Predikan från Tabernaklet, Göteborg, Micael Nilsson, den 14 juli 2019
När förlamningen bröts
Joh 5:1-18: Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig.” Jesus sade till honom: ”Res dig, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat! Du får inte bära din bädd.” Han svarade dem: ”Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” Då frågade de: ”Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?” Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. Men Jesus sade till dem: ”Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.
I avslutningen av sitt evangelium skriver Johannes om varför han valt att berätta just de under han återger. Han har nämligen med en särskild urvalsprincip som grund, Joh 20:30-31: ”Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn”. När Johannes skriver så berättar han också varför han valt att berätta om den lame mannen vid Betesda. Han menar att den berättelsen inte bara handlar om ett under som Jesus gjorde utan framförallt om vem Jesus är.
Jesus kommer till en plats som heter Betesda. Det är ett vackert namn. Betesda betyder ”Barmhärtighetens hus” eller ”Nådens hus”. Men ”Barmhärtighetens hus” visar sig vara full av obarmhärtigt lidande. ”Nådens hus” hade blivit nödens hus. Johannes skriver att där ”låg många sjuka, blinda, halta och lama.”
Varför låg de då där? Jo, för det fanns en gammal tro bland de sjuka i Jerusalem. Då och då kom vattnet i rörelse, förmodligen p.g.a. källans strömmar. Man tänkte sig att det var en ängel som rörde upp vattnet, och att den som kom först ner i det kunde bli helad. Varifrån den tron kom, vet vi inte. Inte heller om detta någonsin hänt. Men detta var vad de hoppades på.
Jag tänker då att en del fortfarande ligger där, d.v.s. kanske inte i bokstavlig mening men i någon slags symbolisk mening. Fortfarande finns människor som nästan inte har någonting att hoppas på. Några av dem har varit sjuka i många år. Några har varit ensamma i många år. Några har varit arbetslösa i många år. De ligger vid Betesda, förlamade, och hoppas på ett under, eller kanske på att vinna på lotteri. Några av dem har sökt sig till religioner eller nyandlighet. Jag har mött en del av dem, människor som lagt ut en förmögenhet på stenar och kristaller, på resor och kurser eller olika meditationstekniker. Men ingenting har hjälp. Det enda som hänt är att de blivit sjukare och fattigare med tiden.
Mannen i vår berättelse hade varit sjuk i 38 år. Det går fort att läsa, men det är en lång tid att leva. Vi måste kanske ändå beundra honom för detta, d.v.s. för detta att han efter 38 år fortfarande hoppas på ett under.
När jag har läst berättelsen har jag ibland tyckt att den är dubbelbottnad. Man kan liksom läsa den på många nivåer. Läser man noga kan man t.o.m. läsa om sig själv.
Den handlar om en man med behov av hjälp.
Den handlar dessutom lite om mig och kanske om dig.
Men framförallt handlar den om Jesus.
Låt oss ta det där i lugn och ro och i tur och ordning.
Först möter Jesus en mycket ensam man.
När Jesus nu frågar honom om han vill bli frisk förstår han det tydligen som om Jesus frågar varför han inte hoppat ner i dammen när den kommit i rörelse och svarar: – Jag har ingen som kan hjälpa mig!
Ingen! 38 år av sjukdom. 38 år av ensamhet. Vad var värst? Förlamningen eller ensamheten?
Men det här är dagen som ska förändra både det ena och det andra. Det här är dagen som ska bryta både ensamhet och förlamning. Och förändringen börjar i dessa ord: ”Jesus såg honom”. Ordet ”såg” betyder att Jesus intresserade sig för honom. För det andra skriver Johannes att Jesus kände honom. Jesu visste hur länge mannen varit sjuk. Varför? Jo, för att Gud vet allt. Några verser tidigare har Johannes skrivit om Jesus, Joh 2:24-25: ”…själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan”.
Mannen kanske legat där han låg i 38 år. Men inte en enda av dessa dagar hade han varit utan Gud. Inte ens när han kanske trodde det. Gud hade sett honom.
David skriver i Ps 139: ”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen (…)
Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där (…) Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.”
Det är ingen tvekan om poängen här: Gud ser dig. Det är inte ett hot. Det är vår tröst. Gud har alltid sett dig. De goda dagarna, men också de svåra, när människor svek, när andra gjorde våld på dig, när du fick ditt sjukdoms- eller sorgebesked. När du undrade var Gud var, var Gud där. Gud såg. ”Jesus såg honom.”
Jag är lite tagen av hur Jesus söker upp mannen. Undret sker på Jesu initiativ. Det är inte mannen som kommer till Jesus. Det är Jesus som kommer till mannen. Mannen ber inte om hjälp. Det är Jesus som frågar om han vill bli frisk.
Kanske att det berör mig så eftersom det var så jag själv mötte honom. Jesus sökte mig innan jag sökte honom. Han kom till mig när jag var ett barn. Han frågade mig vad jag ville. Men som mannen i berättelsen förstod jag inte vem han var. Så Jesus stämde ny träff med mig i mina tidiga tonår. Jesus bultade till dess jag öppnade.
Ibland har jag tyckt att jag funnit kyrkan i texten. Ibland har jag tyckt att den handlat om en kyrka som drabbats av förlamning; eller om en kristenhet som ligger i nådens hus och väntar på en rörelse som ska komma och förändra allt.
Dessutom kan den också träffa dig på ett personligt plan, om du upplever att förlamningen lagt livet under sig, allt under det du väntar på den där rätta dagen, d.v.s. då alla förutsättningar äntligen ska bli de rätta och livet förändras.
Lyssna: Jesus hade tre ting att säga till denne man, och, om du kan känna igen något av vad jag just har beskrivit, kanske också till dig. Det första är en fråga: Vill du bli frisk?Det har tänkts mycket och skrivits mycket om Jesu fråga. Varför frågar han så? har man undrat. Mannen har kanske legat där han ligger i 38 år just därför att han vill bli frisk. Jag tror att Jesus frågar så av två skäl. Det första är att han är intresserad av svaret. Det andra är att svaret kanske inte alls är så självklart som man skulle kunna tro.
Jesus vill höra mannens svar. Frågan är ett uttryck för Guds respekt för dig. – Vad vill du? frågar Gud. Vi kanske inte alltid respekterar Guds vilja. Men Gud respekterar vår vilja. Du är skapad med en fri vilja. Och vad du vill är viktigt. Få saker säger så mycket om dig, på gott och ont, som vad du vill. Alltså frågar Jesus vad mannen vill.
För det andra är svaret på Jesu fråga inte alls så självklart. D.v.s. vi kanske vill att ett under ska ske, att våra problem ska bli lösta eller våra behov uppfyllda. Men vill vi också ta konsekvensen av att det finns en Gud?
Tänk efter! Om svaret på Jesu fråga vore självklart, skulle då inte mycket se väldigt annorlunda ut i den här världen?
På Guds fråga: Vill du att jag vidrör ditt liv?, svarar många nej. På Jesu fråga: -Vill du bli frisk? Vill du att jag helar ditt trasiga hjärta? Vill du ha mitt liv och min frälsning, svarar många nej. Kanske för att man vill ha hjälp men inte förändras. D.v.s. om det plötsligt visar sig finnas en Gud som har en mening med mitt liv, på ett djupt och verkligt sätt, kanske jag måste förändra saker och ting i mitt liv. Och därför svarar många nej på Jesu fråga: – Vill du bli frisk? Eller som det kan översättas: – Vill du bli hel? Vill du bli frälst? Vill du få frid? Vill du släppa din bitterhet. Vill du ge förlåtelse. Vill du ta emot förlåtelse? Vill du att jag förändrar ditt liv? Men så säger Bibeln att det är. Frågan är ställd och ingen står länge från det eviga livet än ett ärligt ja på Jesu fråga.
Tre saker säger Jesus till mannen. Det första var en fråga. Det andra är en befallning:Ta din bädd och gå!
Jesus kan inte ha blivit förvånad över de reaktioner detta väckte. Tvärtom är det nog just dessa reaktioner han vill provocera fram. För visst är det det han gör?
Jesus hade kunnat söka upp mannen för två dagar sedan eller om tre dagar. Men han väljer att gå till honom på Sabbaten. Han väljer att göra honom frisk på vilodagen. Och han befaller honom att bära hem sin bädd, även om Jesus vet att det skulle vara väldigt provocerande för de religiösa ledarna att se någon bära en bädd på Sabbaten.
Varför gör han då detta? Jo, detta är Jesu överklagande, i handling, av hans motståndares ängsliga och hårda religion. Han menade nämligen att de religiösa ledarna i Israel hade förvridit Guds bud. För sabbatsbudet var ett frihetsbud. I en tid där alla arbetade hårt från morgon till kväll stakade Gud ut en frizon i tiden, ett utrymme för vila. Sex dagar ska ni arbeta men på den sjunde ska ni vila, sa Gud. Det var ett enkelt bud. Och det var ett underbart bud. Gud vill inte att livet bara ska vara arbete och stress. Glädjen och vilan ska också ha sitt.
Men till detta enkla bud la de religiösa ledarna en uppsjö av nya bud, för säkerhets skull. I Jeremias bok säger Gud att man inte ska bära en börda på Sabbaten, vilket förmodligen handlar om att man inte skulle bedriva torghandel. Men om man inte skulle arbeta måste man definiera arbete, och om man inte skulle bära en börda fick man då bära någonting alls? Det ledde till oändliga diskussioner. Det diskuterades om det ens var rätt att bära löständer eller träben. Vadfick man bära? Hur mycketfick det väga? Man enades till slut om att man bara fick bära en börda som vägde lika mycket som ett fikon.
Förstår du? Vilodagen blev den jobbigaste av alla dagar? Det blev jättesvårt att vila rätt? Allt färgades av ängslan och rädsla för Guds straff. Av ett vänligt bud skapas en sträng religion.
Nu säger Jesus: – Ta upp din bädd och gå. Det är en slags civil olydnad, en fredlig men tydlig protest mot en religion som lade bördor på människor snarare än att befria dem.
Men Jesus ville också avslöja sina motståndares hjärtan. Att bära en madrass på sabbaten ansågs olämpligt, men att planera ett mord gick tydligen för sig. Jesus blottlägger deras inre. Längre fram i samtalet säger han: ”Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er”.
Är inte detta skrämmande? Om du såg en man du sett förlamad i 38 år gå omkring med sin bädd under armen… Visst hoppas du väl då att du haft annat att tala om än madrassen? Förstår du? Om Gud gör under i en annan människas liv och du reagerar med avund eller vrede, mår du nog inte bra. Och då behöver det komma fram i ljuset.
Det tredje Jesus säger är detta: Synda inte mer!
Mannen får frågan vem som gjort honom frisk. Men det vet han inte. Han vet att hans liv är förvandlat. Men han vet inte av vem. Så går han till templet. Kanske för att frambära sitt tackoffer. Där söker Jesus upp honom… igen. Är du med? Jesus stämmer möte med dig igen och igen och igen, för att du ska få lära känna honom! Det är underbart att möta Gud, men det är större att få lära kännaGud. Det är stort att bli frisk. Det är större att bli frälst.
Mötet med Gud hade fört mannen till Guds hus! Så viktigt! Många gudsmöten liksom kommer av sig eftersom de inte ledde vidare. Många lever med heliga minnen och starka upplevelser som inte ledde till något, eller Någon. Den som vill att gudsupplevelsen ska bli något mer, en tro, en kraft, livsglädje eller frid bör gå till Guds hus, så att upplevelsen kan få rötter och växa till erfarenhet.
För det behövdes ett uppföljningssamtal efter undret. Mannen behövde både underoch undervisning. Han får några varnande ord på vägen. För ska undret bli beständigt måste också detta sägas: Gör upp med synden! Var rädd om ditt hjärta!
Här är en fråga att fundera över: Hur många under gjorde Jesus egentligen i mannens liv? Det ser ut som ett men måste ha varit ett slags multimirakel. Jag fick avbryta mina predikoförberedelser i fredags för att åka till sjukgymnastiken. En hälfraktur och ett axelbrott i februari tog ifrån mig muskler, rörlighet och balans. Det är mycket att återvinna och det tar tid. Min fot var gipsad i sex veckor. Efter sex veckor såg det skadade benet ut på ett annat sätt än mitt friska ben. Muskler hade förtvinat. Rörligheten var borta. För att inte tala om balansen. Skulle jag ta en svängom med Maria där hemma skulle jag förmodligen hamna på akuten igen.
Förstår du hur många under Jesus måste gjort i den lame mannens kropp, på en sekund? Efter 38 år måste hans muskler varit helt förtvinade. Hans senor förkortade. Hans balans obefintlig. Varför var han alls lam? Var det ett ryggmärgsbrott? I så fall måste Gud ha ordnat det också, och sett till att signalerna från hjärnan kunde går fram till muskler i ben och fötter. Tänk om vi hade kunnat studerat under mikroskop eller i en röntgenapparat vad som skedde i mannens kropp när Jesus rörde vid hans liv.
Men, menar Johannes, framförallt handlar detta inte om vad Jesus gjorde en gång utan om vem Jesus är, också idag. Det är också därför tonen mot Jesus förändras efter detta. Motståndet blir hårdare. Johannes skriver: ”Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” De förstod att han gjorde sig lik Gud, men de förstod inte att han verkligen också var det. Vilket gör denna berättelse så mycket mer fantastisk. Det är Gud som kommer till en sjuk man, som ingen bryr sig om och som ingen hjälp har. Det är Gud som söker. Det är Gud som ser. Det är Gud som berör. Och det är Gud som nu, om du vill, också frågar dig: – Vill du bli hel? Och inte behöver du vänta på den där dagen då alla förutsättningar ska bli de rätta. Gud är här och nu.