Vem är den helige Ande?

En Timme Bibel, 200120, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson

Under vårens En Timme Bibel, som är en av våra studiesamlingar, som hålls varje sista onsdag i månaden fram till den 27 maj, kommer vi att följa en röd tråd. Det blir fem distinkta temasättningar så att man kan komma till en av dem och få ut något av det. Men genom allt går en huvudled, eller en röd tråd: ”Anden och kyrkan”. Varje kväll kommer att handla om någon aspekt av den helige Andes verk, i och genom våra liv. 

Ikväll börjar vi med den första och allra mest grundläggande frågan: ”Vem är den helige Ande?”. Det betyder att vi ska se på några viktiga bibliska huvudtankar som berör läran om Guds Ande. 

Den andra kvällen får bli lite mer personlig. Då frågar vi: Hur tar vi emotGuds Ande? Paulus skriver nämligen att vi ska låta oss uppfyllas av Ande? Och Jesus andas på lärjungarna och säger: – Ta emot den helige Ande! Detta visar på ett viktigt behov i våra liv, men också på vår aktiva delaktighet, eller på behovet av att öppna upp sitt liv och ta emot. 

Kväll tre ska handla om begreppet ”Andens frukter”. ”Andens frukter” står för vad Anden gör med oss. När Guds Ande kommer in i våra liv börjar vi förvandlas. Andens frukter är resultatet av Guds närvaro i våra liv. Paulus talar om dessa frukter som, Gal 5:22-23: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Vem av oss skulle inte vilja att detta vore en korrekt beskrivning av våra liv? Men hur ska det gå till? Hur kan detta bli allt mer sant om oss? 

Den fjärde kvällen berör ett stort ämne, nämligen det där som kallas för ”Andens gåvor”. Jag läser i 1 Kor 12:11: ”i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.” Gud begåvar människor. Anden ger gåvor till varje kristen. Vad kan det betyda?

Den femte och sista kvällen berör Guds ledning. I Bibeln leder Guds Ande människor genom allehanda situationer. Detta är alltså en del av den kristna erfarenheten. Så… vad är det att vara ledd av Guds Ande?

Varför är detta viktigt? 

Men ikväll ska vi alltså ta oss av den helt grundläggande frågan: Vem är den helige Ande? Varför är den frågan viktig? Vi kan ge många svar på det. 

Jag är andligt död utan den helige Ande. Anden är livgivaren. 

Jag är kraftlös, på tok för svag, utan Guds Ande. Paulus vet det, och skriver till kyrkan i Korinth, 1 Kor 2: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet (…) Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”

Jag är livlös, kraftlös men också hjälplös utan Hjälparen.

Dessutom är jag vilse utan Andens ledning. Jesus säger, Joh 16:12-13: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda erin i hela sanningen.”

Kanske är ändå det starkaste argumentet för varför jag som kristen borde studera vem Guds Ande är att Guds Ande är Gud. (Jag ska komma tillbaka till det snart.) Och om Anden är Gud måste det förstås, per definition, vara en viktig fråga för mig? Frågan vem Gud är är frågornas fråga. Ska vi nu börja hitta svar på den kan vi självklart inte gå förbi frågan vem Guds Ande är. Alltså kommer frågan om vem Guds Ande är alltid att vara central för den som längtar efter Gud. 

Jesus säger, Joh 14:16-17: ” jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.”

”Ni känner honom”, säger Jesus. Det kännetecknade alltså de första kristna. De kände Guds Ande. 

Här är ytterligare ett skäl till att ta sig an frågan, Joh 16:7: ”Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.”

Detta att Jesus lämnar oss, d.v.s. lämnar oss för att återfå den plats han lämnat för att bli människa, tronplatsen på Guds högra sida, för att därefter sända den helige Ande till oss är, menar Jesus, t.o.m. en bättre lösning än att han skulle stannat kvar på jorden efter sin uppståndelse. 

Det är hårdsmälta ord. Vi kunde ju annars tänka att om Jesus istället valt att stanna kvar på jorden så hade det löst allt. Och så kommer det ju att bli en dag. En dag ska Gud bo mitt ibland oss. Det är vårt framtidshopp. 

Men om Jesus stannat kvar, kunde vi tänka, hade det ju löst så mycket. Hade vi haft frågor omkring läran eller problem med splittring och annat i kyrkan, hade vi kunnat sända en delegation till Jesus i Jerusalem. Och hade vi haft personliga problem hade vi själva kunnat söka upp honom. 

Men, å andra sidan, hur skulle det sett ut om människor från hela världen kommit till Jesus med sina frågor och plågor? Kan du se den bilden framför dig? Vilken trängsel! Miljoner och åter miljoner hade kommit. – Jag har en bättre idé, menar Jesus. Jag sänder min Ande över er och in i er. Det betyder att överallt där det finns en kyrka, och på varje plats där det finns en kristen, där finns jag, genom den helige Ande. 

Genom Guds Ande kommer jag in i era liv. 

Genom Guds Ande verkar jag genom er. 

Genom Guds Ande tröstar jag er.

Genom Guds Ande leder jag er?

Genom Guds Ande utrustar jag er?

Genom Guds Ande talar jag inom er och genom er?

Genom Guds Ande, mitt i min kyrka, förvandlar jag liv, städer och länder. Det är min vision.

Så om det är så Jesus ser det… Om Jesus tycker att sändandet av Anden över våra liv t.o.m. är en bättre lösning än hans egen fysiska närvaro på jorden, måste vi få veta mer om vem Guds Ande är och vad det kan få betyda för oss om vi tar emot och lär känna Anden, så att Jesus också skulle kunna säga om oss: ”Ni känner honom”. Om Jesu vision för världens räddning är att han sänder sin Ande in i våra liv, då är det här viktigt, inte sant?

Ett sista viktigt skäl till att försöka fördjupa den här frågan är att det finns så många missförstånd omkring den. Ibland har karismatiken blivit ett slagfält. Andliga upplevelser har blivit medaljer. Kristna människor har upphöjt sig själva och sina egna kyrkor som andliga, i motsats till den oandliga kyrkan i nästa kvarter. Anden skulle ena kyrkan, men våra önskemål omkring upplevelsen av Anden har istället ofta splittrat kyrkan. Och ibland har betoningarna blivit skeva. I Andens namn har människor ibland blivit utsatta för manipulation och övergrepp. Det finns därför många som snarare hukar i bänkarna än fylls av längtan när man närmar sig ämnet. Det är förstås en oerhörd tragedi. Alltså uppmanas vi att vara både prövande och öppna inför undervisningen om den helige Andes verk. Jag tror att om vi verkligen vill komma vidare här behöver vi också våga beröra detta, och lovar med det att återkomma till det nästa gång vi möts.

Så vem är den helige Ande? Jag citerar John Stott och boken ”Kristendom, en handbok i trons grunder”: ”Jag minns att jag för några år sedan läste om en man i Kina, som hade frågor om den kristna tron men blev förvirrad beträffande den helige Ande — särskilt sedan han läst om hur Anden sänkte sig ner som en duva vid Jesu dop. ”Fadern förstår jag”, sa den kinesiske sökaren, ”och Jesus Kristus hans son, men vem är den här heliga fågeln?” Man förstår hans förvirring. Och användningen av ordet ”ande” i andra sammanhang underlättar inte precis situationen. Folk tänker sig ”den helige Ande” som något slags ande i flaskan, och är därför antingen rädda för honom eller tar honom inte på allvar.

En annan anledning till att det är svårt att förstå den helige Ande är att han är skygg, tillbakadragen och självutplånande. I motsats till oss njuter han inte av att dra uppmärksamhet till sig själv eller av att bli firad. För mycket publicitet generar honom. I stället är hans viktigaste uppgift att bära vittnesbörd både om Fadern och Sonen. Det är han som får oss att säga ”Abba, Fader”, när vi ber, och det är han som ger oss förmågan att bekänna: ”Jesus är Herre” (Rom 8:15; 1 Kor 12:3). Man har faktiskt betecknat just hans roll som ”en fasadbelysning i förhållande till Herren Jesus Kristus… När det är en bra fasadbelysning är strålkastarna placerade så att man inte lägger märke till dem…; det man ska se är bara byggnaden som fasadbelysningen riktas mot. Därför är den helige Ande den dolda fasadbelysning som lyser på Frälsaren”.

Liv ur tomhet. Ordning ur kaos.

Första gången vi läser om Guds Ande i Bibeln är i skapelseberättelsen: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.”

Är du med? Först var det mörker och tomhet. Först var det kaos och oordning. Så svävade, eller ruvade, Guds Ande över allt och skapelsens krafter frigjordes. Mörker blev ljus. Tomhet blev liv. Kaos blev ordning. Genom Andens närvaro blev ett livlöst mörker och ett öde universum, ljus, liv och ordning. Och tystnaden bröts av fågelsång.

Därefter berättar Bibeln om den stora tragedin. Människan vänder Gud ryggen. Det påverkade hela skapelsen. Paulus skriver om detta i Rom 8:18-23: ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”

Jag är en naturälskande människa. Jag älskar skapelsen. Jag följer varje nytt vårtecken noga varje år. Jag ger mig ut på långa promenader, skådar och matar fåglar, njuter av djur och natur. Och inte sällan utbrister jag med Paulus: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” 

Men ofta blir glädjen till sorg. Jag sörjer svårt efter alla rapporter om döende djur och feberhet jord och tänker att vi är på väg att iscensätta motsatsen till Guds skapelseverk. Vi ödelägger och mörklägger. Vi dödar och åstadkommer kaos. På nytt lägrar sig tomhet och mörker över världen. Skapelsen är i oordning. 

Det är in i detta Jesus kommer; in i vår mörklagda och kaotiska tillvaro. Och när han kommer säger han, Luk 4:18-19: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Ett ”nådens år från Herren” är en referens till jubelåret i det gamla Israel som firades vart femtionde år. Det året, detta nådens år, återgav man slavar sin frihet och de fattiga sin egendom. Jubelåret innebar med andra ord att saker och ting återställdes. – Jag har kommit för att återupprätta allt, säger Jesus. 

Så kom Guds Ande, som vilat över skapelsen i tidens gryning över Jesus. Han rörde vid sjuka kroppar; reste krökta människor och befriade från synd, skuld och andligt förtryck. Skapelseordningen upprättades i Jesu närhet. Guds Ande vilade nämligen över hans liv; samma helige Ande som en gång gjorde en mörk och tom tillvaro ljus och levande. 

Jesus återställde ordningen. Där mörker rådde tändes ljus. Där tomhet regerade bröt livet fram. Där kaos härskade återställdes ordningar. Detta är starkt beskrivet i en evangelietext, nämligen i berättelsen om den besatte mannen i Gerasa, Mark 5:15: ”När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.” Ett liv under mörker och tomhet och kaos blev ett upprättat liv.

Efter detta kom Guds Ande över kyrkan, d.v.s. över alla troende. Genom kyrkan och Anden i förening fortsatte återupprättandet av skapelseordningen. Ljus bröt fram. Människor befriades. Liv i kaos blev liv i ordning. 

På alla dessa sätt hör undervisningen om Skaparen, Sonen, Anden och kyrkan ihop. Varje gång Anden släcks kommer tomhet, mörker och kaos att ödelägga liv och länder. Men varje gång Guds Ande kommer tänds ljus och hopp i människors liv. Guds Ande lyser upp tillvaron. Guds Ande är livgivaren. Guds Ande upprättar ordningen.

Det är viktigt för Jesus att vi förstår vem den helige Ande är

Av alla dessa skäl är det viktigt för Jesus att vi förstår både ven den helige Ande är och vårt behov av Guds. 

Vad en människa säger i sitt testamente lägger man stor vikt vid. Ingen får ändra om i testamentet efter en persons bortgång. Det som är skrivet gäller. 

Johannesevangeliet kapitel 14-16 har ibland kallats för Jesu testamente. Dessa kapitel innehåller nämligen Jesu slutord. Innan korset och lidandet samlar Jesus sina lärjungar för att ge dem en nödvändig undervisning. Vad handlar då detta testamente om? En stor del av det handlar om Anden:

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er.” (Joh 14:16-17)

”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” (Joh 14:26) 

”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.” (Joh 16:7)

Den helige Ande är Gud

I Bibeln tillskrivs den helige Ande egenskaper som bara kan och får tillskrivas Gud. Några exempel:

Anden är evig, enligt Hebr 9:14.

Anden är ”allestädes närvarande”, Ps 139:7.10:  ”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?

Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.”

Anden är allvetande, 1 Kor 2:10-11: ”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”

Till sist kallas också den helige Ande för ”Gud”, Apg 5:3-4: ”Då sade Petrus: ’Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.’”

Bibeln säger sådant om Anden som bara kan sägas om Gud.

Den helige Ande är en person

För många blir begreppet ”helig Ande” någonting obestämt, någonting flytande, en känsla eller en opersonlig kraft.

När vi läser Jesu testamente är texten istället fylld av uttryck som ”Hjälparen” eller ”han”. ”…han skall lära er allt…” Det är ingen tvekan om att Jesus lär att Anden är en person.

Många tycker att det är svårt att tänka att Anden är en person eftersom Anden inte har en kropp. Kan man vara en person utan att ha en kropp? undrar vi. Svaret måste bli ja. Förstår jag det rätt kommer vi alla att förlora våra kroppar och få en andlig kropp innan vi får vår uppståndelsekropp. Vi tror att våra nära och kära som dött är bevarade till sin person, även om deras kropp dog, inte sant? Så visst kan Anden vara en person utan en kropp som vår. 

Bibeln talar om Anden som ”han”, och inte som ”det”. Vi lyssnar till ett exempel. Lyssna noga hur Jesus talar om Anden i det här citatet, Joh 16:13-14: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”

Också apostlarna talade om den helige Ande som någon med tankeförmåga, känsla och vilja, som man vanligtvis brukar räkna som de tre beståndsdelarna i en personlighet. Lyssna:

Rom 8:27: ”Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”

Anden menar. Anden vädjar. Anden vill. Allt detta talar om Andens tankeförmåga och vilja.

Anden har också känslor. Paulus skriver att vi inte ska bedröva den helige Ande, Ef 4:30: ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.” Anden är med andra ord en person som kan känna sorg.

Anden är inte en kraft, men Anden ger kraft. 

Anden är inte en känsla, men vi kan känna hans närvaro.

Anden är inte ett inflytande, men han har inflytande. 

Anden är en verksam person med personliga egenskaper:

Anden talar, Upp 2:7.

Anden beder för oss/i oss, Rom 8:26.

Anden vittnar, Joh 15:26.

Anden leder, Apg 8:29.

Treenigheten

Därmed har vi kommit fram till läran om treenigheten. D.v.s. att det bara finns en Gud, och att denne Gud är tre.Anden är en person i gudomen, en person i den ende Gudens trefaldighet.

Så här har den kristna kyrkan valt att uttrycka läran om treenigheten i den atanasianska trosbekännelsen: ”Men Faders och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät… Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud.”

Låt oss först bara se efter så att vi verkligen hittar det här i vår Bibel. Vi studerar fyra bibelstycken. 

Det första talar om gudomen, eller om det ”gudomliga”, inte bara det vanliga begreppet Gud, Apg 17:29: ”Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.”

På samma sätt skriver Paulus i Kol 2:9 talar om Kristus: ”I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.”

I Matteus 28:19 finner vi treenigheten presenterad på ett rakare sätt: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.”

Sist, Paulus välsignelseord, där alla personerna i gudomen finns med, 2 Kor 13:13: ”Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.”

Vi använder ofta bilden av en triangel när vi ska illustrera Guds treenighet. På ena sidan skriver vi Fadern, på den andra Sonen och på den tredje Den helige Ande. Tre sidor av samma verklighet säger vi. Tre sidor, men en triangel.

En annan av de gamla kyrkofäderna använder en annan bild. Ireneus talar om Fadern som har sträckt ut sina två armar: Sonen och den helige Ande för att röra vid oss och omfamna världen. Med den helige Ande rör Gud våra liv. Jag tycker att den bilden är bättre. Gud som en öppen famn ligger närmre evangeliet än Gud som ett schema i form av en triangel.

En viktig upptäckt

Anden är en person. Anden är personlig. Att Anden är en person betyder att vi kan ha en personlig relation till Anden. Eller som Jesus sa: ”Ni känner honom”.

Bilder för Anden

En bild säger mer än 1000 ord, säger talesättet. Bibeln är i hög utsträckning en bilderbok. Så undervisar också Bibeln om Anden i form av bilder. Låt oss se på några exempel:

Hjälparen, Joh 14:26

Det grekiska ordet, ”parakleitos” är ett ord med rik innebörd. Det är också ett ord som är svårt att översätta. Så här skulle man kanske kunna uttrycka det: Hjälparen är en person som tillkallas i en situation som människan inte själv klarar av.

Men ordet betyder i sin verbform också att ”uppmuntra” eller att ”mana på”. Framför allt används ordet om uppmuntran till trupper som drog ut i strid. Hjälparen ger oss uppmuntran och kurage att utkämpa livets strider.

I Johannesevangeliet är Anden också Jesu ”stand in”. Anden är Jesu närvaro i våra liv; en närvaro som stärker, vägleder, uppmuntrar och ger kraft.En kristen kan vara svarslös, kraftlös, t.o.m. modlös – men aldrig hjälplös!

Anden är som vinden, Joh 3:8

”När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.” (Apg 2:1-2)

Jag tycker om beskrivningen av den första kristna pingstdagen. När Anden kom, över några svaga och rädda kristna som satt instängda i ett slutet rum, var det som när man öppnar ett fönster och vädrar ut.

Det vet vi vad det är. Det kvalmiga rummet där tanken blir trög och vårt synfält begränsat av de väggar som omger oss. Så öppnar man fönstret och en frisk livgivande bris drar genom rummet och fyller våra lungor.

Det får mig att vilja be: – Gud gör det igen. Dra på nytt genom den instängda kyrkan med en frisk vind från evighetens värld.

Bilden av vinden är rik. Du kan tänka på den länge och hitta många tillämpningar. Vi ser inte vinden, men vi känner av den. Vinden kan välta stora träd eller driva ett vindkraftverk och ge kraft. Vinden är osynlig, men stark kraftfull och påtaglig. Sådan är Anden.

Anden är som en eld, Apg 2:3

När Anden kom över lärjungarna på pingstdagen skedde det så att man liksom såg tungor av eld som fördelade sig på lärjungarna.

Paulus uppmanar församlingen i Thessalonike att inte ”släcka Anden”, 1 Tess 5:19. Det brann en eld, en passion i de första kristnas liv.

Elden är en intensiv bild. Elden värmer den frusne, men eld förtär också. ”Lek inte med elden”, förmanar vi våra barn. När elden har dragit fram är ett landskap förändrat. Anden förändrar. Anden värmer. Anden renar. Anden får oss att brinna. 

Anden är som friskt vatten, Joh 7:37-39

Vårt behov av vatten är ett av vårt mest påtagliga behov. Vi klarar oss längre utan föda än utan vatten. Utan vatten törstar vi till döds, ganska snart. Vatten får oss att grönska och blomma.

Jag gjorde en gång en resa genom Negevöknen. Det var en resa genom ett torrt och dött landskap, bestående av sand och sten. Men plötsligt, mitt i öknen, fanns ett grönskande fält, med tomatplantor och andra växter. Man hade funnit en vattentäkt djupt nere i marken under den livlösa ytan. Genom att leda upp vattnet till plantorna grönskade öknen. Varje gång jag tänker på det där minnet kommer jag ihåg Jesu ord: ”Den som tror på mig (…) ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram”.

Jag tänker att jag sett det; att jag sett människor vars inre varit som en torrlagd öken men som grönskat och blomstrat när Andens källa fick springa fram i deras liv.

Anden är som en duva, Matt 3:16

”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.”

Anden liknas vid en duva. Är inte det en märklig bild? Att likna, universums väldigaste kraft, med en duva! Varför inte en örn, bilden av makt och kraft, eller ett majestätiskt lejon? Varför en duva? Kanske för att duvan är känslig. Universums väldigaste kraft kommer till oss som en duva. Märkliga tanke! Men så är det. Den helige Ande kommer till våra liv, inte som en örn som slår ner på sitt villebråd, utan känsligt. Inte för att göra våld på oss, utan för att invänta vår bön: – Kom helig Ande.

Avslutning

Jag ska avsluta med att läsa ett utdrag ur en andakt jag läste i veckan. Orden är lånade från Stanley Jones bok ”Liv i övernog”: ”En ung predikant hade fått ett nervöst sammanbrott, vilket läkaren beskrev på följande sätt: ’Ni söker att bygga ett tvåtusendollars hus för ettusen dollar. Ni är ansträngd och uttröttad av era otillräckliga resurser (…)  Den diagnosen kunde ställas på den kristna kyrkan också (…) Vi försöker utföra saker och ting som ligger utöver våra andliga resurser (…) Vi måste få nya resurser.

I Texas använde man under en lång tid olja som fanns alldeles vid markytan och tillförseln blev mager. Till slut vågade någon gå ner till 5000 fots djup och träffade på nya oljeskikt, som gav strömmar av olja. Numera pumpar man all olja från dessa djup. 

När vi som kristna går ned till de största djupen och utnyttjar de resurser som genom den gudomliga Försynen ha upplagts för oss, skall vi bli som en artesisk brunn, överflödande. Då skall vi bli redo för vad som helst. 

Melva Livermore, som var så väl förtrogen med de djupare grundvalarna för livet, reste sig upp i vårt Ashram och sade med ett strålande ansikte: ’Jag går verkligen omkring och utstrålar kärlek överallt.’ Och så tillade hon (…): ’Kom bara, du liv, jag är redo.’ (…) Melva Livermores liv hade förvandlats från att vara en termometer till att bli en termostat. Termometern registrerar endast temperaturen i sin omgivning; termostaten förändrar temperaturen. Vår kristendom registrerar ofta endast omgivningen i stället för att förändra den. De första lärjungarna gick inte omkring och registrerade den förhärskande pessimismen utan de förvandlade den. De gick inte omkring och sade: ’Se på problemen’. De sade ’Se på Frälsaren’. Tonvikten lade de inte på den överflödande synden utan på den ännu mer överflödande nåden. Och de talade med förvandlande makt. För ’Apostlagärningarna’ var ’Den Helige Andes’ gärningar, som verkade genom apostlarna. Och vad de började det kan vi fortsätta. ’Fortsättning följer’ står skrivet vid slutet av Apostlagärningarna.

– O, du levande Ande — Du som bringar liv i döden, seger i nederlag, renhet i orenhet, plus i minus — kom in i mig och beskriv med stora bokstäver hela min verkliga ställning. Kom in i mitt liv för att tända eld där det varit trögt, dött och ineffektivt. Kom du själv in i mig. I Jesu namn. Amen.