kyrkan

Välkommen.
Vilket underbart ord!
Att efter det nedstängda, igenstängda, tillstängda, avstängda, utestängda, få säga välkommen är att äntligen få andas igen.
Så välkommen på söndag.
Välkommen på måndag.
Välkommen på tisdag,
onsdag,
torsdag,
fredag,
lördag.
Välkommen till kyrkan. 

Den är inte till för allt men finns för alla. 
Den står där den står likt en fridlyst blomma på marken. Den får inte plockas, förstöras eller göras om till något annat. Gud har lyst sin frid över den. 

Ordet ”kyrka” betyder Herrens. För bara då, bara om den får förbli det den är, kan den också vara Guds öppna famn. 
Välkommen att kasta dig in i den, med allt du är och inte är. Välkommen in i Guds öppna famn.

Välkommen in på helig mark. Välkommen till Någon som är större än vad du är. Välkommen in i Guds närhet, med vördnad och förundran. 
Och när du bränt dina fötter heta på helig mark, bekänt din synd och vågat vara bottenärlig, även om det trängde djupt och gjorde ont… Välkommen till nådens tron, med frimodighet. Kom i glädje över att just du är sedd och efterlängtad.

Gud såg dig när du formades i moderlivet.
Och Gud vet vad som format dig sedan dess. 

Gud förstår dina tankar fjärran ifrån. Med alla dina vägar är han förtrogen. Innan ett ord är på din tunga vet Gud allt om det du tänker berätta.
Du är genomskådad, avslöjad och förstådd. Genomskådad utan att behöva fly. Avslöjad, men ändå välkommen… och så oändligt älskad.

Välkommen till Kristus! 
Det är så det måste sägas. Och kan det inte sägas så har kyrkan förlorat sin grund, sin takhöjd och sin själ. – Där två eller tre samlas i mitt namn, där är också jag, sa Jesus.
Välkommen in i det kraftfält där nåd och sanning möts och där liv förvandlas för tid och evighet. 

Välkommen till nya möjligheter.
Välkommen till en ny påfartssträcka in i livet.
Välkommen till en öppen och rymlig plats.

Välkommen ut ur isoleringen.
Välkommen ut ur ensamheten.
Välkommen ut ur dig själv.

Välkommen in i ljuset.
Välkommen in i värmen.
Välkommen in i familjen.

Välkommen till korset. 
Välkommen till försoning och förlåtelse.
Välkommen till ny frimodighet.

Välkommen att böja dig ner i tillbedjan.
Välkommen att lyfta blicken mot Guds leende ansikte.
Välkommen att räta på dig som människa, viktig, tagen på allvar, mottagen med glädje.

Välkommen till en begravningsplats där besvikelser, misslyckanden och skam begravs utan sorg och där tro, hopp och kärlek uppstår i kraft på den tredje dagen.

Välkommen till bön.
Välkommen in i sorg och kamp.
Välkommen in i vila och förtröstan.

Välkommen, trots allt du behöver.
Välkommen med vad du har att ge.

Välkommen med allt som är trasigt.
Välkommen med allt som blivit helt.

Välkommen som den du är.
Välkommen att bli mer än så.

Välkommen till kyrkan,
Välkommen till Kristus!

”Bön är inte att övervinna Guds tvekan, den är att gripa tag i Guds villighet.” (Phillip Brooks)

”Vi ber ofta om silver, men Gud ger oss guld.” (Martin Luther King jr.)

”Ni skall veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, han hör när jag ropar till honom.”(Kung David, Ps 4:4)

”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt.” (Jesus, Luk 18:7-8)

En bönevecka

Vårens bönevecka blir speciell. I år kan vi inte samlas i vår kyrka. Men vi kan samlas inför Guds tron och vi kan möta varandra i bön. För detta inbjuder vi varje kväll, måndag 15 till lördag 20 mellan 19.00-19.30 genom Zoom. Du behöver en dator med kamera och mikrofon för att kunna ses och höras, eller en bra smartphone. Du behöver också förbereda dig genom att installera ett program, Zoom. (Är det svårt för dig kanske du kan få hjälp av släkt och vänner.) När det är gjort klickar du på den aktuella länken på vår hemsida, tabernaklet.se, och är snart i ett bönemöte.

När vi möts kommer en värd att hälsa oss välkomna och leda bönen. Du får självklart också dela dina böneämnen. Dessutom lyfter vi ett stort område varje kväll, samt vid söndagens gudstjänst. (Se nedan)

Måndag

Vi ber för oss själva, för församlingens inre liv, om andeutjutelse och förnyelse.

”Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet.” (Hab 3:2)

Tisdag

Vi ber om beskydd över vår gemenskap, om enhet och om öppenhet för nya människor.

”De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.” (Apg 2:46-47)

Onsdag

Vi ber för församlingens ledare; för äldste, styrelse, anställda och alla andra ledare i våra många arbetsgrupper. Vi ber om mod, kraft, arbetsglädje och ledning. Vi ber att Jesus ska få vara kyrkans huvud, d.v.s. alla ledares Ledare.

”Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er.” (1 Thess 5:12)

”Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet.” (Ef 6:19)

Torsdag

Vi ber för församlingens utåtriktade arbete, för evangelisation och diakoni. Vi ber att människor ska få hjälp att komma till tro och få hjälp att leva gott och rätt.

Vi ber också för vårt missionsarbete och för våra missionärer.

”Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2:3-4)

Fredagar 

Vi ber för barn och ungdomar. Vi ber för verksamheten i kyrkan, men också får de barn och ungdomar som växer upp i vår närhet och i vår stad. 

Vi ber dessutom för familjer som behöver vår förbön.

”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.” (Mark 10:14)

”Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.” (Ords 22:6)

Lördag 

Vi ber för kyrkan gudstjänstliv och för vår tillbedjan.

Ikväll är det lördag. Imorgon möts vi till gudstjänst. Även om vi just nu firar den i våra hem, utan att kunna mötas i kyrkan har vi gemenskap med varandra genom Kristus, 1 Joh 1:7: ”om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra”.

Bed att morgondagens gudstjänst får präglas av Guds närvaro och mänsklig värme. Be att Guds Ande ska få möta oss, och fylla oss, när vi firar vår gudstjänst i hemmen. Och bed att vår tillbedjan ska vara en tillbedjan i ande och sanning.

”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:24)

”… där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:20)

Söndag

Vi ber för dem som just nu är prövade och behöver vår förbön.

Vi ber om helande till ande, själ och kropp.

Vi ber om nytt mod för den som sörjer eller brottas med tunga tankar.

Vi ber om styrka och hjälp för den som tvivlar.

Vi ber att vår kyrka ska vara en plats man känner att man kan och vill gå till när livet är tufft.

Dessutom tackar vi Gud för denna bönevecka och ber att Gud ska fortsätta att utgjuta en trons och bönens ande över oss.

”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Gal 6:2)

”Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig.” (Sak 12:10)

Tabernaklet ”Omsorg”

Vi vill finnas för dig! Även om viss verksamhets ställs in vill vi fortsätta att vara och leva församling. Men vi finns också gärna till för dig som inte är medlem i Tabernaklet, men som behöver någon som bryr sig om dig en stund, på dina egna villkor förstås. Så här organiserar vi vårt omsorgsarbete i dessa ”coronatider”.

TELEFONOMSORGEN

Behöver du någon att prata med? För att skapa möjlighet till gemenskap mitt i en tid då sociala kontakter skall undvikas har vi startat något som vi kallar för ”telefonomsorgen.” Vi är ett antal personer som med glädje vill samtala med dig.

PRAKTISK HJÄLP

Vi vill gärna hjälpa dig med olika praktiska saker såsom att handla mat, medicin eller annat du behöver. 

SAMTAL MED VÅRA PASTORER

Ibland kan det kännas nödvändigt att få prata om livets djupaste frågor, inte minst i tider då oro, ångest eller ovisshet påverkar oss.

Våra pastorer har tystnadsplikt och du är välkommen att kontakta dem för samtal via telefon och under förutsättning att alla är friska finns möjlighet att mötas i kyrkan. För ordningens skull kommer du att få en fast tid för samtal. 

FÖRBÖN

Vi tror att Gud hör bön och att vi får vända oss till honom i livets alla förhållanden. Bär du på något som du vill att vi skall be för? Välkommen att dela ditt böneämne!

MENINGSFULLHET I VARDAGEN. ”ELVAKAFFET.”

I tider då inget är sig likt blir det extra viktigt med fasta rutiner. Vi är flera som dricker kaffe varje dag klockan 11.00. Det kan du också göra. I samband med ”elvakaffet” vill vi inbjuda dig att läsa en psalm från Psaltaren och be en bön till Gud. Du kommer med i ett större sammanhang där vi är många som tillsammans ber till Gud om hjälp för vår värld.

MATUTDELNING

Varje måndag mellan 18.30 och 20.00 har vi utdelning av matkassar utanför Tabernaklets huvudingång på Storgatan 39 i Göteborg. Det är Café Trappaner som är församlingens ordinarie sociala arbete som genomför och ansvarar för matutdelningen. 

KONTAKT

Samordnare för Tabernaklets omsorgsarbete:

Birgitta Olsson Claesson, birgitta@tabernaklet.se , 0769484722.

Varmt välkommen att kontakta oss!

En Timme Bibel, 2020-03-25, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson. Tema: Andens frukt.

Gör om mig! Varje Tv kanal med självaktning har något slags gör-om-mig program. Veckotidningarna fylls av gör-om-mig reportage. Det är allt ifrån SVTs lite snällare Gokväll med ett inslag som innebär lite hjälp med ny frisyr och nya kläder till reklamteves Extreme makover där man med hjälp av skönhetsoperationer går mer handgripligt tillväga. 

Och är det inte kroppen det handlar om så är det hus och hem. Det finns kort sagt oerhört många program som handlar om att renovera eller bygga om hus. 

Varför är dessa program och reportage så populära? Det finns säkert många skäl:

Det är naturligtvis intressant att se hur saker och ting förändras. Det har alltså ett underhållningsvärde. Och det är lätt att följa med i upplägget. Först är någon eller något i behov av hjälp. Åren har gått hårt fram, färgen har flagnat, det mesta har vissnat. Alltså börjar ett förändringsarbete som i slutändan resulterat i en ny frisyr eller i en tapet, beroende på renoveringsobjekt. 

Men det finns nog fler orsaker till varför dessa program och artiklar dyker upp överallt. Det visar sig att de ofta är sponsrade av olika företag för att skapa ett behov hos oss. Ett av dem sponsras t.ex. av en färgtillverkare vars intresse är att folk ska börja måla om därhemma. Det finns ett kommersiellt intresse av att du inte ska vara nöjd med dig själv eller hur du har det. 

Så här skriver Marie Louise Samuelsson i internettidningen Suntliv.nu: ”Läsekretsen får aldrig någonsin invaggas i uppfattningen att de duger som de är, eftersom det då inte finns något skäl att köpa nästa nummer av tidningen… 

Ja, medierna genomsyras av en gör-om-mig-mentalitet, där ett viktigt inslag blivit att ständigt förnya sin bostad. Hemmet är inte alls längre någon borg, utan något vi ska vara lika vagt missnöjda med som med kroppen.”

Budskapet är tydligt. I ett par italienska skor kan du gå hur långt som helst. Och alla vi små och grå börjar nu att planera våra inköp och våra nya mer intressanta liv. För ditt missnöje med vem du är och hur du har det, dina komplex och din inre tomhet är lysande affärer för någon annan.

Allt detta är kanske skäl nog till varför alla dessa gör-om-mig program säljer så bra. Men ibland undrar jag om det inte också finns en tredje och djupare orsak. Kanske är det så att vi inom oss anar att allt inte är som det borde vara med oss. Kanske finns det ett djupare rop som ekar i själens tomhet: – Gör om mig! eftersom vi någonstans vet att livet måste vara mer än att födas och kämpa för att överleva och en dag dö. Och kanske brottas dessutom någon med sin egen svaghet. I besvikelsen över de egna tillkortakommandena växer kanske en bön: – Gör om mig!

Det är här vi möter oss själva. Åtminstone alla vi som längtar efter förändring i våra liv. Vilket får bli ingången till vårt studium. Bibelns tal om ”Andens frukt” handlar nämligen om just detta; d.v.s. om förvandling. D.v.s. inte om självförbättring, utan om en Gud som kan förvandla. Vad kunde då nu vara mer lämpligt än att vi läser den speciella bibeltext som handlar om detta, Gal 5:13-23.

Men först: Texten är inte så enkel. Här finns ett antal kodord, eller viktiga nyckelord för kristen tro. Ett av dem är ordet ”köttet”. Det betyder ungefär: människans skuggsida, den mörka sidan av oss. Det handlar om vår egoism, vårt uppror mot Gud, vår vilsenhet. Känner du igen det? Mot detta står begreppet ”vandra i Anden”. Det är det nya livet. När en människa blir kristen är det som att hon uppstår till evigt liv på insidan, i sitt inre. Guds Ande kommer in i hennes liv. Det nya livet blir hennes solsida. Detta är den nya skapelsen och den bättre drivkraften.

Fortfarande pågår en kamp inom oss mellan den mörka sidan och den ljusa, mellan vår gamla egoism och Guds nya liv. Att växa i tron och att mogna som kristen blir att alltmer leva på solsidan. Ungefär så. Nu läser vi:

”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. 

Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”

Så här säger Jesus, Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” Du är bestämd till att bära frukt. 

På sin tid hade Johannes döparen uppmanat människor att böra sådan frukt som hörde omvändelsen till. Och Jesus hade också tidigare förklarat att man känner ett träd på dess frukt. 

Här är nu frågan: Hur ska då denna frukt växa fram i våra liv? Jesus förklarar, Joh 15:4-5: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.”

Grundordet här är ordet ”förbli”. 

Bibeln är tydlig: En människa kan inte rädda sig själv. 

Vi är oförmögna att genomföra de allra djupaste förändringarna som behöver ske inom oss. Vi kan inte förlåta vår egen synd. Vi kan inte ge oss själva evigt liv. Det faller på sin orimlighet, Någon annan måste hjälpa oss. Bara Gud kan ge total förlåtelse. Bara Gud kan skapa liv. 

Istället för att sträva och kämpa förgäves säger nu Jesus istället att vi ska se på oss själva som en gren i ett fruktträd. Allt det grenen behöver göra är att förbi där den ska vara, d.v.s. förbli i stammen, så att saven och livet kan flöda genom grenen och producera frukt, p.g.a. ett liv som kommer någon annanstans ifrån. 

Här är poängen: Förbli i Jesus, så att Guds liv kan flöda genom dig. Då bär du frukt i rätt tid, genom det liv som kommer från Gud när Gud verkar inom dig. 

Är inte det en kramplösande och befriande tanke?

Jag tänkte mig följande upplägg på vårt studium: Bibeln talar om nio andliga frukter, eller kanske snarare en frukt, frukten av Guds närvaro i våra liv, och som visar sig på dessa nio olika sätt. Låt oss ägna en stund åt provsmakning, för att därefter ställa frågan: ”Hur får vi det att hända? D.v.s. hur går den här förändringen egentligen till?”

Först: KÄRLEK

Om du fick välja att bli rik på ett av dessa områden i ditt liv, vad skulle du då välja?

1. Skulle du välja att bli rik på pengar?

Tänk att aldrig mer behöva våndas för en enda räkning, att aldrig mer ha ekonomiska bekymmer. Du har alla pengar du skulle vilja ha. Du kan resa vart du vill. Du kan bo var du vill. Du kan köpa vad du vill. 

• Eller skulle du välja att bli rik på makt? 

Vara känd av alla, beundrad och uppburen.

• Eller skulle du välja att bli rik på kärlek? 

Bli älskad och kunna älska. Känd för din kärlek. 

Vad väljer du? Pengarna, populariteten, eller kärleken?

Och, här är en uppfodrande fråga: hur märks det i ditt liv att det är detta du väljer?

Vi har mött dem, inte sant? Och det är nog utan tvekan också de som betydde mest för oss och som påverkade oss: de som var fulla av kärlek. 

Men hur går det till, hur kan vi bli som dem? Bibeln säger att ”Gud är kärlek”, 1 Joh 4:8: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Johannes skriver att vi börjar älska när vi lär känna Gud, ”för Gud är kärlek”.

Ska jag bli kärleksfull behöver jag alltså först ta emot Guds kärlek, d.v.s. låta mig älskas till dess jag förstår att jag är älskad, Ef 5:1: ”Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn.”

För det andra: GLÄDJE

Så här skriver Paulus, 1 Thess 5:15-18: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.” – Men, invänder vi, inte kan vi väl alltid vara glada?

Man måste förstås läsa fler bibelverser och få tag på den större bilden. Pred 3:4 säger att också sorgen har sin tid. Så klart. Men Paulus menar att glädjen är grundtonen i det kristna livet, eftersom vi alltid har någonting att glädja oss över, nämligen Guds kärlek i Kristus, och eftersom den helige Ande som bor inom oss är glädjens Ande, Rom 14:17.

Och klarar vi nu inte av att glädje oss av något annat skäl när livet är som svårast kan vi ändå alltid glädje oss i hoppet, Rom 12:12.

Till slut tror jag det är sant att den som verkligen smakat av Jesu närhet vet att det smakar glädje, för Bibeln säger om honom att Gud ”smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Det är nog därför det står i Joh 20:20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”.

Tre: FRID

Frid är ett viktigt ord i min Bibel.  Det är ett av de stora huvudorden. Det hebreiska ursprungsordet, shalom, betyder mer än vila eller känslomässigt lugn. Ordet betyder att man är hel. 

Frid, shalom, är Guds vision för världen. Det är vad vi möter på Bibelns första blad, när morgondimman lättar och trädgårdens dofter ligger tung över den nyskapade jorden. Det är shalom. Det är frid. Där råder Guds ordning.

Vi vet alla att världen inte längre är sådan. Bibeln förklarar vad som hänt med ett annat ord: synd. Människan bröt med Gud. Ett uppror som födde hat och egoism, som slog sönder och skadade och förde till ett tillstånd av ofred och ofrid.

När Jesus kommer till jorden gör han det för att upprätta Guds frid igen. Han kommer till jorden med ett slags trestegsprogram. 1. Han vill hjälpa oss få frid med Gud. 2. Han vill ge oss frid från Gud, inre frid.  3. Han vill hjälpa oss att leva i frid med varandra.

Hur får man frid? Paulus besvarar frågan så här: ”Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!”, 2 Kor 5:20.

I grund och botten är min frid inte bara frid från Gud utan också ”frid med Gud”, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” 

Det finns nå mycket att säga om den där friden. Den är som världshavet, stor och med väldiga djup. Men just nu nöjer vi oss med att smaka på den så här, för man måste få smaka för att förstå. 

Efter ordet frid följer ett antal andra viktiga ord:TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET, SJÄLVBEHÄRSKNING

Det är gott att studera vart och ett av dessa ord, var för sig. De är alla värda att sättas under lupp. En del av dem, som kanske inte alls ses som så eftersträvansvärda längre,  borde nog dessutom också omvärderas och uppvärderas igen, som t.ex. ordet vänlighet. Tänk att Bibeln menar att vänlighet är en av Andens frukter. Vänlighet är med andra ord andlighet. Ovänlighet och andlighet är som vatten och olja, d.v.s. de kan inte blandas samman. Gud andlighet är vänlig, så som vi ser den hos Jesus. Är inte det tänkvärt? 

Jag tänker också på ordet ”mildhet”. Vem eftersträvar längre att vara mild? Tvärtom har jag en känsla av att vi ibland ser ner på ordet mildhet. Åtminstone i teorin. För i praktiken vet vi säkert bättre. D.v.s. vem av oss trivs inte med dem som är milda? vilket inte betyder att man är vag eller svag. Inte alls. En mild människa kan vara väldigt tydlig med vem man är och vad man lever för, utan att ständigt angripa andra med allt. Den omilda människan däremot jagar ofta bort andra från sina övertygelser p.g.a. sin okänslighet.

Det grekiska ord vi översatt mildhet betyder ordagrant: ”kontrollerad kraft”. Ordet illustrerades ofta med en tam häst. Den tama hästen stod just för kontrollerad kraft. Den hade inte mindre kraft än en vildhäst, men dess kraft var under kontroll. 

Men se nu inte bara på dessa ord som enskildheter. Lägg dem samman. Se på den stora bilden. Det är bilden av en förvandlad människa; av någon som mött Guds kärlek, fyllts av glädje och fått frid, ”frid med Gud” så att det ledde till tålamod, vänlighet, godhet, trohet och självbehärskning. 

Detta är ett förvandlat liv. Detta är vad Gud kan!

Men framförallt handlar den stora bilden om Jesus. Jag läser från Rom 8:28-29: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild…” 

Detta är alltså vad Gud håller på med i våra liv. Gud använder situationer, personer, händelser och erfarenheter för att forma oss ”efter hans Sons bild”, d.v.s. för att vi ska bli allt mer likt Jesus. Det är djupdimensionen här! Det är vad denna förvandling handlar om. Lyssna igen: ”Andens frukt (…) är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.

Med enkla ord målar Paulus ett porträtt av Jesus. Detta är en perfekt beskrivning av honom. Läs evangelierna. Sådan var Jesus. Om vi vill veta hur ett liv ser ut som verkligen präglas av Andens frukt ska vi studera Jesus. Se hur han var. Se hur han bemötte människor. Hör vad han säger. Studera vad han gör. Så ser den människa ut som bär alla dessa frukter i full mognad.

Så att… när jag blir förbli hos honom, umgås med honom, läser hans ord, vilar i hans närhet, tillber med honom, arbetar med honom och för mina samtal med honom i bön, så kommer hans liv alltmer att börja ”göra om” mig.

Några tankar sist om hur detta ska kunna ske med oss. 

Hur ska vi kunna formas så att dessa ord ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” blir en allt sannare beskrivning av våra liv?

Först ska vi kanske påminna oss om att frukt är någonting som växer. Frukt behöver tid, tid för att knoppas, blomma, befruktas och växa. Det tar tid för frukt att mogna. Den bästa av frukter smakar beskt om du plockar den för tidigt. 

Hur växer den? Den växer när grenen blir kvar i trädet. Om en storm bryter den dör frukten, men får grenen sitta kvar i trädet växer och mognar frukten. Alltså måste du förbli i Gud. Bryts den relationen dör du på insidan, som en avbruten gren förtorkar.

Du kanske tycker att det tar tid i ditt liv. Det är okej. Gud har tid. Om du ger honom ditt liv ger han dig tid. Det viktiga är att du förblir hos honom. 

Lyssna: Bibeln säger att det faktiskt är möjligt. Man kan få sitt liv förvandlat. Du kanske känner dig som en gammal trött bil som grävt ner sina hjul i en lergrop. Ju mer du gasar desto djupare kommer du. Dina försök tar dig inte framåt utan bara neråt. Och ändå säger Bibeln att den som vänder sig till Gud kommer att förvandlas, bli annorlunda, omskapas. 

Till några uppmuntrande bibelverser: 

”(A)lla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)

”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”, (Fil 1:6).

”(D)et är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”, (Fil 2:13)

Vad var gemensamt i alla dessa bibeltexter? Jo, det gemensamma i alla dessa verser är att det är Gud som handlar. Det är Gud som verkar. Det är Gud som gör det.

Och det är fantastiskt för vi kan det inte. 

Jag tycker att alla religioner lämnar människan så ensam. Hon får några verktyg, några lagar, några budord och etik, eller tekniker, meditation och självförverkligande. Och så står hon där, som om frälsningen vore en IKEA-möbel med en miljon delar, och får försöka skriva ihop sin räddning bäst hon kan. Fast hon kan inte. Ingen av oss kan ge oss själva evigt liv. Hur skulle det gå till?

Den kristna vägen är en annan väg. Den handlar inte om vad du kan. Den handlar om vad Gud kan. Den handlar inte om vad du måste göra. Den handlar om vad Jesus gjort. Den handlar om korset och om den tomma graven och om Guds Andes kraft.

Detta är goda nyheter, t.o.m. ”de goda nyheterna” för om det är Gud som ska förvandla oss, då kan det ske, eftersom Gud kan sådant. Att förvandla liv är Guds specialitet.

Några tankar om hur vi alltså kan låta Gud göra det Gud kani våra liv:

Först: Om du vill bli mer likt Jesus måste du bjuda honom in i ditt liv.Därför börjar all förändring med en överlåtelsebön där du gör Jesus till din Herre och Frälsare.

Bibeln säger att du blir född på nytt. Det är förändring! 

Jag bad den bönen en gång i ett gistet gammalt tält några km från norska gränsen uppe i den värmländska vildmarken. Jag vet inte hur Jesus fann dit, men han var där.  

När jag, fast jag nästan inte visste någonting om honom bad honom komma in i mitt liv gjorde han det. 

Jag vet inte om någon annan tog 14-åringen på allvar. Men jag vet att Jesus gjorde det. Det var den viktigaste bön jag någonsin bett. Där börjar all förändring. All verklig förändring, d.v.s. den som är evighetsavgörande, har med Jesus att göra. Det betyder att det första som behöver ske är att du ber honom komma in i ditt liv och ber honom göra det han kan. I klartext handlar det om att du gör honom till din Frälsare, vilket du kan göra just nu, i en mycket enkel bön. 

För det andra: Gör upp med ditt förflutna

När du bekänner din synd förlåter Gud. 

Vid ett tillfälle samtalade jag med några muslimer. Det var i en intervju för Jönköpings Tidning där reportern ville jämföra muslimsk och kristen tro. 

Så här är det, sa imamen. Gud har skrivit reglerna. Vi lever våra liv. En dag ska vi stå inför honom. Då får vi se om våra liv räckte till. Vi får vad vi förtjänar. 

Just där, sa jag, skiljer sig vår tro. Jag tror på en Gud som förlåter. Jag tror på en ny start. Jag tror på Guds nåd. För mig är Jesu kors det monument Gud rest mitt i tiden för att påminna oss om att Gud förlåter. 

Guds förlåtelse var dyrköpt. Den kostade Jesus livet. Men så har Gud också betalat för kvalité. Guds förlåtelse är en kvalitétsförlåtelse. Gud förlåter allt, totalt och för evigt.

Gud förlåter din synd i ett nu. Ibland kan det ta dig ett helt liv att förlåta dig själv. Ibland kommer man inte framåt för att man inte orkar lämna det förflutna. Många släpar med sig en tung sopsäck genom livet. Gud liksom säger: – Släpp sopsäcken. Ge den till mig. Låt mig befria dig från det som tynger. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

Om du redan gjort detta, d.v.s. bekänt Jesus som din Herre och Frälsare och bekänt din synd inför honom, har det viktigaste redan hänt. Skulle du dö nu skulle du somna här och sedan vakna hos honom. Du är frälst, befriad, upprättad.

Men även om detta redan har skett händer det ofta att vi ändå går omkring i små cirklar, otillfredsställda och bundna av mycket. Det tar oss vidare till nästa behov, för den som vill förändras. Det handlar om våra tankeliv.

Du behöver ett nytt sätt att tänka, alltså behöver du din Bibel.

När människor frågar mig hur deras tro kan växa måste jag ställa några frågor:

1) Läser du din Bibel? 

2) Studerar du din Bibel?

3) Ber du inför din Bibel?

Får jag ett nej till svar måste jag fråga en fråga till: 

4) Hur ska du då kunna förändras?

Så här skriver Paulus, 2 Tim 3:16-17: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Gud skapade världen med sitt ord.

Gud kan omskapa din värld med sitt ord. 

För det fjärde: Du behöver ta emot Guds Ande

När du blir en kristen får du del av den helige Andes liv. Det är en ofattbar stor sanning. Den är svår att förstå. Också i Bibeln hade människor svårt att greppa detta. ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”, skrev Paulus (1 Kor 3:16-17) till ett antal människor som kört fast. Om de bara förstått det, menar han, skulle deras liv sett annorlunda ut.

När du tar emot Jesus kommer Guds Ande in i ditt liv. 

Guds Ande, inte din kraft, den envishet eller din kompetens… Guds Ande är förändringskraften. 

Guds Ande är universums största kraftkälla. Guds Ande svävade över djupen i tidernas gryning. När Gud sade ”varde ljus” briserade tillvaron i skaparkraft och skaparlust, genom den helige Andes närvaro. 

Nu är samma Ande närvarande i ditt liv. Är inte det en makalös tanke?

Sist: Ska vi formas att allt mer likna Jesus behöver vi lära oss att möta olika omständigheter som han skulle gjort det

Hela livet med Gud är en slags träningsskola. Dessa dagar ställs skolor in. Guds lärjungaskola ställs aldrig in. Vart du än kommer och vad du än möter kan Gud göra om allt till en lektion som i slutändan får dig att växa som människa. 

Jag kanske inte alltid kan påverka vad som händer mig, men jag kan påverka vad som ska hända i mig. 

Paulus var en man som fick möta många svårigheter, milt sagt. Han skriver: ”Men (…) vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.”(Rom 5:3-4)

Gud kan använda det vi möter för att forma oss. Ibland använder Gud svåra, smärtsamma upplevelser, för att forma en karaktär i våra liv. 

Ska du träna dina muskler behöver du ett motstånd. På samma sätt växer du som kristen när du möter motstånd med frågan: Hur skulle Jesus gjort? Den frågan hjälper dig att tänka om och att tränas att leva som han.

Låt oss ta det där med kärleken. Om kärleken ska växa i ditt liv måste du tränas. Det är inte svårt att älska någon som är älskvärd, så för att träna dig i kärlek kommer Gud säkert också då och då att sätta dig i kontakt med en del människor som är svåra att älska. När du då ber om kärlek och hjälp att visa dessa människor kärlek växer du i din kärlek och blir med andra ord allt mer likt Jesus. 

Det tar tid! Och det får ta tid. Gud är envis i sin nåd. Det berättas om Leonardo da Vinci att han bar med sig sin tavla Mona-Lisa var han än reste och på vilket uppdrag han än befann sig. Om och om igen målade han om henne, innan han hade fått sitt konstverk perfekt, innan tavlan stämde överens med den bild han hade i sitt inre. 

Gud har en så fantastisk bild av vad han vill med ditt liv. Han vet vad han har sett i fråga om ditt liv. Och alltid, alltid arbetar han på den bilden. 

Här är en sista fantastisk tanke. Också du ska bli färdig en dag. Idag får du kämpa. Och ibland måsta vi undra: Vad blir det egentligen av det här livet? Men Gud ger inte upp. Kom ihåg orden från Fil 1:6: ”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”.

En dag ska du bli färdig! Johannes skriver i 1 Joh 3:2: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”

En bön för dig som söker ord i tider av coronakris och oro, för vår värld, vårt land, våra nära och kära och oss själva.

Bönerop

Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Gud, vår Skapare! Se i nåd till den värld du skapat, men som idag är plågad av sjukdom och nöd. ”Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund!” ^[i](Jes 34:2)

Du vår Fridsfurste! Se till de förtvivlade. Gå till dem som inte finner ro. Hjälp dem att finna din frid; din frid som övergår allt förstånd.

Vi ber för alla som blivit isolerade. Du är hos dem. Hjälp dem att förstå det och få mod av din närhet. 

”Låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull!” (Ps 78:8-9)

All trösts Gud! Vi ber för dem som sörjer. Vi ber för dem som förlorat någon man älskar. Låt dem finna dig i sin prövning. Torka deras tårar. Ge dem tröst.

Gud, vår läkare! Vi ber för dem som arbetar inom vården och som nu tar hand om de sjuka. Många är trötta. Ge dem kraft. Många är rådvilla. Ge dem hjälp. 

Vi ber också för dem som forskar. Låt dem finna botemedel.

Vi ber för de sjuka. Hela dem.

”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17)

Gud, vår Herre och allas Herre! Du som leder kungars hjärtan som vattenbäckar. Led våra ledare att fatta rätt beslut i rätt tid. Ge dem vishet. Ge dem ödmjukhet. Gör dem modiga. Ge dem uthållighet. Uppenbara din vilja för dem. 

Gud, vår borg och beskyddare! Håll din hand över våra liv när vi nu flyr till dig. Beskydda oss från sjukdom. 

Beskydda de gamla och dem som är sköra. 

Beskydda oss från rädsla och panik. 

Beskydda vårt samhälle från att stanna och från att kallna. 

Hjälp oss att tänka på varandra, mitt i denna prövning. 

Utgjut din kärlek i våra hjärtan.

Barmhärtighetens Fader! När sjukdom och nöd drabbar oss kommer vi till dig som lovat: – ”(Om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” (2 Krön 7:13-14) 

Vi söker dig i förkrosselse. 

Vi söker dig i längtan. 

Se i nåd till oss. 

Jesus, vår Frälsare! Hjälp oss alla att ödmjuka oss. Bryt vår stolthet så att vi kan öppna våra hjärtan för dig och för varandra. Hjälp oss att ta emot din frälsning. 

Vishetens helige Ande! Lär oss det vi behöver lära av denna prövning. Lär oss att stilla ner oss. Lär oss att inte ta allt för givet. Lär oss att värdesätta livet. Lär oss att söka rätt skatter. Lär oss att älska varandra. 

Gud, min Gud! Tack för att också jag får komma till dig, frimodigt och tryggt, som när ett barn kommer hem om natten. “Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön.” (Ps 4:2)

”Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.”

(Ps 57:2)

”Min själ blir mättad

som av feta rätter.

Med jublande läppar

lovsjunger min mun,

när jag minns dig på min bädd

och tänker på dig

under nattens timmar.

Du är min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig tätt intill dig,

din högra hand stöder mig.”

(Ps 63:6-9)

---

^[i]Bibeltexten är hämtad från Bibel 2000. I övrigt är citaten hämtade från Svenska Folkbibeln 15.