Vi fortsätter!

Våra offentliga samlingar ställs in tills vidare p.g.a. utvecklingen omkring Covid-19. Vi ställer in vår verksamhet med tungt hjärta, men också i övertygelse om att detta är vad vi nu måste göra för att ta ansvar om varandra på bästa sätt.

Att vi ställer in sammankomster betyder dock inte att vi slutar att vara församling för varandra. Via TELEFONOMSORGEN försöker vi hålla kontakt med varandra för att ha koll på hur alla mår och om någon behöver praktisk hjälp med matinköp och annat. Vi ber dig också att själv höra av dig till oss om du behöver oss. Vi vill inte att någon ska bli ensam och utan hjälp!

När våra bönesamlingar i kyrkan skjuts fram uppmanar vi till husandakter och bönekedjor. Ring så ber vi! Håll kontakt med dina vänner och dela bönemännen med dem. Vi vill också återkomma snarast om det vi kallar för ELVAKAFFE, där Magnus och Birgitta inbjuder oss till en stund av bön i hemmen, gärna omkring en kopp kaffe. Vi återkommer med material och andra tankar du kan ha hjälp av för en god och meningsfull stund därhemma.

Vi gör också vad vi kan för att publicera andakter, studier, predikningar och söndagsgudstjänster, så att du via din smartphone eller dator kan ta del av det. Vill du botanisera bland det materialet finner du det här.

När det gäller vårt arbete med Trappaner försöker vi upprätthålla det och hålla kontakter med våra besökare genom att dela ut matkassar utanför kyrkan på onsdagar.

Behöver du höra av dig till oss vill vi gärna finnas till hans för dig. Här finner du våra kontaktuppgifter.

Andens frukt

En Timme Bibel, 2020-03-25, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson. Tema: Andens frukt.

Gör om mig! Varje Tv kanal med självaktning har något slags gör-om-mig program. Veckotidningarna fylls av gör-om-mig reportage. Det är allt ifrån SVTs lite snällare Gokväll med ett inslag som innebär lite hjälp med ny frisyr och nya kläder till reklamteves Extreme makover där man med hjälp av skönhetsoperationer går mer handgripligt tillväga. 

Och är det inte kroppen det handlar om så är det hus och hem. Det finns kort sagt oerhört många program som handlar om att renovera eller bygga om hus. 

Varför är dessa program och reportage så populära? Det finns säkert många skäl:

Det är naturligtvis intressant att se hur saker och ting förändras. Det har alltså ett underhållningsvärde. Och det är lätt att följa med i upplägget. Först är någon eller något i behov av hjälp. Åren har gått hårt fram, färgen har flagnat, det mesta har vissnat. Alltså börjar ett förändringsarbete som i slutändan resulterat i en ny frisyr eller i en tapet, beroende på renoveringsobjekt. 

Men det finns nog fler orsaker till varför dessa program och artiklar dyker upp överallt. Det visar sig att de ofta är sponsrade av olika företag för att skapa ett behov hos oss. Ett av dem sponsras t.ex. av en färgtillverkare vars intresse är att folk ska börja måla om därhemma. Det finns ett kommersiellt intresse av att du inte ska vara nöjd med dig själv eller hur du har det. 

Så här skriver Marie Louise Samuelsson i internettidningen Suntliv.nu: “Läsekretsen får aldrig någonsin invaggas i uppfattningen att de duger som de är, eftersom det då inte finns något skäl att köpa nästa nummer av tidningen… 

Ja, medierna genomsyras av en gör-om-mig-mentalitet, där ett viktigt inslag blivit att ständigt förnya sin bostad. Hemmet är inte alls längre någon borg, utan något vi ska vara lika vagt missnöjda med som med kroppen.”

Budskapet är tydligt. I ett par italienska skor kan du gå hur långt som helst. Och alla vi små och grå börjar nu att planera våra inköp och våra nya mer intressanta liv. För ditt missnöje med vem du är och hur du har det, dina komplex och din inre tomhet är lysande affärer för någon annan.

Allt detta är kanske skäl nog till varför alla dessa gör-om-mig program säljer så bra. Men ibland undrar jag om det inte också finns en tredje och djupare orsak. Kanske är det så att vi inom oss anar att allt inte är som det borde vara med oss. Kanske finns det ett djupare rop som ekar i själens tomhet: – Gör om mig! eftersom vi någonstans vet att livet måste vara mer än att födas och kämpa för att överleva och en dag dö. Och kanske brottas dessutom någon med sin egen svaghet. I besvikelsen över de egna tillkortakommandena växer kanske en bön: – Gör om mig!

Det är här vi möter oss själva. Åtminstone alla vi som längtar efter förändring i våra liv. Vilket får bli ingången till vårt studium. Bibelns tal om ”Andens frukt” handlar nämligen om just detta; d.v.s. om förvandling. D.v.s. inte om självförbättring, utan om en Gud som kan förvandla. Vad kunde då nu vara mer lämpligt än att vi läser den speciella bibeltext som handlar om detta, Gal 5:13-23.

Men först: Texten är inte så enkel. Här finns ett antal kodord, eller viktiga nyckelord för kristen tro. Ett av dem är ordet ”köttet”. Det betyder ungefär: människans skuggsida, den mörka sidan av oss. Det handlar om vår egoism, vårt uppror mot Gud, vår vilsenhet. Känner du igen det? Mot detta står begreppet ”vandra i Anden”. Det är det nya livet. När en människa blir kristen är det som att hon uppstår till evigt liv på insidan, i sitt inre. Guds Ande kommer in i hennes liv. Det nya livet blir hennes solsida. Detta är den nya skapelsen och den bättre drivkraften.

Fortfarande pågår en kamp inom oss mellan den mörka sidan och den ljusa, mellan vår gamla egoism och Guds nya liv. Att växa i tron och att mogna som kristen blir att alltmer leva på solsidan. Ungefär så. Nu läser vi:

”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 

Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. 

Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”

Så här säger Jesus, Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” Du är bestämd till att bära frukt. 

På sin tid hade Johannes döparen uppmanat människor att böra sådan frukt som hörde omvändelsen till. Och Jesus hade också tidigare förklarat att man känner ett träd på dess frukt. 

Här är nu frågan: Hur ska då denna frukt växa fram i våra liv? Jesus förklarar, Joh 15:4-5: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.”

Grundordet här är ordet ”förbli”. 

Bibeln är tydlig: En människa kan inte rädda sig själv. 

Vi är oförmögna att genomföra de allra djupaste förändringarna som behöver ske inom oss. Vi kan inte förlåta vår egen synd. Vi kan inte ge oss själva evigt liv. Det faller på sin orimlighet, Någon annan måste hjälpa oss. Bara Gud kan ge total förlåtelse. Bara Gud kan skapa liv. 

Istället för att sträva och kämpa förgäves säger nu Jesus istället att vi ska se på oss själva som en gren i ett fruktträd. Allt det grenen behöver göra är att förbi där den ska vara, d.v.s. förbli i stammen, så att saven och livet kan flöda genom grenen och producera frukt, p.g.a. ett liv som kommer någon annanstans ifrån. 

Här är poängen: Förbli i Jesus, så att Guds liv kan flöda genom dig. Då bär du frukt i rätt tid, genom det liv som kommer från Gud när Gud verkar inom dig. 

Är inte det en kramplösande och befriande tanke?

Jag tänkte mig följande upplägg på vårt studium: Bibeln talar om nio andliga frukter, eller kanske snarare en frukt, frukten av Guds närvaro i våra liv, och som visar sig på dessa nio olika sätt. Låt oss ägna en stund åt provsmakning, för att därefter ställa frågan: ”Hur får vi det att hända? D.v.s. hur går den här förändringen egentligen till?”

Först: KÄRLEK

Om du fick välja att bli rik på ett av dessa områden i ditt liv, vad skulle du då välja?

  1. Skulle du välja att bli rik på pengar?

Tänk att aldrig mer behöva våndas för en enda räkning, att aldrig mer ha ekonomiska bekymmer. Du har alla pengar du skulle vilja ha. Du kan resa vart du vill. Du kan bo var du vill. Du kan köpa vad du vill. 

  • Eller skulle du välja att bli rik på makt? 

Vara känd av alla, beundrad och uppburen.

  • Eller skulle du välja att bli rik på kärlek? 

Bli älskad och kunna älska. Känd för din kärlek. 

Vad väljer du? Pengarna, populariteten, eller kärleken?

Och, här är en uppfodrande fråga: hur märks det i ditt liv att det är detta du väljer?

Vi har mött dem, inte sant? Och det är nog utan tvekan också de som betydde mest för oss och som påverkade oss: de som var fulla av kärlek. 

Men hur går det till, hur kan vi bli som dem? Bibeln säger att ”Gud är kärlek”, 1 Joh 4:8: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Johannes skriver att vi börjar älska när vi lär känna Gud, ”för Gud är kärlek”.

Ska jag bli kärleksfull behöver jag alltså först ta emot Guds kärlek, d.v.s. låta mig älskas till dess jag förstår att jag är älskad, Ef 5:1: ”Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn.”

För det andra: GLÄDJE

Så här skriver Paulus, 1 Thess 5:15-18: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.” – Men, invänder vi, inte kan vi väl alltid vara glada?

Man måste förstås läsa fler bibelverser och få tag på den större bilden. Pred 3:4 säger att också sorgen har sin tid. Så klart. Men Paulus menar att glädjen är grundtonen i det kristna livet, eftersom vi alltid har någonting att glädja oss över, nämligen Guds kärlek i Kristus, och eftersom den helige Ande som bor inom oss är glädjens Ande, Rom 14:17.

Och klarar vi nu inte av att glädje oss av något annat skäl när livet är som svårast kan vi ändå alltid glädje oss i hoppet, Rom 12:12.

Till slut tror jag det är sant att den som verkligen smakat av Jesu närhet vet att det smakar glädje, för Bibeln säger om honom att Gud ”smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Det är nog därför det står i Joh 20:20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”.

Tre: FRID

Frid är ett viktigt ord i min Bibel.  Det är ett av de stora huvudorden. Det hebreiska ursprungsordet, shalom, betyder mer än vila eller känslomässigt lugn. Ordet betyder att man är hel. 

Frid, shalom, är Guds vision för världen. Det är vad vi möter på Bibelns första blad, när morgondimman lättar och trädgårdens dofter ligger tung över den nyskapade jorden. Det är shalom. Det är frid. Där råder Guds ordning.

Vi vet alla att världen inte längre är sådan. Bibeln förklarar vad som hänt med ett annat ord: synd. Människan bröt med Gud. Ett uppror som födde hat och egoism, som slog sönder och skadade och förde till ett tillstånd av ofred och ofrid.

När Jesus kommer till jorden gör han det för att upprätta Guds frid igen. Han kommer till jorden med ett slags trestegsprogram. 1. Han vill hjälpa oss få frid med Gud. 2. Han vill ge oss frid från Gud, inre frid.  3. Han vill hjälpa oss att leva i frid med varandra.

Hur får man frid? Paulus besvarar frågan så här: ”Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!”, 2 Kor 5:20.

I grund och botten är min frid inte bara frid från Gud utan också ”frid med Gud”, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” 

Det finns nå mycket att säga om den där friden. Den är som världshavet, stor och med väldiga djup. Men just nu nöjer vi oss med att smaka på den så här, för man måste få smaka för att förstå. 

Efter ordet frid följer ett antal andra viktiga ord:TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET, SJÄLVBEHÄRSKNING

Det är gott att studera vart och ett av dessa ord, var för sig. De är alla värda att sättas under lupp. En del av dem, som kanske inte alls ses som så eftersträvansvärda längre,  borde nog dessutom också omvärderas och uppvärderas igen, som t.ex. ordet vänlighet. Tänk att Bibeln menar att vänlighet är en av Andens frukter. Vänlighet är med andra ord andlighet. Ovänlighet och andlighet är som vatten och olja, d.v.s. de kan inte blandas samman. Gud andlighet är vänlig, så som vi ser den hos Jesus. Är inte det tänkvärt? 

Jag tänker också på ordet ”mildhet”. Vem eftersträvar längre att vara mild? Tvärtom har jag en känsla av att vi ibland ser ner på ordet mildhet. Åtminstone i teorin. För i praktiken vet vi säkert bättre. D.v.s. vem av oss trivs inte med dem som är milda? vilket inte betyder att man är vag eller svag. Inte alls. En mild människa kan vara väldigt tydlig med vem man är och vad man lever för, utan att ständigt angripa andra med allt. Den omilda människan däremot jagar ofta bort andra från sina övertygelser p.g.a. sin okänslighet.

Det grekiska ord vi översatt mildhet betyder ordagrant: ”kontrollerad kraft”. Ordet illustrerades ofta med en tam häst. Den tama hästen stod just för kontrollerad kraft. Den hade inte mindre kraft än en vildhäst, men dess kraft var under kontroll. 

Men se nu inte bara på dessa ord som enskildheter. Lägg dem samman. Se på den stora bilden. Det är bilden av en förvandlad människa; av någon som mött Guds kärlek, fyllts av glädje och fått frid, ”frid med Gud” så att det ledde till tålamod, vänlighet, godhet, trohet och självbehärskning. 

Detta är ett förvandlat liv. Detta är vad Gud kan!

Men framförallt handlar den stora bilden om Jesus. Jag läser från Rom 8:28-29: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild…” 

Detta är alltså vad Gud håller på med i våra liv. Gud använder situationer, personer, händelser och erfarenheter för att forma oss ”efter hans Sons bild”, d.v.s. för att vi ska bli allt mer likt Jesus. Det är djupdimensionen här! Det är vad denna förvandling handlar om. Lyssna igen: ”Andens frukt (…) är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.

Med enkla ord målar Paulus ett porträtt av Jesus. Detta är en perfekt beskrivning av honom. Läs evangelierna. Sådan var Jesus. Om vi vill veta hur ett liv ser ut som verkligen präglas av Andens frukt ska vi studera Jesus. Se hur han var. Se hur han bemötte människor. Hör vad han säger. Studera vad han gör. Så ser den människa ut som bär alla dessa frukter i full mognad.

Så att… när jag blir förbli hos honom, umgås med honom, läser hans ord, vilar i hans närhet, tillber med honom, arbetar med honom och för mina samtal med honom i bön, så kommer hans liv alltmer att börja ”göra om” mig.

Några tankar sist om hur detta ska kunna ske med oss. 

Hur ska vi kunna formas så att dessa ord ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” blir en allt sannare beskrivning av våra liv?

Först ska vi kanske påminna oss om att frukt är någonting som växer. Frukt behöver tid, tid för att knoppas, blomma, befruktas och växa. Det tar tid för frukt att mogna. Den bästa av frukter smakar beskt om du plockar den för tidigt. 

Hur växer den? Den växer när grenen blir kvar i trädet. Om en storm bryter den dör frukten, men får grenen sitta kvar i trädet växer och mognar frukten. Alltså måste du förbli i Gud. Bryts den relationen dör du på insidan, som en avbruten gren förtorkar.

Du kanske tycker att det tar tid i ditt liv. Det är okej. Gud har tid. Om du ger honom ditt liv ger han dig tid. Det viktiga är att du förblir hos honom. 

Lyssna: Bibeln säger att det faktiskt är möjligt. Man kan få sitt liv förvandlat. Du kanske känner dig som en gammal trött bil som grävt ner sina hjul i en lergrop. Ju mer du gasar desto djupare kommer du. Dina försök tar dig inte framåt utan bara neråt. Och ändå säger Bibeln att den som vänder sig till Gud kommer att förvandlas, bli annorlunda, omskapas. 

Till några uppmuntrande bibelverser: 

”(A)lla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)

”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”, (Fil 1:6).

”(D)et är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”, (Fil 2:13)

Vad var gemensamt i alla dessa bibeltexter? Jo, det gemensamma i alla dessa verser är att det är Gud som handlar. Det är Gud som verkar. Det är Gud som gör det.

Och det är fantastiskt för vi kan det inte. 

Jag tycker att alla religioner lämnar människan så ensam. Hon får några verktyg, några lagar, några budord och etik, eller tekniker, meditation och självförverkligande. Och så står hon där, som om frälsningen vore en IKEA-möbel med en miljon delar, och får försöka skriva ihop sin räddning bäst hon kan. Fast hon kan inte. Ingen av oss kan ge oss själva evigt liv. Hur skulle det gå till?

Den kristna vägen är en annan väg. Den handlar inte om vad du kan. Den handlar om vad Gud kan. Den handlar inte om vad du måste göra. Den handlar om vad Jesus gjort. Den handlar om korset och om den tomma graven och om Guds Andes kraft.

Detta är goda nyheter, t.o.m. ”de goda nyheterna” för om det är Gud som ska förvandla oss, då kan det ske, eftersom Gud kan sådant. Att förvandla liv är Guds specialitet.

Några tankar om hur vi alltså kan låta Gud göra det Gud kani våra liv:

Först: Om du vill bli mer likt Jesus måste du bjuda honom in i ditt liv.Därför börjar all förändring med en överlåtelsebön där du gör Jesus till din Herre och Frälsare.

Bibeln säger att du blir född på nytt. Det är förändring! 

Jag bad den bönen en gång i ett gistet gammalt tält några km från norska gränsen uppe i den värmländska vildmarken. Jag vet inte hur Jesus fann dit, men han var där.  

När jag, fast jag nästan inte visste någonting om honom bad honom komma in i mitt liv gjorde han det. 

Jag vet inte om någon annan tog 14-åringen på allvar. Men jag vet att Jesus gjorde det. Det var den viktigaste bön jag någonsin bett. Där börjar all förändring. All verklig förändring, d.v.s. den som är evighetsavgörande, har med Jesus att göra. Det betyder att det första som behöver ske är att du ber honom komma in i ditt liv och ber honom göra det han kan. I klartext handlar det om att du gör honom till din Frälsare, vilket du kan göra just nu, i en mycket enkel bön. 

För det andra: Gör upp med ditt förflutna

När du bekänner din synd förlåter Gud. 

Vid ett tillfälle samtalade jag med några muslimer. Det var i en intervju för Jönköpings Tidning där reportern ville jämföra muslimsk och kristen tro. 

Så här är det, sa imamen. Gud har skrivit reglerna. Vi lever våra liv. En dag ska vi stå inför honom. Då får vi se om våra liv räckte till. Vi får vad vi förtjänar. 

Just där, sa jag, skiljer sig vår tro. Jag tror på en Gud som förlåter. Jag tror på en ny start. Jag tror på Guds nåd. För mig är Jesu kors det monument Gud rest mitt i tiden för att påminna oss om att Gud förlåter. 

Guds förlåtelse var dyrköpt. Den kostade Jesus livet. Men så har Gud också betalat för kvalité. Guds förlåtelse är en kvalitétsförlåtelse. Gud förlåter allt, totalt och för evigt.

Gud förlåter din synd i ett nu. Ibland kan det ta dig ett helt liv att förlåta dig själv. Ibland kommer man inte framåt för att man inte orkar lämna det förflutna. Många släpar med sig en tung sopsäck genom livet. Gud liksom säger: – Släpp sopsäcken. Ge den till mig. Låt mig befria dig från det som tynger. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

Om du redan gjort detta, d.v.s. bekänt Jesus som din Herre och Frälsare och bekänt din synd inför honom, har det viktigaste redan hänt. Skulle du dö nu skulle du somna här och sedan vakna hos honom. Du är frälst, befriad, upprättad.

Men även om detta redan har skett händer det ofta att vi ändå går omkring i små cirklar, otillfredsställda och bundna av mycket. Det tar oss vidare till nästa behov, för den som vill förändras. Det handlar om våra tankeliv.

Du behöver ett nytt sätt att tänka, alltså behöver du din Bibel.

När människor frågar mig hur deras tro kan växa måste jag ställa några frågor:

1) Läser du din Bibel? 

2) Studerar du din Bibel?

3) Ber du inför din Bibel?

Får jag ett nej till svar måste jag fråga en fråga till: 

4) Hur ska du då kunna förändras?

Så här skriver Paulus, 2 Tim 3:16-17: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Gud skapade världen med sitt ord.

Gud kan omskapa din värld med sitt ord. 

För det fjärde: Du behöver ta emot Guds Ande

När du blir en kristen får du del av den helige Andes liv. Det är en ofattbar stor sanning. Den är svår att förstå. Också i Bibeln hade människor svårt att greppa detta. ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”, skrev Paulus (1 Kor 3:16-17) till ett antal människor som kört fast. Om de bara förstått det, menar han, skulle deras liv sett annorlunda ut.

När du tar emot Jesus kommer Guds Ande in i ditt liv. 

Guds Ande, inte din kraft, den envishet eller din kompetens… Guds Ande är förändringskraften. 

Guds Ande är universums största kraftkälla. Guds Ande svävade över djupen i tidernas gryning. När Gud sade ”varde ljus” briserade tillvaron i skaparkraft och skaparlust, genom den helige Andes närvaro. 

Nu är samma Ande närvarande i ditt liv. Är inte det en makalös tanke?

Sist: Ska vi formas att allt mer likna Jesus behöver vi lära oss att möta olika omständigheter som han skulle gjort det

Hela livet med Gud är en slags träningsskola. Dessa dagar ställs skolor in. Guds lärjungaskola ställs aldrig in. Vart du än kommer och vad du än möter kan Gud göra om allt till en lektion som i slutändan får dig att växa som människa. 

Jag kanske inte alltid kan påverka vad som händer mig, men jag kan påverka vad som ska hända i mig. 

Paulus var en man som fick möta många svårigheter, milt sagt. Han skriver: ”Men (…) vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.”(Rom 5:3-4)

Gud kan använda det vi möter för att forma oss. Ibland använder Gud svåra, smärtsamma upplevelser, för att forma en karaktär i våra liv. 

Ska du träna dina muskler behöver du ett motstånd. På samma sätt växer du som kristen när du möter motstånd med frågan: Hur skulle Jesus gjort? Den frågan hjälper dig att tänka om och att tränas att leva som han.

Låt oss ta det där med kärleken. Om kärleken ska växa i ditt liv måste du tränas. Det är inte svårt att älska någon som är älskvärd, så för att träna dig i kärlek kommer Gud säkert också då och då att sätta dig i kontakt med en del människor som är svåra att älska. När du då ber om kärlek och hjälp att visa dessa människor kärlek växer du i din kärlek och blir med andra ord allt mer likt Jesus. 

Det tar tid! Och det får ta tid. Gud är envis i sin nåd. Det berättas om Leonardo da Vinci att han bar med sig sin tavla Mona-Lisa var han än reste och på vilket uppdrag han än befann sig. Om och om igen målade han om henne, innan han hade fått sitt konstverk perfekt, innan tavlan stämde överens med den bild han hade i sitt inre. 

Gud har en så fantastisk bild av vad han vill med ditt liv. Han vet vad han har sett i fråga om ditt liv. Och alltid, alltid arbetar han på den bilden. 

Här är en sista fantastisk tanke. Också du ska bli färdig en dag. Idag får du kämpa. Och ibland måsta vi undra: Vad blir det egentligen av det här livet? Men Gud ger inte upp. Kom ihåg orden från Fil 1:6: ”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”.

En dag ska du bli färdig! Johannes skriver i 1 Joh 3:2: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”

Bön i orostid

En bön för dig som söker ord i tider av coronakris och oro, för vår värld, vårt land, våra nära och kära och oss själva.

Bönerop

Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Gud, vår Skapare! Se i nåd till den värld du skapat, men som idag är plågad av sjukdom och nöd. ”Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund!” [i](Jes 34:2)

Du vår Fridsfurste! Se till de förtvivlade. Gå till dem som inte finner ro. Hjälp dem att finna din frid; din frid som övergår allt förstånd.

Vi ber för alla som blivit isolerade. Du är hos dem. Hjälp dem att förstå det och få mod av din närhet. 

”Låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull!” (Ps 78:8-9)

All trösts Gud! Vi ber för dem som sörjer. Vi ber för dem som förlorat någon man älskar. Låt dem finna dig i sin prövning. Torka deras tårar. Ge dem tröst.

Gud, vår läkare! Vi ber för dem som arbetar inom vården och som nu tar hand om de sjuka. Många är trötta. Ge dem kraft. Många är rådvilla. Ge dem hjälp. 

Vi ber också för dem som forskar. Låt dem finna botemedel.

Vi ber för de sjuka. Hela dem.

“O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17)

Gud, vår Herre och allas Herre! Du som leder kungars hjärtan som vattenbäckar. Led våra ledare att fatta rätt beslut i rätt tid. Ge dem vishet. Ge dem ödmjukhet. Gör dem modiga. Ge dem uthållighet. Uppenbara din vilja för dem. 

Gud, vår borg och beskyddare! Håll din hand över våra liv när vi nu flyr till dig. Beskydda oss från sjukdom. 

Beskydda de gamla och dem som är sköra. 

Beskydda oss från rädsla och panik. 

Beskydda vårt samhälle från att stanna och från att kallna. 

Hjälp oss att tänka på varandra, mitt i denna prövning. 

Utgjut din kärlek i våra hjärtan.

Barmhärtighetens Fader! När sjukdom och nöd drabbar oss kommer vi till dig som lovat: – ”(Om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” (2 Krön 7:13-14) 

Vi söker dig i förkrosselse. 

Vi söker dig i längtan. 

Se i nåd till oss. 

Jesus, vår Frälsare! Hjälp oss alla att ödmjuka oss. Bryt vår stolthet så att vi kan öppna våra hjärtan för dig och för varandra. Hjälp oss att ta emot din frälsning. 

Vishetens helige Ande! Lär oss det vi behöver lära av denna prövning. Lär oss att stilla ner oss. Lär oss att inte ta allt för givet. Lär oss att värdesätta livet. Lär oss att söka rätt skatter. Lär oss att älska varandra. 

Gud, min Gud! Tack för att också jag får komma till dig, frimodigt och tryggt, som när ett barn kommer hem om natten. “Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön.” (Ps 4:2)

”Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.”

(Ps 57:2)

”Min själ blir mättad

som av feta rätter.

Med jublande läppar

lovsjunger min mun,

när jag minns dig på min bädd

och tänker på dig

under nattens timmar.

Du är min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig tätt intill dig,

din högra hand stöder mig.”

(Ps 63:6-9)


[i]Bibeltexten är hämtad från Bibel 2000. I övrigt är citaten hämtade från Svenska Folkbibeln 15.

Vill du hjälpa till?

Vi befinner oss bara i början av en kris som kan hålla på länge. Vi vet än inte vilka nya behov vi kommer att möta. Vi håller alla ännu på att lära oss hur vi ska hantera allt.

“Lär oss” bad Jesu lärjungar. I själva verket är det den bönen som gör oss till lärjungar. Vi är inte färdiga. Vi vet inte allt och kan inte allt. Men om vi är beredda att lära oss kan vi växa och utvecklas och dessutom hitta nya vägar.

“Lär oss” ber också vi dessa dagar. “Lär oss Gud att ta hand om varandra och att tjäna vår omgivning troget och klokt.”

Vill du lära dig tillsammans med oss och göra en insats för människor genom vår kyrkas arbete är du varmt välkommen med i arbetslaget. Just nu ser vi följande behov. Återkom gärna till den här sidan längre fram… när vi lärt oss mer.

Vi söker dig som är beredd att ringa en medmänniska

Vi söker dig som redan tillhör vår församling och som därför redan har en viss kontakt med våra äldre. Vi vill starta upp TELEFONOMSORGEN. Vi ber dig att ringa upp och att hålla kontakt med en grupp av våra äldre, kanske tio personer, för att se hur de mår och vad de kan behöva hjälp med. Du kan läsa mer om TELEFONOMSORGEN här.

Vi söker dig som vill göra en praktisk insats

Vi söker dig som skulle kunna hjälpa dem som har svårt att komma ut och handla mat just nu? Det kan även finnas andra praktiska saker att hjälpa till med. Kontakta vår omsorgspastor Birgitta Olsson Claesson, se kontaktuppgifter här, om du känner att detta är en uppgift för dig.

Vi återkommer…

TELEFONOMSORGEN

Om att vara församling i coronavirustider

”Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra.” (1 Petr 4:8)

Tiderna ser olika ut. Verksamheten växlar. Men detta förblir. Att vara församling är i grund och botten att älska. Och just nu, i en tid där så mycket förändras, blir därför frågan hur vi kan älska varandra, klokt, på rätt sätt och uthålligt. Hur kan vi vara församling för varandra dessa dagar?

Ett sätt vi kan visa kärlek till våra äldre, liksom till dem som av andra skäl isoleras till sina hem, är att använda telefon. Kan man inte komma till komma till kyrkan kan man ju alltid ringa till kyrkan. Dessutom kan kyrkan ringa upp. 

Vill du vara en av dem som ringer för att ställa några enkla frågor och för att bry dig om någon annan en stund?

Det är enkelt och går att göra hemifrån på tider som passar dig. Dessutom har vi några redan förberedda frågor vi önskar att du ställer. Om du kontaktar vår omsorgspastor Birgitta Olsson Claesson kan vi ge dig både frågor och personer vi vill hålla kontakt med. (Se kontaktuppgifter nedan.)

Önskar du kontakt med oss via telefon kan du alltid ringa oss

Det kan handla om behovet av att få prata en stund, liksom om andra mer konkreta behov, som t.ex. att få hjälp med matinköp eller annat.

Tveka inte att kontakta oss om du behöver hjälp!

Frågor vi gärna ställer

  • Hur mår du?
  •  Har du någon som hjälper dig praktiskt, med matinköp eller annat?
  •  Har du tillgång till mail, och vill du i så fall ha våra veckobrev?
  •  Önskar du samtal med någon av våra pastorer?

Kontaktuppgifter

Birgitta Olsson Claesson, omsorgspastor, 076-0304281, birgitta@tabernaklet.se

Micael Nilsson, föreståndare, 070-2010167, micael@tabernaklet.se

Hur kan vi bli uppfyllda av Anden?

Föreläsning, En Timme Bibel, 2020-02-26, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson

Under vårens En Timme Bibel följer vi ett genomgående tema: ”Anden och kyrkan”. Varje kväll handlar om någon aspekt av den helige Andes verk i och genom våra liv. 

Första kvällen, i januari, började vi med den första och mest grundläggande frågan: ”Vem är den helige Ande?”. 

Ikväll frågar vi: Hur tar vi emotGuds Ande? Paulus skriver nämligen att vi ska låta oss uppfyllas av Ande? Och Jesus andas på lärjungarna och säger: – Ta emot den helige Ande!

Kväll tre kommer att handla om begreppet ”Andens frukter”. ”Andens frukter” står för vad Anden gör i oss och med oss. När Guds Ande kommer in i våra liv börjar vi förvandlas. Andens frukter är resultatet av Guds närvaro i våra liv. Paulus talar om dessa frukter som, Gal 5:22-23: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. 

Den fjärde kvällen berör ett stort ämne, nämligen ”Andens gåvor”. Jag läser i 1 Kor 12:11: ”i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.” Anden begåvar oss. Vad kan det betyda?

Den femte och sista kvällen kommer att beröra Guds ledning. I Bibeln leder Guds Ande människor genom allehanda situationer. Det är med andra ord en del av den kristna erfarenheten att vara ledd av Anden. 

Men ikväll ska vi alltså ta oss an frågan: Hur kan vi bli uppfyllda av Anden? Låt oss då börja rätt, d.v.s. med Bibeln. Först ger vi ordet till Johannes Döparen som säger, Matt 3:11: ”Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld.”

Efter detta lyssnar vi till Jesus, som säger i Apg 1:8:”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

En ny tid

Med pingstdagen inleds en ny tid. Den är nämligen inte bara en enskild händelse. Andens utgjutande över lärjungarna på pingstdagen är en portalupplevelse, en introduktionav en ny tid; av den tid profeten Joel profeterar om i Joel 2:28: ”Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner.” 

Vi ska inte förstå det här som att Guds Ande inte hade utgjutits förr. Guds Ande berörde och uppfyllde många människor också i Gamla testamentet, men då handlade det alltid om att Gud utsåg särskildamänniskor till särskildauppgifter i särskildatider. 

Vi läser t.ex. att farao säger om Josef i 1 Mos 41:38-39:  ”’Finns det någon som har Guds ande som denne man?’ (…) Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du.’” 

Vi läser också om hur Gud säger om Besalel, en hantverkare och konstnär som får i uppgift att arbeta med iordningställandet av föremål för gudstjänsten, i 2 Mos 31:2-5: ”Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten.”

Är inte det intressant? Guds Ande fyllde Besalel så att han blev skicklig i sitt hantverk och i sitt konstnärliga skapande. 

Dessutom läser vi hur Guds Ande uppfyller Josua, 4 Mos 27:18: ”Herren svarade Mose: “Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden”. Och om David läser vi, 1 Sam 16:13: ”Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver.” 

Det finns många liknande berättelser, men det Joel nu ser i en profetisk syn är någonting mer än att Gud utgjuter sin Ande över vissa enskilda individer. Joel ser en ny tid. Joel ser hur Guds Ande kommer över vanligt folk, Joel 2:28-29: ”Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.” 

När Jesus fullbordat frälsningsverket lades en grund för en ny tiddär var och en som tror på Jesus kan ta emot Guds Ande i sitt liv till frälsning och pånyttfödelse, men också över sitt liv för att bli utrustade med Guds kraft. 

Så, en gång till: Med pingsten kommer en ny tid där Guds Ande kommer över ”var och en”.

Alltså blir det naturligt för Paulus att fråga, när han kommer till staden Efesos i Apg 19, och där möter en grupp lärjungar som verkar ha rätt många luckor i sin kunskap om vad kristen tro är, Apg 19:2: “Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” Det visar sig att de aldrig hört talas om den helige Ande: ”De svarade honom: ’Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande.’” 

Alltså får de nödvändig undervisning. För kunskap är viktigt, men dock inte allt. Förutom kunskap behöver vi också hjälp att ta emot. Efter att ha undervisat dessa lärjungar lägger därför Paulus också sina händer på dem. Och då läser vi att Guds Ande kommer över dem, vilket förvandlar församlingen dramatiskt. En liten grupp på en handfull män blir en av de mest inflytelserika församlingarna i Apostlagärningarna och dessutom ett missionscenter varifrån evangeliet går ut över hela Mindre Asien. 

När senare Paulus skriver ett brev till de kristna i Efesos vet vi alltså att de hade upplevt Guds Ande i sina liv. Trots detta, skriver han, vilket visar att vår erfarenhet Anden handlar om något som måste vårdas och förnyas, Ef 5:18: ”Låt er (…) uppfyllas av Anden.” 

Du får tag på poängen här, inte sant? Relationen till Guds Ande är helt grundläggande för en kristen människa. Fast Anden ännu inte kommit över alla, d.v.s. redan före pingstdagen, säger Jesus till lärjungarna i Joh 14:16-17: ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.”

– Ni känner honom, säger Jesus. Anden förblir hos er och i er. Så beskriver Jesus det naturliga kristna livet. Och om de första kristna läser vi, Apg 13:52, Bibel 2000: ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.”

Skilda upplevelser

När vi nu ska försöka fördjupa oss i vad det här betyder och hur det kan bli möjligt också i våra liv finns det några saker vi behöver reda ut. Det första handlar om två begrepp i Bibeln. Det andra handlar om våra erfarenheter av karismatiken, d.v.s. våra erfarenheter i frågor som berör just våra upplevelser i samband med undervisningen om Anden, och hur kyrkan hanterat allt omkring det. 

Karismatiken är ett område som innehåller mycket glädje, för många av oss, men också en del smärtsamma upplevelser, eftersom det har blivit fel ibland. Undervisningen omkring Anden har då och då blivit ämne för heta debatter som söndrat kyrkor. Och ibland har människor varit ovarsamma. Det har t.o.m. begått rena övergrepp i den helige Andes namn. Vilket betyder att jag möter människor som genast intar en avvaktande hållning när vi kommer till undervisningen om Anden. Med andra ord borde vi adressera det problemet om vi verkligen ber om att kyrkan, också vår lilla församling, ska få beröras av Guds Ande. Vi behöver skapa trygghet i frågan, så att människor vågar vara öppna. D.v.s. vi behöver berätta vad vi menar och vad vi inte menar när vi ber om en andeutgjutelse. Jag försökte resonera omkring det i förra veckans veckobrev där jag skrev om min längtan efter en klokkarismatik.

Vad ska det heta egentligen?

Vi börjar med två begrepp som vi behöver ha någon slags förståelse för. Många gånger har vi nämligen debatterat saker och ting helt i onödan, p.g.a. att vi inte förklarat för varandra hur vi uppfattat vissa begrepp och vad vi själva menar med dem. 

Jag minns hur jag gick på en bibelskola när jag var ung, och en debatt som då helt höll på att gå över styr mellan två unga män som inte var överens om huruvida det skulle heta att man blev ”döpt i den helige Ande” eller ”fylld av den helige Ande”. Debatten blev allt hetare. Tillslut föreslog den ene att de skulle gå ut och göra upp om det. Tack och lov lugnade den gången debatten om att få bli fylld av fridens och glädjens Ande ner sig utan att någon kom till skada. 

Nu är dessa två unga män inte de enda som funderat över det här. Det finns nämligen en djupare fråga i själva frågan, nämligen frågan om när en kristen människa egentligen ”får den helige Ande”. För att göra det enkelt skulle man kunna säga att en del tänker att man får den helige Ande när man kommer till tro, eller med Jesu ord blir ”född på nytt”. Och det är det hela. 

Andra tänker istället att du får andligt liv, när du blir ”född på nytt” men att du också behöver fyllas av Guds Ande för att rustas för tjänst i Guds rike, enligt Apg 1:8: ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig…”

Dessutom finns det en hel del olika uppfattningar vad det är som ska skenär Guds Ande kommer över oss. I viss pentekostal (pingströrelsen och den karismatiska rörelsen) undervisning har det betonats att man måste tala i tungor för att det ska gälla som ett dop i den helige Ande. Andra har tänkt annorlunda om detta. Och så har nya frontlinjer i debatten dragits upp.

Jag väljer att luta mig mot en teolog jag vet att många av er har stort förtroende för, John Piper, som tjänat som pastor i 33 år i Bethlehem baptist church i Minneapolis; en församling som har vissa gemensamma rötter med vår. 

Jag har själv fått god hjälp av hans artikel ”Be Filled with the Spirit” och har några exemplar med mig för den som önskar ett. Jag har dessutom gjort en enkel översättning av den till svenska. Den är inte lika bra, men den fungerar i allt väsentligt. Jag citerar John av tre skä1: 1) Jag har stort förtroende för honom, 2) Jag upptäckte att han såg på saken på samma sätt som jag själv… och 3) Jag kanske behöver någon att gömma mig bakom i händelse av att någon vill gå ut och göra upp med mig efter studiet…

Jag ska försöka göra det enkelt. Att bli fylld av Anden är att bli fylld av Guds glädje. Denna nya glädje kommer att göra oss starka, Neh 8:10: ”glädje i Herren är er styrka”. 

John Piper uttrycker det som att vi uppfylls av den glädje som strömmar mellan Gud Fadern och Gud Sonen, när de gläds över varandra.Det är vackert sagt.

Ibland talar Bibeln om erfarenheten av Anden som att vi blir ”döpta i den helige Ande” men andra gånger som att vi ”fylls av Guds Ande”. Det verkar direkt fånigt att fastna i en debatt om vilken etikett som är den rätta att sätta på upplevelsen, så låt oss försöka reda ut det här.

Begreppet ”döpa i helige Ande” myntades av Johannes Döparen. Alla fyra evangelierna återger hans ord: “Han (d.v.s. Jesus) ska döpa er i den helige Ande och eld.”  (Matt 3:11; Mark 1: 8; Luk 3:16; Joh 1:33). 

De enda författare som använder begreppet är Lukasi Apostlagärningarna och Paulusi Första Korinthierbrevet. 

Lukas använder begreppet två gånger, (Apg 1: 5; 11:16). Paulus hänvisar till det en gång, (1 Kor 12:13). 

Jag citerar John Piper: ”(…) jag tror inte att Paulus och Lukas använder orden på samma sätt. För Paulus är begreppet praktiskt taget identiskt med pånyttfödelsen (frälsningen). För Lukas är det istället väsentligen samma sak som att bli uppfylld av Anden, med hänsyftning på den första gång vi upplever denna uppfyllelse av Andens fullhet.

Jag ska, mycket kort, försöka förklara varför jag tror så. För det första får vi aldrig ta för givet att ett visst begrepp betyder exakt samma sak varje gång det förekommer i Skriften. God bibeltolkning låter ett ord, eller ett begrepp, betyda just vad det betyder i sitt omedelbara sammanhang. 

Begreppet kanske då inte alltid används på samma sätt överallt. Det kan ha ett annat innehåll på ett ställe, jämfört med hur det används på ett annat, utan att det betyder att det motsäger vad som lärs i Bibeln som helhet.”

Så här är det: Paulus använder begreppet ”döpt i den helige Ande” en gång, 1 Kor 12:12-13: ”Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.”

Här tänker Paulus på andedopet som det som gör oss till medlemmar i Kristi kropp, d.v.s. på den nya födelsen, eller frälsningen, där vi fick andligt och evigt liv. Då kom Guds Ande kom in i våra liv.

Lukas använder däremot begreppet ”döpt i den helige Ande” på ett annat sätt. D.v.s. han lär inte något annat om Anden eller frälsningen än vad Paulus gör, men han använder begreppet på ett annat sätt. Hos honom är detta att bli ”döpt i den helige Ande” detsammasom att vara ”fylld av Anden”. Möjligen kan man säga att Lukas använder begreppet ”döpt i den helige Ande” särskilt om hur detta sker första gången i en människas liv. 

Låt oss se på ett exempel där Lukas varvar begreppen om vartannat, och där de i båda texterna betyder samma sak hos honom. I Apg 1:4–5 läser vi hur Jesus befaller lärjungarna att stanna i kvar: ”Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: ’Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.’” Här använder Jesus begreppet ”döpta i den helige Ande.”Men lyssna nu till hur Lukas beskriver det när pingsten väl kommer, Apg 2:1-4: ”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.Alla uppfylldes av den helige Andeoch började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.”

I Apg 1 lovar Jesus att lärjungarna kommer att bli döpta i Anden. I Apg 2 beskriver Lukas detta som att de blev fyllda av den helige Ande. Med andra ord betyder dessa begrepp samma sak för honom. 

Återigen lär de inte två olika saker om Anden eller frälsningen, men de använder begreppet ”döpta i den helige Ande på två olika sätt. Hos Paulus handlar det om den nya födelsen. Hos Lukas handlar det om att bli fylld av Anden och rustad till tjänst. Paulus använder det för att tala om det nya livet. Lukas talar om det för att betona vårt behov av kraft för att kunna leva detta nya liv. 

John Piper igen: ”Vad som hittills är klart är åtminstone detta: Om någon frågar dig, “Har du blivit döpt i den helige Ande?”, borde du först ställa motfrågan, “Vad menar du med att bli ”döpt i den helige Ande?” Så många av våra diskussioner kunde nämligen undvikas om vi bara började med att definiera vad vi menar med våra ord. Anta då att frågeställaren menar detta: ”Att bli döpt i den helige Ande är en upplevelse av Gud efter din omvändelse där Guds Ande faller över dig så att du talar i tungor.”  Vad skulle vårt svar då vara? Vissa av oss skulle säga: “Ja, det har jag upplevt. ”Andra skulle säga, “Nej, jag har aldrig talat i tungor.” Istället borde vi nog svara: “Jag tror inte att din definition av andedopet är biblisk.” Det går nämligen inte att utifrån Apostlagärningarna hävda att andedopetalltidska åtföljas av tungotal. Paulus lär tvärtom i 1 Kor 12:10 att Gud inte ger tungotalets gåva till alla. Att bli döpt i den helige Ande kan, men måste inte, leda till glossolalia (tungotal). Att vi måste tala i tungor för att ha varit med om ett andedop får inte stöd av vare sig Lukas eller Paulus.”

John fortsätter sedan med att betona att han inte alls avvisar tungotalets värde även i vår tid. Han menar bara att man inte kan hävda utifrån Nya testamentets texter att tungtalet alltid måste följa en andeuppfyllelse. Vilket ju tyvärr är ett påstående som skapat tvivel och onödig kamp hos många människor vars upplevelse av Anden ifrågasatts eftersom de inte talade i tungor. 

Han fortsätter: ”Men nu tillbaka till den som frågar om du har döpts i den helige Ande. Om han använder Paulus definition och alltså frågar “Har du förenats med Kristus, genom Anden, så att du är en del av hans kropp?” (1 Kor 12:12) kan förstås alla kristna svara: “Ja, jag har verkligen blivit döpt i den helige Ande.” Och om frågeställaren använder Lukas definition och menar: “Har du någonsin varit så uppfylld av den helige Ande att du flödat över av glädje, fått kraft att förlåta synder och frimodighet i ditt vittnesbörd?” – skulle svaret kunna vara “ja” för alla kristna, men är det förmodligen inte.”

John Piper sammanfattar: ”även om uttrycket ”döpt i den helige Ande” används på olika sätt av Paulus och Lukas, ser de på vårt behov och Guds ingripande och handling på samma sätt.”

Jag tycker att detta var klargörande. Ofta har debatterna blivit en debatt om ord. Om vi alla är överens om att en människa måste bli född på nytt och dessutom är överens om att vi behöver fortsätta att söka Gud även efter vår pånyttfödelse för att få uppfyllas allt mer av Guds Ande, är vi överens om det viktigaste. 

Om du nu vill kalla det för att ”bli döpt i den helige Ande” eller att ”bli fylld av den helige Ande” tycks det finnas utrymme för både det ena och det andra i bibeltexterna.

Vad Jesus lär oss

Själv tänker jag att allt detta illustreras bäst i Jesu liv. 

För det första säger Bibeln att Jesus inte gjorde sina under för att han var Guds son. Tvärtom skriver Paulus i Fil 2 att Jesus avstodsina möjligheter som Guds son när han valde att bli människa. Även om han var Guds son, och själv Gud,  var han alltså som människa beroende av Guds Ande. 

För att verkligen kunna vara vårt föredöme måste Jesus träda ner från tronen och födas som ett litet hjälplöst barn och som en människa som under sina år på jorden var lika beroende av Gud som vi är. Låt oss tänka en stund på Jesu relation till Guds Ande. För det första kan vi säga att Jesus blev född av Anden, inte sant. Genom jungfrufödelsen p.g.a. att Guds Ande rör vid Maria föds Jesus in i tillvaron. 

Men även om Jesus nu var född av Anden ser vi att han behövde ta emot någonting mer av Anden, när han står inför att gå in i sin tjänst, Matt 3:16-17: ”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: “Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje.’” 

Jesus behövde den helige Ande för att rustas för tjänsten. Varför? Jo, för att han stigit ner från tronen och lagt sina gudomliga krafter åt sidan en stund, för att vara som en människa bland människor. 

Och nu, nu närAnden sänkt sig över Jesus, läser vi i Luk  4:1-2: ”Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen, där han frestades av djävulen i fyrtio dagar.”

Nu heter det alltså om Jesus att han var uppfylldav Anden. 

Därefter ser vi att Jesus ofta drar sig undan för att förnyas i sin relation med den helige Ande. Jesus levde nämligen, precis som vi, under slitsamhetens och kravens erosion. 

Vilken vacker bild av treenigheten är inte det här? Sonen måste vara ensam med Fadern för att fyllas av Anden. Och därmed har Jesus själv, med sitt gestaltat relationen till Anden och visat oss vägen in i ett djupare andligt liv. Först måste du ta emot Jesus så att du blir född på nytt. När du blir född på nytt blir du född till andligt och evigt liv. 

Därefter behöver du rustas för tjänst. 

Men det slutar inte där. Gud fyller dig. Men livet tär. Oron nöter. Alltså behöver du om och om igen bli förnyad i din relation till Guds Ande. 

Samma mönster finner vi i Efesierbrevet. Först förstår vi att de troende i Efesos verkligen har tagit emot Guds Ande, Ef 1:13: ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.”

I Ef 4:30 skriver Paulus att de också behöver vårda den relation till Guds Ande de fått: ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.”

I det 5:e kapitlet får vi veta hur vi kan leva så att vi inte bedrövar Guds Ande: lev i kärlek, lev rent, lev tacksamt, lev generöst o.s.v. 

Och till sist, i Ef 5:18, får dessa människor, som alltså har tagit emot Guds Ande höra att de ska låta sig uppfyllas av Ande. Själv försöker jag tänka på detta genom att göra bönen om att få bli fylld av Guds Ande till en daglig bön.

Hur tar vi emot?

Så, nu till den helt avgörande frågan: Hur tar vi emot den helige Ande? Hur kan vi bli uppfyllda av Guds Ande? 

Jag citerar John Piper igen. Han skriver om hur Gud kan tänkas besvara våra böner om Guds Ande: ”De sätt som Gud därefter väljer att besvara alla dessa böner på kommer förmodligen att bli lika många som det finns människor. Bönesvaret kan komma i en tumultliknande upplevelse av extas och tungotal. Det kan också komma i en tumultliknande upplevelse av extas utantungotal. Det kan komma mitt i en kris där du överlåter dig själv till Gud. Och det kan komma gradvis, genom en stadig diet av Guds ord, bön, gemenskap, tillbedjan och tjänst. 

Men hur det nu än kommer så kommer Gud att besvara dessa böner, eftersom vår första upplevelse av Andens fullhet bara är början på en livslång strävan efter att fåförbliandefyllda kristna.”

Ska vi här bara klargöra för oss själva att Gud inte är svårövertalad eller motvillig när det kommer till att besvara våra böner. Tvärtom säger Jesus, Luk 11:11-13: ”Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? Eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Jesus får det att låta enkelt. Vi kommer som barn till Gud och ber i vår barnslighet: – Gud ge oss den helige Ande? Och då kommer Gud att besvara våra böner. 

Kan det vara så enkelt? 

Det kan förstås finnas försvårande upplevelser och viss undervisning som försätter oss i kramp omkring hur vi ska uppleva mötet med Guds Ande. Människor som själva mött Gud på ett visst sätt har tänkt att vi alla måste möta Gud på samma sätt som de. De kan ha varit välmenande förstås, men det har ändå ofta fått som resultat att det knutit sig inom många som inte kunnat uppleva eller uttrycka sig på samma sätt som de. 

Men du… tänk om det är enkelt. Jag berättade i förra veckans veckobrev om en predikan jag lyssnat till; en predikan av Carl-Erik Sahlberg,f.d. kyrkoherde i S:ta Clara församling. Carl-Erik berättade om sin erfarenhet. Han längtade efter Guds kraft men var skeptisk till många ”andliga” uttryck. Efter många om och men bad han dock en kvinna att be för honom. Det skedde enkelt och odramatiskt, vid ett bord, efter ett samtal och efter en kopp te. Kvinnan bad. Carl-Erik upplevde inget särskilt. Efteråt skjutsade han hem henne. Nästa dag gick han till jobbet. Han var fortfarande inte särskilt känslomässigt berörd, men noterade att Gud började bekräfta hans tjänst på ett nytt sätt; människor kom till tro och frukten av hans arbete blev tydligare. Carl-Erik refererar till den händelsen som den näst viktigaste (efter frälsningsbönen) i hans liv. Jag gladdes över enkelheten i berättelsen. 

Jag tycker också om John Pipers ord. Upplevelsen av att få bli fylld av Guds Ande kan vara tumultartat omskakande. Låt oss inte förneka eller föraktadet. Men den kan också komma helt stilla, och genom en stadig kost av bön, bibelläsning och kristen gemenskap. Och Carl-Erik säger ju att han inte upplevde någonting. Men det intressanta är inte hur du upplever det när Guds Ande rör vid dig, utan vad som sker med dig. Jesus säger inte att ”När den helige Ande kommer över er ska ni skratta, gråta eller bli helt stilla.” Jesus säger, Apg 1:8: ”när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen

Guds Ande kommer alltså inte i första hand för att vi ska kännaen massa saker, även om vi inte heller ska sträva efter en känslolös kristendom; för viss är det viktigt att få känna ibland? Visst vill du känna glädje, inte bara veta vad glädje heter på grekiska? Och visst vill du känna dig älskad! Men i slutändan får vi inte Guds Andes kraft för att vi ska känna utan för att vi ska tjäna.

På ett sätt kan vi verkligen säga att det inte finns någonting vi själva kan göra för att bli uppfyllda av Anden, som att det skulle handla om tekniker eller besvärjelser. Bibeln berättar om en man som ville köpa Andens kraft, Simeon i Apg 8:18-20: ”Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: “Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.” Petrus sade till honom: “Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!” Om Guds Ande kunde köpas vore Guds Ande bara för de rika. Men så är det nu inte. Du kan inte köpa Guds Ande, vare sig med dina pengar eller med din duktighet.

Att ställa sig i vinden

Jesus liknar Anden med vinden som drar dit den vill. Ingen av oss kan kontrollera vinden. Men vi kan göra en sak. När det blåser kan vi ställa oss i vinden och beröras av den. Och om rummet blir instängt och unket kan du öppna ett fönster och låta vinden dra genom rummet. Så hur kan vi då göra det? Hur kan vi ställa oss i vinden? Hur kan vi öppna upp våra hjärtan så att Andens liv kan dra genom varje rum?

1. För det första talar Bibeln om att ta emot förbön och om handpåläggning. Det var ju så det gick till när de troende i staden Efesos tog emot Guds Ande. Det skedde genom bön och handpåläggning. På samma sätt skriver Paulus till Timotheos, 2 Tim 1:6: ”Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.”

2. Lär av Jesus; d.v.s. gå åt sidan med Gud, sök stillheten och sök Gud i stillheten för att förnyas i din gudsrelation. Ta en bönedag. Åk på en retreat. Gör en skogspromenad till en bönevandring.

3. Lär av människor. Sök upp dem som har någonting i sitt liv som du längtar efter. Jag brukar intervjua vänner som mött Gud och lärt sig något jag behöver lära. Hebr 13:7 säger: ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro.”

4. Vi får hjälp att förstå hur vi ska gensvara på Paulus uppmaning att låta oss fyllas av Anden om vi läser texten i sitt sammanhang, Ef 5: 18-20: ”Låt er i stället uppfyllas av Anden och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan. Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.” Lev i församlingen. Tillbe Gud. Ta hjälp av psalmer, hymner och andliga sånger. Lyssna på andlig musik. Sjung. Be och tillbe. Läs din Bibel. Allt detta hjälper oss att öppna hjärtats dörr så att Andens vind kan dra genom livet.

Alla fylldes av helig Ande

Innan vi avslutar, låt oss försöka ta dessa ord till våra hjärtan.Alla ”fylldes av helig ande.” Jag längtar efter en fördjupad erfarenhet av detta. Och jag tror att den är möjlig. För 2000 år sedan föll Guds Ande över ett antal vanliga människor. Då inleddes en ny tid. Och vi lever fortfarande i denna tid, d.v.s. i den tid där Gud utgjuter sin Ande över vanliga människor med öppna hjärtan.

Guds lösning för våra tomma liv är fortfarande detta: Alla ”fylldes av helig ande.” Guds lösning på vårt behov av kraft och stöd för att kunna fullborda missionsbefallningen är fortfarande detta: Alla ”fylldes av helig ande.” Alltså landar vi till sist i dessa ord från Jesus, Joh 20:22: ”Ta emot den helige Ande!”

Man kan tala om kyrkans kris på många olika sätt. Man kan tala om den som en lärokris, d.v.s. en kris som handlar om att vi inte riktigt längre vet vad vi tror. Vi kan tala om en moralisk kris och vi kan tala om en kris för det gemensamma, d.v.s. för församlingsbygget som ofta får ge vika för våra egna små personliga projekt. Men framförallt borde vi nog tala om en kraftlöshetenskris som har sina rötter i att det inte längre kan sägas om oss på samma sätt som förr att ”glädje i Herren är er styrka”.

Så vad kunde då vara viktigare för oss, för dig och mig och för kyrkan i stort än att på nytt få uppleva ett utgjutande av Andens kraft och liv.

Det är Guds Ande som ger oss andligt liv, fyller oss med kraft och glädje, får livet att börja glittra, bekräftar ordet med åtföljande under och tecken, öppnar skrifterna för oss och leder oss in i bön och tillbedjan.

Vem av oss längtar efter detta? Vem vill be en bön för sig själv och för oss alla? Kanske har du sådana erfarenheter i ditt liv; men de känns så avlägsna. Kanske hände något. Kanske har du svåra erfarenheter av hur det blev konstigt och fel. ”Bränt barn skyr elden.” Kanske behöver du samtala med någon om det. Men ändå, inte ska det få hindra dig från att vara det där barnet som Jesus talar om i sin liknelse, som kommer med barnslig förväntan och förtröstan till din gode himmelske Fader, som inte ger dig en orm eller en sten när du ber om hjälp, men som gärna, gärna besvarar din bön om den helige Ande. Låt oss be.

Med anledning av coronaviruset

Vi tar kontinuerligt del av den information som ges av våra myndigheter angående coronavirusets spridning samt de direktiv vi får från våra beslutande politiker omkring offentliga samlingar. 11 mars 2020, tog regeringen beslutet att följa Folkhälsomyndighetens rekommendation att förbjuda allmänna sammankomster med mer än 500 personer. Det betyder att vi tillsvidare kan fortsätta att fira gudstjänst och genomföra våra planerade samlingar i Tabernaklet. Om detta förändras, d.v.s. om dessa bestämmelser kommer att förändras så att de påverkar våra möjligheter att fortsätta vår verksamhet som vanligt, kommer vi förstås att följa de direktiv vi får och meddela det här.

Att ta ansvar för varandra

För övrigt uppmanar vi dig som uppvisar symptom på luftvägsinfektion, även lindriga, eller om du får feber, att avstå sociala kontakter som riskerar att sprida smitta. Gäller detta dig bör du alltså avstå från att närvara vid våra samlingar, liksom vid andras.

Frågor har också väckts omkring hur vi bör hälsa på varandra dessa dagar. Svaret är att vi gärna hälsar på varandra, men inte i hand, just nu. Ett leende och några varma, goda ord är en bra ersättning.

Det har alltid varit en självklar hållning i den kristna kyrkan att ta särskild hänsyn till dem som är svaga och därmed kanske också sköra av olika skäl. Detta ansvar bör vi också ta för varandra nu. Låt oss alltså hjälpas åt för att vår kyrka – och för att vårt samhälle – ska bli en så säker plats som möjligt, även för dem som är gamla och för dem som har bräcklig hälsa och som därför skulle drabbas hårt av smitta.

Vi tänker att Jesu ord också är tillämpbara här, Luk 6:31: ”Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem.”

Självklart vill vi också be, för vårt land och för världen, för våra myndigheter och politiker, samt för all sjukvårdspersonal som nu har ett svårt arbete framför sig.

Dessutom vill vi uppmana oss alla att vara vid gott mod, mitt i allt. Trots världens oro bekänner kyrkan en god och barmhärtig Gud, beredd att möta oss i all vår nöd: ”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.”(Ps 46:2)

Vad kan du göra för att undvika smitta?

En allmänt förebyggande åtgärd mot luftvägsinfektioner är att undvika att röra vid ansiktet eller ögon samt att undvika nära kontakt med sjuka människor.

Tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten, före måltid, mathantering och efter ett toalettbesök. Handsprit kan vara ett alternativ när du inte har möjlighet till handtvätt.

Genom att hosta och nysa i armvecket eller i en pappersnäsduk hindrar du smitta från att spridas i din omgivning eller från att förorena dina händer.

Stanna hemma när du är sjuk för att undvika att smitta människor på bussen, ditt arbete eller där du är nära andra. (Källa: folkhalsomyndigheten.se)

Ordförande och pastorer, Tabernaklet, Göteborg