Jag sitter ofta vid Korsv\u00e4gen och v\u00e4ntar p\u00e5 min buss. Det \u00e4r en intensiv plats. Det \u00e4r ett nav d\u00e4r bussar och sp\u00e5rvagnar kommer och g\u00e5r och d\u00e4r m\u00e4nniskor hoppar av och p\u00e5. N\u00e5gon kommer springande f\u00f6r att hinna med i sista stund. N\u00e5gra samtalar med varandra och skrattar glatt n\u00e4r de g\u00e5r f\u00f6rbi. Men de flesta\u2026 de flesta \u00e4r tysta. De flesta tittar tyst ner i sina mobiler. Ja, f\u00f6rresten, inte bara de som sitter. Ocks\u00e5 de som kommer och g\u00e5r tittar ner p\u00e5 sina sk\u00e4rmar. Det \u00e4r ett under att inte fler av dem g\u00e5r in i lyktstolparna, t\u00e4nker jag.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r en f\u00f6runderlig plats att befinna sig p\u00e5. M\u00e5nga har br\u00e5ttom dit men ingen vill stanna l\u00e4nge. Ingen vill egentligen vara d\u00e4r. Alla \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gon annanstans, till sina arbeten, lektioner, m\u00f6ten, eller hem till sina l\u00e4genheter. M\u00e5nga m\u00f6ts, helt hastigt, men f\u00e5 ser varandra. <\/p>\n\n\n\n
Jag kan \u00e4nd\u00e5 uppskatta s\u00e5dana platser. Jag kan uppskatta att f\u00e5 vara f\u00f6r mig sj\u00e4lv men att \u00e4nd\u00e5 ha m\u00e5nga omkring mig. Det har t.o.m. h\u00e4nt att jag \u00e5kt till ett bibliotek eller satt mig p\u00e5 ett caf\u00e9 f\u00f6r att f\u00f6rbereda ett f\u00f6redrag. Bara att ha m\u00e4nniskor omkring sig, att f\u00e5 arbeta mot ljudkulissen av v\u00e4nner som samtalar, att f\u00e5 m\u00f6ta en blick d\u00e5 och d\u00e5, kanske t.o.m. ett leende, har hj\u00e4lpt mig att t\u00e4nka p\u00e5 de m\u00e4nniskor som till slut ska m\u00f6ta mina ord n\u00e4r jag h\u00e5ller mitt f\u00f6redrag. Och d\u00e4r, mitt i navet, d\u00e4r folk kommer och g\u00e5r, t\u00e4nker jag ofta p\u00e5 att ocks\u00e5 jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gon annanstans, att livet \u00e4r en resa d\u00e4r jag till slut \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot n\u00e5got mycket st\u00f6rre. <\/p>\n\n\n\n
Kyrkan som resecentrum<\/strong><\/p>\n\n\n\n Dessa dagar i slutet av april kan jag ocks\u00e5 k\u00e4nna att min kyrka har vissa likheter med min v\u00e4ntplats. Folk kommer och g\u00e5r. Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga processer i g\u00e5ng att man n\u00e4stan blir matt. P\u00e5 s\u00f6ndag avtackar vi Birgitta Olsson Claesson. Birgitta har arbetat som omsorgspastor i Tabernaklet under fyra h\u00e4ndelserika \u00e5r. Det senaste \u00e5ret har en stor del av hennes tj\u00e4nst handlat om att hj\u00e4lpa oss bygga om verksamheten i v\u00e5rt sociala caf\u00e9 Trappaner, d\u00e4r ocks\u00e5 Magnus, hennes man, varit timanst\u00e4lld. Birgitta och Magnus har varit viktiga f\u00f6r oss p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt dessa \u00e5r. Vi \u00e4r tacksamma f\u00f6r dem (och f\u00f6r att f\u00e5 ha dem kvar som medlemmar hos oss efter avslutade tj\u00e4nster). Redan idag, i skrivande stund, v\u00e4lkomnar vi Birgittas eftertr\u00e4dare i f\u00f6rest\u00e5ndartj\u00e4nsten f\u00f6r Trappaner, Lovisa Hellsten Halldin. Hon kommer som ett b\u00f6nesvar, liksom Helena som tilltr\u00e4dde som v\u00e5r musikledare f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan. Folk kommer och folk g\u00e5r. Samtidigt \u00e4r vi inne i ett intensivt skede i v\u00e5rt s\u00f6kande efter en ny pastor, som ska ers\u00e4tta Birgitta i f\u00f6rsamlingsarbetet, samt f\u00f6rhoppningsvis hj\u00e4lpa oss att arbeta mer offensivt ut\u00e5triktat\u2026 det \u00e4r m\u00e5nga \u00f6nskem\u00e5l att ta h\u00e4nsyn till. Ocks\u00e5 i gudstj\u00e4nster och annan verksamhet m\u00f6ter vi nya v\u00e4nner, v\u00e4nner p\u00e5 tillf\u00e4lligt bes\u00f6k eller kanske s\u00f6kande efter en mer l\u00e5ngsiktig relation till en f\u00f6rsamling och ett \u201dandligt hem\u201d. <\/p>\n\n\n\n Folk kommer. Folk g\u00e5r. Det \u00e4r utmanande. Det \u00e4r sp\u00e4nnande, och ibland, \u00e4rligt talat, lite stressande. F\u00f6r hur ska vi r\u00e4cka till f\u00f6r allt och alla?<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra ord fr\u00e5n Jesus<\/strong><\/p>\n\n\n\n Jag p\u00e5minns om tv\u00e5 bibelverser:<\/p>\n\n\n\n Matt 6:34: \u201dBekymra er allts\u00e5 inte f\u00f6r morgondagen, f\u00f6r morgondagen b\u00e4r sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen pl\u00e5ga.\u201d<\/p>\n\n\n\n Matt 28:20: – Jag \u00e4r med er alla dagar.<\/p>\n\n\n\n I allt som sker. I allt som f\u00f6r\u00e4ndras. D\u00e4r m\u00e4nniskor kommer och d\u00e4r m\u00e4nniskor g\u00e5r. Inf\u00f6r allt som utmanar, mitt i fl\u00f6det och kanske stressen, som den balanspunkt d\u00e4r allt v\u00e4gs och balanseras. Just d\u00e4r st\u00e5r Jesus och s\u00e4ger att det \u00e4r nog, att han \u00e4r hos oss, att han vet v\u00e4gen, att han kan f\u00f6r\u00e4ndra, att han kan leda och att han har kontroll.<\/p>\n\n\n\n Jag ser ut \u00f6ver folket p\u00e5 plattan framf\u00f6r mig. De \u00e4r alla p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gonstans. Men vart \u00e4r vi egentligen p\u00e5 v\u00e4g tillsammans? Vart \u00e4r m\u00e4nskligheten p\u00e5 v\u00e4g? Tiden \u00e4r os\u00e4ker. N\u00e5gon springer sen mot en sp\u00e5rvagn. Det k\u00e4nns f\u00f6r ett \u00f6gonblick som att vi alla liknar honom. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att k\u00e4nna oro\u2026 till dess jag tycker mig se honom, s\u00e5 tydligt, en kort sekund, mitt i allt; till dess jag h\u00f6r orden, som en viskning i bruset och blir lugn: – Jag \u00e4r h\u00e4r! <\/p>\n\n\n\n En b\u00f6n<\/strong><\/p>\n\n\n\n – Gud, tack f\u00f6r lugnet mitt i stormen, <\/p>\n\n\n\n f\u00f6r gl\u00e4djen mitt i sorgen, <\/p>\n\n\n\n f\u00f6r friden mitt i striden, <\/p>\n\n\n\n f\u00f6r hoppet mitt i oron,<\/p>\n\n\n\n och f\u00f6r din evigt \u00f6ppna famn, <\/p>\n\n\n\n mitt i allt. <\/p>\n\n\n\n Tack f\u00f6r det som h\u00e5ller mitt i allt som rasar. <\/p>\n\n\n\n Tack f\u00f6r det enkla mitt i allt det sv\u00e5ra. <\/p>\n\n\n\n Tack f\u00f6r att du alltid \u00e4r hos oss. <\/p>\n\n\n\n Amen!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag sitter ofta vid Korsv\u00e4gen och v\u00e4ntar p\u00e5 min buss. Det \u00e4r en intensiv plats. Det \u00e4r ett nav d\u00e4r bussar och sp\u00e5rvagnar kommer och g\u00e5r och d\u00e4r m\u00e4nniskor hoppar av och p\u00e5. N\u00e5gon kommer springande f\u00f6r att hinna med i sista stund. N\u00e5gra samtalar med varandra och skrattar glatt n\u00e4r de g\u00e5r f\u00f6rbi. Men de … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dM\u00e4nniskor kommer och g\u00e5r\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":3375,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3374","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-tankvart"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3374","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3374"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3374\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/3375"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tabernaklet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}