En helg med många budskap
Så här berättar Lukas, Apg 1:6-11: ”När de nu var samlade frågade de honom: ’Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?’ Han svarade dem: ’Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.’ När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: ’Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.’”
På något sätt har Kristihimmelsfärdshelgen hamnat i skymundan. Den har blivit så mycket annat. Kristihimmelsfärdsdagen har till exempel sedan år 1925 också varit Folknykterhetens dag. Det är väl lovvärt. Jag vet inte hur många som tänker på folknykterheten denna dag, men det borde vi nog göra, denna dag och andra. Överdriven alkoholkonsumtion och missbruk av droger står bakom många personliga tragedier och många stora samhällsproblem.
Kristihimmelsfärdshelgen har på senare tid också blivit tid för så kallade ”kosläpp”, lite beroende på när den infaller. Men kanske är det framför allt så att Kristi himmelsfärd blivit en långhelg då många planerar in tid för att få båten i sjön, arbeta på fritidshuset eller i trädgården eller kanske för att träffa släkt och vänner. Det är bra alltihop. Ändå är det lite illa att vi missar den verkligt stora poängen med helgen, för budskapet om Kristi himmelsfärd är en mycket central sak i den kristna teologin. Evangelisten Markus som visste att formulera sig kort och koncist skriver, Mark 16:19: ”När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.”
Kristi himmelsfärd är en helg med många budskap. Här är några:
1. Kristi himmelsfärd fullbordar påskens budskap
Jonas Jonsson, teologie doktor och biskop emeritus: – Man måste se den här helgen som en final på påskhögtiden. Utan Kristi himmelsfärd förlorar påsken sitt uppståndelsebudskap. Det viktiga med påsken är nämligen att Kristus återförenas med sin fader. Det säger oss att Gud fortfarande lever och verkar och talar om Kristi närvaro här och nu. Att många kan uppleva Guds närvaro är tack vare att Kristus är återförenad med Gud. (Källa: Dagen, 18 maj 2012)
Kristi himmelsfärd, d.v.s. Jesu återvändande hem och återinsättande på maktens högra sida, förutsägs på ett förunderligt sätt i Ps 110:1-2: ”HERREN sade till min Herre: ’Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’ Din makts spira ska HERREN sträcka ut från Sion. Härska mitt bland dina fiender!’”
Detta är Faderns ord till Sonen, efter hans fullbordade verk. Efter Jesu liv, död och uppståndelse får han tillbaka den plats han lämnade när han kom för att leva som människa på jorden, platsen vid Guds högra sida. Från den platsen får han nu se hur det han gjort får konsekvenser i människors liv och i historien fram till den dag han ska komma tillbaka till oss för att slutföra allt.
2. Jesu himmelsfärd knyts samman med pingsten
Joh 16:7: ”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”
Jesus har satt sig. Han har återinsats på Guds högra sida. Nu sänder han sin Ande över sin kyrka. Detta inleder församlingens tid på jorden, församlingens och Andens tid, ”när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft”.
När Jesus gjort det som måste göras kan Anden fortsätta verket, Joh 7:38-39: ”’Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.’ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.”
3. Och sist, Jesu himmelsfärd rymmer ett löfte om hans återkomst
Det finns en underbar rikedom i detta. Kristi himmelsfärd handlar om vad Jesus gjort, vad Anden gör och hur allt en dag ska slutföras: ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”
Så… gå gärna på ett kosläpp i helgen, sätt ut båten i sjön och några frön i marken… eller vad du nu tänkt, men glöm inte att också göra som lärjungarna. Lyft blicken mot Himlen en liten stund och tänk på att Jesus, trots allt som händer i världen och hur svårt det än ser ut, sitter på Guds högra sida, att Anden verkar i världen och att allt en dag ska fullbordas och skapelsen bli ny, Upp 21:5: ”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’”
Micael Nilsson
Pastor, Tabernaklet, Göteborg
Månad: maj 2023
Upprätad
De stora stormarna välter träden.
Den ständiga vinden kröker dem.
Vid havsbandet kan man ibland få se träd i förunderliga formationer. Några ligger t.o.m. tryckta ner mot marken innan de till slut orkar resa sig. Det är en märklig syn. Ett fullvuxet träd är starkt. Vad är det för krafter som kan bemästra och kröka den annars så rakryggade och stolta tallen? Svaret är: Det ständiga. Den ständiga vinden, den som dagligen ligger på från havet in mot land.
De stora stormarna välter träden.
Den ständiga vinden kröker dem.
Jag besökte den förföljda kyrkan i Egypten. Jag hade förväntat mig att få möta en försiktig och lågmäld kyrka. Förföljelsen mot de kristna hade varit svår de senaste åren. Några hade dött för sin tro. Men jag mötte en uppfriskande frimodighet från människor som bad för sitt land och stolt bekände sin tro. På vägen hem från flygplatsen tänkte jag på den egyptiska kyrkan och på den svenska. Förföljelsens stormar hade inte knäckt mina egyptiska vänner. Den hade väckt dem. Varför är vi då så ängsliga, undrade jag, så nedtystade och flackande med blicken? Vi slipper vara rädda för förföljelse, men gör det alltid kampen så mycket enklare? Vår kamp är av annat slag. Den utspelar sig i den svenska tysta överenskommelsen om att inrätta sig i ledet, att inte sticka ut, att inte vara annorlunda. Sekulariseringen är en nordanvind, ishavskall.
”Träd är sämre skyddade mot nordanvinden, eftersom vinden oftast kommer från andra håll, och träden har byggt sitt vindmotstånd utifrån det”, säger reportern på SVT efter stormen Alfridas framfart i januari 2019. Stormen hade tydligen orsakat ovanligt stora problem just för att det var en nordanvind. Det visste jag inte. Så intressant. Den stora tallen har förberett sig på västanvindens framfart, på sunnanvind och östanvind. Dess rötter har växt för att klara dem väl. Men mot nordanvinden sänker den sin gard.
Vi har levt i den vinden så länge, växt i sekulariseringens nordanvind… och krökts med tiden, in mot tystnaden, mot förlorad frimodighet och i värsta fall in mot skammen. Jag skäms inte för evangeliet, säger Paulus. Vad säger vi?
Eleven i skolan får veta att vetenskapen bevisat att Bibeln har fel, som att läraren vet så mycket om Bibeln. På lunchrasten på arbetsplatsen får du höra att någon varit på en fest, men att ”det var tråkigt som i kyrkan”, eller kanske t.o.m. ”tyst som i kyrkan”. Den nytillsatte ministerns lämplighet ifrågasätts eftersom hon visar sig vara en troende kristen. Kan människor som tror på ”vidskepelse” styra ett land? undrar den politiske kommentatorn. Och ser du på en film och det nu skulle finnas en pastor med i handlingen så är det förmodligen han som är mördaren… Jag spetsar kanske till det, men faktiskt inte särskilt mycket. Det är bara det att detta pågår hela tiden, som ett bakgrundssorl i våra liv. Och till slut gör det något med oss. Vi börjar hålla med. Inte medvetet förstås, men ändå inte desto mindre. Sakta börjar vi tänka på oss själva som vetenskapsfientliga, utvecklingsmotståndare, bakåtsträvande traditionalister, dömande moralister, naiva, svaga, lättstyrda… You name it.
De stora stormarna välter träden.
Den ständiga vinden kröker dem.
Ute blåser nordanvinden. Sakta tystnar kyrkan. Långsamt bleknar glädjen.
Var är vårt hopp? Hos Jesus. Så klart. Lyssna, Luk 13:11-13, SFB15: ”Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: ’Kvinna, du är fri från din sjukdom’, och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.”
Lukas berättar att kvinnan plågats av Satan i 18 år. Dag efter dag, livet i en nordanvind, det ständiga som nöter och kröker, fram till den dag som var annorlunda, den dag då Jesus kom förbi och rätade på henne.
Jag tror att samme Gud vill göra samma under i vår tid. Så många människoliv har krökts. Så många människoliv har Gud rätat på. I höst har jag arbetat i olika församlingar i 42 år. När jag skriver detta passerar ansikten i revy för min inre syn, människor som livet krökt men Gud upprättat. Han kan sådant Jesus. Han är fullständigt suverän på det. Jag tror dessutom att Gud vill göra detta med hela den kristna kyrkan i vårt land. Det går att få möta Gud, och det går att få möta Gud på nytt. Jag tror att så mycket av den väckelse vi behöver ligger här, i ett återupptäckande av hur fint det är att få vara Guds. Återupptäcker vi det återuppväcker vi säkert också både glädje och frimodighet.
Så här skriver Paulus, SFB15: ”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.”
Oavsett vad människor sagt och säger om dig, rakt in i den krökande ishavsvinden säger Jesus sitt. Genom tron har allting blivit nytt. Jesu frälsning är av yttersta kvalité. ”Du är utvald”, säger Gud. Du lyfter blicken och låter den vandra i röstens riktning. ”Du är helig”, fortsätter han. Du höjer ditt huvud för att se bättre. ”Du är älskad”, säger han varmt. Och när Gud sagt sitt har du rätat på dig.
De stora stormarna knäcker.
Den ständiga vinden kröker.
”Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar.”
(Ps 145:14, Bibel 2000)