En Timme Bibel, 2020-03-25, Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson. Tema: Andens frukt.
Gör om mig! Varje Tv kanal med självaktning har något slags gör-om-mig program. Veckotidningarna fylls av gör-om-mig reportage. Det är allt ifrån SVTs lite snällare Gokväll med ett inslag som innebär lite hjälp med ny frisyr och nya kläder till reklamteves Extreme makover där man med hjälp av skönhetsoperationer går mer handgripligt tillväga.
Och är det inte kroppen det handlar om så är det hus och hem. Det finns kort sagt oerhört många program som handlar om att renovera eller bygga om hus.
Varför är dessa program och reportage så populära? Det finns säkert många skäl:
Det är naturligtvis intressant att se hur saker och ting förändras. Det har alltså ett underhållningsvärde. Och det är lätt att följa med i upplägget. Först är någon eller något i behov av hjälp. Åren har gått hårt fram, färgen har flagnat, det mesta har vissnat. Alltså börjar ett förändringsarbete som i slutändan resulterat i en ny frisyr eller i en tapet, beroende på renoveringsobjekt.
Men det finns nog fler orsaker till varför dessa program och artiklar dyker upp överallt. Det visar sig att de ofta är sponsrade av olika företag för att skapa ett behov hos oss. Ett av dem sponsras t.ex. av en färgtillverkare vars intresse är att folk ska börja måla om därhemma. Det finns ett kommersiellt intresse av att du inte ska vara nöjd med dig själv eller hur du har det.
Så här skriver Marie Louise Samuelsson i internettidningen Suntliv.nu: ”Läsekretsen får aldrig någonsin invaggas i uppfattningen att de duger som de är, eftersom det då inte finns något skäl att köpa nästa nummer av tidningen…
Ja, medierna genomsyras av en gör-om-mig-mentalitet, där ett viktigt inslag blivit att ständigt förnya sin bostad. Hemmet är inte alls längre någon borg, utan något vi ska vara lika vagt missnöjda med som med kroppen.”
Budskapet är tydligt. I ett par italienska skor kan du gå hur långt som helst. Och alla vi små och grå börjar nu att planera våra inköp och våra nya mer intressanta liv. För ditt missnöje med vem du är och hur du har det, dina komplex och din inre tomhet är lysande affärer för någon annan.
Allt detta är kanske skäl nog till varför alla dessa gör-om-mig program säljer så bra. Men ibland undrar jag om det inte också finns en tredje och djupare orsak. Kanske är det så att vi inom oss anar att allt inte är som det borde vara med oss. Kanske finns det ett djupare rop som ekar i själens tomhet: – Gör om mig! eftersom vi någonstans vet att livet måste vara mer än att födas och kämpa för att överleva och en dag dö. Och kanske brottas dessutom någon med sin egen svaghet. I besvikelsen över de egna tillkortakommandena växer kanske en bön: – Gör om mig!
Det är här vi möter oss själva. Åtminstone alla vi som längtar efter förändring i våra liv. Vilket får bli ingången till vårt studium. Bibelns tal om ”Andens frukt” handlar nämligen om just detta; d.v.s. om förvandling. D.v.s. inte om självförbättring, utan om en Gud som kan förvandla. Vad kunde då nu vara mer lämpligt än att vi läser den speciella bibeltext som handlar om detta, Gal 5:13-23.
Men först: Texten är inte så enkel. Här finns ett antal kodord, eller viktiga nyckelord för kristen tro. Ett av dem är ordet ”köttet”. Det betyder ungefär: människans skuggsida, den mörka sidan av oss. Det handlar om vår egoism, vårt uppror mot Gud, vår vilsenhet. Känner du igen det? Mot detta står begreppet ”vandra i Anden”. Det är det nya livet. När en människa blir kristen är det som att hon uppstår till evigt liv på insidan, i sitt inre. Guds Ande kommer in i hennes liv. Det nya livet blir hennes solsida. Detta är den nya skapelsen och den bättre drivkraften.
Fortfarande pågår en kamp inom oss mellan den mörka sidan och den ljusa, mellan vår gamla egoism och Guds nya liv. Att växa i tron och att mogna som kristen blir att alltmer leva på solsidan. Ungefär så. Nu läser vi:
”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.
Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen.
Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant.
Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.”
Så här säger Jesus, Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” Du är bestämd till att bära frukt.
På sin tid hade Johannes döparen uppmanat människor att böra sådan frukt som hörde omvändelsen till. Och Jesus hade också tidigare förklarat att man känner ett träd på dess frukt.
Här är nu frågan: Hur ska då denna frukt växa fram i våra liv? Jesus förklarar, Joh 15:4-5: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.”
Grundordet här är ordet ”förbli”.
Bibeln är tydlig: En människa kan inte rädda sig själv.
Vi är oförmögna att genomföra de allra djupaste förändringarna som behöver ske inom oss. Vi kan inte förlåta vår egen synd. Vi kan inte ge oss själva evigt liv. Det faller på sin orimlighet, Någon annan måste hjälpa oss. Bara Gud kan ge total förlåtelse. Bara Gud kan skapa liv.
Istället för att sträva och kämpa förgäves säger nu Jesus istället att vi ska se på oss själva som en gren i ett fruktträd. Allt det grenen behöver göra är att förbi där den ska vara, d.v.s. förbli i stammen, så att saven och livet kan flöda genom grenen och producera frukt, p.g.a. ett liv som kommer någon annanstans ifrån.
Här är poängen: Förbli i Jesus, så att Guds liv kan flöda genom dig. Då bär du frukt i rätt tid, genom det liv som kommer från Gud när Gud verkar inom dig.
Är inte det en kramplösande och befriande tanke?
Jag tänkte mig följande upplägg på vårt studium: Bibeln talar om nio andliga frukter, eller kanske snarare en frukt, frukten av Guds närvaro i våra liv, och som visar sig på dessa nio olika sätt. Låt oss ägna en stund åt provsmakning, för att därefter ställa frågan: ”Hur får vi det att hända? D.v.s. hur går den här förändringen egentligen till?”
Först: KÄRLEK
Om du fick välja att bli rik på ett av dessa områden i ditt liv, vad skulle du då välja?
- Skulle du välja att bli rik på pengar?
Tänk att aldrig mer behöva våndas för en enda räkning, att aldrig mer ha ekonomiska bekymmer. Du har alla pengar du skulle vilja ha. Du kan resa vart du vill. Du kan bo var du vill. Du kan köpa vad du vill.
- Eller skulle du välja att bli rik på makt?
Vara känd av alla, beundrad och uppburen.
- Eller skulle du välja att bli rik på kärlek?
Bli älskad och kunna älska. Känd för din kärlek.
Vad väljer du? Pengarna, populariteten, eller kärleken?
Och, här är en uppfodrande fråga: hur märks det i ditt liv att det är detta du väljer?
Vi har mött dem, inte sant? Och det är nog utan tvekan också de som betydde mest för oss och som påverkade oss: de som var fulla av kärlek.
Men hur går det till, hur kan vi bli som dem? Bibeln säger att ”Gud är kärlek”, 1 Joh 4:8: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Johannes skriver att vi börjar älska när vi lär känna Gud, ”för Gud är kärlek”.
Ska jag bli kärleksfull behöver jag alltså först ta emot Guds kärlek, d.v.s. låta mig älskas till dess jag förstår att jag är älskad, Ef 5:1: ”Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn.”
För det andra: GLÄDJE
Så här skriver Paulus, 1 Thess 5:15-18: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.” – Men, invänder vi, inte kan vi väl alltid vara glada?
Man måste förstås läsa fler bibelverser och få tag på den större bilden. Pred 3:4 säger att också sorgen har sin tid. Så klart. Men Paulus menar att glädjen är grundtonen i det kristna livet, eftersom vi alltid har någonting att glädja oss över, nämligen Guds kärlek i Kristus, och eftersom den helige Ande som bor inom oss är glädjens Ande, Rom 14:17.
Och klarar vi nu inte av att glädje oss av något annat skäl när livet är som svårast kan vi ändå alltid glädje oss i hoppet, Rom 12:12.
Till slut tror jag det är sant att den som verkligen smakat av Jesu närhet vet att det smakar glädje, för Bibeln säger om honom att Gud ”smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder”. Det är nog därför det står i Joh 20:20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”.
Tre: FRID
Frid är ett viktigt ord i min Bibel. Det är ett av de stora huvudorden. Det hebreiska ursprungsordet, shalom, betyder mer än vila eller känslomässigt lugn. Ordet betyder att man är hel.
Frid, shalom, är Guds vision för världen. Det är vad vi möter på Bibelns första blad, när morgondimman lättar och trädgårdens dofter ligger tung över den nyskapade jorden. Det är shalom. Det är frid. Där råder Guds ordning.
Vi vet alla att världen inte längre är sådan. Bibeln förklarar vad som hänt med ett annat ord: synd. Människan bröt med Gud. Ett uppror som födde hat och egoism, som slog sönder och skadade och förde till ett tillstånd av ofred och ofrid.
När Jesus kommer till jorden gör han det för att upprätta Guds frid igen. Han kommer till jorden med ett slags trestegsprogram. 1. Han vill hjälpa oss få frid med Gud. 2. Han vill ge oss frid från Gud, inre frid. 3. Han vill hjälpa oss att leva i frid med varandra.
Hur får man frid? Paulus besvarar frågan så här: ”Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!”, 2 Kor 5:20.
I grund och botten är min frid inte bara frid från Gud utan också ”frid med Gud”, Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”
Det finns nå mycket att säga om den där friden. Den är som världshavet, stor och med väldiga djup. Men just nu nöjer vi oss med att smaka på den så här, för man måste få smaka för att förstå.
Efter ordet frid följer ett antal andra viktiga ord:TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET, SJÄLVBEHÄRSKNING
Det är gott att studera vart och ett av dessa ord, var för sig. De är alla värda att sättas under lupp. En del av dem, som kanske inte alls ses som så eftersträvansvärda längre, borde nog dessutom också omvärderas och uppvärderas igen, som t.ex. ordet vänlighet. Tänk att Bibeln menar att vänlighet är en av Andens frukter. Vänlighet är med andra ord andlighet. Ovänlighet och andlighet är som vatten och olja, d.v.s. de kan inte blandas samman. Gud andlighet är vänlig, så som vi ser den hos Jesus. Är inte det tänkvärt?
Jag tänker också på ordet ”mildhet”. Vem eftersträvar längre att vara mild? Tvärtom har jag en känsla av att vi ibland ser ner på ordet mildhet. Åtminstone i teorin. För i praktiken vet vi säkert bättre. D.v.s. vem av oss trivs inte med dem som är milda? vilket inte betyder att man är vag eller svag. Inte alls. En mild människa kan vara väldigt tydlig med vem man är och vad man lever för, utan att ständigt angripa andra med allt. Den omilda människan däremot jagar ofta bort andra från sina övertygelser p.g.a. sin okänslighet.
Det grekiska ord vi översatt mildhet betyder ordagrant: ”kontrollerad kraft”. Ordet illustrerades ofta med en tam häst. Den tama hästen stod just för kontrollerad kraft. Den hade inte mindre kraft än en vildhäst, men dess kraft var under kontroll.
Men se nu inte bara på dessa ord som enskildheter. Lägg dem samman. Se på den stora bilden. Det är bilden av en förvandlad människa; av någon som mött Guds kärlek, fyllts av glädje och fått frid, ”frid med Gud” så att det ledde till tålamod, vänlighet, godhet, trohet och självbehärskning.
Detta är ett förvandlat liv. Detta är vad Gud kan!
Men framförallt handlar den stora bilden om Jesus. Jag läser från Rom 8:28-29: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild…”
Detta är alltså vad Gud håller på med i våra liv. Gud använder situationer, personer, händelser och erfarenheter för att forma oss ”efter hans Sons bild”, d.v.s. för att vi ska bli allt mer likt Jesus. Det är djupdimensionen här! Det är vad denna förvandling handlar om. Lyssna igen: ”Andens frukt (…) är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.
Med enkla ord målar Paulus ett porträtt av Jesus. Detta är en perfekt beskrivning av honom. Läs evangelierna. Sådan var Jesus. Om vi vill veta hur ett liv ser ut som verkligen präglas av Andens frukt ska vi studera Jesus. Se hur han var. Se hur han bemötte människor. Hör vad han säger. Studera vad han gör. Så ser den människa ut som bär alla dessa frukter i full mognad.
Så att… när jag blir förbli hos honom, umgås med honom, läser hans ord, vilar i hans närhet, tillber med honom, arbetar med honom och för mina samtal med honom i bön, så kommer hans liv alltmer att börja ”göra om” mig.
Några tankar sist om hur detta ska kunna ske med oss.
Hur ska vi kunna formas så att dessa ord ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning” blir en allt sannare beskrivning av våra liv?
Först ska vi kanske påminna oss om att frukt är någonting som växer. Frukt behöver tid, tid för att knoppas, blomma, befruktas och växa. Det tar tid för frukt att mogna. Den bästa av frukter smakar beskt om du plockar den för tidigt.
Hur växer den? Den växer när grenen blir kvar i trädet. Om en storm bryter den dör frukten, men får grenen sitta kvar i trädet växer och mognar frukten. Alltså måste du förbli i Gud. Bryts den relationen dör du på insidan, som en avbruten gren förtorkar.
Du kanske tycker att det tar tid i ditt liv. Det är okej. Gud har tid. Om du ger honom ditt liv ger han dig tid. Det viktiga är att du förblir hos honom.
Lyssna: Bibeln säger att det faktiskt är möjligt. Man kan få sitt liv förvandlat. Du kanske känner dig som en gammal trött bil som grävt ner sina hjul i en lergrop. Ju mer du gasar desto djupare kommer du. Dina försök tar dig inte framåt utan bara neråt. Och ändå säger Bibeln att den som vänder sig till Gud kommer att förvandlas, bli annorlunda, omskapas.
Till några uppmuntrande bibelverser:
”(A)lla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)
”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”, (Fil 1:6).
”(D)et är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”, (Fil 2:13)
Vad var gemensamt i alla dessa bibeltexter? Jo, det gemensamma i alla dessa verser är att det är Gud som handlar. Det är Gud som verkar. Det är Gud som gör det.
Och det är fantastiskt för vi kan det inte.
Jag tycker att alla religioner lämnar människan så ensam. Hon får några verktyg, några lagar, några budord och etik, eller tekniker, meditation och självförverkligande. Och så står hon där, som om frälsningen vore en IKEA-möbel med en miljon delar, och får försöka skriva ihop sin räddning bäst hon kan. Fast hon kan inte. Ingen av oss kan ge oss själva evigt liv. Hur skulle det gå till?
Den kristna vägen är en annan väg. Den handlar inte om vad du kan. Den handlar om vad Gud kan. Den handlar inte om vad du måste göra. Den handlar om vad Jesus gjort. Den handlar om korset och om den tomma graven och om Guds Andes kraft.
Detta är goda nyheter, t.o.m. ”de goda nyheterna” för om det är Gud som ska förvandla oss, då kan det ske, eftersom Gud kan sådant. Att förvandla liv är Guds specialitet.
Några tankar om hur vi alltså kan låta Gud göra det Gud kani våra liv:
Först: Om du vill bli mer likt Jesus måste du bjuda honom in i ditt liv.Därför börjar all förändring med en överlåtelsebön där du gör Jesus till din Herre och Frälsare.
Bibeln säger att du blir född på nytt. Det är förändring!
Jag bad den bönen en gång i ett gistet gammalt tält några km från norska gränsen uppe i den värmländska vildmarken. Jag vet inte hur Jesus fann dit, men han var där.
När jag, fast jag nästan inte visste någonting om honom bad honom komma in i mitt liv gjorde han det.
Jag vet inte om någon annan tog 14-åringen på allvar. Men jag vet att Jesus gjorde det. Det var den viktigaste bön jag någonsin bett. Där börjar all förändring. All verklig förändring, d.v.s. den som är evighetsavgörande, har med Jesus att göra. Det betyder att det första som behöver ske är att du ber honom komma in i ditt liv och ber honom göra det han kan. I klartext handlar det om att du gör honom till din Frälsare, vilket du kan göra just nu, i en mycket enkel bön.
För det andra: Gör upp med ditt förflutna
När du bekänner din synd förlåter Gud.
Vid ett tillfälle samtalade jag med några muslimer. Det var i en intervju för Jönköpings Tidning där reportern ville jämföra muslimsk och kristen tro.
Så här är det, sa imamen. Gud har skrivit reglerna. Vi lever våra liv. En dag ska vi stå inför honom. Då får vi se om våra liv räckte till. Vi får vad vi förtjänar.
Just där, sa jag, skiljer sig vår tro. Jag tror på en Gud som förlåter. Jag tror på en ny start. Jag tror på Guds nåd. För mig är Jesu kors det monument Gud rest mitt i tiden för att påminna oss om att Gud förlåter.
Guds förlåtelse var dyrköpt. Den kostade Jesus livet. Men så har Gud också betalat för kvalité. Guds förlåtelse är en kvalitétsförlåtelse. Gud förlåter allt, totalt och för evigt.
Gud förlåter din synd i ett nu. Ibland kan det ta dig ett helt liv att förlåta dig själv. Ibland kommer man inte framåt för att man inte orkar lämna det förflutna. Många släpar med sig en tung sopsäck genom livet. Gud liksom säger: – Släpp sopsäcken. Ge den till mig. Låt mig befria dig från det som tynger. Aposteln Paulus skriver, 2 Kor 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.”
Om du redan gjort detta, d.v.s. bekänt Jesus som din Herre och Frälsare och bekänt din synd inför honom, har det viktigaste redan hänt. Skulle du dö nu skulle du somna här och sedan vakna hos honom. Du är frälst, befriad, upprättad.
Men även om detta redan har skett händer det ofta att vi ändå går omkring i små cirklar, otillfredsställda och bundna av mycket. Det tar oss vidare till nästa behov, för den som vill förändras. Det handlar om våra tankeliv.
Du behöver ett nytt sätt att tänka, alltså behöver du din Bibel.
När människor frågar mig hur deras tro kan växa måste jag ställa några frågor:
1) Läser du din Bibel?
2) Studerar du din Bibel?
3) Ber du inför din Bibel?
Får jag ett nej till svar måste jag fråga en fråga till:
4) Hur ska du då kunna förändras?
Så här skriver Paulus, 2 Tim 3:16-17: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”
Gud skapade världen med sitt ord.
Gud kan omskapa din värld med sitt ord.
För det fjärde: Du behöver ta emot Guds Ande
När du blir en kristen får du del av den helige Andes liv. Det är en ofattbar stor sanning. Den är svår att förstå. Också i Bibeln hade människor svårt att greppa detta. ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”, skrev Paulus (1 Kor 3:16-17) till ett antal människor som kört fast. Om de bara förstått det, menar han, skulle deras liv sett annorlunda ut.
När du tar emot Jesus kommer Guds Ande in i ditt liv.
Guds Ande, inte din kraft, den envishet eller din kompetens… Guds Ande är förändringskraften.
Guds Ande är universums största kraftkälla. Guds Ande svävade över djupen i tidernas gryning. När Gud sade ”varde ljus” briserade tillvaron i skaparkraft och skaparlust, genom den helige Andes närvaro.
Nu är samma Ande närvarande i ditt liv. Är inte det en makalös tanke?
Sist: Ska vi formas att allt mer likna Jesus behöver vi lära oss att möta olika omständigheter som han skulle gjort det
Hela livet med Gud är en slags träningsskola. Dessa dagar ställs skolor in. Guds lärjungaskola ställs aldrig in. Vart du än kommer och vad du än möter kan Gud göra om allt till en lektion som i slutändan får dig att växa som människa.
Jag kanske inte alltid kan påverka vad som händer mig, men jag kan påverka vad som ska hända i mig.
Paulus var en man som fick möta många svårigheter, milt sagt. Han skriver: ”Men (…) vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp.”(Rom 5:3-4)
Gud kan använda det vi möter för att forma oss. Ibland använder Gud svåra, smärtsamma upplevelser, för att forma en karaktär i våra liv.
Ska du träna dina muskler behöver du ett motstånd. På samma sätt växer du som kristen när du möter motstånd med frågan: Hur skulle Jesus gjort? Den frågan hjälper dig att tänka om och att tränas att leva som han.
Låt oss ta det där med kärleken. Om kärleken ska växa i ditt liv måste du tränas. Det är inte svårt att älska någon som är älskvärd, så för att träna dig i kärlek kommer Gud säkert också då och då att sätta dig i kontakt med en del människor som är svåra att älska. När du då ber om kärlek och hjälp att visa dessa människor kärlek växer du i din kärlek och blir med andra ord allt mer likt Jesus.
Det tar tid! Och det får ta tid. Gud är envis i sin nåd. Det berättas om Leonardo da Vinci att han bar med sig sin tavla Mona-Lisa var han än reste och på vilket uppdrag han än befann sig. Om och om igen målade han om henne, innan han hade fått sitt konstverk perfekt, innan tavlan stämde överens med den bild han hade i sitt inre.
Gud har en så fantastisk bild av vad han vill med ditt liv. Han vet vad han har sett i fråga om ditt liv. Och alltid, alltid arbetar han på den bilden.
Här är en sista fantastisk tanke. Också du ska bli färdig en dag. Idag får du kämpa. Och ibland måsta vi undra: Vad blir det egentligen av det här livet? Men Gud ger inte upp. Kom ihåg orden från Fil 1:6: ”(J)ag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det”.
En dag ska du bli färdig! Johannes skriver i 1 Joh 3:2: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”