Allt vi stängt ner
Jag var helt oförberedd på min reaktion när jag uppdaterade vår hemsida i veckan. Efter att vår församlingsledning tagit beslut om att starta upp offentliga gudstjänster igen behövde vi få ut information om detta. En rutinuppgift tänkte jag och skrev min rubrik: ”Välkommen tillbaka till kyrkan!” Jag vet helt enkelt inte hur jag ska förklara vad det betydde för mig att få skriva de där orden. Det var som att de öppnade en dammlucka inom mig. Resten av texten, som bara var en torr informationstext, skrev jag med tårade ögon.
Den här erfarenheten har fått mig att undra över hur mycket jag själv fått stänga av för att få det här året att fungera. Om några månader är det 40 år sedan jag började arbeta, som ung evangelist, i en liten kyrka uppe i Norrbotten. Alla dessa år har det varit självklart för mig att inbjuda alla som velat till kyrkan. Jag vet inte hur många gudstjänster jag inlett med orden ”Välkommen hit”.
Under snart ett och ett halvt år har jag snavat omkring. Jag har försökt säga ”Välkommen till kyrkan”… men inte till lokalen. På ett sätt är detta inte så svårt för mig. Min tro på lokaler är… måttligt stor. Men kyrkan, d.v.s. församlingen, är framförallt gemenskap. Och där blir det svårt. Johannes skriver ju att församlingens gemenskap är ett uttryck för vår gemenskap med Gud, 1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”
Jag ser det samma hos många av mina kollegor. För att hantera situationen med alla nedstängda kyrkor har vi också fått stänga ner något djupt inom oss själva. Vi har levt i sorg, vilsna som herdar utan får.
Jag ska erkänna att jag fortfarande håller andan. Vi har levt med löften om öppningar förr, som dragits tillbaka i sista stund, som när vi förra hösten fick löfte om att få samlas 300 efter ett givet datum, men istället, p.g.a. en skenande smittspridning, fick stänga ner helt igen. Skulle något liknande kunna hända igen? undrar jag, och fortsätter att planera för det återöppnande vi all längtar efter. För det är angeläget nu. Människor behöver få tillgång till sina mötesplatser igen. Så slutar jag lyssna på alla tvivel och försöker ta glädjen på allvar istället. Och då blir det så här:
Välkommen till kyrkan
Välkommen.
Vilket underbart ord!
Att efter det nedstängda, igenstängda, tillstängda, avstängda, utestängda, få säga välkommen är att äntligen få andas igen.
Så välkommen på söndag.
Välkommen på måndag.
Välkommen på tisdag,
onsdag,
torsdag,
fredag,
lördag.
Välkommen till kyrkan.
Den är inte till för allt men finns för alla.
Den står där den står likt en fridlyst blomma på marken. Den får inte plockas, förstöras eller göras om till något annat. Gud har lyst sin frid över den.
Ordet ”kyrka” betyder Herrens. För bara då, bara om den får förbli det den är, kan den också vara Guds öppna famn.
Välkommen att kasta dig in i den, med allt du är och inte är. Välkommen in i Guds öppna famn.
Välkommen in på helig mark. Välkommen till Någon som är större än vad du är. Välkommen in i Guds närhet, med vördnad och förundran.
Och när du bränt dina fötter heta på helig mark, bekänt din synd och vågat vara bottenärlig, även om det trängde djupt och gjorde ont… Välkommen till nådens tron, med frimodighet. Kom i glädje över att just du är sedd och efterlängtad.
Gud såg dig när du formades i moderlivet.
Och Gud vet vad som format dig sedan dess.
Gud förstår dina tankar fjärran ifrån. Med alla dina vägar är han förtrogen. Innan ett ord är på din tunga vet Gud allt om det du tänker berätta.
Du är genomskådad, avslöjad och förstådd. Genomskådad utan att behöva fly. Avslöjad, men ändå välkommen… och så oändligt älskad.
Välkommen till Kristus!
Det är så det måste sägas. Och kan det inte sägas så har kyrkan förlorat sin grund, sin takhöjd och sin själ. – Där två eller tre samlas i mitt namn, där är också jag, sa Jesus.
Välkommen in i det kraftfält där nåd och sanning möts och där liv förvandlas för tid och evighet.
Välkommen till nya möjligheter.
Välkommen till en ny påfartssträcka in i livet.
Välkommen till en öppen och rymlig plats.
Välkommen ut ur isoleringen.
Välkommen ut ur ensamheten.
Välkommen ut ur dig själv.
Välkommen in i ljuset.
Välkommen in i värmen.
Välkommen in i familjen.
Välkommen till korset.
Välkommen till försoning och förlåtelse.
Välkommen till ny frimodighet.
Välkommen att böja dig ner i tillbedjan.
Välkommen att lyfta blicken mot Guds leende ansikte.
Välkommen att räta på dig som människa, viktig, tagen på allvar, mottagen med glädje.
Välkommen till en begravningsplats där besvikelser, misslyckanden och skam begravs utan sorg och där tro, hopp och kärlek uppstår i kraft på den tredje dagen.
Välkommen till bön.
Välkommen in i sorg och kamp.
Välkommen in i vila och förtröstan.
Välkommen, trots allt du behöver.
Välkommen med vad du har att ge.
Välkommen med allt som är trasigt.
Välkommen med allt som blivit helt.
Välkommen som den du är.
Välkommen att bli mer än så.
Välkommen till kyrkan,
Välkommen till Kristus!