Fyra gudsbilder (2)

Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, söndag den 7 juli 2019

Vinundret

Under fyra söndagar predikar jag över ”Fyra bilder av Gud”. Evangelisten Johannes skriver nämligen om Jesus, Joh 1:18: ” Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.”

Johannes skriver att Jesus är den perfekta bilden av Gud. Som Jesus är är Gud. I Jesus blir Gud en människa vi kan se; en människa vi kan röra vid och som rör vid oss. 

Idag ska vi ta oss an en text vi kanske haft lite jobbigt med, åtminstone i den del av kyrkan jag tillhör, nämligen svensk frikyrkorörelse. Och skälet är att frikyrkorörelsen växte fram i en tid där superiet knäckte så mångas liv att det höll på att knäcka hela landet. I grovarbetet med att lyfta människor ur misär blev det viktigt för många att ta avstånd helt till alkohol. Väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen gick hand i hand. 

Vad gör man då med den text vi snart ska läsa, som handlar om att Jesus gör vin? Jag har en känsla av att många av mina föregångare läst ganska snabbt förbi berättelsen, eller valt att göra den till en slags liknelse. Andra har kämpat för att avalkoholisera Jesu vin och hävda att det var druvjuice. Jag tror att vi behöver andra texter och tankar för att balansera vår hållning till vin, där både avhållsamhet eller måttlighet är två kloka vägar. Man ska dock veta två saker om det. Vin använder som måltidsdryck på Jesu tid, men då späddes vinet med vatten från mellan en del vin till två delar vatten, till ännu svagare blandningar. Man fick med andra ord dricka mycket för att berusa sig, vilket man undvek i det judiska samhället eftersom det där sågs som stor skam ut uppträda berusad offentligt. 

Hur som helst verkar vi, i min del av kristenheten, mest ägnat oss åt att trassla oss ut ur den här berättelsen snarare än att tillgodogöra oss vad den handlar om. Men jag tycker om att utmana mig själv, så låt oss idag läsa berättelsen om vinundret i Kana för att se vad vi kan förstå av den. 

Här är de stora dragen: Jesus och hans lärjungar, så många de är vid det här tillfället, vilket verkar vara sex stycken, är bjudna på bröllop. Festen går av stapeln i den lilla byn Kana i Galileen. Vi får veta att Maria också är där. Att Jesus är bjuden och att Maria ”var där” antyder kanske, har man tänkt, att hon hade en aktivt tjänande roll i festen. Kanske var det en släkting som gifte sig. Hur som helst går något fel. Vinet tar slut. Det låter kanske inte som ett stort problem i våra öron. Om vinet tog slut fick man väl dricka annat. Men vinet var både fest- och måltidsdryck. Att inte ha något att dricka på festen var så klart en katastrof. Maria kommer då till Jesus och berättar detta. Först verkar han avvisa henne, vilket han egentligen, som vi ska se, inte gör. Istället ber Jesus sina lärjungar att fylla sex stora kärl med vatten. Var och ett av dem rymmer 100 liter. Och plötsligt är det vin i kärlen. Nu tar vi det igen, vers för vers.

Vers 1-2:”På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet.” Det här första stycket beskriver Jesus som gäst. Jesus blir bjuden på fest. Och Jesus går på fest. Tydligen går han så mycket på fester och bjudningar att det skaver i hans motståndare som frågar Mark 2:16: “Varför äter han med tullindrivare och syndare?” 

Om Jesus är Guds son är detta ett märkvärdigt uttalande. De religiösa ledarna tycker att Gud är oandlig! De vill dela upp tillvaron i säkerhetszoner, i världsligt och andligt och hålla sig på den andliga sidan. De tycker tydligen att Jesus skulle gå på gudstjänster och bönemöten istället för på fester och bjudningar. Men då missar de poängen. Lyssna till Jesu svar, Mark 2:17: ”Jesus hörde det och sade till dem: ’Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.’”

Jesus gick på fester för att han brydde sig om människor. Med sina ord säger han: – Den här världen är trasig, och jag vill vara mitt i det trasiga för att kunna laga det. 

Tre korta tankar: 1. Gör Jesus till din gäst. Om någon säger ”Jag kan inte tro på Jesus” vill jag svara ”Hur vet du det, om du aldrig har mött honom”. Det måste förstås börja någonstans. Om du inte vet vad du ska tro: Gör Jesus till din gäst. Lyssna på honom. Läs om honom. Ta upp ett bönesamtal med honom och se vart det leder dig. Men så klart är den stora uppmaningen till oss att inte bara göra Jesus till vår gäst utan också till vår Frälsare. 

2. Bjud Jesus till din fest! Jag tänker att Jesus ofta inbjuds till sorgehus och sjuksalar, till skuldsanering och krishantering. Och han kommer. Det är min erfarenhet. Ropa till Gud i din nöd och Gud ska höra din bön. Men ännu bättre är att bjuda in Jesus när livet är en fest; att dela glädjen med Jesus. Inte bara krisen. 

Bjud in Jesus i förlossningssalen när du just blivit mamma eller pappa och håller din nyfödde i din famn. Dela glädjen över en solnedgång eller fascinationen över en vacker liten fågel med Jesus. Detta gör glädjen så mycket djupare. Och dessutom, den dag vinet tar slut och krisen kommer, så är han ”redan på plats” i ditt liv, och du vet vem du ska gå till. 

3. Bjud in Jesus i ditt äktenskap. Att Jesus kommer till en bröllopsfest har många bottnar. Det finns ett stort djup i detta. Bröllopsfesten var en slags bild av den messianska glädjen i den judiska tron. Att han nu träder in i sin undergörande tjänst på en bröllopsfest är en tydlig markering av vem han är, d.v.s. Messias, Frälsaren. 

Men det är också ett erkännande av bröllopet och äktenskapet. Äktenskapet är inte utbytbart. Det är av Gud instiftat och välsignat. Det goda äktenskapet förmedlar en trygghet och ett ansvarstagande för barnen som bara föräldrarna kan ta. Det är till välsignelse för en familj och det är en välsignelse för ett land. Trygga familjer håller samman länder. De skapar stabilitet. De blir ett skyddsnät. 

I det judiska samhället var detta dessutom en långfest! Firandet kunde hålla på i en hel vecka. Kan du tänka dig det? Släkten stannade en hel vecka! 

Att Jesus nu gör sitt första under när ett äktenskap instiftas är ett erkännande av detta vackra förbund, skapat för barnens och samhällets och glädjens skull.

Så klokt att bjuda Jesus på festen! Och så klokt att be honom stanna när släkten gått. Så klokt att bjuda honom in i äktenskapet. En man sa: – Mitt äktenskap var slut. Vi orkade inte längre. Då bad jag en bön. Den var inte särskilt trosfrisk. Jag sa till Gud att om han kunde göra något med mitt äktenskap så fick han göra det. Och då gjorde han det. Han förvandlade vatten till vin, det urvattnade och svaga till något nytt och starkt. Det var då mer än trettio år sedan, och han sa att han älskade sin hustru mer än någonsin. 

Nästa stycke har många undrat över. Det återger ett samtal mellan Jesus och Maria, vers 3-5: ”Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ’De har inget vin.’ Jesus svarade henne: ’Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än.’ Hans mor sade till tjänarna: ’Gör vad han säger till er.’”

Maria kommer till Jesus. Egentligen ber hon inte om något. Hon bara berättar att vinet är slut. ”Kvinna”, svarar Jesus, ”vad har vi med det att göra”. Sedan säger han att hans ”stund” inte har kommit? Vad betyder allt detta? 

Först verkar Jesus svara att han inte tänker göra något. Sedan gör han det i alla fall? Varför?

Nej, Jesus svarar inte att han inte vill göra något. Och så uppfattar Maria det inte heller. Hon säger ju åt lärjungarna att de ska göra allt han säger åt dem, vilket är ett fantastiskt råd till alla lärjungar överallt och i alla tider. D.v.s. gör som Jesus säger. T.o.m. när du inte förstår varför. Bara gör det. 

Jag uppfattar att Jesus gör två saker här. För det första markerar han att han nu går in i något nytt som kommer att förändra hans relation till Maria. Ordet ”kvinna” låter kanske kallt i vår översättning. Egentligen används ett ord är som är fullt av respekt, men det markerar också en viss distans. Därför säger inte Jesus ”mamma” utan ”kvinna” till Maria den här gången. Respektfullt, men tydligt, visar han att han nu inte längre kan styras av henne, utan måste söka sin himmelske Faders vilja. – Vi måste vänta ett tag, säger Jesus. Min stund har inte kommit. Och det uttrycket, det är laddat i Johannesevangeliet. Vid flera tillfällen sägs det att Jesu ”stund” inte har kommit än. Inte förrän Jesus själv ber i Getsemane, inför påskens lidande i Joh 12:27: ”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 

Jesu ”stund” är med andra ord ett begrepp som handlar om hans död på korset. Alltså säger Jesus ungefär så här till Maria: – Pressa mig inte. Vänta. Jag måste söka min himmelske Faders vilja. Den stund då jag ska träda fram och visa att jag är Messias är inte här än. Detta måste göras på rätt sätt. 

Visste du att den här berättelsen ligger till grund för katolska kyrkans böner till Maria. Marias böner är så starka att Jesus inte kan stå emot dem, har man tänkt, med hänvisning till den här texten. Det är en märklig läsning, inte minst med tanke på att Jesus tillrättavisar henne och att Maria själv dessutom gör allt för att rikta uppmärksamheten på Jesus och inte sig själv: – Gör som han säger!

Lyssna, Jesus behöver inga påtryckningar när det gäller dig. Det saknas ingenting i hans kärlek till dig. Du måste inte gå till hans mamma och be henne lägga ett gott ord för dig. Du behöver inte heller gå till Franciskus eller till aposteln Petrus eller aposteln Jakob eller till något annat helgon och be dem att be för dig. Nej, Bibeln säger att Jesus själv ber för dig, och att han inte är oförmögen att känna med dig. Han är full av nåd och full av kärlek och fullständigt nog. 

Det första stycket handlade om Jesus som gäst. Det andra handlade om Jesus som son; Marias son och Guds son. Det tredje handlar om Jesus som Frälsare, vers 6-10: ”Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ’Fyll krukorna med vatten’, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ’Ös nu upp och bär in det till värden.’ Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: ’Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.’”

Jesus använder sex stenkrukor. Varje kruka rymde 100 liter vatten. Nu tänker Jesus göra vin, d.v.s. väldigt, väldigt mycket vin, nämligen 600 liter. 

Varför vill Jesus göra så mycket vin? Kanske för att illustrera vad han senare ska säga i Joh 10:10: ”Jag har kommit för att de (ni) ska ha liv, och liv i överflöd.” Eller som en av kyrkofäderna säger: – Vi dricker fortfarande av detta vin.

Lärjungarna får hämta vatten. Det måste ha tagit sin tid. Och det måste ha varit ett tungt arbete. Jag beundrar dem.  De bara gör som Jesus säger. Vi vet att han tänker göra vin. Men det vet inte de. Och ändå gör de som han säger. 

Jag ska vara ärlig. Jag har svårt med det. Jag vill helst veta i förväg vad det ska leda till innan jag börjar arbeta. Vad blir resultatet av det här Jesus? Varförska jag göra det här? Vad händer sedan? Vad ska jag göra om tre år… Men dessa män bara lyder. De gör det Jesus säger och låter honom ta ansvar för resultatet. Och när värden smakar på vattnet har något hänt. Vattnet har blivit vin.

Lyssna nu: Detta är det slags samarbete Gud vill ha med oss. Jesus hade nog klarat sig utan vatten. Tror du inte det? Han kunde säkert låtit kärlen bli fulla av vin utan vatten, men det ville han inte. Han visste att om lärjungarna fick vara delaktiga i arbetet skulle de också bli delaktiga i välsignelsen. Alltså använder sig Gud av människor. 

Han kräver inte av dig att du ska göra vin av vatten. Bara att du ska bära vatten. Han kräver inte att du ska göra under. Bara att du ska göra det du kan. 

Jag är säker på att du kan hitta många konkreta exempel på hur du kan bära vatten, göra något enkelt som Jesus kan göra mer av. Ett vänligt ord, en hjälpande hand… Du kan bära en hälsning som lärjungarna bar vatten. Och Jesus kan förvandla det till vin, eller göra några vänliga ord till ny kraft i någon annan människas liv.

Så avslutas nu berättelsen med en kort epilog, vers 11-12: ”Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.”

Detta var Jesu första under. Ordet ”första” kan även översättas ”grundläggande”. Jag tycker att det verkar logiskt att Jesu första under också var ett grundläggande under; ett under som visar på något grundläggande om honom.

För det första visar det vad han kommit för att göra. Han tar gamla kärl som användes under gamla förbundet och han gör någonting nytt i dem. Han slår inte ner på det gamla, men han överträffar det. Och poängen är: Nu startar något nytt. Nu bryter den messianska tiden in. 

För det andra handlar berättelsen förstås om vem Jesus är. Han ”uppenbarade sin härlighet”. Och eftersom Jesus är den han är, d.v.s. Messias, Guds son, kan han göra det han vill. 

Vinet tog slut. Kanske för att familjen var fattig. Men mitt i deras fattigdom och mitt i denna brist visar Gud sin härlighet. Är inte det underbart? Våra problem är inga hinder för Gud. Bjuder vi in Gud i dem blir de istället en möjlighet för Gud att visa vem han är. 

I handling visar nu Jesus att han kan göra allt nytt. Jesus kan göra vatten av vin, glädje av tristess, mening av meningslöshet och frid av strid. 

En alkoholiserad man kom till tro. P.g.a. det liv han levt betydde det att han bröt helt med alkoholen. En gammal bekant hörde om detta och tråkar honom: – Tror du inte att Jesus gjorde vin av vatten? frågar han. – Jo, svarar mannen, det tror jag. Jag tror verkligen att Jesus kan förvandla allt. Jag tror det och jag vet det. I mitt liv har han förvandlat vin till möbler. I mitt liv har han förvandlat vin till rena och hela kläder. I mitt liv har han förvandlat vin till mat åt mina barn.

Du ska få en sista eftertanke med dig hem. Det slår mig nämligen att några av huvudpersonerna aldrig syns i bild, d.v.s. bruden och brudgummen. Jag undrar om de alls visste om vad som hände. Kanske blev de besparade oron. Kanske skötte bröllopsvärden, Maria och Jesus detta bakom kulissernat. Åtminstone är bröllopsgästerna ovetande. Vilket får mig att undra hur många gånger jag själv varit med om detta. Hur många gånger har Jesus gjort under för mig utan att jag inte ens registrerade det?

Jag börjar min dag med att ge mig själv till Gud, be om beskydd och ledning. Därefter går jag till jobbet och lever mitt liv. Hur många gånger har Jesus räddat mig? Hur många faror har han avstyrt, utan att jag visste det? Hur många människor har han sänt i min väg för att hjälpa mig? Hur många händelser har han låtit samverka till det bästa för att jag skulle komma rätt? Hur många av mina böner har han besvarat, fast jag aldrig sett det?

Jag har självklart inte svar på det. Men jag gläds över bibelordet, Ef 3:20 som beskriver Gud så här: ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.” Är inte det en väldigt, väldigt upplyftande tanke. Har du lagt ditt liv i Guds händer är Gud också verksam i ditt liv, även de stunder du inte förstår det.